Blodsdiamanter- vad kan vi göra?

reportage | 2007-02-21

Den bioaktuella filmen Blood Diamond visar hur handeln med råvarudiamanter finansierat krig i flera länder i Afrika, däribland Sierra Leone, Angola och Liberia. Denna illegala handel ska nu stoppas genom kontroll och frivilligt samarbete. Amnesty vill skärpa reglerna kring kontrollerna.

I samband med en förhandsvisning av filmen, som får svensk premiär den 2 mars, anordnades ett seminarium kring ämnet konfliktdiamanter på biografen Skandia i Stockholm, den 20 februari. Amnesty Business Group arrangerade seminariet tillsammans med Utrikesdepartementet, Sandrew Metronome och Guldsmedsbranschens leverantörsförening. Moderator för seminariet var Cecilia Julin från UD och de som medverkade i panelen var; Lars Gewers, Guldsmedsbranschens leverantörsförening, Christian Bolin, hovjuvelerare WA. Bolin AB, Carl Söderbergh, Amnestys generalsekreterare, Sten Tolgfors, handelsminister, Helen Aveland från UD och Linda Klein från Stockholms Universitet.

Carl Söderbergh, Cecila Julin och Sten Tolgfors

Varje medverkande fick tid i talarstolen för att belysa sin syn på konfliktdiamanter och vad som händer både i producentländerna och i de länder som importerar rådiamanterna. Handelsminister Sten Tolgfors, inledde seminariet. Han började med att berömma filmen för att den tydliggör människors lidande och Afrikas smärta, något som han menade ofta hamnar i skymundan i västvärlden.
- Inte skulle någon konsument befatta sig med blodsdiamanter om de visste vad som händer, sade Sten Tolgfors.

Kimberleyprocessen är ett certifieringssystem som ska kontrollera att handeln med råvarudiamanter sker på ett legalt sätt och att diamanterna inte kommer från ett land i konflikt. 71 länder medverkar i certifieringssystemet som inleddes år 2003.

Handelsministern lyfte fram Kimberleyprocessen som en viktig del i motverkandet av konfliktdiamanter och menade att utvecklingen trots allt går framåt.
- Idag är endast 0,2 procent blodsdiamanter av den totala exporten av råvarudiamanter. Vi har kommit en lång väg men mycket återstår, sade han.

EU står idag för två tredjedelar av den totala diamantimporten och handelsministern förespråkade främst två linjer som EU borde gå vidare med för att kontrollera den illegala diamanthandeln. Det första handlade om att förbättra statistiken i Kimberleyprocessen och det andra om att EU måste agera snabbare när man får information om länders eventuella avvikelser från den.

Avslutningsvis förespråkade Sten Tolgfors ett samarbete mellan olika aktörer i samhället för att forsätta påverka situationen.
- Politiken har ett ansvar tillsammans med frivilliga organisationer, branschen och konsumenten.

Linda Klein fortsatte med att berätta bakgrunden till Kimberleyprocessen och förklara definitionen av blodsdiamanter. Diamanterna eroderas ner i flodbäddar, vilket gör att de är förhållandevis lätta att få tag på. I dessa områden är det ofta enskilda gruvarbetare utan skydd som står för arbetet. Detta bidrar till att dessa områden riskerar att tas över av olika grupper i syfte att tjäna pengar och på så vis få makt och inflytande i landet.
-Arbetet med att gräva fram diamanterna sker ofta under svåra, slavliknande, förhållanden, menade Linda Klein.

Diamantarbetare Sierra Leone

I filmen Blood Diamond visas hur rebellrörelsen RUF använder tillfångatagna civila som under vapenhot arbetar med att leta diamanter i floder. Diamanterna smugglades sedan från Sierra Leone till Liberia där de byttes mot vapen. Liberia kunde sedan sälja diamanterna till uppköpare i västvärlden.

Det var PAC, Partnership Africa Canada, som år 2000 tog initiativet till Kimberleyprocessen då man startade en undersökning av konfliktdiamanter. Den 1 januari 2003 var startskottet för processen som är en officiell certifiering av diamanter, där man försäkrar att de inte kommer från konfliktdrabbade regioner. Systemet är frivilligt men länderna besöks av en granskningskommission som granskar hur handeln ser ut i de aktuella länderna. Fram tills idag har 34 länder granskats vilket har resulterat i att både Ghana och den Demokratiska republiken Kongo har uteslutits från samarbetet.

Amnestys Carl Söderbergh framförde två andra viktiga aspekter på handeln kring konfliktdiamanter; flödet av lätta vapen och tvångsrekrytering av barnsoldater. Han målade upp bilden av en otäck triangel av diamanter, barnsoldater och handel med vapen.
- Detta har bidragit till att det blivit enkelt och billigt att dra igång en väpnad konflikt i Afrika, sade han.

  • Amnesty välkomnar Kimberleyprocessen men frågan om blodsdiamanter har inte försvunnit, menade Carl Söderbergh och syftade till rapporter från FN där man har fått information om att diamanter smugglas från ett konfliktland för att sedan bli ”legala” i ett grannland.
    -Problemet med Kimberleyprocessen är att det är upp till länderna själva att se till att kontrollerna tillämpas. Amnesty uppmanar istället till bindande kontroller, sade generalsekreteraren.

Slutligen var det de bägge branschrepresentanternas tur att ge sin syn på situationen. Lars Gewers förklarade diamantens väg från exportlandet till butiken. Han belyste vikten av att från branschens sida informera konsumenten och att man i butiken kan visa upp en garanti på konfliktfria diamanter. Christian Bolin presenterade juvelerarnas fyra C:n; carat, coulour, clarity och cut. Utöver dessa lade ha till ett femte C, nämligen confidence, något som han menade var en central fråga för att kunna driva sin verksamhet. Christian Bolin menade dock att det är konsumenten som i slutändan har störst möjlighet att påverka situationen.

Diamanter från Sierra Leone

Seminariet avslutades med frågor från åhörarna, som främst riktade sig till handelsministern och representanterna från guldsmedsbranschen vilka hade svårt att komma med tydliga svar. Det blev då extra tydligt att det fortfarande finns många olösta problem i frågan och att det krävs ett fortsatt samarbete mellan alla aktörer för att förhindra den illegala handeln med diamanter.

Läs mer om konfliktdiamanter:
UD:s hemsida

Idah Klint

reportage | 2007-02-21