Fortsatta fängslanden och trakasserier mot journalister i Burma

Misshandel, fängelse och trakasserier. Trots de senaste årens omvälvande politiska förändringar arbetar Burmas journalister fortfarande under stora påfrestningar och risker. Den 28 juli ska rättegången mot Lawi Weng från The Irrawaddy, samt Aye Nai och Pyae Phone Naing från Democratic Voice of Burma, inledas.

reportage | 2017-07-26
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #3/2017
Khin Maung Win, vice chefredaktör för Democratic Voice of Burma.

Khin Maung Win, vice chefredaktör för Democratic Voice of Burma. Foto: Axel Kronholm

De tre reportrarna var i rebellkontrollerat område när de greps av den burmesiska armén och sattes i militärförvar. Lawi Weng från The Irrawaddy, samt Aye Nai och Pyae Phone Naing från Democratic Voice of Burma, hade bevakat en tillställning arrangerad av den etniskt baserade väpnade gruppen Ta’ang National Liberation Army (TNLA) där man brände upp stora mängder narkotika som TNLA hade konfiskerat. Regeringen och militären begränsar aktivt oberoende journalisters möjlighet att få tillträde till konfliktdrabbade områden för att rapportera om inbördeskrigets konsekvenser för civilbefolkningen.

Journalisterna åtalas nu under paragraf 17(1) i Burmas ”Unlawful Association Act”, en legal kvarleva från kolonialtiden, som gör det olagligt att befatta sig med förbjudna organisationer som exempelvis TNLA. Rättegångsförhandlingarna var planerade att inledas den 21 juli men har skjutits fram till den 28 juli. Amnesty International har krävt att de tre journalisterna omedelbart friges.

Åtalet är det senaste exemplet på hur hårt ansatta journalister är i Burma också efter regeringsskiftet i fjor, då den tidigare oppositionsledaren Aung San Suu Kyi tillträdde som de facto regeringschef. Hennes parti, National League for Democracy (NLD), vann en jordskredsseger i november 2015 då Burma höll det första fria valet sedan 1990. Även den gången vann NLD med 392 av 492 mandat i parlamentet men den styrande militären vägrade då att acceptera resultatet. Även efter valet år 2015 har dock militären ett starkt inflytande då 25 procent av platserna i parlamentet är reserverade för militären.

– Vi är mycket förvånade över situationen, säger Khin Maung Win, vice chefredaktör på Democratic Voice of Burma.

Democratic Voice of Burmas redaktion i Yangon.

Democratic Voice of Burmas redaktion i Yangon. Foto: Axel Kronholm

Utanför konferensrummet där vi träffas pågår ett febrilt nyhetsarbete. Det är en knapp månad innan kanalens två reportrar ska gripas i Shan-staten av militären – samma militär som kanalen en gång bildades i opposition till. Democratic Voice of Burma uppstod i exil under militärdiktaturens styre och sände länge, med stort stöd från bland annat svenskt bistånd, från Oslo och Chiang Mai i Thailand. Nu har kanalen tillstånd att sända inifrån Burma och har förstås gynnats av de senaste årens politiska reformer mot större öppenhet, men den nya regeringens hållning gentemot journalister oroar.

– Vi brukade vara på samma sida förut, när vi alla kritiserade militärstyret, men sedan de [NLD] kom till makten har de börjat bete sig som den förra regeringen, säger Khin Maung Win, och syftar bland annat på hur regeringen använder statsägd media i propagandasyfte.

Utöver problemet med politiskt styrd media så bidrar de statsägda medierna till att snedvrida konkurrensen och försvåra för oberoende medier som exempelvis DVB. Privatägda tidningar i Yangon (Rangoon) kanske når en cirkulation på mellan 10 000 och 30 000, medan regeringens dagstidning går ut i över 400 000 exemplar och lockar därmed bort annonsörer från de mindre aktörerna. För medier som DVB, som överlever med hjälp av biståndspengar, är det ett existentiellt hot.

Biståndsgivare har nämligen börjat fasa ut sina stöd till medier som DVB. Enligt Khin Maung Win har kanalens totala stöd halverats sedan år 2015, från omkring 4 miljoner amerikanska dollar till knappt 2 miljoner i år. Det svenska stödet, som ligger på 5 miljoner kronor, utgör därmed nästan 30 procent av DVB:s totala biståndsstöd för år 2017.

– Vi jobbar hårt med att ersätta biståndspengar med reklamintäkter, men givarna försvinner snabbare än vi hinner få upp våra kommersiella intäkter. Det kan bli aktuellt att säga upp personal. Kvaliteten hotas också när färre journalister behöver göra mer arbete, säger Khin Maung Win.

 Nyhetssändning från Democratic Voice of Burmas redaktion i Yangon. Nyhetsuppläsare är Moe Myint Zin.

Nyhetssändning från Democratic Voice of Burmas redaktion i Yangon. Nyhetsuppläsare är Moe Myint Zin. Foto: Axel Kronholm

Från början var också det svenska stödet tänkt att löpa ut i slutet av år 2015, men Sveriges sektionskansli i Yangon fattade beslut om att förlänga utfasningsperioden fram till år 2018. Men Khin Maung Win säger att de behöver ännu mera tid på sig.

– Mediesituationen här är fortfarande väldigt skakig. Vi har visat att vi gör vårt bästa, genom att utöka vår publik och bygga vidare på ett starkt varumärke. Men det finns externa faktorer som är bortom vår kontroll, såsom hur mediemarknaden och lagstiftningen ser ut. De här externa faktorerna dödar oss.

Enligt honom riskerar biståndsbortfallet att hota kanalens kvalitet och oberoende.

– I värsta fall får vi låna pengar av banken, men vi vet förstås inte om vi kommer att kunna betala tillbaka. Eller så får vi hitta investerare. Det står affärsmän med militära och politiska kopplingar i kö som vill köpa vår kanal. Vi är har ett gott rykte och ett väl respekterat varumärke med 25 års erfarenhet. De är förstås väldigt intresserade av att lägga vantarna på oss och påverka vår rapportering, säger han.

Innan de tre reportrarna greps av militären i Shanstaten dominerades pressfrihetsdebatten i Burma av förtal och yttrandefrihetens begränsningar. Samtidigt som den nya regeringen avskaffat flera gamla repressiva lagar som använts för att tysta kritiker så har man hållit fast vid den nya telekommunikationslagen, vars paragraf 66(d) gör det möjligt att dömas till upp till tre års fängelse för förtal.

 Aung San Suu Kyi vid ett besök i London år 2016.

Aung San Suu Kyi vid ett besök i London år 2016. Foto: Foreign and Commonwealth Office/Wikimedia

Sedan Aung San Suu Kyi tillträdde i början av 2016 har flera journalister åtalats med hjälp av 66(d). Chefredaktören för dagstidningen The Voice, Kyaw Min Swe, står åtalad under 66(d) för att ha publicerat politisk satir, i vilken man drev med den burmesiska militärens propagandaapparat.

Ett annat uppmärksammat fall rör cheferna på Eleven Media Group som stämdes av delstatsregeringen i Yangon efter att deras tidning Daily Eleven publicerat en ledare som anklagade stadens högsta minister för att vara korrupt. Efter att i två månader ha hållits fängslade i Burmas ökända Insein-fängelse, där många demokratiaktivister och journalister skakat galler genom decennierna, släpptes de båda männen mot borgen i januari. Detta efter att vd:n U Than Htut Aung fått en hjärtattack i fängelset.

Att det, som i fallet med Eleven Media, är makthavare inom det styrande partiet som väcker åtal mot journalister för deras rapportering är uppseendeväckande. Khin Maung Win på DVB säger att det blivit vanligare att journalister åtalas under 66(d) sedan Aung San Suu Kyi och hennes National League for Democracy bildade regering.

– Vi ser hur det under den här regeringen blivit vanligare att vi i media åtalas för förtal, även av människor från regeringspartiet. Följden är självcensur. Alla mediehus här som vill rapportera om något känsligt måste först tänka: kan det här tolkas av någon i regeringen eller armén som förtal? Det handlar om att regeringen använder lagstiftning för att förtrycka och tysta journalister genom att tvinga dem till självcensur, säger Khin Maung Win.

Khin Maung Win anser att den nya regeringen i Burma börjat agera på samma sätt som militärregeringen.

Khin Maung Win anser att den nya regeringen i Burma börjat agera på samma sätt som militärregeringen. Foto: Axel Kronholm

De tre journalisterna; Lawi Weng, Aye Nai och Pyae Phone Naing, som nu åtalas för att ha intervjuat medlemmar i en etniskt baserad väpnad organisation riskerar upp till fem års fängelse om de döms. Utöver juridiska trakasserier möter journalister i Burma även våld och bortföranden.

23-åriga Maw Oo Myar är journalist på Kantarawaddy Times och gör även TV-nyheter på karenni-språket för DVB:s ”Weekly Ethnic Program” – ett nyhetsprogram på Burmas många minoritetsspråk. Hon var ute på uppdrag i Kayahstaten när hennes motorcykel stoppades av en bil. Maw Oo Myar hotades och släpades in i bilen som körde därifrån och senare hamnade i en olycka. Maw Oo Myar blev medvetslös och behövde länge efter händelsen hjälp att andas och kunde inte prata.

Svenska Petra Quiding har jobbat för FOJO med mediestöd i Burma och bland annat utbildat Maw Oo Myar. När Amnesty Press träffar henne i Yangon några veckor efter attacken är hon fortfarande rasande.

– Hon jobbade med politisk journalistik i ett underbevakat område och var en av de första i sin generation som åker ut och faktiskt pratar med folk. Det här var en orädd, tuff och professionell ung journalist som nu fått rejält med stryk, och jag blir så upprörd att jag knappt kan prata om det här. För det här sätter ju avtryck, det ser jag bland de kvinnliga journalister jag jobbar med här, de är ännu räddare nu än de var förut, säger hon.

I december hittades journalisten Soe Moe Tun, 35 år, mördad vid sidan av vägen i Monywa i Sagaingregionen. Soe Moe Tun hade rapporterat om illegal skogsskövling och timmersmuggling i landets nordvästra delar. Ännu några år tidigare, 2014, sköts frilansreportern Aung Kyaw Naing ihjäl i häktet av militären, efter att han rapporterat från ett område som kontrollerades av en rebellgrupp, Democratic Karen Benevolent Army.

Samtidigt som sådana exempel förskräcker har förstås också stora framsteg skett under de senaste åren. Det är bara fem år sedan landet avskaffade den statliga mediecensuren. Tidigare behövde journalister få sina texter granskade av staten innan någon publicering kunde äga rum. David Holmertz, enhetschef på biståndsmyndigheten Sida, som jobbat länge med mediestöd till Burma, nu senast som ambassadråd i Yangon, tycker att de förbättringarna är viktiga att ha i åtanke, samtidigt som det kvarstår stora problem.

De etniska konflikter som har pågått i Burma sedan 1948 har inte lösts. Här är Sha It Yang-lägret i Kachin i norra Burma där omkring 2 000 internflyktingar lever.

De etniska konflikter som har pågått i Burma sedan 1948 har inte lösts. Här är Sha It Yang-lägret i Kachin i norra Burma där omkring 2 000 internflyktingar lever. Foto: Amnesty International

– Det finns fortfarande lagstiftning som gör det svårt för medier att verka fritt och för journalister att våga utmana makten, det finns problem för oberoende media att konkurrera på jämbördiga villkor med statsägd media och med den media som ägs av förmögna personer med band till den förra militärdiktaturen, säger han.

David Holmertz känner av besvikelsen hos många i mediekåren över att reformerna inte kommit snabbare, och tror själv att man behöver ha stort tålamod.

– Femtio år av militärstyre raderas inte under en mandatperiod. Det är kanske så att det har funnits överdrivna förväntningar på vad den nya regeringen ska kunna åstadkomma. Samtidigt är det intressant att se det tryck som ändå kommer underifrån från civilsamhället och oberoende medier som arbetar aktivt för att försöka förändra lagstiftningen, säger han.

Axel Kronholm
[email protected]

Fotnot: En uppdaterad version publiceras också i nummer 3/2017. Den 1 september frigavs Lawi Weng från The Irrawaddy, samt Aye Nai och Pyae Phone Naing från Democratic Voice of Burma mot borgen och militären meddelade att anmälan mot de tre hade dragits tillbaka. Även åtalet mot Kyaw Min Swe har lagts ned.

Läs också

Myanmar: Release journalists facing prison over charges linked to reporting from Shan State (Amnesty International 27 juli 2017)

Army Resists Article 66(d) Reforms (The Irrawaddy 26 juli 2017)

Myanmar: Authorities must immediately release and drop charges against three detained journalists (Amnesty International och 67 andra organisationer 14 juli 2017)

Burma urged to free journalists, amend telecommunications law (Reportrar utan gränser 8 juli 2017)

Myanmar: Further information: Newspaper editor denied bail again: Kyaw Min Swe and Kyaw Zwar Naing (Amnesty International 4 juli 2017)

Myanmar: Repeal Section 66(d) of the 2013 Telecommunications Law (Amnesty International och 60 andra organisationer 29 juni 2017)

Burma : Three journalists jailed after covering illegal armed group’s event (Reportrar utan gränser 29 juni 2017)

Myanmar: Release journalists immediately (Amnesty International 26 juni 2017)

​Burma: Etniska minoriteter utsätts för krigsbrott i norra delarna av landet (Amnesty International 14 juni 2017)

Myanmar: Detained media workers charged with defamation: Kyaw Min Swe and Kyaw Zwar Naing (Amnesty International 9 juni 2017)

Journalist abducted, seriously injured in Myanmar "") (CPJ 30 maj 2017)

Läs mer om Burma från Amnesty Press

FN ska utreda övergrepp mot rohingyas – Indien och Kina tar avstånd (31 mars 2017)

Burma: FN oroas över upptrappat våld mot folkgruppen rohingya (10 februari 2017)

Burma: Tusentals rohingya-flyktingar fast vid gränsen mot Bangladesh (7 december 2016)

Nu är studentledaren Phyoe Phyoe Aung fri: ”Fantastiskt att känna stödet” (30 november 2016 – också i nummer 4/2016)

Burma: 69 studenter och aktivister fria efter att åtal lagts ned (8 april 2016)

Vart går Burma? – ”Det ni hör är bara toppen av isberget” (nummer 2/2015)

BURMA: ”Rohingyas utsätts för ett långsamt folkmord” (22 februari 2015)

Aung Sung Suu Kyi - från fängslad frihetssymbol till kampanjpolitiker (18 april 2014)

MR-DAGARNA: ”Rohingyafolket hotas av utplåning” (16 november 2013)

Rohingya - det förföljda folket ingen vill kännas vid (8 maj 2013)

Arakan – Burmas nya krishärd (nummer 5/2012)

De bortglömda flyktingarna från Burma (9 juni 2010)

reportage | 2017-07-26
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #3/2017