Tania Bruguera – Konstnären som inte uppskattas av regimen i Kuba

I maj samlas världens konstelit på Kuba för att delta i Havannabiennalen. En av landets internationellt mest kända konstnärer, Tania Bruguera, är dock inte inbjuden. Hon greps av kubansk polis i december när hon planerade en performance om yttrandefrihet. Amnesty Press har träffat henne i Havanna.

reportage | 2015-03-18
Av: Helena Gustavsson
Tania Bruguera har fått stöd av en rad internationella konstnärer.

Tania Bruguera har fått stöd av en rad internationella konstnärer. Foto: Anna Schori

Tania Bruguera borde egentligen vara i Skåne. Den kubanska performancekonstnären är en av dem vars verk har visats på Malmö konsthall under vintern. Tanken var att hon sedan skulle stanna i Sverige i tre månader för att arbeta med nya verk. Istället befinner sig Tania Bruguera i Havanna där hon väntar på att kubanska åklagare ska besluta om hon ska åtalas eller ej. Hon greps den 30 december då hon planerade en performance om yttrandefrihet på Revolutionstorget. Hennes pass är fortfarande beslagtaget, liksom hennes dator, och hon kan inte lämna landet.

Klockan är tio på morgonen när vi knackar på dörren till Tanias mors lägenhet i en byggnad mitt emot ett av Havannas mest välkända landmärken, Hotel Nacional. Istället för att be oss stiga in kommer hon ut i trapphuset och säger att det är bättre att vi gör intervjun på taket. Där är risken mindre att vi är avlyssnade. I trappan mellan två våningsplan stannar hon till vid ett fönster.
– Den där antennen var inte där för några veckor sedan, säger hon och pekar.

Vi slår oss ner i skuggan av en av vattenbehållarna på taket och rullar tillbaka bandet till den 17 december 2014. Då kom nyheten om att USA och Kuba skulle återuppta sina diplomatiska förbindelser. En total överraskning för de flesta kubaner, tror Tania Bruguera, inte minst för henne själv.
– Det var ett ögonblick där många människor för första gången sedan 1959 kunde se ett annat Kuba framför sig. Vissa såg ett rikt Kuba med mycket pengar för oberoende projekt och företag, andra oroade sig för att amerikanerna ska komma hit och kolonisera oss igen och åter göra Kuba till ett casinoland. Visionerna skiljde sig åt, men alla hade en.

Hon gladdes åt nyheten men samtidigt fylldes hennes huvud av frågor. Hon skrev ett öppet brev adresserat till president Raúl Castro.
– Jag skrev att jag kräver att få veta hur hans plan ser ut. Jag bor i USA och ser många orättvisor i samhället. Så jag undrade hur den här nya relationen skulle påverka till exempel pensionärer och studenter. Skulle Kuba nu få privata universitet som kostar 60 000 dollar per år? Vad kommer att hända med de kubaner som inte kan konkurrera i den väldigt tävlingsinriktade, kapitalistiska atmosfär som råder i USA?

Brevet spreds och snart skapades en plattform i sociala medier runt hashtagen #YoTambienExijo, “jag kräver också”.

– I brevet föreslog jag även att Tatlin’s Whisper #6 kunde sättas upp på Revolutionstorget så att så kubaner kunde säga vad de anser om beslutet. Den 26 december hade över 10 000 kubaner världen över, en del härifrån, gillat idén på facebook.

Tania Bruguera väntar på besked om hon ska åtalas.

Tania Bruguera väntar på besked om hon ska åtalas. Foto: Anna Schori

Performanceverket Tatlin’s Whisper #6 består endast av en scen, ett podium, en mikrofon, två högtalare och “en minuts frihet från censur per deltagare”. När Tania anlände till Kuba sökte hon tillstånd hos det statliga konstrådet och hos polisen. Det blev nej. Hon beslöt sig för att ändå fortsätta förberedelserna. Den 30 december greps hon av polis för störande av allmän ordning.

– De såg spöken som inte existerar. Jag anklagades för att vilja äventyra relationen mellan Kuba och USA. Hur kan en konstnär äventyra 18 månaders förhandlingar mellan två regeringar, dessutom med stora bakomliggande ekonomiska intressen? De påstod också att jag ville skapa en motsvarighet till Majdantorget i Ukraina.

– Den här regeringen sitter oerhört säkert, inget kan destabilisera den, påpekar Tania Bruguera. I 50 år har människor försökt på olika sätt, inget har hänt. Hur kan en fånig mikrofon på Revolutionstorget i Havanna göra dem så rädda?

Ytterligare ett 50-tal personer som visat intresse för att delta i performancen greps, bland annat den kända bloggaren Yoani Sanchez. Vissa greps i sina hem utan att ens ha närmat sig torget, säger Tania Bruguera.

Själv fick hon tillbringa ett par nätter i fängelse och har sedan dess varit intagen på åtskilliga förhör. Hon beskriver hur polisen satt i system att utan förvarning dyka upp vid lägenheten och beordra henne att omgående följa med. Efter att Tania Bruguera på internet protesterat mot polisens beteende så har de stegvis lugnat ner sig, säger hon.

Åklagaren har upp till 180 dagar på sig att att förbereda åtalet och kvarhåller under tiden Tanias pass.
– I specialfall kan tiden förlängas till ett år. Det har de informerat mig om, antagligen för att skrämmas.

På Revolutionstorget i Havanna  ville Tania Bruguera göra en performance om yttrandefrihet.

På Revolutionstorget i Havanna ville Tania Bruguera göra en performance om yttrandefrihet. Foto: Anna Schori

Tania Bruguera tror att hennes telefon, precis som många andra kubaners, är avlyssnad. Samtal från vissa personer kommer inte fram. Tiden närmast efter gripandet dök en bil upp bredvid henne så fort hon gick ut. Människor har avråtts från att kontakta henne. Inga försvarsadvokater vill ta sig an hennes fall.
– Ingen vill representera mig. Ingen verkar förstå det här utanför Kuba men här jobbar försvarsadvokaterna för staten. De tre statsmakterna är en. Jag har pratat med sju advokater, den enda som ville representera mig sade bara att jag skulle skriva på vad de än ger mig och lämna landet. Men om jag erkänner mig skyldig så kommer det här fallet alltid att finnas kvar och kunna öppnas igen.

Flera internationellt kända konstnärer har fördömt gripandet av Tania Bruguera. Stödet utifrån är oerhört viktigt men inte alltid helt okomplicerat, anser hon. Nyligen har en, ännu ganska liten, grupp propagerat för en bojkott av Havannabiennalen.
– Jag kan inte kommentera det. Det är deras egen idé. Jag har min åsikt men den kan jag inte uttrycka just nu.

Varför inte?
– Det kan användas mot mig.

Kubansk konst har hamnat i strålkastarljuset den senaste tiden, inte minst har många amerikanska samlare och museer börjat intressera sig för den karibiska ön. Det utländska intresset kan bli ett stöd för den konstnärliga friheten men många utlänningar väljer istället att låta sig censureras, tror Tania Bruguera. Ett projekt som hon ville göra på Kuba tillsammans med en tysk konstinstitution stoppades nyligen. Den tyska curatorn fick namnet på en annan kubansk konstnär som skulle accepteras, säger Tania, men om hon själv skulle medverka blev det nej.

– Curatorn sade tack och lov nej. I vissa fall tackar curatorn nej till projektet och är öppen med censuren. Men många gånger är personen mer intresserad av sin roll i projektet än av att försvara konstnärerna de har tänkt jobba med. Så ibland har censuren också kommit via utländska händer.

Kuba är ett samhälle i förändring, de senaste åren har till exempel möjligheterna till egenföretagande förbättrats radikalt. Men det finns fortfarande tydliga gränser för allt, menar Tania Bruguera:
– Vill du starta företag så finns det en tydlig gräns. Vill du tänka så är det här din gräns. Tyvärr skapar det en kultur av medelmåttighet.

Även inom konsten?
– Framför allt inom konsten. De har gjort ett så bra jobb inom konstvärlden att de inte behöver censurera mer, människor ägnar sig åt självcensur.
– Konsten i Kuba handlar överlag om konsekvenser men inte orsaker, säger hon. Det är nog en gräns som inte får korsas. Du kan prata om att du är arg och om att pengarna inte räcker. Men inte om varför de inte räcker till, om varför din lön så låg.

Här på taket kan ingen avlyssna intervjun med Tania Bruguera.

Här på taket kan ingen avlyssna intervjun med Tania Bruguera. Foto: Anna Schori

Tania Brugueras prognos för sin egen framtid är ganska dyster.
– Jag har en känsla av att jag från och med nu kommer att försvinna allt mer som konstnär. Jag kan inte resa och göra något utanför Kuba och den som kommer hit med ett förslag som involverar mig får nej. Så jag befinner mig i en väldigt dålig position just nu.

Om du skulle kunna lämna Kuba nu men riskera att inte kunna återvända, skulle du se det som ett alternativ?
– Nej, aldrig. Anledningen är politisk, inte personlig. Om jag åker och inte återvänder så är mitt liv helt säker och jag har min karriär. Men den här regeringen är van att kasta bort alla som gör deras liv svårt eller ifrågasätter dem. Jag vill inte bli en av dem. Även om det innebär slutet på min karriär. Jag vet vad jag riskerar.

I väntan på åklagarens beslut kommer hon att fortsätta jobba på Kuba. Hon har nyligen intervjuat El Sexto, en annan konstnär som också greps när han planerade en performance och som nu väntar på beslut om åtal. Till skillnad från Tania Bruguera hålls El Sexto kvar i fängelset.
– Han målade två grisar, en som Fidel och en som Raúl. Han tänkte släppa ut dem på gatan så att folk som behöver mat skulle fånga dem och äta upp dem. Det sågs som respektlöst mot landets ledare. Ett av mina mål är att få ut honom ur fängelset. Om jag gillar verket eller inte spelar ingen roll, estetiska skäl kan inte rättfärdiga en inhuman handling. Jag ser det som oetiskt att som konstnär se en annan konstnär inlåst utan att göra något. Min diskussion med honom om konst får ske när han är släppt.

Text: Helena Gustavsson
helenadalarna@gmail.com
Bild: Anna Schori
info@annaschori.com

FAKTA/Tania Bruguera
Konstnär som framför allt jobbar med politiska teman genom performance, installationer och video. Född 1968 i Havanna, Kuba.
Bor i dag framför allt i New York. Undervisar även på franska Beaux-Arts de Paris.
Har ställt ut på bland annat Guggenheim i New York, Tate Modern i London och Documenta i Kassel. Bjöds nyligen in till Venedigbiennalen 2015.
Det pågående #YoTambienExijo visades fram till början av mars på Malmö konsthall tillsammans med ett annat av Tania Brugueras verk.

Läs mer om Kuba från Amnesty Press
Första oppositionelle bloggaren som fått lämna Kuba i Sverige: ”Internet är ett hot regimen tar på allvar” (18 mars 2013)

En svart låda i en lampa Krönika av Diana Wallhager i Amnesty Press nr 1/2008

Kvinnor i vitt – de utmanar regimen på Kuba (reportage i Amnesty Press nr 3/2006)

Frihet eller förtryck? Två x Kuba (Amnesty Press 4 november 2003)

reportage | 2015-03-18
Av: Helena Gustavsson