Jakten på sanningen i Ukraina

Den polska regissören Agnieszka Hollands senaste film ”Mr. Jones” är en skakande berättelse om massvälten i Ukraina 1932-1933 och en hyllning till den walesiske journalisten Gareth Jones som i mars 1933 avslöjade verkligheten bakom Stalins propaganda.

filmer | 2020-03-26
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2020
Gareth Jones (James Norton) träffar föräldralösa barn i svältens Ukraina.

Gareth Jones (James Norton) träffar föräldralösa barn i svältens Ukraina. Foto: Robert Palka

Film: Mr. Jones
Regissör: Agnieszka Holland
Skådespelare: James Norton, Vanessa Kirby, Peter Sarsgaard, Joseph Mawle
Land: Polen/Ukraina/Storbritannien
Längd: 119 minuter

Holodomor (ungefär att döda genom svält) är ett begrepp som är välkänt i Ukraina och där har diskuterats livligt de senaste årtiondena. Sedan år 2006 har Ukraina stämplat detta som folkmord och fått stöd i sin syn av ett antal länder. I omvärlden och utanför historiekretsar har händelserna i Ukraina 1932-1933 länge fått begränsad uppmärksamhet även om författare som Timothy Snyder och Anne Applebaum det senaste årtiondet har lyft fram frågan i böcker och journalisten Gareth Jones har lyfts fram som ”ett lysande exempel på hederlig journalistik”.

Raphaël Lemkin hyllas på en affisch från Ukrainian Institute of National Remembrance 2015.

Raphaël Lemkin hyllas på en affisch från Ukrainian Institute of National Remembrance 2015. Foto: People of Truth/Wikimedia

Agnieszka Hollands film ”Mr. Jones” är därför ett välkommet bidrag för att kasta ljus över en brottslig tragedi som är en viktig del av vår europeiska historia.

Redan den 20 september 1953 höll Raphaël Lemkin ett tal i USA där han kallade massvälten i Ukraina för folkmord:

– Det här handlar inte bara om massmord. Det är ett fall av folkmord, som ödelägger inte bara individer utan också en kultur och en nation.

Raphaël Lemkin var en polsk-judisk jurist som lyckades fly ut ur Polen i september 1939 när Nazityskland invaderade från väster och Sovjetunionen från öster. Han tog sig till Litauen och sedan vidare till Sverige. 1941 fick han inresetillstånd till USA och han ses som arkitekten bakom FN:s konvention om folkmord som antogs 1948.

Hur många som dog i Ukraina 1932-1933 är föremål för en fortsatt diskussion men idag anses antalet döda ligga mellan drygt tre miljoner och drygt sju miljoner. Under många årtionden fördes diskussionen om Holodomor endast utanför Sovjetunionen och det var först i slutet av 1980-talet som frågan kunde nämnas sedan Michail Gorbatjov proklamerat glasnost.

Om massvälten och miljoner människors död ska ses som ett folkmord är fortfarande en fråga där vissa historiker reser frågetecken kring om svälten i Ukraina var avsiktlig eller inte. Idag råder dock en växande enighet om att Josef Stalins politik i Ukraina inte berodde på ekonomiska misstag utan också var ett sätt att agera mot ett lands befolkning där Ukraina 1922 hade blivit en del av Sovjetunionen efter en ytterst turbulent period i första världskrigets slutfas.

Svältande bönder i Charkiv i Ukraina 1933.

Svältande bönder i Charkiv i Ukraina 1933. Foto: Alexander Wienerberger/Diözesanarchiv Wien)/Wikimedia

Den polska regissören Agnieszka Holland har i sin film återvänt till det dramatiska året 1933 och hon återskapar effektfullt stämningar och dåtidens politiska debatter och påminner oss om att beslut som fattas kan ha stor inverkan på framtiden. Att ”Mr. Jones” handlar om verklighetens Gareth Jones (James Norton) gör detta till en ännu mer intressant och tankeväckande film och på effektivt sätt belyses hur jakten på sanningen är vital också i vår tid av propaganda och Fake news.

Gareth Jones (James Norton) kartlägger svälten i Ukraina.

Gareth Jones (James Norton) kartlägger svälten i Ukraina. Foto: Robert Palka

Hollands film består av flera delar som tvinnas samman. Dels har vi den biografiska berättelsen om Gareth Jones och hans iver att söka och berätta om sanningen vad som händer 1933. Vi har också den fasansfulla berättelsen om svälten i Ukraina och så ett ideologiskt spår där George Orwell träder in. Det går också att tolka in skildringen av Storbritannien och USA:s kontakter med Sovjetunionen som ett sätt att väcka frågor kring hur långt ett samarbete med totalitära eller auktoritära regimer ska gå.

Gareth Jones föddes i Wales 1905 och efter framgångsrika akademiska studier gjorde han en snabb journalistisk karriär och arbetade för den walesiska dagstidningen Western Mail.

Gareth Jones (1905-1935).

Gareth Jones (1905-1935).

Han var också utrikespolitisk rådgivare åt David Lloyd George (Kenneth Cranham), den liberale walesiske politikern som hade varit premiärminister 1916-1922. Lloyd George hade i slutet av sin premiärministerperiod lyckats sluta ett avtal med den kommunistiska regeringen i Moskva vilket normaliserade förbindelserna mellan Sovjetunionen och Storbritannien efter den brittiska interventionen på den vita sidan i inbördeskriget som pågick efter att Lenin och bolsjevikerna hade tagit makten 1917.

I filmens inledning får vi se hur Gareth Jones ger sin analys för brittiska politiker om hur landet ska agera i det nya europeiska politiska landskapet vintern 1933. Jones hade bevakat utvecklingen i Tyskland i januari och februari 1933 när nazisterna kom till makten och hade lyckats intervjua Adolf Hitler ombord på ett flygplan.

Jones uppmanar de skeptiska brittiska politikerna att inse faran med nazismen i Tyskland och slår fast ”Vi måste alliera oss med Stalin”. Jones konstaterar dystert att det bara är han som säger sanningen och han lyckas få ett visum på Sovjets ambassad i London. Nu ska han ta sig till Moskva, intervjua Stalin och undersöka undret i den sovjetiska ekonomin där fabriker producerar traktorer, bilar och stridsvagnar medan Storbritannien fortfarande lever i skuggan av depressionsåren.

 Walter Duranty (Peter Sarsgaard), korrespondent för New York Times, i Moskva 1933.

Walter Duranty (Peter Sarsgaard), korrespondent för New York Times, i Moskva 1933. Foto: Robert Palka

I Moskva har Jones fiktive journalistkollega Paul Kleb rånmördats utanför Hotel Metropol strax efter att ett telefonsamtal med Jones avbrutits när Kleb antyder att han har något viktigt på gång.

"Paul Kleb" är en referens till Paul Klebnikov, undersökande journalist som var chefredaktör för ryska Forbes och mördades i Moskva i juli 2004. Mordet är ännu olöst.

De utländska journalisterna i Moskva får vintern 1933 inte lämna huvudstaden och är begränsade till den officiella information som regimen ger. Jones tvingas snart inse att Stalin knappast kommer ställa upp för en intervju.

Holland har lyckats bygga upp en sovjetisk 30-talsstämning kring Metropol där Walter Duranty (Peter Sarsgaard), korrespondent för New York Times, är centralgestalten. Duranty hade 1932 vunnit det prestigefyllda Pultizerpriset för sin rapportering om Sovjetunionen. I denna lilla bubbla i Moskva finns journalister, utländska företag som vill göra affärer i Sovjet och Ada Brooks (Vansessa Kirby) som blir en förtrogen till Jones och förklarar för honom hur regimens övervakning fungerar.

 Vansessa Kirby i "Mr. Jones".

Vansessa Kirby i "Mr. Jones". Foto: Robert Palka

Duranty arrangerar dekadenta fester i en miljö som påminner om TV-dramat Babylon Berlins skildring av Weimarrepublikens sista tid innan nazisterna tar över i Tyskland. Orkestern spelar
”Bei mir bist du schön”, pengar satsas i kortspel, alkoholen och narkotikan flödar medan halvnakna kvinnor erbjuder sex.

Den seriöse journalisten Jones lockas inte av Durantys liv och lyckas den 7 mars 1933 i sällskap med en kommunistisk övervakare ta tåget till Ukraina. Jones är fast besluten att undersöka hur det fungerar med ”Stalins guld”, spannmålet på de vidsträckta ukrainska slätterna.

Här finns också en personlig koppling då hans mamma vid förra sekelskiftet hade arbetat i Hughesovka (nuvarande Donetsk), en stad som hade anlagts av walesiska migranter 1869.

Jones, som pratade flytande ryska, hade både 1930 och 1931 lyckats besöka Ukraina, vilket gör det lättare att förstå hur han kan skaka av sig sin överrock och bara smita ut från tåget.

Vagnar från den ”Proletära revolutionens våg” för bort skörd från kollektivjordbruket Oleksiyivka i Charkiv 1932. Skörden överlämnades till regeringens lager och var ett sätt att beröva bönderna mat under Holodomor.

Vagnar från den ”Proletära revolutionens våg” för bort skörd från kollektivjordbruket Oleksiyivka i Charkiv 1932. Skörden överlämnades till regeringens lager och var ett sätt att beröva bönderna mat under Holodomor. Foto: Central State Audiovisual Archives of Ukraine /Wikimedia.

Denna del av filmen är som en koncentrerad mardröm. Holland låter oss följa Jones i ett vintrigt Ukraina där allt gått fel. Människor dör av svält och partiets lögner om den framgångsrika kollektiviseringen punkteras av verkligheten i öde byar, bland föräldralösa barn och i boskapsvagnar med hungriga människor. De rika skördarna från de ukrainska jordarna skickas till Moskva medan människor dör i miljoner.

När Jones har lämnat Moskva ger han en presskonferens i Berlin och den 29 mars 1933 får hans förstahandsuppgifter om svält stor medial uppmärksamhet. Och han skriver sedan själv om sina upplevelser.

Den 31 mars 1933 publicerar New York Times en artikel av Walter Duranty där han slår fast att det inte är någon svält i Sovjetunionen även om han medger att det finns problem med matförsörjningen. Han lämnade Sovjet 1934 och spelade en roll när Sovjets utrikesminister Maxim Litvinov (Krzysztof Pieczynski) samma år besökte USA:s president Franklin D Roosevelt i Vita huset och USA och Sovjetunionen upprättade förbindelser. I New York Times fortsatte sedan Duranty under 1930-talet att försvara Stalins regim.

 Gareth Jones artikel i The London Evening Standard 31 mars 1933.

Gareth Jones artikel i The London Evening Standard 31 mars 1933.

Kraven på att Duranty ska berövas Pultizerpriset från 1932 har fortsatt långt efter hans död 1957.

Den 21 november 2003 beslöt Pultizerpriset till sist att inte dra tillbaka priset från 1932.

Holland har också valt att föra in författaren George Orwell/Eric Blair (Joseph Mawle) i sin film och han får då och då läsa högt ur ”Djurfarmen”. Det finns inga historiska belägg för att Gareth Jones och George Orwell någonsin träffades men de hade samma förläggare Leonard Moore (Jacob Krichefski) och vid en fiktiv lunch träffas de.

Det sägs att Orwell var inspirerad av Jones rapportering när han senare skrev Djurfarmen. Orwell var socialist och anslöt sig i det spanska inbördeskriget som frivillig i POUM-milisen, som organiserades av ett icke-stalinistiskt marxistiskt parti. Han hamnade då i de inbördes strider på den republikanska sidan som bröt ut i Barcelona våren 1937 och chockades över hur stalinister förföljde trotskister och anarkister. Tillbaka i Storbritannien anslöt sig Orwell 1938 till ILP, det oberoende Labour-partiet.

Under november 1943 – februari 1944 skrev Orwell ”Djurfarmen”, en fabel riktad mot Stalins Sovjet. Både i Storbritannien och USA hade Orwell svårt att få boken utgiven då Sovjet stod högt i kurs under den allierade kampen mot Nazityskland.

När boken till sist gavs ut i augusti 1945 blev den en försäljningsmässig framgång. En av bokens mänskliga gestalter heter för övrigt Jones.

I filmens eftertexter framgår att Gareth Jones dog den 12 augusti 1935, dagen innan han skulle ha fyllt 30 år. Han var på reportageresa i Asien och hade besökt den japanska lydstaten Manchukuo, en del av Kina som hade invaderats 1931. På väg till den kinesiska staden Kalgan kidnappades Jones och en tysk journalist, Herbert Müller. Tysken frigavs efter två dagar men den 16 augusti hittades Jones, mördad med tre skott. Det har spekulerats att sovjetiska NKVD låg bakom mordet som hämnd för vad Jones avslöjade vintern 1933.

Ulf B Andersson

Fotnot: En kortare version av denna text publiceras i Amnesty Press nummer 2/2020.

filmer | 2020-03-26
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2020