SYDAFRIKA 2: Trots ökat missnöje - ANC går mot ny valseger
Den 7 maj hålls val i Sydafrika. 20 år har gått sedan landet blev demokratiskt och apartheid avskaffades och de första fria valen hölls den 27 april 1994. Afrikanska Nationalkongressen, ANC, har lett Sydafrika genom 20 år av demokrati och har sedan 1994 dominerat parlamentet. Partiet kritiseras dock för bristande förmåga att hantera korruption, ekonomisk tillväxt, utbildning och arbetslösheten i landet. I den andra artikelserien om tre delar beskriver Amnesty Press den politiska utvecklingen i Sydafrika och förväntningarna inför valet 2014.
reportage | 2014-04-27 Av: Sofie Grundin |
Människor stämmer in i sång på minnesceremonin för Nelson Mandela på FNB Stadium den 10 december. Foto: Sofie Grundin
Den 5 december 2013 avlider Nelson Mandela. Den 10 december strömmar människor till minnesceremonin på FNB Stadium i Johannesburg för ANC-ledaren och det fria Sydafrikas första president. Regnet vräker ned. In på arenan kommer Thabo Mbeki, Sydafrikas förra president, och jubel uppstår. Tätt därefter kommer Jacob Zuma, Sydafrikas nuvarande president, och någon sår ett frö i folkmassan. Tusentals människor börjar spontant bua, reser sig och rullar fingrarna mot varandra, ett tecken på att det är dags för byte för att sedan instämma i ett eko över arenan, ”Mbeki”.
Människor sjunger om Mandela och ANC på Mandelas minnesceremoni på FNB stadium. Foto: Sofie Grundin
Ett politiskt missnöje växer i Sydafrika och även om ANC fortfarande är det övervägande mest inflytelserika partiet så har de börjat tappa förtroende och sprickor har uppstått inom partiet.
”Jag kommer rösta på ANC för resten av mitt liv.”
Frågor har ställts angående vad det betyder för ANC’s politiska inflytande att Nelson Mandela inte längre är i livet, eller om det ens har någon betydelse alls. Amnesty Press befinner sig utanför Union Buildings i Pretoria i december 2013, det är dagarna efter Mandelas bortgång. Köerna ringlar långa och människor väntar på att få ta farväl av Nelson Mandela vars kvarlevor gjorts tillgängliga för allmänheten under ett par dagar. De långa köerna liknar de köer vars röster gjorde Mandela till landets första svarta president och ANC till landets övervägande största politiska parti 1994. Mphu, som inte vill uppge sitt efternamn, arbetar som taxichaufför. På frågan varför han röstade på ANC 1994 svarar Mphu:
– Dessa män gav oss frihet och offrade allt för oss. Jag kommer rösta på ANC för resten av mitt liv. Av respekt, av tacksamhet.
Människor ber för att Nelson Mandela ska skrivas ut från sjukhuset i juni 2013. Foto: Sofie Grundin
Vad hoppades du på inför valet 1994?
– Det var en stor dag. Jag hoppades på att bli rik. Att vi skulle få tillgång till landets resurser. Sydafrika är ett land med mycket naturtillgångar. Jag tänkte mig att jag skulle arbeta med gruvverksamhet, kanske guld eller diamanter och bli rik, svarar Mphu och ler.
Blev det som du hade hoppats?
– Nej. Det blev inte så. Jag har ingen utbildning. Jag kör taxi istället.
Är det samma ANC som vi ser idag, som Nelson Mandela och Oliver Tambo var med och skapade?
– Nej, det är det inte, något har hänt med ANC. Jacob Zuma är inte är närheten av Mandela.
Kommer du att rösta på ANC i valet 2014?
– Ja, det tror jag. Men jag har börjat fundera på varför. Samtidigt finns det inget annat parti att rösta på.
Även om Mphus uttalande reflekterar hans personliga åsikter så är det en spegelbild av hur många sydafrikaner känner idag, att ANC inte levererat vad de lovat. Men och andra sidan, hur mycket kan man begära efter 20 år av demokrati? Frågan mångas ställer sig är om 20 år är tillräckligt för att göra en rättvis bedömning.
Minnesceremonin för Nelson Mandela. Foto: Sofie Grundin
Kaj I Persson, före detta ställföreträdande chef för Sveriges ambassad i Sydafrika, arbetar idag på Utrikesdepartementet och har mångårig erfarenhet av arbete i Sydafrika. Han förklarar:
– Förhoppningarna var enormt högt ställda på ANC år 1994. Sydafrika hade en helt annan potential än andra länder på kontinenten. ANC fick ta över ett på vissa sätt någorlunda fungerade samhälle men ett samhälle som i grunden var förstört genom apartheidsystemet.
Nelson Mandela och hans ANC tog över ett Sydafrika vars ekonomiska tillgångar, mark, utbildningssystem och boareal var väldigt snedfördelat. För att inte tala om den infekterade relationen mellan folkgrupperna. Landet behövde etablera mänskliga rättigheter och nya system, konstitution, nationalsång, flagga och ena folket. Till exempel hade 87 procent av den odlingsbara marken i Sydafrika tilldelats den vita befolkningen under 1900-talet, medan 13 procent lämnats åt svarta sydafrikaner som tillsammans med landets färgade utgör 90 procent av Sydafrikas befolkning.
Kaj I Persson Foto: Sofie Grundin
ANC stod således inför många svåra uppgifter att lösa. Kaj I Persson vill lyfta fram vad Sydafrika har gjort bra och samtidigt vad som hade kunnat göras bättre:
– Det som vi lätt glömmer att analysera när vi ser resultatet idag 20 år senare är att det spårade aldrig ur i Sydafrika som många befarade och det hänger i betydande grad samman med Mandelas pondus. Vi får inte glömma att den ekonomiska utvecklingen har förbättrats. Det har varit tillväxt.
Arbetslösheten är idag hög, men det är även fler som söker arbete. Den finns idag en besvikelse över Sydafrika att man inte har närmat sig mänskliga rättighets-idealen, utan snarare frångått dessa. Många har skott sig i Sydafrika och tyvärr har man misslyckats med arbetslösheten, fördelningspolitiken och att tillvarata och behålla tillväxten. ANC har nu blivit en elitrörelse som skor sig själva. Det är inte Mandelas ANC som vi ser idag.
Politisk kris i Sydafrika efter Mandelas avgång som president
Nelson Mandela var Sydafrikas första svarta president mellan 1994 och 1999 då han lämnade över presidentposten till landets vicepresident Thabo Mbeki. Han förlorade dock makten inom partiet och 2008 förklarade ANC att Mbeki inte längre hade partiets stöd vilket ledde till att han tvingades avgå som landets president. Mbeki har blivit kritiserad för att han offentligt förnekat att hiv kan leda till aids.
Människor lämnar hälsningar till Nelson Mandela medan han var inlagd på Medi Heart Clinic i Pretoria Juni 2013. Foto: Sofie Grundin
Under 2008 dog cirka en halv miljon sydafrikaner i aids-relaterade sjukdomar och känslan var därför att Mbeki var för distanserad från den sydafrikanska verkligheten. Men anledningen till Mbekis kapitulation var även ett resultat av en kraftkamp mellan honom och den nuvarande presidenten Jacob Zuma. År 2008 var Zuma, och är fortfarande, anklagad för storskalig korruption vilket ledde till att Mbeki avskedade honom som sin vicepresident 2005. Mbeki pekades ut som den som drivit på anklagelserna mot Zuma vilket skapade splittringar inom ANC. 2008 ledde detta till att Mbeki avsade sig ämbetet som landets president och senare ersattes av Jacob Zuma som även han gjort kontroversiella uttalanden angående hiv.
Sydafrika har förlorat 19 miljarder kronor i korruption årligen sedan 1994
Enligt Världsbanken har Sydafrika förlorat omkring 30 miljarder rand (cirka 19 miljarder svenska kronor) årligen i korruption sedan 1994. Trots missnöjet med ANC så fortsätter den sydafrikanska befolkningen att rösta på ANC som har vunnit valen med övervägande majoritet.
– Vi behärskar inte helt den afrikanska kulturen och kritiserar den utifrån våra egna värderingar. Med Sydafrikas historia är det svårt för vanliga sydafrikaner att se något annat parti att rösta på, förklarar Kaj I Persson.
ANC dominerar parlamentet med cirka 66 procent av mandaten (264 mandat av 400 i senaste valet). Den sydafrikanska inrikespolitiken avgörs därför till stor utsträckning av ANC. Splittringar existerar dock inom det ledande regeringspartiet och det näst största partiet Democratic Alliance (DA som har 67 mandat) ses fortfarande till stor utsträckning som ett ”vitt parti” utan stöd i Sydafrikas övervägande svarta arbetarklass. Sydafrika blir därför stundtals kritiserat för att inte vara en äkta flerpartidemokrati.
Auburn Daniels född, och uppvuxen i Sydafrika, men som även levt i Sverige under 13 år och var aktiv i kampen mot apartheid förklarar:
– Man kan inte beskylla ANC för att de existerande partierna i Sydafrika inte har bildat en tillräckligt stark opposition. Det är oppositionens uppgift att spela på ANC:s svagheter, vilket de inte gjort.
Missnöjet växer mot ANC
Mamphela Ramphele är en sydafrikansk läkare, politiker och före detta partner till den avlidna anti-apartheidaktivisten och frihetssymbolen Steve Biko. Steve Biko mördades av sydafrikansk polis 1977. Han ledde då BCM, den svarta medvetenhetsrörelsen, som stod utanför ANC och attraherade många svarta ungdomar och studenter.
15. Mamphela Ramphele sätter upp affischer i Free State den 18 mars 2014. Foto: Agang SA
Mamphela Ramphele lanserade år 2013 partiet Agang SA, som på Sotho och Tshwana betyder ”att bygga tillsammans” vilket refererar till uppbyggnaden av Sydafrika. På frågan ”Vad anser du om kritiken att man inte kan beskylla ANC för att den politiska oppositionen i Sydafrika är svag?”, säger Mamphela till Amnesty Press:
– ANC har skapat en känsla av beroende och gör lite för att utbilda och inspirera medborgare till att bli aktiva medborgare. I gengäld ger de matpaket, beskydd, sociala bidrag och en rad åtgärder som håller medborgare beroende av dem. Regeringspartiet använder alla resurser till sitt förfogande för att försvaga oppositionen.
Inom vilka områden anser du att fler framsteg kunde ha gjorts i Sydafrika?
– Vi borde hanterat korruptionen bättre. Det är en tragedi att vi efter tjugo år av demokrati finner medborgare som kämpar för att få tillgång till vatten, utbildning av hög kvalitet, sjukvård och arbetstillfällen. Det ANC vi ser idag är helt enkelt inte Mandelas och Tambos ANC.
Hur vill du bygga upp Sydafrika?
– Vi behöver flerpartidemokrati, inte en två - eller en partidemokrati . Det politiska landskapet måste göras om för att skapa en stark opposition. Av dessa skäl startade vi Agang.
Vad tror du resultatet blir i nästa val?
– ANC är allvarligt försvagat. Dess ungdomsförbund är en skugga av sitt forna jag och det finns ett antal politiska partier som nu konkurrerar om valet. Detta kommer att bli en livlig valrörelse och ingen vet riktigt vad resultatet kommer att bli. Vad som är klart är att vi måste vara vaksamma för att skydda integriteten av valet. Vi måste vara noga med att se till att valet inte blir stulet från medborgarna i detta land.
Mamphela Ramphele Foto: Agang SA
Men det är många som inte tror på Agangs möjligheter. Auburn Daniels är till exempel kritisk:
– Jag tycker inte att Mamphela skulle ha startat ett eget parti. Jag och många andra i Sydafrika har stor respekt för henne men hon hade varit mer inflytelserik som ensam individ. Nu kommer hennes parti istället att försvaga oppositionspartierna. Sydafrika behöver inte fler partier utan en starkare opposition och jag tror att hon hade gjort mer nytta inom DA. Istället kommer hennes parti snarare att ta röster från DA, för hon är har ingen position att utmana ANC.
– ANC har börjat förlora trovärdighet och hamnat i en nedåtgående spiral, fortsätter Auburn Daniels. ANC är det politiska hemmet men man känner sig inte längre hemma där. ANC har tappat de grundläggande värderingarna som partiet stod för. Den svarta medelklassen idag har inte samma känslosamma koppling till ANC som sina föräldrar och det kommer att påverka ANC i längden. Som det ser ut nu kommer de inte vara i maktposition om 10-15 år.
Dagarna efter att Amnesty Press har intervjuat Mamphela Ramphele i januari 2014 så offentliggjordes att Agang SA och DA skulle gå samman samt att Ramphele skulle ställa upp som presidentkandidat i valet. Efter bara några dagar drogs detta utspel tillbaka vilket fick stor medial uppmärksamhet och det oklara agerandet hade skadat förtroendet för de båda partierna, och om möjligt minskat deras chanser.
Även Kaj I Persson är skeptisk till Mamphela Rampheles möjligheter att nå framgång:
– Det blir två väljargrupper i valet. Landsbygden och medelklassen i Sydafrika. Jag tror det är för tidigt att säga något om ANC:s framtid och vi får inte glömma att det bara har gått 20 år och det gäller att inte bara titta på statistiken nu. Jag tror samtidigt inte på Mamphela som person och möjlighet. Jag hade hoppats att hon skulle varit mer inflytelserik än vad hon är. Däremot tror jag inte att Zuma sitter kvar som president. Den moraliska nedgraderingen av ANC har öppnat upp för svaga ledare och på så vis för korruption. Det finns en ökande hätskhet i det sydafrikanska samhället vilket kan leda till konfrontationer. Arbetslösa ungdomar i Sydafrika idag är en tickande bomb. Men vi kommer inte se några större utvecklingar eller dynamiska förändringar inom politiken och ekonomin.
Trots alla problem så menar Auburn Daniels att det är viktigt att komma ihåg hur Sydafrika såg ut för 20 år sedan:
– Det har aldrig varit så bra som det är nu i Sydafrika. Fler har hus, fler barn går i skolan. Men det hade kunnat vara ännu bättre.
Sofie Grundin
Läs också den första artikeln i serie om Sydafrika 20 år efter apartheids avskaffande (23 april) SYDAFRIKA 1: Den svenska kampen mot apartheid i Sydafrika
reportage | 2014-04-27 Av: Sofie Grundin |