Lysande bok att ladda med inför fotbollsfesten i sommar
Snart är det dags för årets stora fotbollshändelse; VM för herrar. Henrik Brandão Jönsson skildrar i ”Gräset är alltid grönare i Brasilien” brasiliansk fotboll och det brasilianska samhället. Det är nio utmärkta reportage, både för den som vill lära mer om Latinamerikas största land och den som är intresserad av fotboll.
böcker | 2014-02-04 Av: Mats Engman |
Gräset är alltid grönare i Brasilien. Foto: Offside Press
Bok: Gräset är alltid grönare i Brasilien. En resa genom världens bästa fotbollsland.
Författare: Henrik Brandão Jönsson
Förlag: Offside Press
Under sommaren 2014 kommer hela världens uppmärksamhet riktas mot Brasilien, där fotbolls-VM för herrar avgörs under juni och juli. Den som vill förbereda sig inför mästerskapet kan med fördel läsa Henrik Brandão Jönssons Gräset är alltid grönare i Brasilien.
I nio utmärkta reportage lotsas vi genom brasiliansk fotboll och det brasilianska samhället, förr och nu. Det är ingen sammanhängande kronologisk redogörelse, utan kapitlen speglar helt olika företeelser, miljöer och personer. Fram tonar bilden av ett motsägelsefullt land - rikt på möjligheter för den som är begåvad, förslagen eller skrupellös nog att ta dem tillvara men fattigt på skydd och stöd för den som blivit sjuk, fattig eller utnyttjad.
Vi får möta klubbpampen som genom förmånliga avtal och skicklig övertalning såg till att underbarnet Neymar fram till sommaren 2013 nobbade kontrakten från de europeiska storklubbarna och stannade i den brasilianska klubben Santos: ”Vill Neymar leva lyxliv i Europa kan han bara boka in sig i första klass till Paris, bli hämtad i limousine på landningsbanan, åka till Ritz Hotel och beställa upp årgångschampagne på rummet ...gå ut på de häftigaste klubbarna och hångla med Europas läckraste tjejer. Han behöver inte spela där, och stå ut med rasismen och våldet, för att få allt det.”
I andra änden av samhällsstegen möter vi Moacir Barbosa, målvakten som i VM-finalen 1950 släppte in två mål mot Uruguay och i princip ensam hölls ansvarig för att Brasilien inte vann den VM-titel som hela nationen tagit för given (och börjat fira långt innan finalmatchen spelats). Trots en enastående karriär och status som en av Brasiliens bästa målvakter genom alla tider levde Barbosa resten av sitt liv som hånad och bespottad och dog utblottad år 2000. I kapitlet får vi även följa hans vänners kamp för en värdig gravplats efter hans död.
Den brasilianske spelaren Didi var en av stjärnorna vid fotbolls-VM 1958 i Sverige. Brasilien slog Sverige med 5-2 i finalen.
Garrincha, prisad som turneringens bästa spelare under VM-slutspelet 1962, kom från fattiga förhållanden och lurades att skriva under sitt första proffskontrakt på ett blankt papper, där klubben skulle ”fylla i resten”. En av fotbollshistoriens absolut bästa spelare kom därmed under inledningen av sin karriär att tjäna obetydligt bättre än en textilarbetare, och övergångssumman som betalades till hans fattiga moderklubb – motsvarande 176 kronor – är den lägsta som registrerats i brasiliansk fotboll genom alla tider.
Bokens styrka, och möjligen också dess svaghet, är att författaren hela tiden befinner sig i berättelsens mitt. Han åker buss med de fruktade Corinthians-supportrarna Hökarna till en bortamatch och får se hur de skaffar sina matchbiljetter genom att misshandla och råna svarta börs-handlare på väg till arenan. Han är med under det särskilda indianmästerskapet under Peladão, Brasiliens största amatörturnering i fotboll (med tillhörande skönhetstävling!!) som spelas djupt inne i Amazonas. Där anlitas han dessutom som prisutdelare för att stävja bråk mellan rivaliserande stammar när finalsegrarna anklagas för att ha spelat med en målvakt som inte tillhör ursprungsbefolkningen.
Han sitter på lyxrestaurang och dricker hasselnötslikör fram till morgonkvisten med Brasiliens (och världens) främste fotbollskommentator – den ende som refererat landslagets matcher i brasiliansk TV under de senaste 25 åren. Allt och alla skildras alltså via författarens egna upplevelser, åsikter och värderingar – som han dessutom inte gör minsta ansträngning att dölja. Kanske blir vissa av hans beskrivningar också lite endimensionella emellanåt, men det är en marginell invändning.
Varför skulle just objektivitet vara den bästa utgångspunkten för att skildra brasiliansk fotboll...? Är det ens eftersträvansvärt att förhålla sig objektiv till korruption, våld och sexism, eller till människors glädje och sorg, stolthet och vrede...?
Gräset är alltid grönare i Brasilien är en lysande bok som rekommenderas för den som vill fördjupa sina kunskaper om Latinamerikas största land, den som intresserar sig för världens största sport, och faktiskt också för den som bara är en smula samhällstillvänd och uppskattar spännande läsning.
Mats Engman
Läs mer
Henrik Brandão Jönsson på brassebloggen
böcker | 2014-02-04 Av: Mats Engman |