Fredsforskare skärskådar USAs krigsmotiv

reportage | 2003-04-10

Både oljan och trycket från vapenindustrin är drivkrafter bakom USAs krig i Irak. Men även en genuin vilja att frälsa världen genom att sprida den amerikanska modellen.
- Men det är vanvettigt att tro att västerlandets demokrati passar alla, säger den norske fredsforskaren Johan Galtung i samtal med Amnesty Press.

Den världsberömde norske fredsforskaren Johan Galtung är känd för sin frispråkighet. Han har tillhört forskningseliten i flera decennier och syns alltjämt i media regelbundet, senast i Dagens Nyheter i januari där han förutspådde USAs kollaps som stormakt inom 20 år.

Johan Galtung är mycket kritisk till USAs självrättfärdighet och brutalitet i kriget i Irak, när Amnesty Press når honom per telefon i Japan för en kommentar till och diskussion om krigets orsaker och USAs roll i världen.

  • Det finns en palett av motiv bakom Irakkriget, säger Johan Galtung på så gott som perfekt svenska. Till exempel oljan, som i första hand utgör ett politiskt motiv. USA vill ha bättre kontroll över världens största oljereserver i regionen och på så sätt ha ett strategiskt övertag gentemot sina konkurrenter.

  • Detta slogs fast redan i den så kallade Kissengerdoktrinen 1975, och när Kina, Ryssland och inte minst EU nu hotar USAs hegemoni är de alldeles panikslagna. Sen finns det så klart ett ekonomiskt motiv för att kontrollera oljan, speciellt nu när bensinpriset i USA skjuter i höjden.

Professor Johan Galtung reser jorden runt i sitt arbete som föreläsare och gästforskare. Det kosmopolitiska levernet återspeglar sig i hans gränsöverskridande synsätt och breda perspektiv. Han pratar obehindrat om komplicerade frågor med en lätthet som bara mångårig erfarenhet och hårt arbete kan ge. Och han är mycket klar över sina åsikter.

Professor Galtung på en av sina föresläsningsturnéer.

  • Det ideologiska motivet till kriget är mycket starkt. I USA finns en genuin vilja att frälsa världen genom att sprida den amerikanska modellen. Men det är vanvettigt att tro att västerlandets demokrati passar hela världen, säger Johan Galtung. Det bottnar inte bara i brist på kunskap om andra kulturer i allmänhet och islam i synnerhet, utan också i missuppfattningen att väst har funnit den perfekta livsstilen för alla folk.

Han menar att västerlandets individualistiska demokratiform inte nödvändigtvis fungerar i andra delar av världen, med en mer kollektiv samhällsform inriktad på dialog.

Under samtalet noterar jag att hans språk är väl anpassat efter mediernas nyhetsjakt. Inte konstigt med tanke på att Johan Galtung ger fem liknande intervjuer om dagen. Inte heller måste man dra svaren ur honom, han går direkt på det väsentliga utan att skräda orden.

  • Bushadministrationen präglas i detta avseende av storhetsvansinne och narcissism, när de tror att de funnit det slutgiltiga svaret och i övertygelsen att de kan sprida det till resten av världen. Om den amerikanska regeringen var en individ skulle hon läggas in på behandling för vanföreställningar, säger Johan Galtung provocerande.

Ambitionerna att upprätta demokratiska regimer runt om i Mellanöstern enligt västerländsk modell genom intervention utifrån är alltså dömda att misslyckas.
- To enforce our democracy in Iraq is dictatorship, citerar han.

Den amerikanska fientligheten mot Saddam Hussein måste också förstås utifrån USAs forna vänskap med diktatorn, menar Galtung. Under åttiotalets krig mot Iran stöttades Saddam Hussein med vapen och tyst medhåll.

Men i och med invasionen i Kuwait 1990 bröt Irak mot deras tysta överenskommelse och har fått betala ett högt pris sedan dess. Först i Gulfkriget, sedan långvariga sanktioner och nu ett invasionskrig.

  • Länder som lämnat ett samarbete och istället vänt sig mot USA straffas alltid hårt för sitt svek, hävdar Johan Galtung.

Trycket från vapenindustrin i USA är ytterligare en drivkraft till krig. Den amerikanska militären får gratis vapenprototyper att testa på slagfältet. Industrin hoppas sedan få stora kontrakt från militären i gengäld. Krigsindustrin är enorm och en maktfaktor att räkna med i USA.

Vad gäller diskussionen om humanitär intervention som kriget i Irak på nytt aktualiserat finns det en glömd dimension enligt Galtung. De flesta är överens om att någon typ av möjlighet till intervention är nödvändig framöver, inte minst för att förhindra brott mot mänskliga rättigheter. Galtung pratar hellre om hur denna intervention ska gå till.

  • Det finns för lite kunskap om den anglosaxiska militärdoktrinens brutalitet, säger Johan Galtung. Det finns många exempel på att man dödar fler än man någonsin kan hoppas på att hjälpa.

Han påminner om Vietnam, där USA "utplånade byar för att befria dem", som det lät i kritiken på den tiden. Han nämner som motsats det aktuella tysk-franska förslaget om fredsbevarande styrkor i Irak, lätt och defensivt beväpnade i stora antal, helst till hälften kvinnor. En sådan typ av intervention skulle kunna lösa konflikter på fredlig väg.

Efter en stunds samtal upplever jag kritiken av USA snarast överväldigande. Men när Johan Galtung redogör för sin forskning blir det genast mer invecklat och mindre entydigt, och man anar att det han ger uttryck för grundar sig i mångårig forskning och genomtänkta ställningstaganden.

USAs president Bush får hård kritik av Galtung.

Grundläggande för Galtungs analys av konflikter och maktutövning är en uppdelning av tre olika typer av våld. Det som vi i väst vanligen förknippar med våld kallar han det direkta våldet, "acts of commission", som innebär ett aktivt handlande och synligt våld.

Det andra är det strukturella våldet, "acts of omission", som syftar på underlåtenhet att handla och oavsiktliga konsekvenser av hur systemet är uppbyggt. Slutligen har vi det kulturella våldet, symboliska strukturer som legitimerar det egna handlandet utifrån föreställningen att "vi vet bättre".

När Europa etablerade sin dominans under den historiska epok vi förknippar med västlig imperialism skedde det med hjälp av direkt våld i form av kolonialism och slaveri.

När man väl etablerat strukturerna gick det av sig självt och direkt våld blev överflödigt (annat än vid nedkämpandet av uppror). Maktförhållandena betraktades snart som ett naturgivet tillstånd och de konflikter som givit upphov till dem gömdes undan. Det strukturella våldet tar vid, alltså den osynliga maktens följder.

  • Varje dag dör 100,000 människor av svält eller fattigdom, menar Johan Galtung. Det beror på oavsiktligt våld inbyggt i den internationella ordningen, och kan liknas vid strukturellt folkmord.

Nyligen hemkommen till Japan från Hawaii påminner Johan Galtung om den amerikanska invasionen av Hawaii 1893, då ursprungsbefolkningen kuvades och inordnades i den nordamerikanska världen.

I dag glöms historien ofta bort, vilket bidrar till den naturaliseringsprocess som med tiden ger legitimitet åt status quo. Hawaii betraktas i dag som en integrerad del av USA.

I Väst råder enligt Johan Galtung en stark asymmetri med ett nästan uteslutande fokus på det direkta våldet. När jag undrar om han ser det som ett problem skrattar han lite åt min naiva fråga.
- Det är inte bara ett problem, det är ett hot mot hela världen, säger han med eftertryck.

Folkrätten är enligt Johan Galtung uppbyggd kring det direkta våldet. Direkt våld är kriminaliserat medan det strukturella är osynliggjort. Västvärlden kan bibehålla sin politiska och ekonomiska dominans under ett sken av att det är ett naturtillstånd, och vi kan leva vidare i övertygelsen att vi gör rätt.

Och USA, vår tids globala imperium, kan genom att utnyttja sitt övertag undvika att några verkliga konkurrenter hotar dess maktposition.

Det kulturella våldet är mycket långtgående och viktigt i sammanhanget. Genom att sätta den egna kulturen i en särställning gentemot andra kulturer legitimeras den rådande makt(o)balansen.

  • I USA är man till exempel övertygade om att de amerikanska värdena i själva verket är universella. Amerikaner är på det sättet utomordentligt naiva; "den sanna människan är en amerikan och när andra folk befrias blir alla amerikaner", resonerar många.

  • Det saknas självinsikt. Och med den logiken kan man legitimera det mesta. Det är bakgrunden till att väldigt många amerikaner kunde tro att invaderande trupper i Irak skulle välkomnas med blommor, menar Galtung.

Folkrätten är inget som förändras över en natt. Trots kritiken av USA välkomnar Johan Galtung det pågående utvecklingen mot ökad internationell intenvention. Men det kräver en större insikt om och respekt för olika kulturer. Och inte minst att det internationella samfundet är redo att låta fredlig konfliktlösning ta den tid den kräver.

Text: Alex Amnéus

Mångsidig fredsforskare
Professor Johan Galtung, född 1930, började sin akademiska bana för mer än 40 år sedan och anses vara en av den moderna fredsforskningens grundare. Han startade 1959 The International Peace Institute (PRIO) i Oslo och 1964 tidskriften Journal of Peace Research. Johan Galtung har varit gästprofessor vid över 30 universitet och är hedersprofessor vid flera universitet världen över, inklusive hedersdoktor vid Uppsala universitet.

Han har publicerat mer än 70 böcker och är alltjämt en flitig internationell föreläsare. Han innehar för närvarande professurer i fredsforskning vid University of Hawaii, Universität Witten/Herdecke i Tyskland, The European Peace University och Universitetet i Tromsö. Leder också Transcend - A Peace and Development Network, och har tidigare varit rådgivare till flera FN-organ.

Johan Galtung tilldelades 1987 The Right Livelihood Award, också känt som Alternativa Nobelpriset.

Läs mer på nätet:
www.prio.no
www.transcend.org
www.rightlivelihood.org

reportage | 2003-04-10