Röster från World Social Forum

Vijay Nagraj, generalsekreterare för Amnesty i Indien

Vad arbetar Amnesty i Indien med just nu?
– Vi håller bland annat på att gå igenom rättsfall för att ta reda på och
dokumentera hur dödsstraffet har använts genom tiderna i Indien. Vi lägger också ner mycket arbete på att delta i den internationella kampanjen mot våld mot kvinnor.

Arbetar ni för daliternas, de kastlösas, mänskliga rättigheter?

– Ja, vi har mycket samarbete med dalitrörelsen, Framförallt för att stötta och uppmuntra dem i deras kamp. Vi tittar också på hur Indiens juridiska system kan förändras för att bringa rättvisa till de kastlösa. Det är en mycket utsatt grupp. Jag kan inte komma på en enda av de mänskliga rättigheterna som garanteras daliterna. De diskrimineras på så många områden, framförallt när det gäller ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Vad tycker du om World Social Forum (WSF) 2004?
– Det är en viktig mötesplats för engagerade människor från hela världen, men för att det ska vara riktigt meningsfullt behövs mer utrymme för reflektion.
Nu är det lite för spretigt och vi måste lära oss att vara mer fokuserade i
framtiden.

Vad tycker du om Amnestys medverkan vid WSF?
– Att lyssna har varit Amnestys viktigaste uppgift på den här konferensen. Vi har mycket att lära, speciellt när det gäller de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Det är en bra början!

Carin Jämtin, Sveriges biståndsminister

Vad gör du här på World Social Forum (WSF)?
– Jag ska tala på den internationella fackföreningsrörelsens manifestation “Mobilising Solidarity”. Och så vill jag skaffa mig en egen uppfattning om WSF.

Hör politiker hemma på WSF?
– Det är upp till folkrörelserna att avgöra vilka som deltar och de har bjudit in mig. Jag har själv folkrörelsebakgrund och tycker det är viktigt att dialogen på WSF når politiker och näringsliv.

Hur ska den kommunikationen ske?
– Jag vet inte riktigt, men svenskt bistånd är mycket inriktat på organisationsutveckling och ledarskap för att stärka Frivilligorganisationerna i mottagarländerna. De kan lära sig mycket av exempelvis svensk folkrörelse om att ställa krav och kommunicera med makthavare. Det är också avgörande vad media rapporterar från WSF.

Sverige har ju bidragit med 3,5 miljoner kronor till WSF. Är det väl
investerade pengar?
– Ja, absolut. En halv miljon av dessa pengar har gått till kvinnors
deltagande, vilket är mycket viktigt. Sverige satsar mycket på att stödja
det civila samhället och det här är ett bra sätt att göra det.

Vad är ditt intryck av WSF?
– Främst är jag imponerad av bredden av organisationer som deltar. Det är verkligen en viktig mötesplats för aktivister från världens alla hörn med olika åsikter. Det är bra och viktigt att dessa möten sker.

Annika Flensburg, pressekreterare för Amnesty International

Vad har Amnesty haft för strategi för World Social Forum (WSF)?
– Vi har valt att fokusera på de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna, företagsansvar och kvinnors mänskliga rättigheter.

Det är ju första året som mänskliga rättigheter har fått en så framträdande roll
på WSF. Har Amnesty bidragit till att sätta mänskliga
rättigheterna på agendan?
– Ja, absolut. Vi har samarbetat med andra MR-organisationer och med
arrangörerna för WSF och lagt fram förslag om hur man kan inkludera
mänskliga rättigheter. De täcker ju in alla delar av människors liv och är
högst aktuella för att kunna förändra världen.

Vad vill du säga om Amnestys medverkan på WSF?
– Efter att Irene Khans hade talat på “Wars Against Women - Women against War” kom många kvinnor fram och tackade för att Amnesty lyfter fram kvinnofrågorna och för att vi ska starta en kampanj mot våld mot kvinnor i mars i år.
– Vårt samarbete med bland andra Greenpeace på ”Challenging Corporate Power in a Globalised Economy” känns som ett steg i rätt riktning. Kopplingen mellan mänskliga rättigheterna och miljöfrågor blir tydlig när det gäller företagens ansvar.
– Vi har också lanserat en rapport om bristen på mat i Nordkorea som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Amnestys researcher för Nordkorea, Rajiv Naryan, intervjuades av flera internationella nyhetsbyråer. När det gäller media har vi annars valt att hålla låg profil och inte göra så mycket väsen av oss utan istället satsa på att försöka nå alternativa och lokala media som vi annars inte har så mycket kontakt med. När vi hade presskonferens med Irene Khan var en blandning av internationella och lokala media närvarande och det känns roligt.

Vad är dina intryck av WSF så här långt?
– Det är väldigt tydligt att de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna kommer i fokus i fattiga länder som Indien. Det är svårt att
hävda några andra rättigheter när man inte har mat för dagen. Men det faktum att vi kan mötas så här är ju tack vare yttrandefriheten och
föreningsfriheten vilket handlar mer om medborgerliga och politiska
rättigheter.
– Många små NGOs från Indien och andra delar av Asien har fått skrapa ihop pengar för att komma hit. Det är en tydlig röst mot ojämlikheten i världen och det är uppenbart att det råder stor brist på social rättvisa.

Vad kommer du att minnas från WSF?
– Intensiteten och pulsen är överväldigande. Att se mångfalden, engagemanget, passionen och styrkan som finns på området är mycket inspirerande. Detta är inte bara en anti-rörelse. Det pågår mycket konstruktivt också.
– Igår träffade jag Surajha från Aceh i Indonesien som berättade om hur utsatt hon blir när hon försöker hjälpa andra kvinnor som lider, hur hon blir stämplad och trakasserad. Hennes ord berörde mig och de är en symbol för hur de mänskliga rättigheterna hänger ihop. För att kunna försvara de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna för andra människor måste man ju ha frihet att organisera sig och kämpa utan att bli motarbetad.

Mia Lehndal
Mumbai
21 januari 2004