Nu vågar hbtq-personer komma ut i Burma

Våld, trakasserier och förnedring från polisen är en del av hbtq-personers vardag i Burma. I ett land där samkönat sex är förbjudet döljer många sin läggning för att inte riskera flera år i fängelse. Samtidigt börjar hbtq-organisationer sakta etablera sig.

Många flyttar till Burmas största stad Rangoon för att kunna leva ett friare liv utanför familjens kontroll. Foto: Sara Kollberg

En torsdag för något år sedan promenerade Kyaw Zaya med några vänner i en park i utkanten av Rangoon. De skrattade mycket och såg inte när två poliser närmade sig dem. En av Kyaw Zayas vänner var sexarbetare och poliserna gjorde antydningar att de ville ha sex med henne. De hotade med att gripa henne och de andra om hon inte lydde. Men hon vägrade.

– Då ville de ha pengar i stället. Men vi hade inte tillräckligt för att de skulle lämna oss i fred, säger Kyaw Zaya.

Det slutade med att Kyaw Zaya och en av hans vänner tvingades att utföra oralsex på poliserna.
– Jag kände mig så utnyttjad. Men jag var rädd och vågade inte säga emot. Polisen har redan all makt, säger han.

Kyaw Zaya är inte ensam. Enligt en undersökning från människorättsorganisationen, Human Rights Education Institute Burma (HREIB), utsätts homosexuella, bisexuella, transpersoner och queerpersoner för trakasserier från polisen dagligen. Transpersoner är de som är mest utsatta.

– De anklagas för att sälja sex och om de inte kan muta polisen tas de med till stationen och utsätts för ännu mer våld och förnedring, säger Aung Myo Min, ordförande för HREIB.

Aung Myo Min var den som startade hela hbtq-rörelsen i Burma och var först med att komma ut som öppet homosexuell. Han har bland annat varit med och grundat Kings and Queens som började med sin verksamhet 2010. De utbildar hbtq-personer i mänskliga rättigheter genom workshops och aktiviteter.

– De flesta vet inte om vad de har för rättigheter. De tror inte att de har samma grundläggande rättigheter som alla andra, säger Tin Ko Ko, en av koordinatorerna på Kings and Queens.

Kyaw Zava hemma i köket. Foto: Sara Kollberg

Kyaw Zaya är klädd i en vit t-shirt och ett par slitna jeans. Hans lugg är blonderad i hans annars mörka hår. På fötterna har han ett par trendiga gympaskor. Men så klär han sig inte hela tiden. Ofta klär han sig som en kvinna, det är då han känner sig mest bekväm.

– Jag vill vara mer kvinnlig men de accepterar inte att jag klär mig så på jobbet.

Många hbtq-personer vittnar om samma sak. Att få ett jobb som transperson är svårt, alternativen är att jobba på skönhetssalong eller att sälja sex.

Kyalsinthoe är 18 år och har sålt sex i lite mer än ett år. Hon började jobba som sexarbetare ungefär samtidigt som hon började klä sig feminint. Hennes familj hade väldigt svårt att acceptera att hon är msm (män som har sex med män).

– I nästan ett år stötte de bort mig, de sa att de inte ville ha något med mig att göra. Men i dag har de så smått börjat acceptera mig för den jag är, berättar hon.

Kyalsinthoe är 18 år och säljer sex. Foto: Sara Kollberg

Hon går ofta till ett drop in-center för hivsmittade sexarbetare och män som har sex med män. Där testar hon sig och deltar i workshops. Hon har klarat sig från att bli smittad av hiv men många av hennes sexarbetande vänner har inte haft samma tur.

– Jag är väldigt rädd för hiv. Risken finns alltid där, säger hon.

Kyalsinthoe är öppen med att hon är msm i dag. Hennes sminkade ansikte och hennes sätt att klä sig som vilken tonårstjej som helst visar att hon inte skäms över att vara den hon är. Det ljusa håret är klippt i en page och ögonen är målade med svart kajalpenna.

– Vissa kunder tror att jag är kvinna och det är inte förrän vi kommer till ett hotell som de förstår att jag är msm. Men de flesta accepterar det, de till och med gillar det.

Att sälja sex i Burma är olagligt och kan leda till fängelse i flera år. Att ha samkönat sex är också olagligt enligt en gammal brittisk lag från kolonialtiden före självständigheten 1948. Aung Myo Min säger att polisen ofta använder lagen för att pressa hbtq-personer på pengar. Poliserna har en homofobisk attityd och använder sin makt på ett nedvärderande sätt.

– Vi måste avskaffa den här gamla brittiska lagen. Britterna har ju gjort det, så varför kan inte vi göra det?, säger Aung Myo Min.

Aung Myo Min startade hbtq-rörelsen i Burma. Foto: Sara Kollberg

Han vill ändra den negativa attityden i landet genom utbildning och information. Ingen ska behöva bli diskriminerad på grund av sin sexuella identitet. Aung Myo Min berättar om ett fall där polisen grep en man för att de tog för givet att han var homosexuell. De ville att han skulle betala och därmed muta sig till att bli släppt. Han hade dock inte pengar så det räckte och togs i stället med till polisstationen.

– Där låste de in honom, tvingade honom att dansa naken, slog honom och våldtog honom. Han blev väldigt traumatiserad, säger Aung Myo Min.

Nästa dag kunde han kontakta en vän som hjälpte honom att betala och släpptes sedan fri. Enligt Aung Myo Min är liknande situationer tyvärr inget ovanligt och många vågar inte anmäla.

– Det borde anmälas till polisen men det är ju polisen som begår brotten. Lagsystemet är inte tillräckligt starkt i Burma. Lagen räcker inte till, anser han.

Förutom Kings and Queens arbete med rättigheter så finns också hbtq-organisationen Colors Rainbow som har jobbat från Thailand i flera år men nu ska etablera sig i Burma. Även en nystartad organisation för lesbiska, Linlat, har nyligen bildats i Rangoon.

– Om du jämför situationen med för 20 år sedan så går det väldigt bra nu. Medvetenheten ökar om lika rättigheter, oavsett sexuell identitet, och flera organisationer vågar vara mer synliga i dag, säger Aung Myo Min.

Vägen till ett öppet och accepterande Burma är dock fortfarande lång. Om Kyaw Zaya kunde skulle han klä sig som kvinna hela tiden. Samhället har dock inte kommit så långt och trakasserierna från polisen gör sig påminda hela tiden.

Han försöker att inte låta sig skrämmas, även om det är svårt. Kyaw Zaya går fortfarande till parken där poliserna våldtog honom och hans vän.

– Men jag gömmer mig för dem, försöker hålla mig undan om jag ser att de kommer. Jag är livrädd att det ska hända igen, säger han.

Text: Anastasia Konstadinidis
Bild: Sara Kollberg