Thailands hårda lagar om majestätsbrott

I Thailand fortsätter myndigheterna att flitigt använda paragraf 112. Den som gör sig skyldig till ”majestätsbrott” kan dömas till långa fängelsestraff. I rättegångarna kan brottet inte beskrivas då det skulle kunna innebära att åklagaren själv gör sig skyldig till brottet. Bertil Lintner berättar här om brottet och dess absurda konsekvenser.

Vajiralongkorn är kung i Thailand sedan 2016. Foto: The Public Relation Department/Wikimedia

I den här artikeln kan jag inte namnge de personer jag talat med, ännu mindre visa bilder på dem. Thailands lagar om majestätsbrott är så hårda att åtal kan vänta till och med de som tryckt ett ”like” efter en post på sociala medier där någon skrivit något kritiskt om landets monarki. Har en person skrivit något själv väntar hårda straff.

I maj 2017 dömdes en då 34-årig man till 35 års fängelse för att ha förolämpat den kungliga familjen på Facebook. Och det skedde i enlighet med paragraf 112 i Thailands strafflagar, som säger att alla som ”förtalar, förolämpar eller hotar kungen, drottningen, arvingen till tronen eller regenten” kan dömas till fängelse i mellan tre till femton år.

Eftersom flera åtal kan väckas mot en och samma person kan fängelsestraffen bli längre än så. Det var fallet var med den här 34-årige mannen, som har identifierats endast som ”Wichai” — och en kvinna som i januari 2021 dömdes till 87 års fängelse. Anchan P., som hon kallas i pressen, greps redan 2015 och satt i häkte utan rättegång fram till 2018. Då släpptes hon temporärt mot borgen.

Sedan föll domen och det straff Anchan P. fick till slut var av allt att döma för att ha delat och laddat upp klipp på sociala medier från en online talkshow där deltagare påstods ha fällt ärekränkande kommentarer om monarkin.

I mars 2023 greps Thanalop Phalanchai, en 15-årig skolflicka och anklagades för att ha förolämpat kungafamiljen vid en demonstration i Bangkok i oktober 2022. Hon var en av demonstranter som krävde att politiska fångar måste släppas och att paragraf 112 avskaffas. Thanalop Phalanchai, vars namn figurerade i pressen, sattes i häkte för ungdomar men hennes låga ålder hjälpte henne. Hon släpptes i maj efter protester från både thailändska och internationella organisationer som försvarar mänskliga rättigheter. Men hon kunde inte komma tillbaka till sin gamla skola. Ledningen där påstod att hon brutit mot några lokala ordningsregler.

Demonstranter i Bangkok krävde den 12 december 2021 att paragraf 112 i brottsbalken ska avskaffas. Foto: Adirach Toumlamoon/Zuma Press/TT

Ett av de största problemen med paragraf 112 utifrån en rent juridisk synpunkt är att det aldrig är helt klart vad en anklagad har sagt eller skrivit. Om åklagaren upprepade det i en domstol skulle även han eller hon kunna begå majestätsbrott. De flesta rättegångarna i frågor som har med monarkin att göra hålls dessutom i slutna rum, ofta inför militärdomstolar där de åtalades rättigheter är begränsade.

Thai Lawyers for Human Rights, en grupp thailändska människorättsadvokater, har sammanställt en lista (sedan 2020) över domar och åtal för majestätsbrott och andra lagar som använts i samma syfte, alltså för ”att försvara monarkin”, som det heter officiellt:

• Åtal om majestätsbrott enligt paragraf 112 i strafflagen: minst 258 personer i 280 fall.

• Åtal rörande ”uppvigling” enligt paragraf 116 i strafflagen: minst 130 personer i 41 fall.

• Brott mot undantagslagar: minst 1 469 åtalade i 663 fall.

• Brott mot lagen om offentliga sammankomster: minst 177 personer i 88 fall.

• Åtal enligt databrottslagen: minst 186 personer i 205 fall.

• Anklagelse för förakt mot domstol: minst 36 personer i 20 fall och förolämpning av domstolsanklagelser som involverar minst 34 personer i 10 fall.

Av dessa 1 249 fall har 429 avslutats. Det betyder att över 820 ärenden fortfarande pågår i olika skeden. Bland dessa finns 216 fall med 286 barn och ungdomar under 18 år.

Thailand har aldrig varit någon fullständig demokrati och har sedan den absoluta monarkin avskaffades 1932 sett tolv lyckade militärkupper, ett tiotal misslyckade kuppförsök och haft 20 olika grundlagar. Men landet har trots allt förblivit förhållandevis stabilt och yttrande- och pressfriheten var länge större här än i mer autokratiskt styrda grannländer som Laos, Kambodja, Vietnam, Myanmar, Malaysia och Singapore. Bangkok var ett regionalt presscentrum där de internationella nyhetsbyråerna och TV-bolagen var stationerade. Även den inhemska pressen kunde arbeta relativt fritt.

Under de stora protesterna hösten 2020 fördes krav fram på en förändring av monarkins roll i Thailand. Foto: Milktea2020/Wikimedia

När jag kom till Thailand för att arbeta som journalist 1980 fanns det tre tabun som begränsade pressfriheten: man kunde inte skriva kritiskt om militären, den buddhistiska munkorden — och monarkin. Men efter flera skandaler på 1980-talet om sex och pengamissbruk blev det fritt fram att kritisera munkarna.

I mars 1992 hölls allmänna val, men en general som inte ens kandiderat utsågs till premiärminister. Massiva protester utbröt i Bangkok i maj och militären öppnade eld. Mellan 50 och 100 demonstranter sköts till döds — ingen vet exakt hur många —innan den dåvarande kungen Bhumibol Adulyadej ingrep. Nyval hölls i september 1992 och Thailand påbörjade en försiktig väg mot ett mer demokratiskt styre, som i sin tur ledde till militärkupper 2006 och 2014. Men efter de blodiga händelserna i maj 1992 hade det tabu som rörde militären försvunnit. Ingen tvekar längre att kritisera vad som länge varit en av landets starkaste institutioner och alltid lagt sig i hur landets skall styras.

Nu är det bara monarkin som står över all kritik, men även där börjar folk tänja på befintliga gränser. Jag har själv bevakat demonstrationer där man ropat slagord mot den nuvarande kungen Vajiralongkorn, inte direkt med namn men på ett sätt så alla förstår vem rör sig om. Detta är något helt nytt som kan skaka om Thailand på ett sätt vi aldrig sett tidigare. Och det är här lagarna om majestätsbrott kommer in i bilden.

I gamla tider väntade hårda straff, till och med dödsstraff, för den som vågade säga något ofördelaktigt om kungen. 1908 infördes begreppet majestätsbrott i lagböckerna och avskaffandet av den absoluta monarkin 1932 ändrade inte på det. De nya makthavarna, de flesta höga militärer, behövde monarkin för skydda sin makt. Majestätsbrottslagen skärptes 1957 och användes för att slå ner mot opposition mot vad som då var en ren militärdiktatur. Nya, ännu skarpare, bestämmelser infördes efter en militärkupp 1976, men fram till början av 2000-talet rörde det sig om inte fler än omkring fem fall om året.

Nu rör det sig om hundratals och det är givetvis en fråga om elitens försök att behålla den maktkonstellation som växte fram under åren efter 1932. Välbärgade affärsmän av kinesiskt ursprung har sedan 1800-talet funnits i de flesta sydostasiatiska länder, men det är bara i Thailand de antagit nya namn och assimilerats till den grad att det är svårt att skilja på dem och mer ”inhemska” invånare. Samtidigt har den plutokratin ingått ett i det närmaste unikt bekvämlighetsäktenskap med militären, där många tjänar rent ekonomiskt på affären. Den tredje komponenten, byråkratin, sköter de dagliga sysslorna och över det hela tronar monarkin som enande faktor. Även om kungen inte längre är en enväldig monark är hans inflytande stort, för att inte tala om symbolvärdet med att ha en nästan gudaförklarad person som nationens överhuvud.

Pita Limjaroenrat talar till anhängare till ”framåtpartiet” efter segervalet i maj 2023. Han förhindrades att bli premiärminister. Foto: Rameshe999/Wikimedia

Men i takt med att Thailand utvecklats socialt och ekonomiskt anser nu många, speciellt unga människor med nya värderingar, att landet behöver ett mer modernt statsskick. Så länge som Bhumibol Adulyadej satt på tronen hördes få kritiska röster. Men efter hans död 2016 och sonen Vajiralongkorns tillträde har det ändrats radikalt. Vajiralongkorn åtnjuter inte på långt när samma respekt och man har börjat diskutera den roll monarken borde spela i dagens moderna samhälle. Det är få som förespråkar att monarkin som sådan borde avskaffas, men inläggen tyder på att en konstitutionell monarki av europeiskt mönster är vad många skulle föredra.

Detta visade sig först på sociala medier och sedan, som en bombskräll, när ett nytt parti som heter Phak Kao Klai, eller ”framåtpartiet” blev störst vid valet 2023. Phak Kao Klai hade som en av sina viktigaste valfrågor ett avskaffande av paragraf 112 och en rad andra reformer som skulle göra Thailand mer demokratiskt och jämlikt — och det var något landets elit inte kunde acceptera.

Partiet saknade egen majoritet och valet av en ny premiärminister måste godkännas av parlamentets senat som består av 250 delegater utsedda av militären. Och de röstade emot partiledaren Pita Limjaroenrat. De partier som under valet bildat allianser med Phak Kao Klai bytte då sida och istället för en ny, progressiv regering blev det en koalition som återspeglar den gamla maktstrukturen. Nu går ihärdiga rykten om att Phak Kao Klai kommer att förbjudas och dess ledare åtalas för majestätsbrott.

Det finns givetvis inga opinionsundersökningar som visar hur folk förhåller sig till monarkin, men det är uppenbart att de hårda tagen har fått rakt motsatt effekt. Istället för skydda monarkin har paragraf 112 och de hårda straffen fått allt fler att bli kritiska och kräva reformer.

Även Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, OHCHR, har uppmanat Thailand att se över lagen och sagt att de är djupt bekymrade över den höga åtalsfrekvensen och de oproportionerliga straffen.

Thailand står vid ett vägskäl: kommer den gamla eliten att till vilket pris som helst försöka bevara den nuvarande ordningen — eller blir trycket så stort att det till slut inte går att hindra en utveckling mot ett mer öppet samhälle? I centrum för spekulationerna om hur framtiden kommer att se ut för Thailand står den drakoniska majestätsbrottslagen. Den är det främsta vapen den gamla eliten har för att krossa oppositionella rörelser och röster.

Bertil Lintner
[email protected]

Läs mer om Bertil Lintner

Anon Lampa är en fängslad människorättsförsvarare i Thailand som hotas av 15 års fängelse för majestätsbrott. Foto: Faozee Latah/Amnesty International

Läs också

Anna: “I’m deemed a security threat because I dared to use my voice” (Amnesty International 22 november 2023)

Thailand: Lèse-majesté verdicts reach 100 in less than two years (FIDH 31 oktober 2023)

Thailand: Bogus Charges Keep Candidate from Top Post (Human Rights Watch 21 juli 2023)

Thailand: Drop ‘insulting the monarchy’ charge against child protester involved in mock fashion show (Amnesty International 17 juli 2023)

Ny rapport: Barn straffas hårt efter demonstrationerna i Thailand (Amnesty International 8 februari 2023)

Läs mer från Amnesty Press

Thailand: Advokat fängslad (Fatta Pennan om Anon Lampa 22 november 2023)

Hatet mot Amnesty i Thailand (1 juli 2022)