Flykten från Darfur

Det är 20 år sedan folkmordet i Darfur skakade världen. I april 2023 bröt ett nytt inbördeskrig ut i Sudan. I Darfur bedriver milisgruppen RSF en brutal etnisk rensning och civila vittnar om rena massakrer. I grannlandet Tchad samlas flyende och överlevare.

reportage | 2024-03-07
Av: Jacob Zocherman
Även publicerad i AmnestyPress #1/2024

Ondskan anländer till Geneina i juni 2023. På kameler, hästryggar och fyrhjulsdrivna bilar. I skydd av mörkret. Först låter den ingenting, men snart tar den form i hjärtskärande skrik och segervissa vrål. Från de som ska dö och från den framstormande hären av beväpnade unga män som ska döda.

Till dessa skrik vaknar Mustafa Ramadan med sin fru och sina fem barn. Han förstår att de måste lämna huset, att de beväpnade unga männen snart är där. Familjen smyger ut i den fuktiga natten. Tunga regnmoln skymmer stjärnorna. Livet ska aldrig bli som det en gång var.

Garameldin Khafir är läkare och fann flera av sina patienter skjutna i sina sängar.

Garameldin Khafir är läkare och fann flera av sina patienter skjutna i sina sängar. Foto: Jacob Zocherman

Några kilometer därifrån, nästan ett halvår senare, i Ardamata, upprepas samma sak. Denna gång under en enorm stjärnhimmel då regnperioden är förbi. Där befinner sig läkaren Garameldin Khafir, som när solen går upp över hans klinik hittar flera av sina patienter avrättade i sjukhussängarna.

– De var skjutna i hjärtat eller i huvudet, berättar han.

Terrorn pågår under sex dagar. Garameldin Khafir attackeras själv medan han behandlar överlevande på kliniken. En kula har trängt in ovanför hjärtat och går ut vid vänster skulderblad. Tack vare kollegor får han hjälp att stoppa blödningen, och inser att han måste försöka rädda de överlevande som är kvar på sjukhuset.

– Det är min plikt att inte låta mina patienter dö, berättar han.

Han ringer i hemlighet. Viskar fram order till olika människor i mobiltelefonen så de beväpnade unga männen utanför inte ska höra. Sedan ringer de andra vidare och telefonkedjan bildar ett logistiskt nätverk där överlevande patienter lastas i olika bilar som via småvägar och mutor tar sig de 35 kilometerna till grannlandet Tchad.

Angreppen på Genenia och Ardamata ingår i en serie av attacker som riktats mot civila sedan inbördeskriget mellan Rapid Support Forces, RSF, och den sudanesiska armén, SAF, bröt ut i april 2023. Konfliktens rötter löper som trådar tillbaka till det långvariga inbördeskrig som pågick 1983–2005 i Sudan, mellan regeringen i norr och rebellgrupper i söder.

När kriget i början av 2000-talet spred sig till Darfur i västra Sudan anlitade dåvarande president Omar al-Bashir den arabiska milisgruppen Janjawid för att kväsa missnöjet som lett till uppror bland de afrikanska folkgrupperna i området. Milisgruppen gjorde sig snart ökända för brutala massakrer på civila, där våldet var etniskt motiverat.

Krigets konsekvenser blev enorma: Över två miljoner av sex miljoner invånare tvingades på flykt. Omkring 300 000 människor dog, de flesta av svält och sjukdomar. Internationella brottsmålsdomstolen, icc, i Haag väckte åtal för folkmord mot president Omar al-Bashir. Janjawid fortsatt framåt. 2013 blev de en självständig specialstyrka inom SAF, den sudanesiska armen. Strukturerna var desamma och endast namnet nytt: Rapid Support Forces (RSF).

Flyktinglägret Adré i Tchad, dit över en halv miljon anlänt.

Flyktinglägret Adré i Tchad, dit över en halv miljon anlänt. Foto: Jacob Zocherman

Några veckor efter attacken, när de flesta av patienterna satts i säkerhet, lyckades Garameldin Khafir muta sig genom vägspärrarna och slutligen ta sig över gränsen till Tchad. Det har gått två dagar sedan hans ankomst, kriget har pågått i sju månader. Trött sitter han i skuggan under en smutsig presenning i det tillfälliga flyktingläger som upprättats. Skotthålet vid skuldran har knappt börjat läka.

– De dödade mina grannar. De sköt mig för att jag behandlade de som var skadade, berättar han.

Attacken mot civila i Ardamata riktades främst mot masalitfolket, men drabbade även andra afrikanska grupper. En FN-rapport som nyhetsbyrån Reuters tagit del av uppger att 10 000–15 000 människor dödades i Geneina och Ardamata. Garameldin Khafir berättar också om omfattande övergrepp i närområdena:

– När jag flydde låg det döda kroppar längs med vägarna hela vägen till gränsen. Det var så många att jag inte kunde räkna, säger han.

Garameldin Khafir visar en video han filmade efter massakerna i Ardamata

Garameldin Khafir visar en video han filmade efter massakerna i Ardamata Foto: Jacob Zocherman

När milisgruppen RSF blev en självständig säkerhetsstyrka i SAF fick de ansvar för Sudans gränsövervakning trots anklagelser om brutalitet. Vid samma tidpunkt sjösattes en överenskommelse mellan eu och utvalda länder i anslutning till Sahara. Dealen: i utbyte mot pengar, skulle de afrikanska länderna själva förhindra migranter att korsa gränserna för att ta sig vidare mot Europa.

2015 slussades två miljarder euro, 20 miljarder kronor, från eu till de inblandande länderna. I Sudan gick pengarna till RSF, som utöver blomstrande finanser, också stärkte sin ställning när Omar al-Bashir avsattes. I en militärkupp 2021 tog de sedan makten tillsammans med den sudanesiska armén, SAF. Det blev också början till en intern maktkamp.

Kriget bryter ut mellan de båda parterna i april 2023 i huvudstaden Khartoum. Det tar inte lång tid innan det når Darfur. I samband med attackerna mot SAF riktar RSF även in sig på civila från de afrikanska folkgrupperna.

Konfliktforskaren Johan Brosché, vid Uppsala universitet, menar att risken för etnisk rensning i området är överhängande. FN och flera organisationer varnade i november 2023 för risken för folkmord. RSF driver under hösten snabbt ut majoriteten av de kvarvarande SAF-soldaterna och tar kontrollen över större delen av Darfur. Johan Brosché menar att inte någon part kommer gå vinnande ur striderna:

– Jag tror att Sudan under den närmaste tiden kommer vara uppdelat i två delar, där RSF kontrollerar västra delen av landet och SAF den östra.

Mustafa Ramadan förlorade sin fru och fem barn  när de flydde undan RSF på väg mot Tchad.

Mustafa Ramadan förlorade sin fru och fem barn när de flydde undan RSF på väg mot Tchad. Foto: Jacob Zocherman

Fembarnspappan Mustafa Ramadan lägger händerna för ansiktet och har svårt att hitta orden. Det hörs inte mycket i tystnaden, en susande vind utanför tältet, en bilmotor en bit bort. På den västra sidan om gränsen i Tchad finns inte så mycket: några små samhällen utslängda över en enorm yta i utkanten av Saharaöknen och ett nyligen uppsatt tältläger för flyktingarna som anlänt. Fler än fem miljoner människor har flytt. Närmare 680 000 har kommit till Tchad. Men många nådde inte hela vägen fram:

– Vi kom ifrån varandra under flykten när RSF jagade oss. Sen kom jag hit. Jag väntade men min familj kom inte, berättar Mustafa slutligen.

Till slut begav han sig tillbaka in i Sudan för att ta reda på vad som hänt hans familj. Där fick han reda på att hans fru och fem barn, som färdades med en större grupp människor mot Tchad, blev beskjutna av RSF och försökte fly. De kom till en flod som till följd av regnperioden var fylld till sina breddar. De hade inget annat val än att ta sig ut i vattnet eller stanna och bli skjutna.

– När jag gick längs med floden hittade jag dem. De hade drunknat och låg tillsammans, uppspolade på land. Min fru höll fortfarande vårt yngsta barn i famnen.

Mustafa pratar stötvis för att sedan föra händerna över ansiktet och sitta länge i tystnad.

– Det är svårt att beskriva sakerna de gör mot oss, säger han.

Han säger att mänsklighet och värdighet är viktigt. Sedan berättar han fruktansvärda detaljer om de ofattbara övergrepp han själv bevittnat.

Redan under sommaren 2023 larmar FN om ett utbrett sexuellt våldsom riktats mot kvinnor i konflikten. Amnesty International har också dokumenterat övergreppeni bland annat Geneina och Ardamata: Godtyckliga avrättningar av hundratals civila masaliter i deras hem, barn och kvinnor skjutna, kroppar på gatorna, sexuella övergrepp mot kvinnor.

Eric Kwakya är Tchads enda psykiatriker. Sedan 2005 har han arbetat med traumatiserade människor till följd av krig i regionen. De bakomliggande orsakerna till övergreppen på civila handlar om alla år av konflikt, menar han. Många av soldaterna i dagens RSF var barn under våldsamheterna i Darfur under början av 2000-talet.

– Har man varit barn i krig är det lättare att begå bestialiska handlingar, säger han.

Han oroas över att den cirkel av våld som uppstått kommer vara svår att bryta om de barn och unga som drabbas av kriget inte får behandling för sina trauman, och betonar vikten av gruppterapi för både barn och vuxna. Det ger människor möjlighet att bearbeta upplevelserna tillsammans.

Det finns en sten som markerar gränsen mellan Tchad och Sudan. Från ena hållet kommer människor, med trötta och tomma blickar. Vissa segnar ner i sanden när de passerat stenen. Andra bär på resten av det som en gång var deras liv. Ibland kommer en åsnekärra med delar av hushållet, en fåtölj, ett bord, säckar med mat.

Åt andra hållet är trafiken glesare. Lastbilar med förnödenheter som inte tillåts fortsätta står trötta och väntar. En bit bort, på andra sidan stenen står en pick-up med en monterad kulspruta: RSF, de unga männen med vapen.

En lasbil med förnödenheter väntar på att få åka över gränsen in i Tchad

En lasbil med förnödenheter väntar på att få åka över gränsen in i Tchad Foto: Jacob Zocherman

Garameldin Khafir har precis hälsat på patienterna han lyckades få ut från Ardamata för några dagar sedan. Alla har överlevt. Vissa har redan blivit utskrivna från kliniken. Själv har han ingenstans att ta vägen. Han har ännu inte ens hunnit registrera sig som flykting för att få tillgång till tält, mat och övriga förnödenheter. Istället söker han sig till människor han känner hemifrån för att slippa vara ensam. Han har förlorat allt och har bara med sig kläderna han har på sig. Han skakar i kroppen så fort han sätter sig ner. Men mitt i all förstörelse, sorg och död finns bara en sak som är säker för Garameldin Khafir:

– Jag ska tillbaka till Ardamata och föra fler av mina patienter i säkerhet, säger han.

Jacob Zocherman

Landfakta:

Sudan

Huvudstad: Khartoum. Politik: Den tidigare presidenten Omar al-Bashir avsattes 2019. En övergångsregering bildades och val utlovades. Abdel Fattah al-Burhan, general i den sudanesiska armén, är president sedan militärkuppen 2021. Yta: 1 840 687 km (Sverige: 449964 km). Befolkning: 46,4 miljoner.

Massakrerna i Geneina och Ardamata

I maj och juni 2023 attackerade RSF och andra milisgrupper Geneina, som är huvudstad i västra Darfur. Attacken mot Ardamata ägde rum i början av november 2023. Minst 1000 människor dödades i den attacken, enligt EU. 2024 uppger Reuters och Human Rights Watch att en ny ännu opublicerad FN-rapport beräknar att mellan 10 000 och 15000 människor ska ha dödats i Geneina och Ardamata under 2023. Amnesty har dokumenterat flera fall av godtyckliga avrättningar och dödande av civila i Ardamata.

Folkmordsåtal

ICC, Internationella brottmålsdomstolen, efterlyste president Omar al-Bashir 2009 för krigsbrott. Åtalet om folkmord lades till 2011. Men han har aldrig utlämnats och rättegång har inte kunnat hållas. Juridiskt har det därför inte slagits fast att ett folkmord ägde rum i Darfur.

Krigsbrott

I rapporten Death came to our home har Amnesty dokumenterat övergrepp mot civila och krigsbrott som både SAF och RSF gjort sig skyldiga till. Rapporten slår fast att i Darfur-regionen har RSF och andra arabiska milisgrupper utsatt civila masaliter och andra afrikanska folkgrupper för etniskt motiverat våld, godtyckliga avrättningar och övergrepp.

Från arkivet:

Sudan: Revolutionen som segrade

I Darfur är allt som vanligt, fast värre

30 år med al-Bashir

Amnesty International om Sudan:

Akut humanitär kris: Straffriheten måste få ett slut

reportage | 2024-03-07
Av: Jacob Zocherman
Även publicerad i AmnestyPress #1/2024