Orädd människorättskämpe tilldelas årets Per Anger-pris

reportage | 2010-11-15

Direkt efter Jelena Urlajevas tacktal springer Sulton Murad, människorättsförsvarare från Uzbekistan numera asylsökande i Sverige, upp på scenen och överlämnar en bukett blommor till Jelena Urlajeva. Foto: Eva Wikdahl

Uzbekiskan Jelena Urlajeva har kämpat för mänskliga rättigheter i sitt hemland i 14 år. Av myndigheterna har hon gripits flera gånger, misshandlats svårt och vid tre tillfällen har hon spärrats in på psykiatrisk klinik. Men trots de hemska övergrepp hon har utsatts för vägrar hon att ge upp.
- Det är svårt men det finns inga andra alternativ. När jag kommer tillbaka vill jag fortsätta, och utvidga, arbetet, säger Jelena Urlajeva.

Måndagen den 15 november tilldelades den uzbekiska människorättskämpen Jelena Urlajeva Per Anger-priset under MR-dagarna i Örebro. Hon får priset, som instiftades av Sveriges regering 2004 och delas ut av Forum för levande historia, ”för att i en hotfull omgivning ... osjälviskt och med fredliga medel och med stort personligt mod riskerat sitt eget liv och hälsa i kampen för mänskliga rättigheter” i Uzbekistan. Målet för Jelena Urlajevas kamp är något så till synes basalt att många människor i världen tar det för givet.
- Bo och leva i ett fritt land. Att människor, vuxna och barn, ska få leva i lugn och ro. Det är min dröm.

Med svensk folkmusik inleds prisceremonin då Jelena Urlajeva får motta silversfären till minne av den svenske människorättshjälten Per Anger. Sfären vilken omfamnas av två händer väger i silver liks mycket som en människas hjärta. Sångerskan Maria Johanssons starka stämma, ackompanjerad av bland annat trumpet, slår an en känslosam stämning i lokalen. Eskil Franck, överintendent för Forum för levande historia, säger att han är glad över att årets pristagare kan närvara. Att det inte är något att ta för givet. Förra årets pristagare Brahim Dahane, från Västsahara, fängslades en månad innan ceremonin ifjol och sitter fortfarande fängslad. Datumet för rättegången mot honom skjuts kontinuerligt upp.
Eskil Franck, överintendent Forum för levande historia, till höger och bild på Per Anger, till vänster i bild. Foto: Eva Wikdahl

Efter tal av Amnestys generalsekreterare Lise Bergh och integrationsminister Erik Ullenhag går Jelena Urlajeva upp på scenen. Märkbart rörd lyfter hon upp sfären och höjer den mot taket. Med några meningar på knagglig svenska säger hon att det är en stor ära för henne att tilldelas Per Anger-priset. Sedan övergår hon till att på ryska berätta om sitt arbete i Uzbekistan och de kränkningar av mänskliga rättigheter hon kämpar emot.

När Jelena Urlajeva en gång greps då hon smygfotade barnarbete lyckades hon gömma kameran för poliserna genom att sticka in den i sin hårknut hon gjort av sin långa fläta. Foto: Eva Wikdahl

I en intervju förra veckan berättade Jelena Urlajeva att priset betyder väldigt mycket för henne. Dels blir de lokala människorrättsförsvararna stärkta av att det finns människor runtom i världen som bryr sig om dem och deras situation och dels tror hon att detta ”betyg från ett sådant respekterat land som Sverige” kan skydda henne mot myndigheterna i Uzbekistan. Det som började med en personlig tragedi för hennes bror har blivit ett livskall för Jelena Urlajeva.

Under ett seminarium anordnat av Amnesty och Civil Rights Defenders (CRD) i Stockholm den 12 november, berättar Jelena Urlajeva att när hennes broders hustru, som var polis, lämnade honom och deras tre barn hjälpte hon honom med familjen. Men efter tre år kom hustrun tillbaka, omgift med en polis, och krävde både barnen och flera ägodelar. Den före detta maken misshandlades och tvingades genom ett domstolsbeslut att lämna ifrån sig bland annat huset. Han hamnade också i fängelse där han utsattes för tortyr.

Under seminariet ber Jelena Urlajeva (här med tolken Torsten M Nilsson) om ursäkt för att hon pratar så mycket och säger: Jag vill berätta så mycket som möjligt så att ni intresserar er för oss. Foto: Eva Wikdahl

Genom denna händelse träffade Jelena Urlajeva flera andra människor som också blivit utsatta för kränkningar av myndigheterna. Tillsammans undrade de: hur kan man kämpa mot sådan orättvisa?. Jelena Urlajeva insåg att man måste arbeta professionellt. Hon organiserade sig och gick kurser i påverkansarbete. I dag är hon ledare för den uzbekiska alliansen för mänskliga rättigheter vars främsta uppgift är att sammanställa rapporter om kränkningar och skicka dessa till, främst, FN.

Jelena Urlajevas smygfotografering av barnarbete vid bomullsfälten, som regeringen nekar till att förekommer. Läs mer i artikeln Barnarbete i bomullsindustrin(Amnesty Press 13 januari 2008) Foto: Jelena Urlajeva

EU sviker uzbekiska medborgare efter massaker med hundratals döda

Situationen i Uzbekistan är sådan att landet hamnar med sämsta möjliga placering i den amerikanska organisationen Freedom House analys över ”fria” och ”inte fria” länder i världen. I sällskap med länder som Libyen, Burma, Nordkorea och Sudan placerar sig Uzbekistan också på organisationens "värstinglista” över de 17 länder i världen som, år 2010, har de sämsta förhållandena för mänskliga rättigheter. Människors rättigheter i Uzbekistan kränks kontinuerligt genom, exempelvis, systematiskt användande av tortyr, barnarbete och inskränkningar i yttrandefriheten. Särskilt en händelse i Andijan år 2005 har väckt det internationella samfundets avsky.

Enligt den uzbekisiska regeringen dog 187 människor i tumultet kring en demonstration den 13 maj då uzbekiska säkerhetsstyrkor öppnade eld rakt in i en folkmassa. Enligt Jelena Urlajeva dog uppåt
1 000 personer. Regeringen hävdar att det inte rörde sig om oskyldiga civila offer utan om ”terrorkonspiratörer”. Jelena Urlajeva hävdar att säkerhetsstyrkan sköt mot kvinnor och barn som befann sig på platsen.

För att hedra de som dödades i Andijan den 13 maj 2005 samlades människor vid monumentet Mod,i huvudstaden Tasjkent, __40 dagar efter massakern. Foto: privat/AI

Exakt vad som hände denna tragiska dag har inte klargjorts. EU fördömde händelsen och införde (hårda) vissa sanktioner mot Uzbekistan med kravet på att situationen gällande mänskliga rättigheter måste förbättras i landet och att en oberoende utredning av Andijan-massakern måste göras. Dessa sanktioner, som bland annat var riktade mot ett antal personer i ledningen i Uzbekistan, har under åren gradvis lättats upp utan att vare sig en utredning har gjorts eller att situationen förbättrats. Enligt Amnesty har utvecklingen snarare varit den motsatta. Amnestys generalsekreterare Lise Bergh och Peter Öholm, handläggare för Östeuropa och Centralasien på CRD, är under seminariet samstämmiga i kritiken mot att EU förra året hävde den sista sanktionen – vapenembargot (läs mer om beslutet i artikeln EU upphävde vapenembargot, Amnesty Press 27 oktober 2009).

Jelena Urlajeva kommenterar i en intervju efter seminariet ämnet med besviken min.
- Det var inte alls bra. Helt fel. Sanktionerna var ett bra straff. Det var ett tillfälle att brännmärka politikerna. Jag vet att de var väldigt arga och missnöjda. Nu känner de sig som segrare. De är glada över att EU erkänner dem. De skryter med att de är godtagna medborgare.

Skräcken efter massakern i Andijan lever kvar

Hon beskriver att Uzbekistans medborgare befinner sig i ett skräckliknande tillstånd. I somras besökte hon Andijan för att göra egna efterforskningar i vad som hände den 13 maj 2005. Hon ville tala med vittnen till händelsen.
- Men så fort jag nämnde det sprang människor sin väg. Det finns många angivare och det är dem som människor är rädda för. Människor är rädda för att hamna i fängelse, avrättas eller dödas på annat sätt.
Jelena Urlajeva sitter tyst en stund och säger sedan:
- Det är därför vi varje år påminner allmänheten om vad som hände den dagen. Det måste göras en grundlig undersökning.

Som representant för den svenska regeringen säger integrationsminister Erik Ullenhag "grattis" till Jelena Urlajeva, som medmänniska säger han "tack" för att hon orkar stå upp för de mänskliga rättigheterna. Foto: Eva Wikdahl

Vid årsdagen för Andijan-massakern försöker människorättsförsvarare årligen att samlas vid det stora monumentet _Mod_i huvudstaden Tasjkent för att hedra de som dog. Säkerhetstjänsten griper numera dem som försöker. Förra året lyckades en manlig aktivist, förutom att traditionsenligt lägga en blombukett vid monumentet, till och med veckla ut en banderoll med ett kritiskt budskap till presidenten Islam Karimov. På grund av denna aktion greps aktivisten. Han misshandlades svårt och sattes i isoleringscell i 60 dagar. Hans familj blev utsatt för trakasserier. Mannen var så illa tilltygad efter att han släppts ut ur fängelset, där han utsattes för tortyr, att han numera lever som politisk flykting. USA har beviljat honom politisk asyl.

Minsta lilla seger stärker människorättsförsvararna

För att hantera de övergrepp som människorättsförsvararna utsätts för tar de stöd av varandra.
- Vi försöker att få tid att träffas och skratta åt makthavarna. Vi berättar historier om när vi har gripits för varandra. Ibland är berättelserna så löjliga att vi skrattar åt det, säger hon.

Jelena Urlajeva skrattar gott åt ett minne av när hon lyckades fotografera några poliser ur den mest hårdföra avdelningen ”terroristavdelningen” vid den uzbekiska säkerhetstjänsten. Uzbekiska myndigheter hade satt henne i husarrest inför årsdagen av Andijan. Hennes make hade innan blivit hotad med att han skulle få sparken om hon lämnade huset och att deras då fem-årige adoptivson skulle tas ifrån dem. Vakter sattes utanför hennes hus för att bevaka henne. Ett flyktförsök slutade med att hon infångades så till slut spelade hon med att hon gav upp. Hon tog av sig skorna, satte på sig huvudduk och ett förkläde och låtsades börja städa. När hon vid ett tillfälle tittade ut genom fönstret såg hon hur dessa hårdföra män spelade kort på arbetstid. Genast tog hon fram kameran, fotograferade dem och skenade iväg. Barfota, klädd som en städtant sprang hon med poliserna efter sig.

Jelena Urlajeva skrattar och säger.
- Alla människor som såg mig måste ha tänkt ”va fasen är det frågan om?”.
Hon hade sitt mål klart för sig. Få iväg bilden till en journalist som kunde publicera den. Hon lyckades springa ifrån sina förföljare och bilden kom snabbt ut på några välkända internetsajter:
- Det skrattade vi människorättsförsvarare mycket åt. Den händelsen minns vi fortfarande. Sådana saker får oss att skratta. När vi lyckas tilldela slag till dem som slår oss.

Jelena Urlajevas väninna Dlora, som också har personliga erfarenheter av övergrepp från de uzbekiska myndigheter, överlämnar, enligt österländsk tacktradition, Jelena Urlajevas folkdräktshatt till Amnestys generalsekreterare Lise Bergh.

Minnena av de övergrepp Jelena Urlajeva lever med

Amnesty nominerade Jelena Urlajeva till Per Anger-priset efter att ha känt till hennes arbete, och stöttat henne, under flera år. De allvarliga kränkningar Jelena Urlajeva har utsatts för av de uzbekiska myndigheterna kan radas upp på en lång lista. Bland annat har hon gripits av polis och förhörts upprepade gånger, hon har misshandlats, trakasserats, utsatts för hot och blivit satt i husarrest. Men det värsta övergreppet, enligt henne, är de gånger hon tvångsintogs in på mentalsjukhus.

”Jag vill visa mig värdig priset” säger Jelena Urlajeva om sitt fortsatta arbete i Uzbekistan. Foto: Emilie Holmstrand

En av gångerna satt hon inspärrad i fyra månader. Hennes adoptivson var då endast ett år och några månader gammal och under denna tid tilläts hon bara besök, hon fick träffa sin advokat, en gång. Det var en total isolering. Hon led både moraliskt och fysiskt. Hon proppades full med preparat. Sprutor injicerades i hennes kropp.
- Det är det värsta man kan tänka sig.
Jelena Urlajeva fortsätter att berätta:
- Jag fick så mycket preparat att jag var rädd att jag till slut skulle bli galen av dem. Jag var väldigt rädd för det. Det är oerhört viktigt att vara klar i huvudet när man gör det jag gör och jag minns att mina tankar ibland vara helt dimmiga. Jag trodde att de [de uzbekiska myndigheterna] skulle kunna åstadkomma något sådant.

Trots Jelena Urlajevas varma person och att hennes ord översätts från ryska till svenska av tolken Torsten M Nilsson så är det någonting i sättet hon berättar om händelsen eller någonting i hennes röst som gör att min kropp blir så kall att jag knappt kan anteckna det hon säger.

Text: Emilie Holmstrand

Fakta Uzbekistan
Efter Sovjetunionens fall år 1991 blev Uzbekistan tillsammans med Kazakstan, Turkmenistan, Tadzjikistan och Kirgizistan plötsligt lämnade att ta sitt öde i sina egna händer. Sedan den uzbekiska författningen antogs året därpå har president Islam Karimov styrt landet.

Läs mer

Amnesty Press rapporterar om Uzbekistan

Invånarna fruktar för övergrepp (19 augusti 2005)

Rättegångarna efter Andijan-upproret börjar (20 september 2005)

MR-försvarare fängslas på löpande band (10 mars 2006)

EU överväger lättade sanktioner (2 november 2006)

EU förlänger sanktionerna (15 maj 2007)

EU upphäver sanktioner (17 oktober 2007)

Allt fler fall av tortyr (22 juni 2008)

"Karimov gav order om massakern i Andijan" (2 september 2008)

EU väntas häva vapenembargot (24 oktober 2009)

EU upphävde vapenembargot (27 oktober 2009)

Högt valdeltagande i Uzbekistan - alla partier stödjer Karimov (27 december 2009)

Amnesty om massakern i Andijan

Ett år efter Andizjan och övergreppen fortsätter (11 maj 2006)

Demonstranter riskerar dödsstraff i Andizjan (20 september 2005)

Sanningen om våldsamheterna i helgen kräver en oberoende utredning (17 maj 2005)

reportage | 2010-11-15