Pressmeddelandet som skakar Amnesty

Det har stormat kring Amnesty efter att organisationen den 4 augusti gick ut och kritiserade Ukraina för att sätta civila i fara. I Sverige har en del medlemmar valt att lämna Amnesty i protest. Nu ska en extern utredning granska vad som hände

Anna Johansson. Foto: Malin Sundelin

Kritiken har rasat sedan Amnesty International 4 augusti gick ut med ett längre pressmeddelande om att den ukrainska militären utsätter civila för risk genom att placera militär i tättbefolkade områden. Sedan det ryska angreppskriget inleddes 24 februari har det kommit avslöjande efter avslöjande om att Ryssland angriper civila mål som skolor, bostäder och sjukhus. Nu tycker många att Amnestys kritik mot Ukraina legitimerar de ryska angreppen.

− Jag tycker att det finns anledning att vara självkritisk. Vårt mål var att förbättra säkerheten för civila, men vi har inte nått fram med det budskapet, säger Anna Johansson, generalsekreterare för svenska Amnesty.

På bara några dagar i början av augusti förlorade Amnesty i Sverige 1 000 medlemmar. Den 24 augusti hade drygt 2 000 personer lämnat Amnesty.

Amnesty Internationals pressmeddelande 4 augusti.

Bland dem som har valt att lämna organisationen finns bland annat Per Wästberg, som var med och startade den svenska Amnestysektionen år 1964.

En som har reagerat på Amnestys kritik mot Ukraina är Mark Klamberg, professor i folkrätt vid Stockholms universitet. Han konstaterar att det inte nödvändigtvis är ett brott mot internationell humanitär rätt att till exempel upprätta militära baser i tättbefolkade områden.

− Det som är problematiskt med Amnestys kritik är att man inte har tillgängliggjort någon rapport eller mer utförligt underlag som visar varför man kommer till slutsatsen att det rör sig om brott mot krigets lagar, säger han.

Mark Klamberg. Foto: Staffan Westerlund

Enligt internationell humanitär rätt ska parterna i en konflikt ”i största möjliga mån” sträva efter att undvika att förlägga militär i tättbefolkade områden, men det finns alltså tillfällen då det är motiverat.

– Det är till exempel inget fel i att ha en skola där soldater utbildas eller sover. Däremot är det uppenbart förbjudet om man samtidigt har skolbarn där. Det finns utrymme för olika avvägningar så här måste man ge Ukraina möjlighet att svara, säger Mark Klamberg.

I pressmeddelandet där Amnesty kritiserar Ukraina framgår det att det ukrainska försvarsdepartementet fick materialet den 29 juli för att kunna svara före publiceringen 4 augusti. Det är för kort tid anser Mark Klamberg. Att bakgrundsinformationen hålls hemlig i kombination med att Ukraina inte får framföra sin bild gör att det blir svårt att veta hur man ska hantera Amnestys kritik, menar han.

Den liberale debattören och Ukrainakännaren Alex Voronov, ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån, delar den bilden.

− Amnesty riktar kraftfull kritik utifrån ett allt för knapphändigt material. Där tycker jag att det finns skäl att vara kritisk, säger han.

Alex Voronov ifrågasätter Amnestys krav på Ukraina att omedelbart se till att placera sina styrkor borta från befolkade områden, eller evakuera civila från områden där militären verkar.

− Ibland måste du ha militär i befolkade områden för att kunna skydda territoriet och de civila som är kvar. Om du inte har soldater inne i staden kan du inte försvara den, säger han.

Alex Voronov. Foto: Privat

Amnesty har inte varit ensamma i sin kritik mot Ukrainas placering av militär. Tidigare under sommaren kom både Human Rights Watch, HRW, och FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter, OHCHR, med liknande kritik utan att det möttes av stora protester. Mark Klamberg har satt sig ner och jämfört uttalandena från HRW och Amnesty, och ser skillnader som han tror kan förklara det.

− Human Rights Watch är mer specifika. Till skillnad från Amnesty beskriver de utförligt var de har observerat överträdelser och hur förutsättningarna har varit på de platserna, säger han.

Mark Klamberg noterar även att HRW riktar kritik mot både Ukraina och Ryssland i samma text, vilket påverkar tonen. Human Rights Watch verkar också ha gett såväl den ukrainska som den ryska regeringen betydligt längre tid på sig att svara på kritiken, två månader istället för i praktiken tre arbetsdagar.

Den 27 juni genomförde Ryssland en missilattack mot Amstor köpcentrum i Krementjuk. Minst 20 personer dödades. Foto: Dsns.gov.ua/Wikimedia

Samtidigt som det finns anledning att vara kritisk mot Amnesty tycker Alex Voronov att även de som har stått för kritiken i vissa fall kan behöva rannsaka sig själva. Han tycker till exempel att det tog för lång tid innan den ukrainska regeringen gick ut och svarade att man välkomnar kritisk granskning och ska titta på de aktuella fallen. Initialt gick president Volodymyr Zelenskyj och flera andra istället ut och anklagade Amnesty för att skuldbelägga offret, och så tycker han inte att man ska se på situationen.

− Även den som försvarar sig kan begå fel och ska tåla att kritiseras, säger Alex Voronov.

Även Mark Klamberg betonar att problemet inte är att Amnesty kritiserar Ukraina, utan att man gör det på ett till synes slarvigt sätt:

− Om en organisation som Amnesty är i Ukraina är det rimligt att man granskar alla parter och om man upptäcker brott eller överträdelser av krigets lagar är det rimligt att man påtalar det. Man ska inte avstå från att dela information till allmänheten och media, men måste ändå ta någon form av ansvar till exempel genom att ge Ukraina förutsättningar att svara.

Anna Johansson håller med, och tycker att underlaget som presenterades i pressmeddelandet den 4 augusti inte var tillräckligt:

− Vi ville skydda vittnen från eventuella hämndaktioner så vi hade goda skäl att inte avslöja mer, men vår brist på transparens gör det svårt för utomstående att värdera det vi säger.

Hon välkomnar den externa utredningen av händelsen som nu ska genomföras på uppdrag av Amnesty Internationals internationella styrelse.

− När vi väl går ut med kritik tycker jag att vi ska kunna presentera sådan dokumentation att utomstående förstår hur vi har kommit fram till våra slutsatser. Vår trovärdighet är viktig. Det är den som gör att vi får genomslag när vi kritiserar stater och andra aktörer som bryter mot mänskliga rättigheter. Det är allvarligt när vi agerar på ett sätt som gör att människor tappar förtroendet för oss, säger Anna Johansson.

Bostadshus i Charkiv den 11 juli efter en rysk raketattack. Foto: State Emergency Service of Ukraine/Wikimedia

Samtidigt som hon tycker att misstag har begåtts av Amnesty tror Anna Johansson att den massiva kritiken mot organisationen delvis är ett uttryck för att kritik mot Ukraina just nu är obekvämt i ett europeiskt sammanhang. Hon betonar att det är viktigt att Amnesty klarar att agera opartiskt även i konflikter som berör Europa, där organisationen har sitt internationella huvudkontor.

I Ryssland har Amnestys kritik mot den ukrainska krigföringen fått stort genomslag och uppgifterna utnyttjas i propagandasyfte. Anklagelserna om att Amnesty skulle gå Rysslands ärenden eller rent av vara pro-ryska faller dock platt tycker Alex Voronov.

− Att utdefiniera Amnesty som ett verktyg för Ryssland håller inte när nästan allt organisationen skriver om kriget är kritik mot den ryska krigföringen, säger han.

Han tycker att de som menar att man borde undvika att kritisera Ukraina eftersom det kan gynna Ryssland för ett haltande resonemang.

− Enligt den logiken borde de själva inte kritisera Amnesty för om det är någon som gynnas av att Amnestys förtroende skadas så är det Ryssland, säger han.

En del av kritiken som har framförts mot Amnesty de senaste veckorna har inte handlat specifikt om Ukraina utan varit mer generella synpunkter mot hur Amnesty har utvecklats de senaste 20 åren. Vissa menar till exempel att Amnesty borde gå tillbaka till att fokusera på samvetsfångar istället för att jobba brett med mänskliga rättigheter. Att den diskussionen dyker upp nu förvånar Anna Johansson.

− Alla förändringar som skett inom Amnesty har varit demokratiskt förankrade i organisationen. Ibland låter det som att Amnesty skulle ha kuppats av några aktivister som vill föra organisationen i den ena eller andra riktningen men så är det inte. Visst finns det de som inte är nöjda med hur vi har utvecklats, men jag tycker att vi har en sund intern demokrati, säger hon.

Oksana Pokalchuk, chef för Amnestys kontor i Ukraina, avgick i protest den 6 augusti. Här är hon på en presskonferens Amnesty höll i Kiev den 6 maj för att presentera en rapport om ryska krigsförbrytelser i nordvästra delen av Kiev oblast. Foto: Amnesty International.

Något som hon däremot tycker att man från Amnesty ska ta på största allvar är kritiken som har framförts av Amnesty i Ukraina. Amnestys chef i Ukraina, Oksana Pokalchuk, har valt att avgå i protest mot pressmeddelandet den 4 augusti. I en debattartikel i Washington Post gick hon den 13 augusti till skarpt angrepp mot Amnesty. Hon kritiserade organisationens internationella experter, som hon menar har haft dålig insikt i lokala sammanhang, och beskrev det som att de lokala medarbetarna i Ukraina inte har blivit lyssnade på.

Anna Johansson ser att man inom Amnesty behöver analysera hur man ska få en bra balans mellan sina lokala medarbetare och sina internationella experter.

− Det är jätteviktigt för oss som global organisation. Det är uppenbart att vi inte har hittat den balansen, säger hon.

Hon ser att de internationella experterna har en viktig roll genom sin expertis och sin oberoende ställning. Samtidigt bär även de lokala medarbetarna på viktig kunskap. Hon ser också att det har blivit tydligt under de senaste veckorna att lokala medarbetare kan få betala ett högt pris och utsättas för stora risker på grund av beslut som fattas av det internationella sekretariatet.

− Vi i Sverige har fått ta emot synpunkter som inte har varit särskilt trevligt formulerade. Jag kan inte föreställa mig hur det har varit för Oksana och hennes kollegor. Det internationella sekretariatet genomförde en riskanalys, men det är uppenbart att man inte fullt ut förstod hur kraftfulla reaktionerna skulle bli, säger Anna Johansson.

Charlie Olofsson

[email protected]

Internationell humanitär rätt

kallas också ”krigets lagar”. Syftet är att begränsa det lidande som väpnade konflikter orsakar för såväl civila som stridande. Under en väpnad konflikt gäller den humanitära rätten lika för alla sidor oavsett anledningarna till konflikten eller vem som inledde fientligheterna. Enligt regelverket ska stridande parter skilja mellan civila och militära mål. Läs mer i denna skrift

Detta har hänt

29 juni. OHCHR, FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter, kommer med sin senaste översikt över situationen i Ukraina som omfattar perioden 24 februari-15 maj 2022. OHCHR anklagar ryska styrkor för att i ockuperade områden ha använt civila som ”mänskliga sköldar”. Både ryska armén och dess allierade och ukrainska armén anklagas för att ha militära positioner i bostadsområden eller nära civila mål och ha använt dessa positioner för militära operationer utan att ha vidtagit åtgärder för att skydda de civila.

21 juli. Human Rights Watch, HRW, publicerar ”Russian, Ukrainian Bases Endangering Civilians” där rysk och ukrainsk militär anklagas för att äventyra civilas säkerhet genom att placera militär i anslutning till civila. HRW ger exempel på hur ukrainsk militär placerades bland bostäder där civila bodde utan att göra några försök att evakuera invånare till säkra områden.

29 juli. Amnesty International informerar Ukrainas försvarsdepartement om det pressmeddelande som ska publiceras 4 augusti och ger Ukraina möjlighet att svara på innehållet. Något svar kommer inte.

4 augusti. Amnesty International publicerar sitt pressmeddelande om att civila har försatts i fara genom att ukrainska armén upprättat baser och använt vapensystem i befolkade bostadsområden. Totalt listas 19 städer och byar i regionerna Charkiv, Donbass och Mykolajiv där Amnesty ska ha dokumenterat detta. Det betonas att dessa överträdelser på inget sätt rättfärdigar ”Rysslands urskillningslösa attacker, som har dödat och skadat otaliga civila”.

5 augusti: Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj går till angrepp mot Amnesty och anklagar Amnesty för att försöka ”skifta ansvaret från angriparen till offret”.

6 augusti. Oksana Pokaltjuk, chef för Amnestys Ukrainakontor, avgår i protest mot pressmeddelandet.

8 augusti. Centre for Strategic Communication i Ukraina hävdar att en del av intervjuerna som Amnesty baserat sitt pressmeddelande på har gjorts av journalister och frivilliga bland fångar i ryska filtreringsläger och fängelser på ockuperat område. Amnesty dementerar kraftfullt detta påstående och säger att ”det är fullständigt falskt”.

Global Bar Magazine.

10 augusti. I ett mejl till medlemmar i Amnesty bemöter Anna Johansson, generalsekreterare i svenska Amnesty, kritiken och skriver: ”Vårt syfte med pressmeddelandet var att skydda civila och uppmärksamma den ukrainska civilbefolkningens utsatta situation och rätt till skydd. Det budskapet har inte gått fram. Istället har det skapat oro, vrede och frustration, inte minst i Ukraina, där människor har drabbats hårt av Rysslands urskillningslösa attacker. Det innebär att vi som organisation har misslyckats med att nå ut med vårt budskap. För det ber vi uppriktigt om ursäkt.”

11 augusti. Anna Johansson säger i en intervju i Global Bar Magazine att 1 000 medlemmar lämnat Amnesty i Sverige sedan pressmeddelandet publicerades.

11 augusti. Amnestys sektion i Kanada (engelsktalande) publicerar ett uttalande med hård kritik mot Internationella sekretariatet.

12 augusti Anna Johansson skriver artikel på DN Debatt: ”Opartiskhet är grunden för Amnesty International. När vi ser indikationer på att Ukrainas militära taktik äventyrat civilbefolkningens säkerhet måste vi offentliggöra slutsatserna. Men vi har misslyckats med att nå ut med vårt budskap och det finns stor anledning till självkritik, skriver Anna Johansson, generalsekreterare i Amnesty Sverige.”

12 augusti. Amnesty meddelar att en extern utredning ska göras på uppdrag av internationella styrelsen om beslut och arbetsmetoder i samband med publiceringen av pressmeddelandet.

18 augusti. På sin hemsida bemöter svenska Amnesty kritik och förklarar olika aspekter kring pressmeddelandet.

24 augusti. Sex månader har gått sedan Rysslands anfall mot Ukraina. Svenska sektionen av Amnesty skriver på sin Facebooksida att ”Rysslands invasion av Ukraina är en människorättskatastrof och en aggressionshandling, som är ett brott enligt folkrätten” och att Amnesty sedan 24 februari har dokumenterat och verifierat att ryska styrkor har begått brott mot folkrätten, ”bland annat genom att döda och skada civila, förstöring av infrastruktur och blockering av hjälp till civila”.

Ulf B Andersson

Fotnot: En något förkortad datumlista publiceras i nummer 3-2022.

Läs mer om kriget från Amnesty Press

Krigets lagar gäller alla (7 september 2022)

Amnesty och kriget i Ukraina (25 juni 2022)

Moldavien: Nästa krigsområde? (14 juli 2022)

Ytterligare tre ryska mediekanaler blockeras inom EU (3 juni 2022)

Uppskruvad retorik mot hbtqi-rörelsen i Ryssland (24 maj 2022)

Transpersoner i Ukraina hårt drabbade av den ryska invasionen (29 april 2022)

Ryska journalister efter krigsutbrottet – tystade eller i exil (27 april 2022)

Romer på flykt från Ukraina togs emot i Göteborg (26 april 2022)

Ukrainas hbtqi-rörelse om kriget: ”En kamp om hbtqi-rättigheter” (3 april 2022)

”Inget land i världen kan påverka vår dröm om ett fritt Ukraina” – Sergels torg fylldes till stöd för Ukraina (27 mars 2022)

Nu har över tre miljoner flytt från Ukraina – stor oro bland flyktingar i Slovakien (17 mars 2022)

Ukrainakriget: Rysslands roll inom FN ifrågasätts (7 mars 2022)

Tempo: 74 minuter av rå känslostorm i krigets Ukraina (12 mars 2021)

Läs mer om Ukraina från Amnesty Press

Jakten på sanningen i Ukraina (26 mars 2020)

Vitalina Koval har blivit ett ansikte utåt för hbtqi-rörelsen i Ukraina (10 april 2019)

Korruptionen – den inre fienden i Ukraina (31 december 2018)

Oleg Sentsov får Sacharovpriset (26 november 2018)

BOKMÄSSAN2018: ”Våldet ökar mot hbtq-personer i Ukraina” (28 september 2018)

5 000 deltog i Pride i Kiev – 57 högerextremister greps av polis (18 juni 2018)

Angrepp från högerextrema oroar Amnesty i Ukraina (Amnesty Press 3 maj 2018)

Över 5 000 poliser skyddade rekordstort Pridetåg i Kiev mot högerextremt angrepp (18 juni 2017)

Ukrainadagarna: ”Makteliten har alltid strävat efter sina egna intressen” (12 juni 2017)

Vem mördade Pavel Sheremet? (3 juni 2017)

I östra Ukraina fortsätter striderna (13 maj 2017)

Ukraina: ”Straffriheten måste få ett slut” (6 april 2017 – också i nummer 1/2017)

Ukraina: Hemliga fångar släppta (1 november 2016 – också i nummer 3/2016)

På flykt från Krim (31 oktober 2016 – också i nummer 3/2016)

Rysslandsdagarna: ”Vår huvudkonkurrent var väljarnas apati” (27 oktober 2016)

Krimtatarernas ledare: ”Regimen är värre än under Stalintiden” (Amnesty Press 20 maj 2016)

Amnesty i Ukraina: ”Det är viktigt att vi behåller vårt oberoende och granskar båda sidor” (4 april 2016 – också i nummer 2/2016)

Högerextremister till attack mot hbtq-evenemang i Lviv – polisen anklagas för passivitet (20 mars 2016)

Lagar mot diskriminering – bra men sedan ska de genomföras (24 februari 2016)

Rysslandsdagarna: ”Kreml utnyttjar nationalism för att återskapa det ryska imperiet” (29 oktober 2015)

En underbar berättare – recension av Kalle Kniiviläs bok ”Krim tillhör oss” (Nummer 3/2015)

BOKMÄSSAN 2015: ”Putin gjorde en felbedömning när han annekterade Krim" (6 oktober 2015)

BOKMÄSSAN 2015: ”Den som vågar opponera sig blir uthängd som landsförrädare” - hårdare klimat i Ryssland (28 september 2015)

Ukraina: Flera döda i strider mellan polis och Högra sektorn i Transkarpatien, poliser skadade i Lviv (14 juli 2015)

EUROPRIDE: Riga – inte vilket Pride som helst , intervju med Olena Shevchenko (18 juni 2015)

Nytt format – samma värld. Propaganda, förtigande och censur blir vardag i krig och konflikt. (nr 2/2015)

Ukraina: Skuggan från andra världskriget – den nya lagen förbjuder kritik mot OUN och UPA (7 juni 2015)

2 000 poliser skyddade Pride i Kiev – ändå blev det våldsamma attacker (6 juni 2015)

Möten i Kiev våren 2015 - krigsslut firades i skuggan av det nya kriget (6 juni 2015)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: Den mörka utvecklingen i Ryssland och Kina (8 maj 2015)

Soldatmodern som vågade tala ut om ryska soldater i Ukraina (24 december 2014)

Polen och Ukraina försonas över historisk skamfläck (15 maj 2006)