Papperslösa flyktingar utan rättigheter

Hamze Balduch, till vänster, och Hisham Juda, till höger, är två palestinska flyktingar som saknar giltiga dokument i Libanon.

Tusentals palestinier i Libanon har ogiltiga eller inga personliga dokument vilket berövar dem grundläggande mänskliga rättigheter.
– Jag går inte utanför lägret eftersom det finns militärer överallt. Blir jag stoppad fängslas jag, säger fyrabarnspappan Hamze Balduch.

Jag träffar Hamze i det palestinska flyktinglägret al-Jaleel i Baalbek i östra Libanon. Han är en av 3 000 - 5 000 palestinska flyktingar i Libanon som saknar giltiga personliga dokument och därmed grundläggande mänskliga rättigheter. Hamze är i 50-årsåldern och flydde med sin familj utan dokument till Libanon när Israel ockuperade Gaza i Palestina 1967. Därmed existerar han inte och kan inte få uppehållstillstånd i Libanon, arbeta lagligt, registrera sitt äktenskap, resa utomlands eller ens lämna lägret utan att riskera att arresteras.
– Jag har inte jobbat på nio år. De gånger som jag har arbetat har jag blivit utnyttjad eftersom jag inte har några rättigheter, säger Hamze.
Bredvid sitter sjubarnsmamman, Um Mouhamed Abu Ruesi.
– När min man arbetar har han lägre lön än andra. En gång fick han ingen lön på sju månader och kunde inte göra något åt det. Vi lever det värsta liv man kan leva, suckar hon.

Det finns cirka 400 000 palestinier i Libanon som är registrerade hos UNRWA (UN Relief and Works Agency) och därmed hos myndigheterna. UNRWA bistår dem med hälsovård, skolgång och livsförnödenheter, men dess mandat gäller endast familjer som flydde Palestina mellan juni 1946 och maj 1948.
- Det enda UNRWA bistår oss med är fri undervisning, säger Hamze.
Fram tills nyligen kunde dokumentlösa barn inte studera efter årskurs nio. Vidare studier krävde en nationell examen som studenter utan id-handlingar inte tilläts genomgå. Fortfarande är dock universitetsstudier stängda för de som saknar id-handlingar.
– Nästan alla tappar lusten att studera under mellanstadiet. Två av mina barn hade mycket bra studieresultat, men hoppade av skolan för att de mådde psykiskt dåligt av att inte ha någon framtid, berättar Hamze.
Um Mouhamed Abu Ruesis familj flydde från Palestina 1948. Hon är registrerad hos UNRWA, men inte hennes barn. Hennes man är nämligen dokumentlös och i Libanon får alla barn sin pappas status – aldrig mammans. Barn till registrerade kvinnor har tillgång till UNRWA:s kliniker, men inte till vård på sjukhus. UNRWA betalar för registrerade palestiniers vård på Palestinska Röda Halvmånens sjukhus, men inte för oregistrerade flyktingars.
– Om något av mina barn blir svårt sjukt finns det inget jag kan göra, suckar Um Mouhamed.

Houssam Zeina visar upp sina ”värdelösa” dokument. Han är dokumentlös palestinier trots att hans mamma är libanesiska eftersom ett barn automatiskt får sin faders status i Libanon – aldrig moderns.

Omkring 92 procent av de dokumentlösa palestinierna har ändå någon form av handlingar, men dessa gäller inte som id. 37-årige Houssam Zeina, i Mansouriye nordost om Beirut, har ett utgånget egyptiskt resedokument och ett födelsecertifikat från Qatar.
– Men de gäller varken som id eller resedokument, säger han.
Houssams mor är libanesiska och pappan palestinier från Gaza. Genom Egyptens ockupation av Gaza 1948 fick invånarna egyptiska resedokument. När Israel ockuperade Gaza 1967 i samband med sexdagarskriget arbetade Houssams pappa i Qatar och tilläts aldrig återvända hem. Därmed föddes Houssam och hans syskon i Qatar som statsösa palestinier.
– När pappa dog 1987 flyttade vi till Libanon med mamma, berättar han.
Houssam pluggade datakunskap på universitet i fyra år. Under denna tid hade han studentvisum.
- När jag hade tagit min examen fick jag inget nytt visum, säger han.
Inget land, inklusive Qatar och Egypten, accepterade Houssams egyptiska resedokument. Han och hans syskon var fast i Libanon.
- När våra besparingar tog slut var vi tvungna att jobba svart, berättar han.

Bombattentat, politiska mord och regeringskris i Libanon
har medfört att det finns militärer och poliser överallt
som kollar folks id. Något som gör att många dokumentlösa
palestinier inte vågar sig utanför lägren eller sina hem.

Sedan dess har Houssam åkt in och ut i fängelser.
– Inte i något av lägren där vi bodde kunde vi hålla oss gömda. Ibland arresterades vi i vårt hem, ibland på gatan, säger han.
Enligt libanesisk lag ska personer utan uppehållstillstånd deporteras efter max 15 dagar i fängelse.
– Jag, och andra dokumentlösa palestiner, är fängslade i upp till en månad, ibland längre. När vi släpps har vi tre månader på oss att resa »hem«. Myndigheterna vet att vi inte kan återvända till Palestina så efter tre månader kan vi se fram mot en ny fängelsevistelse, suckar Houssam.
Han har bett både UNRWA och FN:s flyktingorgan UNHCR om hjälp.
– Men de svarade att jag inte är under deras mandat. Hur kan det internationella samfundet tillåta att vi lever så här? Jag kan aldrig slå mig till ro och är berövad allt som är självklart för vanliga människor, säger han.

UNHCR:s mandat är att ge skydd till flyktingar och bistå asylsökande, men inte till palestinier eftersom de hamnar under UNRWA:s mandat. Emily David, researcher på UNRWA i Beirut, medger att de som flydde efter 1948 har hamnat i en gråzon.
– Även om FN:s generalförsamling skulle utöka UNRWA:s mandat att täcka dem som flydde efter 1948 måste en person ha uppehållstillstånd i Libanon för att registreras hos UNRWA. För att få uppehållstånd måste man ha giltiga dokument, säger Emily.
Enligt Emily är det inga större problem för oregistrerade palestinier att få tillgång till service som ges direkt av UNRWA.
– Problemet är att de inte har rätt till service som vi har kontrakterat ut, som vård på sjukhus, säger hon.
Många dokumentlösa palestinier är registrerade hos UNRWA i andra länder, men registreringarna går inte att överföra om den libanesiska regeringen inte godkänner det, något den hittills har vägrat att göra.
– Men den nuvarande regeringen är engagerad i frågan och en libanesisk-palestinsk dialogkommitté bildades i slutet av 2005 där PLO, regeringsrepresentanter, UNRWA och NGOs jobbar för att hitta en lösning, säger Emily.

Mirielle Chiha är rättslig rådgivare och projektansvarig
på Danish Refugee Council i Beirut.

Danish Refugee Council (DRC) är en av organisationerna som arbetar med Libanesisk-Palestinska Dialogkommittén.
– Kommitténs mål är att alla dokumentlösa palestinier ska registreras hos myndigheterna och därmed få uppehålls- och arbetstillstånd, vilket även är DRC:s mål, säger Mireille Chiha, rättslig rådgivare och projektansvarig på DRC i Beirut.

PLO, som öppnade ett representationskontor i Beirut 2006, undersöker nu hur många dokumentlösa palestinier det finns i Libanon och har börjat dela ut id-kort. Målet är att id-korten ska godkännas som personliga handlingar. Kommitténs arbete går dock på sparlåga eftersom Libanon är lamslaget av en politisk kris och parlamentet, som måste godkänna alla lagändringar, inte har sammanträtt på ett år. De dokumentlösa palestiniernas framtid beror på hur situationen i Libanon utvecklas.
– Nu finns det en tredje generation dokumentlösa flyktingar, om inget händer kommer de att bli allt fler, avslutar Mireille Chiha.

Text och bild: Bengt Sigvardsson

Fakta/Dokumentlösa palestinier

3 000–5 000 palestinier i Libanon uppskattas vara dokumentlösa. Anledningarna till att de befinner sig i Libanon utan dokument är olika:
Vissa har flytt eller blivit deporterade till Libanon från ett annat asylland. En annan grupp kom som PLO-soldater under det libanesiska inbördeskriget (1975–1990).
En del arbetade eller studerade i Libanon och tilläts inte återvända till Palestina efter nya gränsdragningar.
Andra har mist sina dokument under till exempel krig eller eldsvådor.
Majoriteten är män som kom till Libanon efter 1967. 20 procent av dessa har gift sig med libanesiska kvinnor och 48 procent med UNRWA-registrerade palestinska kvinnor. En man kan aldrig få sin hustrus nationalitet eller status i Libanon och förblir därmed dokumentlös. Eftersom barn i Libanon automatiskt får faderns status finns nu en tredje generation dokumentlösa flyktingar.
* 20 procent de dokumentlösa palestinierna har utgångna pass från andra länder. Dessa kan inte förnyas.