Nicoleta Bitu: Svårt bekämpa den nya antiziganismen

I över tjugo år har hon debatterat, drivit projekt, startat kampanjer, skrivit artiklar och forskat om mänskliga rättigheter med särskilt fokus på kvinnor och den romska befolkningen i Europa. Amnesty Press fick en pratstund med människorättsaktivisten, socialarbetaren, konsulten och ordföranden för DFRR (Democratic Federation of Roma from Romania) Nicoleta Bitu när hon var på Sverige-besök.

reportage | 2017-11-24
Av: Clara Lee Lundberg

Tvångsvräkning i augusti 2013 av en bosättning med romer i Craica i Rumänien. Foto: Sanse Egale/ Romani CRISS/AI

Nicoleta Bitu har ett hektiskt schema under de fem dagar i oktober hon besöker Stockholm. En begynnande förkylning och många timmars samtal och intervjuer har gjort henne både hes och snuvig. Trots detta tar hon emot oss med ett leende och svarar tålmodigt på alla frågor.

Du har arbetat med romers rättigheter sedan början av 90-talet. Hur ser situationen för romer ut idag om du jämför med för tjugofem år sedan när du började?

– Först av allt kan kan jag bara konstatera att kampen aldrig tar slut. Helt ärligt trodde jag aldrig att jag vid den här tidpunkten skulle behöva ta samma fight som jag gjorde när jag började jobba med de här frågorna på 1990-talet. Jag kunde inte för mitt liv föreställa mig att 1940-talets antiziganism skulle komma tillbaka och bli en del av mainstream-ideologin i flera politiska partier. En stor skillnad mellan hur det såg ut på 90-talet och nu är att det på den tiden var en våldsam, känslomässigt driven diskurs mot romer. Nu är det mer en ideologiskt driven diskurs som finns i politiska partier och parlament. Den sistnämnda är svårare att bekämpa.

I teorin har Rumänien en avancerad policy när det gäller romer, säger Nicoleta Bitu. I praktiken ser det dock annorlunda ut. Foto: Clara Lee Lundberg

Finns det trots detta mörka scenario som du målar fram någon positiv förändring eller fråga som du ändå känner att ni har lyckats driva igenom?

– Ja, absolut. Det är klart att det har skett förbättringar på flera områden. Ett exempel är att vi faktiskt har lyckats göra romernas rättigheter till ett politiskt subjekt både på EU:s och FN:s agenda.
Men vi måste också ta i beaktande att den politiska, internationella kontexten har förändrats sedan 1990-talet, förut hade diskursen om mänskliga rättigheter ett värde. Men efter bombningen av Belgrad under Kosovokriget, som USA stod bakom och som sades vara för de mänskliga rättigheternas skull, har saker förändrats. Vi måste hitta nya sätt och strategier att operera på i de här nya kontexterna.

Du är verksam i Rumänien, som också är ditt hemland, och har arbetat många år med organisationen Romani CRISS (Center for Social Invention and Studies). Hur skulle du beskriva situationen för romer i Rumänien i jämförelse med andra europeiska länder?

– Jag tror att Rumänien är det land i världen med mest avancerad policy när det gäller romer. Vi har forskningsplatser, gymnasieskolor, hälsoinstitutioner och grundskolor som är specifikt skapade för romer. Så ur det avseendet är Rumänien det bästa landet att vara rom i. Men detta är i teorin, när det gäller hur det omvandlas i praktiken kan jag säga att vi har lång bit kvar. Det som vi i Rumänien ändå har lyckats med är att producera en romsk elit, vi har högutbildade och erkända romska politiker, aktivister och intellektuella. Men tyvärr räcker inte det, engagemanget för mänskliga rättigheter har försvagats, mycket på grund av brist på resurser.

Vilket land är det värsta att leva i som rom i dagens Europa, både i praktiken och teorin?

– Frankrike, utan tvekan. För första erkänner de inte minoriteter, de bryr sig bara om medborgarskap och det fungerar som en ursäkt för att inte agera för att förbättra romernas situation. För det andra har de fortfarande problem när det gäller att ge romer rätten att rösta och att låta romer som lever nomadliv bosätta sig på olika campingplatser, och för det tredje har de inte offentligt helt erkänt att romer användes som tvångsarbetskraft i koncentrationslägren under andra världskriget.
Det finns ingen politisk vilja i Frankrike att ta tag i frågan eller att verkligen försöka integrera romer i samhället. För mig är det otroligt att ett land som Frankrike, och det här gäller även andra västeuropeiska länder, inte har lyckats producera en romsk elit.

La Parette, informell bosättning år 2014 utanför Marseille i Frankrike med cirka 300 romer. Foto: Amnesty International

Hur skulle du beskriva romska kvinnors situation, vilka är de specifika problem som romska kvinnor möter?

– Dels finns det ju en historia av tvångssterilisering av romska kvinnor i flera länder, vilket inte är erkänt och utrett än. Romska kvinnor utsätts idag för diskriminering på till exempel arbetsmarknaden, det finns många jobb som vi aldrig får tillgång till. Sedan finns det även patriarkala mönster i det romska samhället som gör att kvinnor har svårt att avancera. Som romsk kvinna måste du både kämpa mot rasism och sexism, både innanför och utanför den egna gruppen.

– Det som är positivt är att vi har en växande grupp av romska kvinnor som är aktivister och som jobbar för våra rättigheter, det är en av mina drömmar som blivit verklighet! Statistiken säger att om en romsk flicka lyckas slutföra högstadiet kommer hon troligtvis också fortsätta att studera på gymnasium och universitet. Så det är en känslig punkt i romska tonårstjejers liv som kan vara avgörande för deras framtid.

Nicoleta Bitu är ordförande i ”Democratic Federation of Roma from Romania”. Foto: Clara Lee Lundberg

I Sverige finns det idag ett stort antal romska EU-migranter, från framförallt Rumänien och Bulgarien, och många av dem är hemlösa och lever av att tigga på gatan. Vad är din analys av den situationen?

– Jag skulle säga att den situationen inte skiljer sig från andra liknande situationer i vår historia. Svenskar och italienare har till exempel emigrerat till USA i olika perioder, och de emigrerade av samma skäl som romska EU-medborgare gör idag; de sökte efter ett bättre liv! Romska EU-medborgare kommer inte till Sverige för att bli kriminella, de kommer till Sverige för att försöka få ett bättre liv eftersom de inte har några möjligheter i sina hemländer.

– Problemet är att de inte får möjligheter här heller att komma in i samhället, börja plugga eller få ett riktigt jobb. Då återstår tiggeriet som sista och enda utväg. Vi romer smälter inte heller in så lätt i gatubilden eftersom vi är annorlunda, man känner igen romska kvinnor på deras kläder till exempel. Folk blir rädda bara av att se en rom, det finns många fördomar om oss.

Hur ser du på framtiden där det gäller romers rättigheter i Europa?

– Vi måste börja mobilisera oss igen, vi har förlorat en del av vår sociala rörelse de senaste sju åren.
Vi har varit upptagna med att försvara vår sak inför internationella organisationer som jobbar med mänskliga rättigheter. Så nu är det dags att mobilisera oss igen och skapa starkare sociala och politiska band mellan oss. Jag tycker att fler romska aktivister borde bli politiker och engagera sig i politiska partier. Det är en viktig del i kampen!

Clara Lee Lundberg
[email protected]

Fakta/CRISS

Romani CRISS (Center for Social Invention and Studies) är en ideell organisation som startades i april 1993. Organisationen arbetar med att försvara och driva kampen för romers rättigheter i Rumänien genom att bland annat erbjuda juridisk hjälp i fall som rör rasistisk diskriminering mot romer på skolor, arbetsmarknad, bostadsmarknad och sjukvård.

Läs också

Amnesty välkomnar att tiggeriförbud i Vellinge stoppas (Amnesty International 23 oktober 2017)

Läs mer från Amnesty Press

ALMEDALEN2017: ”Tiggeriförbud kan vara en inskränkning av yttrandefriheten” (9 juli 2017)

ÅRSMÖTE2017: Kränkningar av utsatta EU-medborgare i Sverige ska utredas av Amnesty (6 maj 2017)

En stark berättelse om överlevnad (11 december 2016 – recension av ”Jag är Gina”)

Non Grata i ett kallt Europa (27 maj 2016)

Katarina Taikon åter i debatten (1 oktober 2015)

ALMEDALEN2015: Romers rättigheter väger lätt i EU (5 juli 2015)

MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia” (17 november 2014)

ALMEDALEN: Het debatt om Sveriges nationella minoriteter och svenska staten (7 juli 2014)

Romskt motstånd i antiziganismens Ungern (5 mars 2013)