Bertil Lintner om mötet med Burma: Bakom fasaden fanns ondskan

Intresset för journalistiken väcktes tidigt under uppväxten i Falun. I över 40 år har han bevakat utvecklingen i Asien och skrivit 22 böcker. Från sitt hem utanför Chiang Mai i Thailand följer han utvecklingen i Myanmar och ser hur vänner och kollegor drabbats av militärens återtagande av makten. Amnesty Press hälsar på hemma hos Bertil Lintner.

Reportage | 2023-01-11
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022
Bertil Lintner har skrivit 22 böcker om Asien.

Bertil Lintner har skrivit 22 böcker om Asien. Foto: Axel Kronholm

Bertil Lintner satt vid brasan och kokade tevatten när burmeserna anföll. Hans fru Hseng Noung och deras tre månader gamla dotter låg fortfarande nerbäddade när två granater exploderade och maskingevären började ljuda, strax efter klockan sex på morgonen. Byn där de hade övernattat, nära högkvarteret för Naga-folkets rebellrörelse, hade attackerats av burmesiska styrkor. Med hjälp av några rebellsoldater flydde familjen byn och lyckades ta sig till säkerhet i en annan by, fem timmars vandring bort. Det var några dagar före julafton 1985, och deras äventyr i norra Burma hade bara börjat.

I flera av Myanmars delstater har konflikter pågått sedan 1948. Periodiska vapenvilor har inte följts av bestående politiska lösningar. Efter militärkuppen 1 februari 2021 har PDF, folkets försvarsstyrkor, inlett samarbete med väpnade etniska upprorsgrupper för att bekämpa militärstyret.

I flera av Myanmars delstater har konflikter pågått sedan 1948. Periodiska vapenvilor har inte följts av bestående politiska lösningar. Efter militärkuppen 1 februari 2021 har PDF, folkets försvarsstyrkor, inlett samarbete med väpnade etniska upprorsgrupper för att bekämpa militärstyret. Foto: Karta: Lotta Lundin

Hseng Noung och Bertil Lintner hade träffats fyra år tidigare, när hon var soldat i Shan State Army i östra Burma. Bertil Lintner var i början på sin journalistiska karriär och ute på en av sina första expeditioner in i Burmas minoritetsområden när deras vägar korsades. De gifte sig två år senare.

– Jag fick skriva många artiklar för att betala för bröllopet. Till festen köpte jag en vattenbuffel, tio grisar och hundra flaskor risbrännvin, berättar Bertil Lintner.

Hseng Noung Lintner lämnade därmed det militära och blev istället Bertils kollega i journalistiken, som fotograf. Tillsammans rapporterade de från olika etniska motståndsrörelser i Burmas gränsområden, och på den vägen hamnade de i ett burmesiskt anfall.

Reporterparet hade gett sig av från Bangkok i mars 1985 för att ta reda på mer om Burmas olika rebellrörelser. Ingen utländsk korrespondent hade vid det laget besökt Kachinstaten i norr, där Kachin Independence Army (KIA) kontrollerade stora områden med omkring 8 000 soldater. Med förfalskade dokument smet de in i delstaten Nagaland i nordöstra Indien. Hseng Noung var då gravid med deras första barn, men planen var att nå KIA-kontrollerade områden i god tid före födseln.

– Vi visste att Kachinfolket hade bra fältsjukhus, förklarar Bertil Lintner.

Foto: Orchid Press

Men i Kohima i nordöstra Indien fastnade paret och tvingades hålla sig gömda i flera månader. Där hann deras dotter Hseng Tai födas, innan de sex veckor senare till slut lyckades ta sig över gränsen och påbörja sin 2275 kilometer långa vandring genom norra Burma. På resan, som Bertil Lintner skildrat i boken ”Land of Jade”, besökte de National Socialist Council of Nagaland (NSCN), Kachin Independence Army (KIA) och Burmas kommunistparti (CPB).

Resan blev Bertil Lintners stora genombrott, och genererade flera förstasidesnyheter i den högt aktade tidskriften Far Eastern Economic Review som han precis börjat skriva för. Berättelserna från Burmas okända norr väckte stort intresse världen över.

– Vi hade bevisat att regimen i Rangoon inte hade kontroll över landet, och kunde berätta om vilken välorganiserad rebellrörelse KIA var. De hade egen tidning och administration över nästan hela Kachinstaten. Vår rapportering förändrade synen på den etniska konflikten i Burma, och visade att det inte bara rörde sig om några smågrupper som sprang utmed thailändska gränsen, utan att det var något betydligt större. Det satte Kachin på kartan, konstaterar Bertil Lintner.

I vad som en gång var en fruktträdgård har Bertil Lintner och hans fru Hseng Noung Lintner byggt sitt hem, strax utanför Chiang Mai i norra Thailand.

I vad som en gång var en fruktträdgård har Bertil Lintner och hans fru Hseng Noung Lintner byggt sitt hem, strax utanför Chiang Mai i norra Thailand. Foto: Axel Kronholm

Det är i hemmet utanför Chiang Mai i norra Thailand som Amnesty Press träffar Bertil Lintner. I hans trädgård växer fruktträd med litchi, stjärnfrukt, bananer och jackfrukt. Arbetsrummet ligger i en separat byggnad intill huset, och rymmer hans bibliotek som domineras av facklitteratur, prydligt sorterad efter land.

Här finns också alla artiklar från hans över 40-åriga karriär sparade i pärmar. Många av klippen är från veckomagasinet Far Eastern Economic Review, där han jobbade som korrespondent för Burma under många år. Han har också rapporterat om bland annat Kina, Nordkorea och Indien, och granskat fenomen som organiserad brottslighet och narkotikahandel.

Under Bertil Lintners uppväxt i Falun går det att identifiera åtminstone två händelser som satte honom på kurs mot livet som utrikesjournalist. När han i mellanstadiet besökte Falu-Kuriren på ett studiebesök väcktes en dröm om journalistiken:

– Det var fascinerande med telexmaskinerna, reportrarna som satt och skrev, och trycksvärtan i tryckeriet. Jag tyckte det såg jävligt spännande ut. Sedan dess ville jag bli journalist.

Bertil Lintner intervjuar ordföranden för Kachin Independence Organization (KIO), Brang Seng, i Pa Jau, Kachinstaten, i september 1986.

Bertil Lintner intervjuar ordföranden för Kachin Independence Organization (KIO), Brang Seng, i Pa Jau, Kachinstaten, i september 1986. Foto: Hseng Noung Lintner

Ännu en dröm väcktes när biologen och forskningsresenären Sten Bergman kom till Falun och höll ett föredrag. Den då tioårige Bertil Lintner blev så hänförd av berättelserna från Nya Guinea att han efteråt bad om att få Bergmans autograf.

– Alla mina kompisar hade autografer från olika idrottare i sina block. Jag hade Sten Bergmans.

Så 1977 landar Bertil Lintner för första gången i Burma, på Rangoons flygplats. Med sig hade han en flaska Johnny Walker och en limpa cigaretter av märket ”555”. Det var dyrbara varor i det från omvärlden så isolerade landet – sålde man det på svarta marknaden ”kunde man leva en hel vecka på det”.

Bertil Lintner hade besökt flera länder i Asien tidigare, och upplevde genast att det var något särskilt med Burma. Det var som om tiden stått stilla – pittoreskt, vackert, lite som ett museum över en svunnen tid. Men genom sina samtal och möten fick han snabbt en annan bild av landet. Studenter berättade för honom om förtrycket, diktaturen och demonstrationerna; om vänner som fängslats, flytt eller dödats.

– Bakom den här vackra fasaden fanns något riktigt ondskefullt, säger Bertil Lintner.

Efter den här resan bestämmer han sig: han ska bli journalist och skriva om Burma.

– Folk sade till mig att jag var en idiot: ”det är väl ingen som är intresserad av Burma!” Men jag tänkte att här är ett land med 20 olika upprorsarméer, världens största opiumproduktion, enorm ekonomisk potential och en vansinnig diktatorisk regim som inte kan vara för evigt. Om jag bara lär mig tillräckligt mycket om landet och skriver om det på ett intelligent sätt så kunde det funka.

Under sin tid i Kachinstaten reste Bertil Lintner inbäddad med KIO, men var noga med att visa sitt oberoende som journalist, i det här fallet med en "PRESS"-skylt på elefanten han reste med.

Under sin tid i Kachinstaten reste Bertil Lintner inbäddad med KIO, men var noga med att visa sitt oberoende som journalist, i det här fallet med en "PRESS"-skylt på elefanten han reste med. Foto: Hseng Noung Lintner

Det fanns bara ett problem: Bertil Lintner var pank. På sina besparingar lyckades han ta sig till Chiang Mai i Thailand, där han kände en abbot som lät honom begagna en enkel hydda i ett skogskloster på ett berg utanför staden. Där fanns varken el eller vatten. Han försökte odla sina egna grönsaker utan någon större framgång, och skrev artiklar på sin skrivmaskin i ljuset från fotogenlampan. När han hade fått ihop ett dussin artiklar vandrade han ner för berget, tog bussen in till Chiang Mai och postade dem till danska Dagbladet Information och till olika tidningar i den svenska fackföreningspressen.

– Jag lyckades sälja allihopa. Efter sex månader i skogen kunde jag flytta ner till Chiang Mai och hyra ett litet hus, berättar han.

Under åren som följde skulle han komma att göra flera internationellt uppmärksammade avslöjanden, som 1983 när han och Hseng Noung kunde visa att det svenska granatgeväret Carl Gustaf användes av militärregimen i strider mot Karenfolket i östra Burma.

– Det blev stor skandal. Regeringen försvarade sig med att det hade varit fredligt i landet när man exporterade vapnen dit, men det har ju varit krig där sedan 1948!

Bertil Lintner beklagar att dagens bevakning av regionen inte har samma djup som förut:

– Den har blivit sämre, det går inte att jämföra. Jag kunde tillbringa veckor [i Burma] utefter gränsen till Kina, med alla utgifter täckta, och komma tillbaka med förstasidesstoff. De resurserna finns inte idag. Därför har inte heller rapporteringen samma djup längre. Vi var ute och pratade med folk på ett helt annat sätt än man gör idag, och det kunde vi göra för att vi hade ekonomisk uppbackning. Nu tror vem som helst att den kan bli expert bara man kan använda Google och Wikipedia.

Foto: Historiska Media

– Konsekvensen är tyvärr att människor blir mindre medvetna om vad som händer i resten av världen, och därigenom mindre intresserade. Varför ska man intressera sig om man inte vet något? När jag började jobba fanns det ett stort intresse för vad som hände i Asien, säger han.

För tillfället verkar inbördeskriget som härjar vidare med förnyad kraft i Burma, nu Myanmar, hamnat i skugga av kriget i Ukraina. För Bertil Lintner har det varit tungt att följa kollapsen från andra sidan gränsen och se hur vänner, kollegor och journalister som han har utbildat drabbas:

– Det har varit fruktansvärt. Många har flytt, en del har lämnat landet helt och hållet medan andra gått under jorden. Jag har skrivit rekommendationsbrev för massor av dem för att de ska kunna söka stipendier eller få lämna landet.

Journalistskolan i Yangon (Rangoon) där Bertil Lintner under åren 2012-2021 utbildade burmesiska journalister i grävande journalistik gapar nu tom. Juntan har slagit ner hårt mot medier och journalister, som trots det lyckats hålla igång bevakningen av vad som sker i landet som nu återigen är stängt för omvärlden.

– De lokala journalisterna har visat sig mycket duktigare än de utländska. Jag är djupt imponerad av mina kollegor där, säger han.

Efter den första resan till Burma 1977 bestämde sig Bertil Lintner för att bli journalist.

Efter den första resan till Burma 1977 bestämde sig Bertil Lintner för att bli journalist. Foto: Axel Kronholm

Frågar man Bertil Lintner om framtiden är han inte särskilt optimistisk. Det finns än så länge inga tecken på någon splittring inom militären, vilket är ”det enda som kan få systemet att vackla”.

– Jag har all sympati och förståelse för PDF (folkets försvarsstyrkor, nybildade grupper som tagit upp vapen mot regimen, reds. anm), men jag ser inte hur de kan vinna, säger han.

Kina har ställt sig bakom juntan, och på sikt tror Bertil Lintner att även väst, än en gång, kommer att normalisera relationerna med militären för att inte låta landet falla helt och hållet i kinesernas händer.

Finns det något omvärlden kan göra för att påverka?

– Utländska krafter har minimalt inflytande på vad som händer i Burma, det måste vi inse, svarar Bertil Lintner. Det första man bör göra är att försöka förstå militären. Innan man gjort det kan man inte storma in med massa freds- och försoningsinsatser, det är slöseri med pengar. Det andra man kan göra är att stödja de organisationer som faktiskt finns i civilsamhället och som arbetar under oerhört svåra förhållanden. De behöver stöd. Många är nu i exil men har ändå kontakter inne i landet. En viktig del är att stödja de självständiga journalister som finns.

Axel Kronholm
[email protected]

Fakta/Bertil Lintner

Foto: Historiska Media

Namn: Bertil Lintner
Född: 1953 i Katrineholm men uppväxt i Falun.
Bor: Chiang Mai och Idre.
Familj: fru Hseng Noung Lintner och en dotter, Hseng Tai Lintner.
Arbete: journalist och författare. Har skrivit 22 böcker, sju på svenska och femton på engelska. Flera av dem på engelska har översatts till kinesiska, danska, burmesiska, koreanska och manipuri (ett språk i nordöstra Indien).
Jobbar på: en Dalai Lama-biografi, en bok om Kinas "Belt and Road Initiative" samt en självbiografi.

Fakta/Myanmar

Huvudstad: Naypyidaw
Politik: Självständigt från Storbritannien 1948 under namnet Burma. Militären tog makten 1962 och BSSP, Burmas socialistiska programparti, blev enda tillåtna parti. Efter omfattande protester för demokrati 1988 hölls val 1990.
NLD, Nationella demokratiförbundet, vann en storseger men militären vägrade erkänna resultatet och NLD:s ledare Aung San Suu Kyi sattes i husarrest. I november 2015 hölls fria val och NLD vann. Den 1 februari 2021 tog militären makten igen. Yta: 676 578 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 53,6 miljoner.

Läs också

Myanmar sentences 8 journalists to years in prison, releases 6 others (Committee to Protect Journalists 11 januari 2023)

Myanmar: Aung San Suu Kyi’s ludicrous trial ends as coup anniversary nears (30 december 2022)

Myanmar: UN Security Council resolution a small but important step in addressing human rights crisis (21 december 2022)

UN Security Council: Historic Censure of Myanmar Junta (Human Rights Watch 21 december 2022)

Myanmar: Junta Sentences 10 Prisoners to Death (Human Rights Watch 5 december 2022)

Läs mer om Myanmar från Amnesty Press

Flykten från juntans Myanmar (13 september 2022)

Energibolag lämnar Myanmar (17 februari 2022)

Så kan generalerna i Myanmar åtalas internationellt (27 januari 2022)

Myanmar i juntans grepp (26 januari 2022)

MRDAGARNA 2021: Facebook stäms av rohingyer (9 december 2021)

”FN:s generalsekreterare borde åka till Myanmar” (5 maj 2021)

Myanmar: ”Gripna journalister måste släppas fria” (23 mars 2021)

Demonstranter i Myanmar vädjar om internationellt stöd (3 mars 2021)

Övergreppen fortsätter i Myanmar (24 februari 2021)

Rohingyabarn i läger drömmer om att få gå i skolan (31 augusti 2020)

Covid-19: Oro för spridning av virus i överfulla läger för rohingyer från Myanmar (20 april 2020)

Myanmar: Internationella domstolen kräver skydd för rohingyer (6 mars 2020)

Aung San Suu Kyi reser till Haag (10 december 2019)

Militären i Myanmar anklagas (19 juni 2019)

Myanmar: Unesco-pris för Rakhine-bevakning (19 juni 2019)

FOLKMORDSKONVENTIONEN 70 ÅR: FN-rapport anklagar generaler i Myanmar för folkmord (7 december 2018)

Omöjligt för rohingyer att återvända till Myanmar enligt FN-experter (29 oktober 2018)

”Vi kan inte vänta” – krav på snabba åtgärder mot Myanmar (5 september 2018)

Rohingyakrisen fortsätter – trots internationellt stöd (26 juli 2018)

ALMEDALEN2018: ”Det är det värsta jag har sett” (6 juli 2018)

Den etniska rensningen av rohingyer fortsätter i Burma (19 mars 2018)

Kachinstaten, Burma: Jenny Hedström forskar om kvinnors roll i väpnade konflikter (6 mars 2018 – även i nummer 1/2018)

Fredspristagare kräver att Burmas ledare åtalas (5 mars 2018)

Lägren i Bangladesh: Hårdnande konkurrens för långvariga rohingya-flyktingar (22 december 2017)

Amnesty anklagar: “Rohingyerna utsätts för apartheid, Rakhine-staten är en brottsplats” (28 november 2017)

Amnestyrapport: ”Apartheid i Rakhine” (21 november 2017)

Burma: Rohingya-krisen väcker rädsla hos muslimer i Mandalay (29 oktober 2017)

Religiösa spänningar sprider sig i Burma (28 oktober 2017)

Burmesiska flyktingkvinnor vittnar om hemska övergrepp (13 oktober 2017)

Aung San Suu Kyis sista chans (27 september 2017)

På flykt undan terrorn i Burma (9 september 2017)

Fortsatta fängslanden och trakasserier mot journalister i Burma (26 juli 2017)

FN ska utreda övergrepp mot rohingyas – Indien och Kina tar avstånd (31 mars 2017)

Burma: FN oroas över upptrappat våld mot folkgruppen rohingya (10 februari 2017)

Burma: Tusentals rohingya-flyktingar fast vid gränsen mot Bangladesh (7 december 2016)

Nu är studentledaren Phyoe Phyoe Aung fri: ”Fantastiskt att känna stödet” (30 november 2016 – också i nummer 4/2016)

Burma: 69 studenter och aktivister fria efter att åtal lagts ned (8 april 2016)

Vart går Burma? – ”Det ni hör är bara toppen av isberget” (nummer 2/2015)

BURMA: ”Rohingyas utsätts för ett långsamt folkmord” (22 februari 2015)

Bertil Lintners bok ger nya insikter om Burma (8 september 2014)

ALMEDALEN: Är Burma verkligen på väg mot fred och demokrati? (1 juli 2014)

”Vi kan förlåta men inte glömma” (30 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Stående ovationer för en av Burmas frigivna fångar (13 maj 2014)

Tomás Ojea Quintana: ”Militärens tid är förbi i Burma” (4 maj 2014)

Aung Sung Suu Kyi - från fängslad frihetssymbol till kampanjpolitiker (18 april 2014)

Burmas väg mot demokrati (5 mars 2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (16 november 2013)

Nu vågar hbtq-personer komma ut i Burma (10 oktober 2013)

Rohingya - det förföljda folket ingen vill kännas vid (8 maj 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (nummer 5/2012)

De bortglömda flyktingarna från Burma (9 juni 2010) Skakande filmdokument från Burma hösten 2007 (13 mars 2009)

Tvångsarbete i Burmas armé (28 december 2007)

Jag tar tåget tillbaka till 1984 (16 november 2007)

Amnesty kräver vapenembargo (15 november 2007)

Burma får inte bli bortglömt igen (15 november 2007)

Volontär i diktaturen (11 oktober 2007)

En tyst timme för Burma (8 oktober 2007)

Manifestation för Burmas folk (28 september 2007)

Burmas järnfjäril fladdrar ännu (2 mars 2006)

Säkerhetsråd bör se över MR-situationen i Burma (9 december 2005)

I Burma fortsätter slavarbetet (4 mars 2004)

Reportage | 2023-01-11
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022