MR-skolan: Vad händer efter Goldstonerapporten?

Reportage | 2011-12-29
Även publicerad i AmnestyPress #5/2011

Attackerades civila mål med avsikt under Gazakriget? En delegation från Amnesty var på plats i krigets slutskede och dokumenterade fall av misstänkta krigsförbrytelser. Foto: AI

I september 2009 lade Goldstonekommissionen fram sin rapport om Gazakriget. Drygt två år har gått och Amnesty Press frågade Lennart Aspegren om den uppföljning som har gjorts, den så kallade Davis/Aspegren-rapporten.


Du har tillsammans med Mary Davis gjort en uppföljning av Goldstonerapporten. Vad var ert uppdrag och vilka slutsatser kom ni fram till?

Lennart Aspegren: Hösten 2010 förklarade FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève att man ville ha utrett vilka undersökningar och andra åtgärder som Israel och den palestinska sidan senast hade genomfört med anledning av misstankarna i Goldstonerapporten om internationella krigsbrott begångna i samband med Operation Stöpt bly i Gaza 2008–09. Frågan var också ifall deras åtgärder hade uppfyllt den internationella rättens krav på att vara oberoende, opartiska, ändamålsenliga, grundliga och skyndsamma.
I januari 2011 ombildades den ursprungliga Goldstonekommittén av högkommissarien för mänskliga rättigheter så att den kom att bestå av den amerikanska domaren Mary Davis och mig själv. Vi skulle rapportera till MR-rådet inom två månader. Det gjorde vi också, den 21 mars 2011. I vår rapport visar vi på åtskilliga allvarliga brister på ömse sidor.

Jag kan särskilt nämna att i fråga om misstankarna mot Israel så föreföll ännu många påbörjade undersökningar att stå öppna. Undersökarna hade också brustit i kontakterna med offer och vittnen. Värst var enligt min mening de oacceptabelt långa dröjsmålen i handläggningen. Efter över två år var mer än en tredjedel av 36 påstådda incidenter fortfarande oklara. I fråga om Palestinska myndigheten hade undersökningarna försvårats av att man hade misslyckats att få medverkan av Israel och av »de facto-regimen i Gaza«, det vill säga Hamas. Vi blev »concerned« över att varken förundersökningar eller disciplinärenden om påstådda allvarliga övergrepp på den palestinska sidan ännu hade påbörjats. I fråga om Hamas förklarade vi oss vara »extremely concerned« över att man hade underlåtit att ta sitt ansvar och undersöka de pågående raket- och granatattackerna från Gaza mot Israels befolkning.
I MR-rådet välkomnades vår rapport av majoriteten länder. Det anses vara ett gott betyg. Men USA och Israel röstade emot. EU-länderna var bland dem som la ner sina röster.

Vilka svårigheter hade ni i ert arbete?
LA: Den största praktiska svårigheten låg förstås i att Israels regering fortsatte att vägra att samarbeta med något som hörde till »Goldstoneprocessen«. Därför kunde vi inte fullfölja vår plan att besöka Israel och Gaza. Också Hamas medverkan var otillfredsställande. Genom telefonkonferenser, Skype och e-mejl och långa möten i Genève och i Amman kunde vi i alla fall hämta in värdefull information från offer och
andra både i Israel och på Västbanken och från vederhäftiga NGOs som arbetar på plats, däribland Amnesty.

Själva sakfrågorna är ju minst sagt både komplicerade och infekterade. Så den verkliga utmaningen blev att försöka få med allt väsentligt i rapporten och samtidigt få den inte bara korrekt, objektiv och övertygande utan också kortfattad, klar och begriplig.

Vad händer nu med er rapport?
LA: Det vet jag faktiskt inte. I FN:s generalförsamling tycks Davis/Aspe-gren-rapporten just nu ha hamnat i slagskugga bakom frågan huruvida Palestina ska erkännas som stat eller som observatör i någon form.
Juridiskt är själva Palestinafrågan egentligen knappast relevant för det rättsliga efterspelet efter Gazakriget. Eftersom det vi pratar om nu avser påstådda brott begångna av individer, inte stater eller myndigheter. Politiskt och medialt spelar det dock förstås stor roll.

ICC har sagt att man ska titta närmare på beskedet vintern 2009 att Palestinska myndigheten erkänner ICC:s jurisdiktion över palestinskt område. Tror du att ICC på egen hand kommer att pröva Gazakriget utan att därmed behöva gå via FN:s säkerhetsråd?
LA: Uttrycket »titta närmare på« säger kanske inte så värst mycket… Såvitt jag känner till, har hittills inget åtal vid ICC väckts mot någon misstänkt för brott i samband med Gazakonflikten.

Lennart Aspegren har bland annat varit verksam som domare vid Rwandatri-bunalen i Arusha. Han var också med och grundande den svenska Amnesty-sektionen 1964.

Bakgrund

I september 2009 presenterades Goldstonerapporten. Den hävdade att krigsförbrytelser hade begåtts på bägge sidor under Gazakriget december 2008-januari 2009. I första hand uppmanades parterna att själva utreda och beivra de brott som hade begåtts. Om inte detta sker föreslog rapporten att FN:s säkerhetsråd skulle hänskjuta Gazakriget till ICC, internationalella brottmålsdomstolen i Haag. Även universell jurisdiktion nämns som en möjlighet. Det innebär att andra stater kan väcka åtal.
»Goldstonerapporten om Gaza. Sammanfattning, slutsatser och rekommendationer« gavs år 2010 ut av Leopard förlag och Diakonia.

Reportage | 2011-12-29
Även publicerad i AmnestyPress #5/2011