Tempo: Högt pris för global orättvisa

Cancer, missbildningar samt värk i leder och skelett är priset som befolkningen i den chilenska staden Arica får betala efter att det svenska gruvbolaget Boliden dumpade 20 000 ton giftigt gruvslam i staden under Pinochet-åren i mitten på 1980-talet. Dokumentären "Arica" är regissörernas andra dokumentärfilm om denna vårdslösa händelse.

Lars Edman och William Johansson Kalén har gjort filmen ”Arica” Foto: Folkets Bio

Film: Arica

Regi: Lars Edman & William Johansson Kalén  

Land: Sverige

Längd: 97 minuter

Dokumentärerna handlar om hur det svenska gruvbolaget Boliden betalade en summa på 10 miljoner kronor till det chilenska bolaget Promel för att ta hand om giftigt avfall bestående av arsenik, bly och kvicksilver. Bara en bråkdel av avfallet som under mitten på 1980-talet transporterades tvärs över Atlanten upparbetades av Promels ugnar, resterande del placerades helt öppet strax utanför staden.

Med åren växte det fram bostadshus precis intill avfallet. Husen som byggdes ingick i ett statligt bostadsprojekt för låginkomstfamiljer och den gigantiska högen blev snabbt en populär lekplats för bostadsområdets barn. Medan den första dokumentären, Blybarnen från 2010, skildrar de fruktansvärda konsekvenserna som Aricas befolkning tvingats uppleva, handlar den nya dokumentären, Arica, om rättsprocessen mot bolaget Boliden. 

Arica i norra Chile där Boliden dumpade 20 000 ton avfall. Foto: Folkets Bio

Dokumentären är en typisk skildring av global orättvisa där ett multinationellt företag, baserat i väst, gör saker utomlands som de aldrig skulle drömma om att göra i hemlandet. Denna typ av exploatering sker över hela världen och vi har väl slutat förvånas över hur vårdslösa mångmiljonbolagen verkar vara?

Under filmens gång får vi följa rättsprocessen hemma i Sverige samtidigt som vi får ta del av den hopp och förtvivlan som byggs upp hos de drabbade i Arica, som med spänning följer rättsprocessen i tron på rättvisa och upprättelse. Trots filmens typiska utgångspunkt är hantverket otroligt vackert med fotomaterial från Aricas karla öken och Skellefteås snötäckta gator, vilket på ett fint och poetiskt sätt tydliggör städernas olikheter och likheter.

En särskilt spännande person är Bolidens före detta miljöchef Rolf Svedberg, som i Blybarnen åker med filmskaparna till Arica där han tydligt visar ånger och ödmjukhet. När rättsprocessen drar igång den nya dokumentären vänder Rolf Svedberg snabbt kappan efter vinden och ställer sig nu på Bolidens sida – en skildring av människans inre kamp mellan moral och lojalitet. 

Bolidens agerande har fått stor uppmärksamhet, som här i DN. I filmen berättas om de juridiska turerna. Foto: Folkets Bio

Lars Edman är en ödmjuk och inkännande regissör. Han föddes i Chile men adopterades till Västerbotten som barn. Trots att tittaren inte får ta del av Lars privatliv är hans koppling mellan Chile och Västerbotten något som får berättelsen att kännas ännu mer levande och viktig. Hans enkelhet genom filmen gör att det är lätt att följa med i den annars komplicerade rättsprocess och sättet han samtalar med både de drabbade familjerna i Arica och internationella advokater skapar förtroende. 

Redan innan rättsprocessen är avklarad har Boliden sparkat in mer än hälften av den summan som de riskerade dömas till i rättsprocessen i form av dyra advokater och specialister. Hur rättsprocessen avslutas låter jag vara osagt, men med tanke på att ett multinationellt företag står mot en lokalbefolkning i en småstad i Chile, så kan du kanske lista ut slutet själv. 

Nora Mårtensson

Fotnot: ”Arica” visades på Tempo dokumentärfestival och hade biopremiär 12 mars 2021. Den finns också att strömma på Drakenfilm.

Läs om fler filmer på Tempo dokumentärfestival, i år digital

Tempo: 74 minuter av rå känslostorm i krigets Ukraina (12 mars 2021)

Stark film om abortförbudets El Salvador (8 mars 2021)

Tempo tar ett brett grepp kring familjen (15 mars 2020)

Bakom kulisserna i Vita huset (21 mars 2018)

Tempo dokumentärfilmfestival 2017: Mitt i debatten om sanning och osanning (31 mars 2017)