15 kvinnor som retat makten i Kambodja med sin kamp mot tvångsvräkningar

reportage | 2012-09-03

Brittis Edman på CRD och Ee Sarom. Foto: Lisa Olsson__

Villkoren för människorättsförsvarare i Kambodja har försämrats och tvångsvräkningar, trakasserier och politiskt motiverade rättegångar blir allt vanligare. Ee Sarom på Samakhum Teang Tnaut (STT), en organisation som arbetar för rätten till boende, besökte Stockholm för att berätta om fallet med de 15 kvinnor som fängslades efter en fredlig demonstration.

Civil Rights Defenders hade bjudit in Ee Sarom på ett frukostseminarium den 29 augusti för att dela med sig av sina erfarenheter kring fallet och kampanjen ”Free the 15”. Kvinnorna greps i maj efter att de protesterat mot tvångsvräkningar av tusentals familjer i området Boeung Kak Lake i huvudstaden Phnom Penh.

– De ville bara skydda sina hem, men poliserna blev våldsamma och grep 13 av kvinnorna. På mindre än ett dygn hade de åtalats och dömts tills 2,5 års fängelse, säger Ee Sarom.

Rättegången var inte korrekt och kvinnornas advokater fick inte tid för förberedelse eller tillgång till bevismaterial.

Ytterligare två kvinnor, som skulle vittna, greps utanför domstolen. I den nya brottsbalken finns nämligen en skrivelse som innebär att det kan vara ett brott att kritisera rättssystemet.

STT startade genast sin kampanj ”Free the 15” där de tillsammans med flera av de tvångsvräkta familjerna protesterade högljutt utanför domstolen.

– Kampanjen var delvis framgångsrik eftersom de två kvinnorna som greps vid domstolen släpptes efter 27 dagar och resten släpptes efter 33 dagar. Det hade med all säkerhet att göra med att USA:s utrikesminister Hillary Clinton besökte Kambodja några dagar senare, säger Ee Sarom.

Tol Srey Pov var en av de kvinnor som dömdes
till fängelse. Foto: "Free the 15!" /AI

Domen mot de 13 kvinnorna kvarstår dock även om fängelsestraffet är omvandlat till villkorlig dom och det finns en risk att de fängslas igen för att avtjäna resten av straffet. Ee Sarom betonar vikten av att fortsätta att protestera mot orättvisorna.

– Vi måste fortsätta att göra våra röster hörda, även när världens blickar inte är riktade på Kambodja. Det har hänt mycket i landet de senaste 5-10 åren. Tvångsvräkningar är relativt vanliga och de som jobbar med mänskliga rättigheter får utstå hot och våld. Men samtidigt finns det positiva inslag och människorättsrörelsen växer sig stark på gräsrotsnivå. Folk är inte tysta längre.

Från filmen om kvinnorna.

Eller som Ee Sarom själv uttrycker det: ”You can take my lake, but not my spirit”. Under seminariet visas en film om gripandet av kvinnorna och kampanjen för att få dem fria. Det är starka bilder – barn som vill få sina mammor frisläppta, men istället möts av polisens sköldar.

De största människorättsproblemen i Kambodja är tvångsvräkning och land grabbing, där företag investerar i mark så att de som bor där inte längre kan livnära sig på den. 2011 tvångsvräktes minst 60 000 personer i Kambodja och sedan 1990 har 150 000 personer tvångsvräkts i huvudstaden Phnom Penh, en stad på ungefär två miljoner invånare.

– Det är en svår situation. Rättsväsendet är korrupt och regeringen kontrollerar media. De äger alla tv-stationer och alla radiostationer utom två. En av Kambodjas mest kända oberoende journalister, Mam Sonando, har gripits igen och sitter nu fängslad i väntan på rättegång, berättar Ee Sarom.

Boeung Kak Lake Bild från mars 2008 Foto: Lisa Olsson__

Vid sjön Boeung Kak bodde tidigare 4 200 familjer i nio byar och de hade fiske som sin huvudinkomst. 2007 fick företaget Shukaku Inc. ett leasingavtal på 99 år och på 133 hektar mark runt sjön, trots att det strider mot den kambodjanska lagen. Året efter började de fylla sjön med sand, vilket ledde till översvämningar och att hus förstördes.

– Politikerna i Phnom Penh har godkänt avtalet, men det här är ett olagligt tillvägagångssätt. Shukaku är fria att göra vad de vill, medan de drabbade familjerna kan välja mellan olika dåliga alternativ.

Familjerna har till exempel fått välja mellan att kompenseras med motsvarade runt 60 000 kronor, vilket inte räcker långt när man står utan bostad och arbete eller för att få ett nytt hem 25 kilometer utanför Phnom Penh.

– Det finns ingen infrastruktur där, inga skolor eller sjukhus och det är smutsigt, vilket leder till att sjukdomar sprids. Vi har överklagat besluten, men de bryr sig inte. De familjer som vägrar lämna sina hem hotas och får husen förstörda, säger Ee Sarom.

Förra året fick 650 familjer rätt till att bo kvar på 12,44 hektar av marken kring sjön. Men fortfarande är det många familjer som lever med en ad hoc-lösning.

STT:s kamp fortsätter tillsammans med de drabbade.

– Vi gör vad vi kan för att hjälpa tvångsvräkta familjer, men det är viktigt att vi får hjälpa från det internationella samfundet också. Saker förändras i Kambodja och om ni kommer dit nu kommer ni se Lotusblommor överallt, en symbol för den fredliga revolutionen, påminner Ee Sarom.

Text: Lisa Olsson

Läs mer

Amnestys blixtaktion för Mam Sonando (1 augusti)

Reportrar utan gränser om Mam Sonado (18 juli)

Amnesty om domarna mot kvinnorna från Boeung Kak Lake (27 juni)

Chan Navy, aktivist från Boeung Kak Lake som dömdes
till fängelse men nu fått straffet omvandlat till villkorligt.
Bilden från en manifestation i maj 2011.
Foto: "Free the 15!" /AI

reportage | 2012-09-03