In memoriam: Legenden Brita Grundin har lämnat oss

Andrea Bodekull och Thomas Hammarberg minns Amnestyveteranen Brita Grundin.

artiklar | 2023-02-15
Av: Andrea Bodekull och Thomas Hammarberg
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022

Den 15 februari skulle Brita Grundin ha fyllt 96 år men hösten 2022 gick hon bort efter årtionden av aktiva insatser inom Amnesty. För att minnas hennes arbete publicerar vi här en minnestext av Andrea Bodekull och Thomas Hammarberg, Vi återpublicerar också en intervju med Brita Grundin från Amnesty Press nummer 2/2011 där hon berättar om sitt engagemang mot dödsstraffet.

In memoriam: Legenden Brita Grundin har lämnat oss

Brita Grundin, som föddes i Åbo och kom till Sverige 1948, har lämnat oss efter ett långt livs arbete för mänskliga rättigheter. Hon blev 95 år och efterlämnar barn, barnbarn, barnbarnsbarn och många andra för vilka hon blev en kär vän.

Redan som barn var Brita politiskt intresserad vilket hon sagt berodde på Finlands historia och de krig landet varit inblandat i. I slutet på 1960-talet tände rapporterna från kriget i Biafra hennes engagemang och när hon fick sin första kontakt med Amnesty International 1968 i Linköping genom Hasse och Tages revy ”Åh, vilken härlig fred!” blev det, som hon sade, ”min grej”. Amnesty kom sedan att prägla hennes liv och hon blev en legend inom rörelsen.

Efter flera års arbete lokalt för Amnesty i Linköping, valdes Brita in i den nationella styrelsen år 1977 och anställdes så småningom på sekretariatet i Stockholm där hon fram till sin pension var en nyckelperson i arbetet mot tortyr och dödsstraff. Men även därefter fortsatte hon att vara mycket aktiv i Aktionsgruppen mot dödsstraffet. 

Det vi alla kommer att minnas Brita för är hennes arbete mot dödsstraffet. Ingen som hört hennes engagerade, kraftfulla föreläsningar om dödsstraffet och varför det måste avskaffas glömmer det. Från början var det en kontroversiell fråga inom den internationella Amnestyrörelsen. Skälet var att en del av de personer som dömdes till döden hade begått brott och inte kunde betraktas oskyldiga och därför inte var ”samvetsfångar”.

Den svenska sektionen hävdade att beslut om avrättning var en kränkning av mänskliga rättigheter, ett brott och inte ett straff, och Brita drev den ståndpunkten med energi och målmedvetenhet. Hon reste till det internationella sekretariatet i London för att driva frågan om att Amnesty borde ta upp förbud mot dödsstraffet i sitt program. Med viss stolthet kunde vi notera att så också skedde, och i december 1977 organiserades en internationell konferens i Stockholm som mynnade ut i ett 12-punktsprogram för att avskaffa dödsstraffet. Konferensen råkade sammanfalla med att Amnesty tilldelades Nobels Fredspris.

Priser och konferenser leder förstås inte alltid till önskat resultat för mänskliga rättigheter. Men tveklöst har kampanjen mot dödsstraffet haft framgångar. Det noterade Brita själv för några år sedan. När hon gick med i Amnesty var det bara 16 länder som avskaffat straffet men nu hade 139 länder tagit det steget i lag eller praktik. Men som hon också sade; arbetet måste fortsätta så att detta så kallade straff verkligen försvinner i alla länder.

Även om Amnesty upptog mycket av Britas tid gick hon gärna på Konserthuset för att njuta av klassisk musik. Hon var också mycket intresserad av teater, film och litteratur och tittade gärna på friidrott och backhoppning på TV. Vi är många som kommer att sakna att över en öl eller ett glas vin diskutera politik och livsfrågor med Brita. 

För vänner och kolleger i svenska Amnesty
Andrea Bodekull och Thomas Hammarberg

Läs mer om Brita Grundin och Amnestys arbete mot dödsstraffet

Från arkivet: En lång kamp mot dödsstraffet – veteranen Brita Grundin berättar om Amnestys ihärdiga arbete (15 februari 2023, från nummer 2/2011)

Amnestys 40-åriga kamp mot dödsstraffet (19 oktober 2017)

En kamp på liv och död (29 november 2017)

Manifestation mot dödsstraff (15 oktober 2013)

Den omöjliga uppgiften att återuppväcka de döda (13 oktober 2011)

Kampanjdag mot dödsstraff (12 oktober 2006)

artiklar | 2023-02-15
Av: Andrea Bodekull och Thomas Hammarberg
Även publicerad i AmnestyPress #4/2022