Arakan – Burmas nya krishärd

Provisoriska tältläger för flyktingar.

I somras blossade konflikten mellan buddhister och en statslös muslimsk folkgrupp upp i västra Burma. Nu bor 110 000 muslimska Rohingyas i läger efter att deras byar har bränts. En del av attackerna skedde med hjälp av statliga säkerhetsstyrkor och lokala myndigheter, enligt Human Rights Watch.

– När mobben kom så gick polisen i första ledet och sköt in i mitt hus. Sedan tog sig rakhinerna in i hemmen och slaktade folk. Vi blev jätterädda och sprang och gömde oss i floden, berättar den 50-åriga muslimska kvinnan Toyova.
Efter tre timmar kom militären till undsättning. Då hade två kvinnor hunnit föda i vattnet. Bebisarna dog.

Toyova bor i den muslimska enklaven Aung min gala, i den västra delstaten Arakans huvudstad Sittwe, med tropisk luftfuktighet och horder med mygg. I Sittwe är drygt hälften av de runt 200 000 invånarna muslimska rohingya och resten buddhistiska rakhiner. Nu har dock stadskärnan tömts på muslimer sedan en våldsvåg bröt ut i juni och lämnade drygt 90 döda och 75 000 hemlösa. Undantagstillstånd har införts och de båda folkgrupperna hållits åtskilda. Entrén till Aung Min Gala pryds av en provisorisk militärpostering som ska skydda mot anfall från buddhister men som samtidigt hindrar de 7 000 invånarna att lämna området. Innanför är gatorna rena lervällingen och de öppna avloppen en bakteriehärd. Ungkycklingarna springer runt bland barnen och soporna.
– Vi har svårt att få bistånd till mat. Min man är rickshaw-förare men nu kan han inte jobba då han inte kan lämna området, säger Nurnisa, 25, klädd i klassisk burmesisk sarong och rosa blus.
Hon håller ett spädbarn på armen och därhemma finns ytterligare två pojkar.
Efter fem månaders instängdhet i Aung Min Gala håller matförråden på att ta slut.
– Vi får bara en kopp ris per person och dag, och det räcker inte, berättar hon.

Över 100 000 Rohingyas har flytt sedan i somras.

Den tändande gnistan för sommarens våld i Arakan-staten var när en buddhistisk kvinna blev våldtagen och mördad i slutet av maj. Tre Rohingyas misstänktes för brottet. En vecka senare stoppade en grupp buddhister en buss och dödade tio muslimska män. Sedan bröt helvetet löst. I Maungdaw, nära gränsen till Bangladesh, en stad med övervägande muslimsk befolkning gjorde tusentals Rohingyas uppror och gick lös på rakhinernas hem efter fredagsbönen. Flera dog. Därefter slog säkerhetsstyrkorna ned på Rohingyas med våld. Den 9 juni startade sammandrabbningarna i Sittwe. Detta ledde till att runt 75 000 personer flydde sina hem. Även om ohyggliga brott har skett på båda sidor, med halshuggningar, styckningar och våldtäkter, så är 96 procent av dem som nu bor i läger rohingyas.
I början hjälpte militärer till att handla förnödenheter åt dem på marknaden men efter att det största partiet i delstaten, Rakhine Nationalities Development Party, RNDP, startade en anti-rohingya kampanj så hotades individer som bistod muslimerna med våld.

Enligt nyhetsbyrån Reuters militära källor var den senaste våldsvågen i slutet av oktober, under vilken hela byar totaldemolerades och ytterligare drygt 37 000 personer flydde till läger, orkestrerad av rakhine-nationalister med band till RNDP och påeldade av buddhistiska munkar och tidvis av lokala säkerhetsstyrkor. Detta har dock förnekats av RNDP.
Många av de platser som nu drabbades av det sekteristiska våldet hade inte drabbats i juni.
Konflikten mellan delstatens buddhister och muslimer går långt tillbaka. Det är omtvistat hur länge Rohingyas har levt i Arakan men många kom från dagens Bangladesh som gästarbetare under den brittiska kolonialtiden. Rohingyas har mörkare skinn och mer bengaliska drag än rakhinerna. Rohingyas slog sig ned och blev snabbt fler. Nu uppgår de till runt 800 000 eller drygt en fjärdedel av delstatens befolkning. Många rakhiner är oroade att Rohingyas tar över jobb och mark.
– Säg att vi betalar 1000 kyat per dag för en rakhinsk arbetare. Då nöjer sig en rohingya med 800 kyat, berättar Khin Maung Swe, en äldre medlem i den kommission som tillsatts av parlamentet för att utreda Arakan-konflikten.
– Namnet Rohingya föddes 1955 efter att militären gick till attack mot mujahediner i Arakan. De hade byggt läger längs gränsen mot Bangladesh och gjorde anspråk på området som en delstat för Rohingyas, fortsätter han.

En man bygger upp ett hus för familjen med bambu och hö.

Det är svårt att få opartisk information om konflikten men den tycks ha börjat under andra världskriget, då britterna slogs mot japanernas framryckningar och under sin reträtt lämnade kvar en muslimsk volontär-styrka i Arakan-staten för att hålla ställningarna.
– Istället för att slåss mot japanerna började muslimerna att döda rakhiner. Det var en stor massaker, över 30 000 människor dog, säger advokaten och rakhinen Aung Kyaw Sein i Rangoon, Burmas tidigare huvudstad.
De flesta rakhiner erkänner inte namnet Rohingyas, utan säger hellre ”bangli” eller det nedsättande ”kalar”.
– De är illegala migranter, anser Aung Kyaw Sein.
På många andra håll i världen har dock migranter erhållit medborgarskap efter att ha levt någonstans i flera generationer. Som andra migranter i Burma tvingas Rohingyas att ansöka om tillstånd för att lämna sina hemdistrikt och har inte fått tillträde till utbildningar som ingenjörs- och läkarprogrammen.

Efter 45 minuters skumpande från Sittwe i jeep på en gropig jordväg närmar vi oss Seetama, det största Rohingya-lägret. Ju närmare vi kommer längs de gröna risfälten, desto mer breder fattigdomen ut sig. Vi passerar vita tält som FN:s flyktingorgan UNHCR bidragit med. De små pojkarna bär vita muslimska mössor och barfotaflickorna vita huvuddukar.
Seetama saknar elektricitet och de drygt 15 000 invånarna använder torkad kodynga för att elda och laga mat. På vägen passerar vi en enkel byggnad i flätad bambu. Det är den stängda skolan.

Framtiden är osäker för Rohingyas i Burma.

Bonden Sauyed Ahmed, 28, kom till Seetama från byn Pauk Taw efter den andra våldsvågen i slutet av oktober.
– Rakhiner och myndigheterna satte eld på våra hus och dödade över 150 människor, berättar han. Vi kom hit i en liten fiskebåt med motor. Det tog oss sex dagar, vi fick slut på bensin och blev gripna av flottan. Några av båtarna blev attackerade av rakhiner och folk dog, fortsätter han.
Sauyed Ahmed har fyra barn och har byggt ett temporärt skydd av bambu men sover direkt på marken. Han är rädd för att det blir kallt när vintern kommer:
Det är oklart hur länge han kommer att tvingas stanna. Just nu utreds frågan av den kommission där Khin Maung Swe är medlem. Rapporten väntas först i mars. När USA:s president Barack Obama var på statsbesök i Burma 19 november tog han upp frågan om Rohingyas situation som ett exempel på den nya regimens stora utmaningar. Frågan kan bli avgörande för huruvida USA och EU kommer att permanenta sina sanktionslättnader mot Burma.

Text: Hanna Sistek Bild: Jonas Gratzer

Fakta

FN betecknar rohingyas som en förföljd religiös och språklig minoritet i Burma. De flesta är statslösa både i Burma och i Bangladesh där 200 000 flyktingar bor i formella och informella läger sedan tidigare.
För att bli burmesisk medborgare krävs det att man antingen tillhör en av landets 135 erkända minoriteter (rohingyas räknas ej hit) eller kan bevisa att man bott där i tre generationer. Detta enligt en immigrationslag från 1982.

Muslimer och buddhister i delstaten Arakan har drabbat samman tidigare en handfull gånger sedan andra världskriget. Intensiteten i de senaste attackerna börjar dock få situationen att likna etnisk rensning.
Den officiella dödssiffran är nu uppe i 180 personer, men de verkliga dödstalen befaras vara högre.
Källa: Human Rights Watch, Khin Maung Swe

Läs mer
De bortglömda flyktingarna från Burma (9 juni 2010)

En familj hänger upp torkad fisk i ett av tältlägren.__