Tempo: 74 minuter av rå känslostorm i krigets Ukraina

Sedan 2014 pågår ett krig i östra Ukraina. Många har flytt men i Iryna Tsilyks starka dokumentär ”The Earth is Blue as an Orange” möter vi en familj som har valt att stanna kvar och försöker hålla fast i hopp och gemenskap trots kriget. Nu visas den prisbelönta filmen på Tempo dokumentärfestival, som i år är digital.

filmer | 2021-03-12
Av: Emelie Isaksen
Regissören Iryna Tsilyk.

Regissören Iryna Tsilyk. Foto: Wikimedia

Film: The Earth is Blue as an Orange

Regissör: Iryna Tsilyk

Land: Ukraina / Litauen

Längd: 74 minuter

The Earth is Blue as an Orange. Jag hajade till när jag såg titeln i listan på filmerna som skulle screenas på Tempos digitala filmfestival 2021, ”Jorden är blå som en apelsin” är nämligen också namnet på mitt absoluta favoritcafé i Uppsala. Dessutom är det titeln på en av den franske poeten Paul Eluards dikter och tillika några av de mest kända orden i den surrealistiska poesins historia. Jag blev direkt nyfiken på vad den ukrainsk-litauiska dokumentären av Iryna Tsilyk skulle handla om och hur den skulle relatera till sin titel, och när jag möttes av ett vackert, hjärtskärande metanarrativt familjeporträtt blev jag inte besviken.  

I The Earth is Blue as an Orange följer regissören Iryna Tsilyk på ett varsamt sätt den ensamstående mamman Anna och hennes familj när de bestämmer sig för att göra en film baserad på sina egna upplevelser av att leva och bo i en aktiv krigszon.

 Iryna Tsilyks film ”The earth is blue as an orange” släpps på Tempo dokumentärfestival 13 mars.

Iryna Tsilyks film ”The earth is blue as an orange” släpps på Tempo dokumentärfestival 13 mars. Foto: Tempo

Familjen bor i ett litet hus i regionen Donbass, en del av Ukraina som sedan 2014 drabbats av ett krig mellan separatister, stödda av Ryssland, och den ukrainska regeringen i Kiev. Kriget pågår än idag med strider som då och då flammar upp. Över 3 000 civila har dödats i konflikten.

Många har valt att fly, men Anna, hennes mamma, hennes två döttrar och deras två småbröder har stannat. Tsilyk ger oss möjligheten att få lyssna, lära och på något plan försöka förstå hur kvinnorna i filmen håller fast i hopp, ljus och gemenskap trots att kriget rasar utanför fönstret.

Med avstamp i kärleken till film och skapande bestämmer sig familjen för att göra en filmatisering av livet under kriget, parallellt med att dottern Mira kämpar för att komma in på en universitetsutbildning i kinematografi. Miras dramatiska återskapade scener av möten med militären, timmar och nätter i källaren och säkerhetsövningar för de yngsta barnen i skolan målar naket upp den karga tillvaron.

Samtidigt adderar det dokumentära greppet en nästan surrealistisk nivå av värme och mänsklighet – där vardagliga händelser, bortklippta scener, barnens lek och samtal mellan tagningar också får ta plats. I början är det svårt att hålla ordning på vad som är på riktigt, men efter ett tag kommer jag in i filmens säkert sammanflätade takt. På ett absurt och genialiskt vis representeras verkligheten genom diskussioner om hur verkligheten ska representeras, och på så sätt försvinner inte perspektiv som annars skulle kunna ha gått förlorade.

”The earth is blue as an orange” har fått priser på flera filmfestivaler, däribland regipriset på Sundance år 2020.

”The earth is blue as an orange” har fått priser på flera filmfestivaler, däribland regipriset på Sundance år 2020. Foto: Sundance

Med hjälp av metaforer, klassiska referenser och nya tolkningar av spännande filmgrepp lyckas Tsilyk och familjen tillsammans på ett drabbande vis leverera 74 minuter av rå känslostorm. Det hårda landskapet, pansarvagnar och ljudet av fallande bomber kontrasteras mot vardagens mjuka intima middagar, skolavslutningar, avskalad musik i vardagsrummet och delade framtidsdrömmar. Familjens skapandeprocess blir till en aktiv handling av motstånd.

Filmen är nog inget mindre än ett mästerverk. Den är ett vittnesmål om en kamp för överlevnad. Den är en berättelse om styrka, om kvinnor, om en helt vanlig stad och om ett liv under pågående krig – men också ett bevis på den betydelse kultur och konst kan ha i en värld som faller samman.

The Earth is Blue as an Orange är en påminnelse om precis det jag tänker att också Paul Eluard försökte säga i sin dikt 1929 – bakom det självklara vi först får syn på finns alltid fler lika viktiga lager av verkligheten att upptäcka. Iryna Tsilyk ger oss en unik chans att ta del av just dem.

Emelie Isaksen

”The Earth is Blue as an Orange” släpps på Tempo klockan 10 den 13 mars.

Läs mer om Tempo dokumentärfestival 2021

Läs om fler filmer på Tempo dokumentärfestival, i år digital

Tempo: Stark skildring av global orättvisa (15 mars 2021)

Stark film om abortförbudets El Salvador (8 mars 2021)

Tempo tar ett brett grepp kring familjen (15 mars 2020)

Bakom kulisserna i Vita huset (21 mars 2018)

Tempo dokumentärfilmfestival 2017: Mitt i debatten om sanning och osanning (31 mars 2017)

Läs mer om Ukraina från Amnesty Press

Jakten på sanningen i Ukraina (26 mars 2020)

Vitalina Koval har blivit ett ansikte utåt för hbtqi-rörelsen i Ukraina (10 april 2019)

Korruptionen – den inre fienden i Ukraina (31 december 2018)

Oleg Sentsov får Sacharovpriset (26 november 2018)

BOKMÄSSAN2018: ”Våldet ökar mot hbtq-personer i Ukraina” (28 september 2018)

5 000 deltog i Pride i Kiev – 57 högerextremister greps av polis (18 juni 2018)

Angrepp från högerextrema oroar Amnesty i Ukraina (Amnesty Press 3 maj 2018)

Över 5 000 poliser skyddade rekordstort Pridetåg i Kiev mot högerextremt angrepp (18 juni 2017)

Ukrainadagarna: ”Makteliten har alltid strävat efter sina egna intressen” (12 juni 2017)

Vem mördade Pavel Sheremet? (3 juni 2017)

I östra Ukraina fortsätter striderna (13 maj 2017)

Ukraina: ”Straffriheten måste få ett slut” (6 april 2017 – också i nummer 1/2017)

Ukraina: Hemliga fångar släppta (1 november 2016 – också i nummer 3/2016)

På flykt från Krim (31 oktober 2016 – också i nummer 3/2016)

Rysslandsdagarna: ”Vår huvudkonkurrent var väljarnas apati” (27 oktober 2016)

Krimtatarernas ledare: ”Regimen är värre än under Stalintiden” (Amnesty Press 20 maj 2016)

Amnesty i Ukraina: ”Det är viktigt att vi behåller vårt oberoende och granskar båda sidor” (4 april 2016 – också i nummer 2/2016)

Högerextremister till attack mot hbtq-evenemang i Lviv – polisen anklagas för passivitet (20 mars 2016)

Rysslandsdagarna: ”Kreml utnyttjar nationalism för att återskapa det ryska imperiet” (29 oktober 2015)

En underbar berättare – recension av Kalle Kniiviläs bok ”Krim tillhör oss” (Nummer 3/2015)

BOKMÄSSAN 2015: ”Putin gjorde en felbedömning när han annekterade Krim" (6 oktober 2015)

BOKMÄSSAN 2015: ”Den som vågar opponera sig blir uthängd som landsförrädare” - hårdare klimat i Ryssland (28 september 2015)

Ukraina: Flera döda i strider mellan polis och Högra sektorn i Transkarpatien, poliser skadade i Lviv (14 juli 2015)

EUROPRIDE: Riga – inte vilket Pride som helst , intervju med Olena Shevchenko (18 juni 2015)

Nytt format – samma värld. Propaganda, förtigande och censur blir vardag i krig och konflikt. (nr 2/2015)

Ukraina: Skuggan från andra världskriget – den nya lagen förbjuder kritik mot OUN och UPA (7 juni 2015)

2 000 poliser skyddade Pride i Kiev – ändå blev det våldsamma attacker (6 juni 2015)

Möten i Kiev våren 2015 - krigsslut firades i skuggan av det nya kriget (6 juni 2015)

ÅRSMÖTET I UMEÅ: Den mörka utvecklingen i Ryssland och Kina (8 maj 2015)

Soldatmodern som vågade tala ut om ryska soldater i Ukraina (24 december 2014)

filmer | 2021-03-12
Av: Emelie Isaksen