Beirut: Queerfesten är över

Hot, attacker och homofobiska uttalanden. I Libanon har kampen för hbtqi-rättigheter fått sig en ordentlig törn under de många kriserna som drabbat landet sedan 2019. Den en gång blomstrande alternativa kulturscenen går nu på sparlåga och många fruktar att denna utveckling kommer att fortsätta. Många hbtq-personer har lämnat landet och de konservativa rösterna tar allt mer plats.

reportage | 2023-12-03
Av: Hanna Strid och Julia Lindblom
Även publicerad i AmnestyPress #4/2023

Den 23 augusti attackerades besökarna på hbtqi-baren Madame Om av ultrakristna ”Guds soldater”. Foto: Karem Monzer

Ett knappt dussintal män på motorcyklar tar en kurva i hög fart. Klockan är strax efter midnatt och det är kolsvart ute, i stora delar av Beirut har gatubelysningen inte fungerat på flera år. Männen gasar snabbt förbi och ljudet ebbar ut och uppgår i det konstanta bakgrundsbruset från tusentals motorer som hörs dygnet runt i Beirut.

På den större gatan, som motorcyklarna just har lämnat bakom sig, råder det tumultartad stämning. Glassplitter ligger utspritt på trottoaren.

Männen på motorcyklarna tillhör den ultrakonservativa kristna gruppen, Guds soldater (Jnoud El-Rab). De har ögonblicket innan Amnesty press möter dem på flykt våldsamt gått till attack mot en dragqueen-show på den hbtqi-vänliga baren Madame Om. Inredningen har förstörts, men ingen besökare eller artist har kommit till fysisk skada. På gatan utanför står ett tjugotal skärrade kroggäster.

Dagen därpå skapar räden på Madame Om rubriker i libanesiska tidningar. Det är första gången som en religiös grupp går till öppen attack mot en hbtqi+-scen i Libanon.

Det senaste året har tonläget hårdnat gentemot hbtq-personer i landet och Hizbollahs inflytelserika ledare Hassan Nasrallah har vid flera tillfällen gjort homofobiska uttalanden.

I slutet på juli jämförde han samkönade relationer med sexuell perversion, och sade att homosexuella människors existens utgör ett hot mot samhället. I ett annat tal gick han längre. Den 22 juli uppmuntrade Nasrallah till våld mot och mord på hbtq-personer.

Leah är aktivist och har aldrig tvekat att ta strid, men attacken mot Madame Om har gjort henne mer försiktig. Foto: Hanna Strid

Några dagar efter attacken på Madame Om parkerar 34-åriga Leah sin vespa utanför en annan bar, Riwaq, i samma område. Leah har på sig korta svarta jeansshorts och linne. Sminket sitter perfekt trots den trettiogradiga värmen. Baren Riwaq är precis som Om ett tillhåll för mer progressiva krafter i Beirut. Leah, som är transkvinna, arbetar för organisationen Helem - den första och fortfarande största hbtqi-organsiationen i regionen.

– När attacken inträffade så befann jag mig här på Riwaq, och hade ingen aning om vad som pågick, säger Leah.

När hon nåddes av nyheten blandades ilska och sorg med någonting annat, mindre konstruktivt och obehagligare.

– Jag blev ärligt talat rädd. Det är första gången som något sådant här händer i Libanon: en fysisk attack mot dragqueens. De (Guds soldater) passerade en gräns. Människor samlades för att festa och ha det roligt och helt plötsligt är det tio män som riktar vapen mot dem bara för att de har en viss sexuell läggning, eller klär sig på ett visst sätt, eller inte har samma religiösa uppfattning som dem.

Libanon har de senaste åren brottats med en ekonomisk kris utan motstycke. Parallellt pågår en lika utdragen och svårlöslig politisk kris. Många av dem som har haft möjlighet har lämnat landet för längesen. Den politiska krisen har lämnat ett maktvakuum som religiösa grupperingar, som shiamuslimska Hizbollah och ultrakristna Guds soldater, varit snabba att dra nytta av.

Enligt en rapport från Human Rights Watch, HRW, ökade trakasserierna på nätet mot hbtq-personer efter Hassan Nasrallahs tal den 22 juli.

Organisationen har bland annat pratat med en homosexuell man i Beiruts södra förorter som fått motta hot på dejtingappen Grindr.

”Vi kommer att hitta er och avslöja er en efter en. Vi har era bilder, chattar, och nummer, era ”bögar”. Vi har övervakat den här plattformen och all data är redo. Tiden är här”, löd meddelandet som HRW tagit del av.

Men för Leah markerar attacken på Om ett skifte. Hon är van vid att få blickar och har länge valt vilka kretsar och områden hon ska röra sig i. Nu känns gatorna i Beirut ännu mer farliga att gå på för henne som hbtq-person.

– Nu är det den här minoriteten som är måltavla. Det är väldigt otäckt att känna att du är samhällets och regeringens fokus. Som någon som har gjort något väldigt fel, fast du inte har det. Vi bidrar till samhället och vill bara leva våra liv. Precis som alla andra människor gör, säger Leah.

Lilas Mayassi är den enda bandmedlemmen som är kvar i Beirut. Nu vill även hon lämna Libanon. Foto: Julia Lindblom

Det råder just nu moralpanik i Libanon, något som Lilas Mayassi från det kvinnliga metalbandet Slaves to Sirens är välbekant med. På en balkong, i samma kvarter som baren som attackerades, sitter hon och blickar ut över hustaken. Hon är gitarrist i bandet Slave to Sirens.

Det var under en av protesterna mot den pågående sopkrisen år 2015 som Lilas träffade gitarristen Shery. De började leta efter bandmedlemmar på Facebook och ett år senare bildades bandet Slave to Sirens i Beirut, Libanons första kvinnliga metalband.

Bandet håller just nu på att mixa sitt första fullängdsalbum och planerar att turnera i Europa och USA nästa sommar.

– Mycket har förändrats sedan vi startade bandet. Många ställen där vi brukade spela har förändrats, eftersom människorna som brukade gå dit har lämnat landet, säger Lilas Mayassi.

Hon är den enda bandmedlemmen som är kvar i Libanon och den som skriver texterna till låtarna som ofta handlar om orättvisor, krig men också om motstånd.

– Ett mål med bandet när jag grundade det var att göra musik som jag älskar, förklarar hon. Inte den musik som kulturen här vill tvinga på mig. Musik som andra tjejer kunde inspireras av. Sedan påverkas såklart texterna av saker som händer i regionen.

Lilas Mayassi vill göra den musik hon älskar, inte den musik som kulturen tvingar på henne. Foto: Julia Lindblom

Bandet spelade sin sista konsert i Beirut 2019. Då skulle de ha spelat tillsammans med ett annat metalband. Men det bandet bannlystes eftersom regeringen ansåg det vara “satanistiskt”.

– Libanon har en liten metallgemenskap och scenen påverkas alltid av det instabila politiska klimatet, och det direkta förtrycket från regeringen när konserter gång på gång förbjuds. Metalfans kan bli stoppade av armén eller polisen bara för att de har svarta kläder, örhängen eller tatueringar. De anklagas för satanism och för att bryta mot god sed, säger Lilas Mayassi och fortsätter:

– Imorgon är det till exempel en metalkonsert på ett ställe här i närheten, den första på tre år i Beirut, men jag vet inte om jag vågar gå dit av säkerhetsskäl. Just nu tar jag en dag i taget.

Lilas Mayassi och Shery Bechara, grundare av metalbandet Slave to Sirens, i dokumentärfilmen "Sirens". Foto: Courtesy of Rita Baghdadi

En dokumentärfilm om Slave to Sirens har gjorts av Rita Baghdadi, marockansk-amerikansk filmare från Los Angeles. Filmen, ”Sirens”, fick goda recensioner vid premiären 2022 och har vunnit flera priser vid filmfestivaler.

Den har ännu inte visats i Libanon och kommer antagligen heller inte att visas i Mellanöstern. Libanon har det senaste året censurerat filmer och kultur.

I augusti fick Libanons kulturminister Mohammad Mortada rubriker över hela världen när han ville förbjuda “Barbie” då biofilmen ansågs främja ”homosexualitet och transsexualism” och förminskade familjens betydelse. Den libanesiska filmcensuren gav dock klartecken för biopremiär den 9 september och satte åldersgränsen till 13 år.

– Det känns ärligt talat inte säkert för oss att visa ”Sirens” eftersom den gör revolt mot traditionella levnadssätt. Att unga kvinnor på 2000-talet lever som de vill är inte accepterat av alla, säger hon.

I Libanon har andra normbrytande band som till exempel rockbandet Mashrou’ Leila mottagit dödshot och tvingats gå i exil.

Mashrou' Leila spelar i Amman i Jordanien 2015. Nu har medlemmarna gått i exil. Foto: Makeandtoss/Wikimedia

Lilas Mayassi, som är utbildad musiklärare, brukade tidigare undervisa i en offentlig grundskola för att försörja sig, men när den ekonomiska krisen förvärrades sjönk hennes lön till motsvarande tio kronor i timmen och hon sade upp sig. Istället fokuserar hon enbart på bandet. Dagarna i ända sitter hon i video- och telefonsamtal, zoommöten, bokar spelningar, och ansöker om utbildningar utomlands.

– Jag försöker just nu hitta ett masterprogram på universitet i Europa så att jag kan lämna Beirut och studera. Men musiken är det som får mig att kämpa och gå upp på morgonen. Slave to Sirens har också fått stort stöd från omvärlden, även här i Libanon är det många som lyssnar på vår musik, och det motiverar mig att fortsätta, säger hon.

För Leah känns gatorna i Beirut farliga. Foto: Hanna Strid

Åter till Leah. Hon växte upp i en religiös och konservativ familj i staden Tripoli i norra Libanon. Hennes pappa vägrar fortfarande att prata med henne, men hon har kontakt med sin mamma. I hemstaden Tripoli, som ofta kallas den mest konservativa staden i landet, har det under sommaren skett ett antal hbtq-fientliga attacker. Bland annat fick en målarfirmas arbetsbil sin logotyp – en regnbåge – övermålad.

Leah är en av de mest högljudda hbtq-aktivisterna i Libanon idag, men vägen dit har inte varit spikrak. Ett tag funderade hon på att ta sitt liv. Men sedan kom en insikt: hon älskar att leva. Hon tror att det är nödvändigt att fortsätta vara högljudd, eftersom rösterna som vill tysta henne inte skyr några medel. Men det finns en gnagande oro:

– Det här landet är rena vilda västern. Om någonting händer finns det inte någon rättvisa.

Hizbollah och Guds soldater har varit på offensiven mot hbtq-personer under sommaren 2023. Hizbollah har, förutom att hetsa mot hbtq-personer, också velat stoppa ett lagförslag som skulle avkriminalisera homosexualitet i Libanon genom att avskaffa paragraf 534. Enligt paragrafen kan den som har onaturliga sexuella relationer straffas med upp till ett års fängelse. Vad som anses vara en onaturlig relation är inte helt fastställt.

Det behöver knappt sägas: men att byta juridiskt kön eller få könskorrigerande vård är ännu känsligare frågor. För Leah är det inte heller en prioritering. Hon har vidtagit försiktighetsåtgärder – som att ta vespan överallt och sällan eller aldrig promenera ensam i Beirut – men hon tänker inte låta politiker och religiösa fanatiker skrämma henne till att inte vara sig själv.

– Jag vill inte ljuga för mig själv. Män tror att de styr världen. Toxisk maskulinitet och patriarkala strukturer är ett problem för både trans- och ciskvinnor i hela världen.

Text och foto: Hanna Strid

[email protected]

och Julia Lindblom
[email protected]

Fotnot: Reportaget gjordes innan den nuvarande krisen i Mellanöstern.

TV-tips

Dokumentären ”Sirens” har visats i många länder och fått priser. Den kan ses på SVT Play.

Dokumentären om Slave to Sirens finns på SVT Play fram till 31 december 2025 med den svenska titeln ”Sirens – hårdrocksstjärnor från Libanon”.

Amnesty fördömer

Efter attacken mot baren Madame Om krävde Amnesty International att myndigheterna skulle ställa de ansvariga till svars.
– Detta är en alarmerande upptrappning i attackerna mot hbtqi-personer i Libanon som följt efter uttalanden från högt uppsatta politiker och religiösa företrädare, sade Aya Majzoub, biträdande chef för Amnestys avdelning för Mellanöstern och Nordafrika. Regeringen måste se till att alla skyddas från våld, oavsett könsidentitet eller sexuell läggning.

Lagen: paragraf 534

Regnbågsflagga i Mar Mikhaël i Beirut 2017. Libanons huvudstad har varit en fristad för alternativ kultur och lockat många besökare. Foto: Beirut Pride/Wikimedia

År 2009 slog en domare i Batroun fast att paragraf 534 inte kan användas för att kriminalisera samkönade par. Flera liknande utslag kom från domare i lokala domstolar och i juli 2018 slog en appellationsdomstol fast att samkönat sex inte är olagligt om det sker med samtycke. Det väckte förhoppningar om att en avkriminalisering är på väg.
I parlamentet föreslog nio ledamöter i juli 2023 att paragraf 534 ska avskaffas. Det har lett till en stark motreaktion och det finns nu andra förslag om att lagen ska skärpas.
Trots domstolsutslagen har polis fortsatt att gripa personer som misstänkts vara hbtq och integritetskränkande och intima kroppsundersökningar har gjorts.

Libanon

Huvudstad: Beirut

Politik: Självständigt från Frankrike 1943. En nationell pakt reglerar maktdelningen mellan olika grupper. Presidenten måste alltid vara kristen maronit, premiärministern sunnimuslim och parlamentets talman shiamuslim.
1975-1990 utkämpades ett inbördeskrig som följdes av en syrisk ockupation fram till 2005. Israel har vid flera tillfällen invaderat Libanon. De senaste åren har landet varit indraget i en långvarig politisk och ekonomisk kris.
Yta: 10 452 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 5,3 miljoner.

Läs också
Lebanon: Proposed media law poses grave threat to freedom of expression (Amnesty International 28 november 2023)

LGBTQ Lebanese under attack as activists decry eroding freedoms (France 24 5 oktober 2023)

Lebanon: Investigate assault on Freedom March protesters (Amnesty International 3 oktober 2023)

Lebanese 'freedom march' attacked by anti-LGBTQ+ assailants (The New Arab 2 oktober 2023)

Christian extremists leave three injured after attack on LGBTQ+ march in Beirut (Pink News 2 oktober 2023)

Lebanon: Attack on Freedoms Targets LGBTI People Repressive Legislation; Unlawful Crackdown (Amnesty International 5 september 2023)

Lebanon: Comedian arrested for critical jokes (Amnesty International 31 augusti 2023)

Violent Assault on Drag Event in Lebanon (Human Rights Watch 25 augusti 2023)

Läs mer om Libanon från Amnesty Press

2019: Protesternas år (9 januari 2020)

MR-DAGARNA2018: ”Jag är fast i limbo” – tio miljoner människor är statslösa (15 november 2018)

Till norra Libanons byar (18 juni 2018)