Sydafrika: En ny generation går till val

Den 29 maj är det val i Sydafrika. 30-åringarna Votiswa Nyovane och Kiara Ramklass är födda samma år som landet blev en demokrati och Nelson Mandela den första svarta presidenten. För Amnesty Press berättar två unga kvinnor om historiskt arv, frihet, politiska svek – och om hoppet som en ny generation håller i sina händer.

Den unga generationen svarta sydafrikaner brukar kallas ”born free generation” det vill säga generationen som föddes fria. Votiswa Nyovane föddes den 27 april 1994, samma dag som svarta och vita sydafrikaner för första gången fick gå till valurnorna på lika villkor.

Votiswa Nyovane är född samma år som Sydafrika höll sitt första demokratiska val. Foto: Eric Miller

– Mamma låg på BB för att föda mig och hon fick rösta på sjukhuset. Det var väldigt vanligt i svarta familjer att barn födda 1994 fick namn som kan härledas till ”vote” (rösta) eller ”freedom” (frihet), bara i min hemby är vi fyra stycken, säger Votiswa.

Hon sitter i skuggan av ett träd på ett kafé mitt i Kapstaden. Votiswa har lunchrast från arbetet som kassörska i livsmedelsbutiken Checkers, där hon jobbat i drygt ett år.

Valet 1994 var slutet för apartheidtidens rasåtskillnadslagar som inneburit att svarta och färgade sydafrikaner inte hade samma fri- och rättigheter som vita. Några år senare antogs landets nya grundlag, som garanterade alla medborgare, oavsett ras och kön, samma rättigheter.

Den 29 maj går Sydafrika till val. Det blir det sjätte valet sedan demokrati infördes. Allt pekar på att den tidigare befrielserörelsen och numera regeringspartiet ANC, kommer att förlora majoriteten i parlamentet och valutgången är oviss.

Valaffischer i Kapstaden Foto: Eric Miller

En storkoalition mellan det största oppositionspartiet DA (Democratic Alliance) och en samling liberala och konservativa partier har vunnit mark. Nybildade partiet MK (uMkhonto Wesizwe) med den korruptionsmisstänkte ex-presidenten Jacob Zuma som affischnamn, har gått framåt, samtidigt som landets tredje största parti, vänsterradikala EFF (Economic Freedom Fighters), har tappat stöd. Ett allt mindre populärt ANC tappar väljare åt alla håll och beroende på hur många mandat som partiet förlorar kan regeringsbildningen dra ut på tiden. Eftersom det är parlamentet som utser president, kan även den utnämningen bli en komplicerad process.

Votiswa röstade i det förra valet och hon tror att hon kommer att rösta i år igen, men hon vet inte på vilket parti.

– Vi diskuterar en del politik hemma, men inte så mycket. Korruptionen är det värsta problemet. När de vita satt vid makten förekom också korruption, men de tog bara en del av kakan. ANC tar allt. Min man säger att han inte kan rösta på ANC. Men han kommer inte att rösta på EFF heller, säger Votiswa.

Inför valet 1994 lovade ANC ett bättre liv åt alla. 30 år senare brottas regeringen fortsatt med en rad samhällsproblem – förutom en ingrodd korruption i statsapparaten.

Arbetslösheten har bitit sig fast på drygt 30 procent, ungdomsarbetslösheten ligger runt 60 procent. Fattigdomen har förvärrats efter coronapandemin, och fortsatt lever miljoner svarta sydafrikaner i dåliga bostäder och skjul, avskilda från städernas centrum.

Stadsplaneringen är ett arv efter apartheid då svarta och vita bodde i skilda bostadsområden. Sydafrika brukar klassas som ett av världens mest ojämlika länder och kriminaliteten är mycket hög.

Votiswa har en lång önskelista på saker hon tycker att de folkvalda borde åtgärda. Överst står ett av landets största vardagsproblem.

– Elförsörjningen måste prioriteras, säger hon.

Elbristen i landet har blivit alltmer kännbar de senaste åren. Schemalagda strömavbrott, så kallad loadshedding, förekommer mellan två och åtta timmar, i stort sett varje dag.

Votiswa Nyovane jobbar i en affär och ser ljust på sin familjs framtid. Foto: Eric Miller

Trots de många samhällsproblemen har demokratin inneburit förbättringar för de svarta, tycker Votiswa.

– Mamma var hemmafru och pappa jobbade i gruvan. Mina föräldrar brukade påminna mig och mina sex syskon om att vi var lyckligt lottade som var födda i frihet. Under apartheid hade kvinnor inte mycket val utan att gifta sig och arbeta i hemmet. Männen blev gruvarbetare och familjeförsörjare. Jag har ett jobb, min man är lastbilschaufför och vi har precis flyttat till ett lite bättre bostadsområde där våra två barn kan gå skolan, säger Votiswa.

Hennes känsla är att det kommer bli bättre, om unga sydafrikaner sluter sig samman.

– Vi är utbildade, det var inte våra föräldrar och jag är säker på att vi kan förändra saker till det bättre. Även om det kommer att ta tid, säger Votiswa.

I ett lummig hantverkscentrum strax utanför Kapstaden har Kiara Ramklass sin musikverksamhet och marimbaverkstad.

Kiara Ramklass berättar att korruptionen lett till att många unga inte intresserar sig för politik Foto: Eric Miller

– Jag föddes i juli 1994. Alla kallade oss ”freedom babies” och vi växte upp med bilder av en leende Nelson Mandela på väggen. Det var först på universitetet som jag började reflektera över samhället och insåg att även om vi fått frihet så var vi inte jämlika, säger Kiara.

Hon jämför det med en löparbana där alla ska springa samma sträcka, men några startpositioner ligger betydligt längre fram än andra. De som startar längst bak har aldrig en chans att hinna i kapp utan hamnar alltjämt i kölvattnet av de mer priviligierade.

– Båda mina föräldrar var engagerade i frihetskampen och jag växte upp i ett hem där vi talade mycket politik. Min farfar ville bli pilot men det kunde han inte eftersom han inte var vit. Han blev lärare i stället, säger Kiara.

Första gången hon röstade var 2014. Det var en högtidlig dag och hon gick till vallokalen med sina föräldrar. Det året röstade även hennes vänner.

– I dag känns det sorgligt att många i min ålder inte verkar bry sig. De tycker att det är för mycket korruption och tror att det kommer att förbli så oavsett vad som händer.

Kiara tycker fortfarande att det är viktigt att rösta, men har inte bestämt sig för vilket parti det blir i år.

– Det finns många nya partier som ställer upp och jag måste sätta mig in i vad de vill och vad som skiljer dem åt. Min pappa och jag pratar mycket politik. Han var en del av förändringen när den skedde, men jag tror inte att han är stolt över vad ANC gjort sedan de kom till makten. Trots det tror jag inte att han är redo att rösta bort dem. För många i den äldre generationen är ANC fortfarande en garant [för friheten]. Jag sitter i en annan sits. Jag känner ingen som helst partilojalitet, säger Kiara.

Hon engagerade sig i studentpolitiken i samband med en kampanj för sänkta universitetsavgifter. Ojämlikheterna i skolsystemet har blivit hennes hjärtefråga och i dag driver hon ett musikprojekt, Marimba Jam, där ungdomar från olika socioekonomiska grupper möts.

– Jag blev arg när jag insåg att alla som går i skolan inte får chans att spela musik. Kultur är nedprioriterat i avgiftsfria skolor*, säger Kiara.

Kiara Ramklass driver musikprojektet Marimba Jam Foto: Eric Miller

Genom Marimba Jam får flera hundra elever chans att spela och uppträda tillsammans med andra ungdomar från olika delar av samhället. Men det handlar inte bara om musik utan om att bryta ner barriärer mellan samhällsklasser, skapa en mötesplats för unga och öka förståelsen mellan grupperna.

Roten till många av landets problem handlar om ekonomin och korruptionen som håller utvecklingen tillbaka. Men att förändra ett system tar tid och 30 år är egentligen inte särskilt lång tid, menar Kiara.

– Under de kommande 25 åren kommer vi se nya idéer ta form och vi får en chans att bygga något bättre. Jag ser stor potential hos unga sydafrikaner. Det finns apati, men det finns också engagemang och många brinner för landets kultur och människor. Vi älskar Sydafrika och vi kommer inte låta det gå i putten, säger Kiara.

Text: Görrel Espelund

* Skolor i Sydafrika är normalt sett avgiftsbelagda men i fattiga områden finns skolor som helt finansieras med offentliga medel så kallade avgiftsfria skolor.

Viktiga år

1948 Nationalistpartiet segrar i valet och formaliserar apartheidpolitiken.
1964 Nelson Mandela och flera andra frihetskämpar döms till livstids fängelse.
1976 Skolupproret i Soweto blir starten på en allt intensivare kamp mot förtrycket.
1990 Nelson Mandela släpps, ANC och andra frihetsrörelser blir tillåtna.
1994 Första demokratiska valet.
2004 ANC gör sitt bästa val någonsin och får nästan 70 procent av rösterna, trots att kritiken mot partiet växer.
2009 Jacob Zuma blir president. Under hans tid förvärras korruptionen och skandalerna avlöser varandra. 2018 tvingas han avgå och Cyril Ramaphosa tar över presidentskapet.

Läs mer:

Mordhotad pristagaren Sibusiso Zikode kämpar för människor i kåkstäderna

Inför valet 2014 – ANCs historia