Ryska journalister efter krigsutbrottet – tystade eller i exil

I mars i år beslutade myndigheterna i Ryssland att den som sprider information om den så kallade militära specialoperationen i Ukraina, som inte överensstämmer med den officiella informationen kan få upp till 15 års fängelse. Medier får endast hänvisa till officiella källor som exempelvis ryska försvarsministeriet. För ryska journalister är det ett dråpslag.

reportage | 2022-04-27
Av: Soledad Cartagena

Marina Ovsiannikova genomförde den 14 mars en protest i direktsändning i en rysk TV-kanal. Foto: Channel One Russia/Wikimedia

– Det är en tuff tid för journalister och journalistiken eftersom vår profession handlar om frihet och att tänka och analysera fritt. Om fri kommunikation och olika åsikter och fria diskussioner. Detta är inte möjligt i Ryssland nu. Som journalist känner jag att det är extremt sorgligt att vi har kommit till en situation där det inte längre finns en oberoende media, säger ”Ivan”, som av säkerhetsskäl inte vill framträda med sitt namn.

Han har arbetat som journalist i över tolv år och har en bakgrund som programledare på en välkänd talkshow på en privatägd och lokal TV-kanal. Dessutom har han varit involverad i olika internationella affärsprojekt och har även arbetat som lärare i journalistik och kultur.

När Amnesty Press pratar med honom via en krypterad messenger-plattform har han just kommit hem från Istanbul i Turkiet. Han säger att människor i Ryssland nu börjar märka att priserna stiger men att ryssar i allmänhet känner sig mindre stressade än i början av kriget.

– Jag ser inte några positiva förändringar. De auktoritära fortsätter och sätter inte stopp för kriget, förhandlingarna går inte heller bra så det är där vi är nu, suckar han tungt.

Ivan försöker få fler samarbetspartners utanför Ryssland så att han kan lämna landet. Men han vill göra det när han känner sig förberedd. Inte som en flykting som står på perrongen.

– Jag är välutbildad och har stor arbetslivserfarenhet och vill först skaffa ett arbete innan jag lämnar Ryssland. Och trygga situationen för min familj, säger han.

Möjligheten att arbeta som journalist utanför Ryssland på ett utländskt mediehus ser Ivan som små. Det kan finnas några alternativ men i framtiden ser han sig själv arbeta med kultur och utbildning. Hans föreställning om av vad journalistik är har förändrats eftersom all officiell media i Ryssland är propaganda just nu och det är inte vad han vill ägna sig åt. Att människor utanför Ryssland misstror ryssar förstår han. De får officiell rysk information och opinionsundersökningar som visar att åttio procent av ryssarna står bakom Putin och hans militära specialoperation.

– Vi lever i ett totalitärt samhälle där folk lever i skräck. Om de som är emot Putin och kriget skulle få frågan om de är för eller emot specialoperationen skulle de antingen inte svara på frågan eller så skulle de säga ja eftersom det är farligt att säga nej. Det är inte som att fråga folk i Stockholm, Paris eller London om deras åsikter, säger han.

Protest mot Rysslands invasion i Jekaterinburg i Ural den 24 februari. De första dagarna demonstrerade tusentals människor mot kriget runt om i ryska städer. Foto: Владислав Постников/Wikimedia

Trots censuren var folk ute och demonstrerade i februari i år mot kriget och många blev arresterade och fängslade.

– Alla ryssar stöttar inte Putin. Ni måste förstå att människor i Ryssland är tvungna att dölja sina åsikter. Vi behöver ert stöd för vi är på samma sida. Och vi behöver höra från er ”vi vet att ni är på vår sida och att vi hoppas att er frihet kommer snart”, säger han.

Ivan tror att det är ett stort misstag att klippa av alla kulturella och journalistiska band till Ryssland. Svenska journalister borde organisera events för att träffa ryska kollegor och bli ett journalistiskt team som i förlängningen kan förändra systemet och slutligen få slut på kriget.

– Ni kan hjälpa ryska journalister och aktivister i säkerhet så att vi kan bli en del av det europeiska samhället där vi hör hemma. Vi är på samma sida som er, säger Ivan.

Konstantin Goldenzweig har flytt till Georgien. Foto: Soledad Cartagena

Till skillnad mot Ivan är den etablerade reportern Konstantin Goldenzweig redan i landsflykt i Georgien.

– Jag sitter i Tbilisi hos en kompis och pratar med dig, omringad av resväskor, böcker och skor, men när jag inte mår så bra scrollar jag nyhetsflödet från Ukraina och i jämförelse med ukrainarna mår vi mer än väl, säger Konstantin Goldenzweig.

Han föddes i Rjazan i forna Sovjetunionen. När han var 17 år flyttade han till Moskva för att studera journalistik. Det var under Boris Jeltsin-eran när oberoende medier var starka i Ryssland. Redan som 18-åring började han arbeta med program på privata TV-kanaler.

– Runt 2001–2005 gick ekonomin upp i Ryssland tack vare den allt dyrare oljan och gasen. Efterfrågan på lyx syntes i TV-utbuden genom dyra realityshows-och nöjesprogram, berättar Konstantin Goldenzweig .

År 2008 fick han anställning som nyhetsreporter på NTV. Kanalen var en pionjär inom oberoende television i den postsovjetiska tidsperioden, deras kritik mot Vladimir Putin och Andra Tjetjenienkriget, som inleddes 1999, ledde till kraftiga reaktioner från Putin-vänliga kretsar. År 2000 fick NTV problem med ryska myndigheter och 2001 fick statliga Gazprom kontroll över företaget.

– År 2010 fick jag ett erbjudande från NTV att flytta till Berlin för att täcka nyheter från Centraleuropa men jag bevakade inte Putin. Jag gjorde mina egna TV-program och dokumentärer Det var ett bra sätt att gömma sig från den ryska politiska propagandamaskinen som redan hade stort grepp över Ryssland, säger Konstantin Goldenzweig.

År 2015 tvingades Konstantin Goldenzweig sluta eftersom det var omöjligt att inte vara en del av den statliga propagandan i och med annekteringen av Krim.

– Jag hade inte planerat att göra det offentligt och så högljutt som det blev. En av mina sista journalistresor som NTV-reporter gick till G7-mötet i Bayern i Tyskland. Där fick jag frågan av en tysk journalist om vad jag tyckte om att president Putins inte var inbjuden till mötet och om jag trodde att han var upprörd över detta.

Echo Moskvy (Moskvas eko) var en rysk radiostation som sände dygnet runt 1990-2022. Här chefredaktören Aleksej Venediktov den 3 mars när stationen tvingades stänga. Foto: Associated Press/TT

Det var tre veckor innan Konstantin Goldenzweigs sista arbetsdag. Han kände sig lite för fri och svarade att han trodde att Putin var nog upprörd och att kriget i östra Ukraina inte skulle sluta eftersom det gynnade Moskva. Nästa dag fick han sparken.

I tio år bodde och arbetade Konstantin Goldenzweig i Tyskland men 2020 insåg han att han inte längre utvecklades professionellt:

– Att arbeta som reporter i ett bekvämt land är som att befinna i en bur av guld. Jag tog ett svårt beslut att återvända till Ryssland där jag inte hade varit på sex år. På det professionella planet var det rätta att göra eftersom jag började arbeta på en ledande TV-kanal, där jag fick göra dokumentärer och längre reportage.

Till sist hamnade han på den oberoende internetkanalen Dozjd. När kanalen rapporterade om kriget i Ukraina blockerades den av den ryska riksåklagaren eftersom de ansåg att Dozjd spred osanningar om kriget.

– Men de här två åren är de mest utvecklande och berikande åren i min tjugoåriga karriär som journalist, konstaterar han.

Konstantin Goldenzweig arbetade tidigare på TV-kanalen Dozjd. Foto: Privat

När Dozjd stängdes ner i början av mars tvingades Konstantin Goldenzweig fly till Georgien eftersom det inte är säkert för honom att vara i Ryssland och det fanns inga möjligheter att fortsätta att arbeta som journalist.

– Två dagar innan vi lämnade Dozjd vi fick information från myndigheterna att Dozjd spred extremist-propaganda om den så kallade militära operationen. Att all närvaro på sociala medier skulle blockeras. Eftersom Dozjd inte har tillgång till de traditionella TV-kanalerna blev det omöjligt för oss att fortsätta, berättar han.

– Eftersom Dozjd inte tänkte fokusera på vädret i sin nyhetsrapportering förstod vi att vi måste gå. De flesta på Dozjd lämnade landet efter en eller två dagar efter att kanalen stängdes ner.

Han tror inte att det går att rapportera fullt ut om Ryssland i exil men efterfrågan på information som inte är en del av den statliga lögnen och propaganda är så stor att Dozjd måste fortsätta sitt arbete. I nuläget kan han inte säga hur och var.

Konstantin Goldenzweig menar att alla medier, oavsett om det är fri oberoende media eller propaganda, måste få finnas:

– Jag hatar Russia Today men jag tror att även de har rätt att existera, om de inte har fascistisk eller radikal propaganda förstås. Samhället självt kan få vaccinet och växa.

Vad som händer med rysk medier är det ingen som vet i nuläget, men Konstantin Goldenzweig tror inte att journalister som har arbetat under extrema förhållandena som i Ryssland kommer att öppna kaféer i Istanbul eller vattna blommor på balkongen. Sin egen framtid är han också osäker på men han försöker fullfölja sin att göra-lista dag för dag och kanske för nästa vecka. Och göra det som kan vara användbart för sitt yrke, sig själv och sina kollegor.

Soledad Cartagena
[email protected]

Se också

Filmtips på SVT: Fuck this job - äventyr i rysk journalistik _Om TV-kanalen Dozjd i Ryssland och en historik över Ryssland de senaste åren. En brittisk dokumentär från 2021 av Vera Krisjevskaja.

Kanalen Dozjds avsked i mars i år (SVT 4 mars 2022)

Läs också

Ryssland måste släppa journalister som fängslats för att de kritiskt granskat invasionen av Ukraina (Amnesty International 21 april 2022)

Kremls hänsynslösa kraftåtgärder kväver oberoende journalistik och antikrigsrörelsen (Amnesty International 11 mars 2022)

Läs mer från Amnesty Press

Romer på flykt från Ukraina togs emot i Göteborg (26 april 2022)

Ukrainas hbtqi-rörelse om kriget: ”En kamp om hbtqi-rättigheter” (3 april 2022)

”Inget land i världen kan påverka vår dröm om ett fritt Ukraina” – Sergels torg fylldes till stöd för Ukraina (27 mars 2022)

Nu har över tre miljoner flytt från Ukraina – stor oro bland flyktingar i Slovakien (17 mars 2022)

Ukrainakriget: Rysslands roll inom FN ifrågasätts (7 mars 2022)

Ryssland: De är ”fiender” i sitt eget land (Amnesty Press 23 december 2021)

Östdagarna 2021: ”Om Memorial stängs har vi nått en punkt utan återvändo” (29 november 2021)