Två röster om Colombia

reportage | 2004-03-16

Amnesty Press har besökt två seminarier om Colombia. Vid det ena seminariet föreläste Camilo Castellanos som arbetar för ILSA, en NGO för mänskliga rättigheter.
Samma vecka anlände också vicepresidenten Francisco Santos för att tala om Colombia. Deras uppfattning om Colombia och dess framtid skiljer sig åt.

Den 9 mars anordnade Olof Palmes Internationella Centrum seminariet då Camilo Castellanos var en av kvällens huvudpersoner. Anledningen till besöket gällde den nuvarande konstitutionens betydelse för minoritetsgrupperna i Colombia.

Camilo Castellanos, arbetar för mänskliga rättigheteri Colombia.
Här tillsammans med Angélica Loza, jurist i Colombias parlament.

År 1991 antogs en ny konstitution som bland annat innebar ökade rättigheter för minoritetsgrupper som till exempel svarta och indianer. Målet var att minoritetsgrupper skulle kunna delta på den politiska arenan och att decentralisera makten. Av senatens 102 platser garanteras indianerna fem platser och av representanthusets 162 platser viks fem platser för etniska och politiska minoriteter. Colombia var på rätt väg. Det finns dock två hinder för den sociala och den ekonomiska utvecklingen.

-Det ena är kriget och det andra är den nyliberala modellen som innebär privatisering av den offentliga sektorn, sade Camilo Castellanos via sin tolk. President Alvaro Uribes ställning har stärkts på grund av dessa två krafter, fortsätter Camilo Castellanos.

I städerna förekommer det social rensning. Man ger sig på homosexuella, prostituerade, uteliggare och gatubarn. De som inte anses vara normala.

-Detta tankesätt är på grund av kriget, menar Camilo Castellanos.

Tre av fem colombianer lever under existensminimum. Trots en ny konstitution fick minoritetsgrupperna inte bättre levnadsvillkor, snarare tvärtom.

Inbördeskriget som har pågått i nästan 40 år har haft en enorm inverkan på civilbefolkningen i Colombia. Det politiska klimatet är väldigt hårt. Paramilitärer, jordägare och narkotikahandlare känner att de har någon slags legitimitet för sitt handlande, trots att det går till överdrift. Alla andra går ju till överdrift. Alla andra har ju vapen.

Den nya regeringen offrar för mycket för att vinna kriget. Landets tillgångar går åt till att vinna kriget. Mänskliga rättigheter offras för att vinna kriget. Militären får större befogenheter. De civila får mindre rättigheter. Allt detta gör att man inte tar myndigheterna på allvar, hävdar Camilo Castellanos.

I ett samtal med Amnesty Press berättar Camilo Castellanos att regeringen kämpar för att få till stånd ett avtal med paramilitära grupper. Om avtal sluts kan inte heller paramilitära grupper bli dömda för brott mot mänskliga rättigheter. De kan inte heller bli dömda för narkotikahandel. De får amnesti om de samarbetar med regeringen. Förr var preskriberingstiden 20 år, numer är det fem år.

-Vanliga människor skyddar sig mot de paramilitära grupperna. Medelklassen och överklassen accepterar att regeringens styrkor samarbetar med paramilitären. Men en del anser att regeringens styrkor är detsamma som paramilitäriska styrkor, sade Camilo Catellanos.

Trettio av parlamentsledamöterna i förra valet var representanter för paramilitära grupper. Men EU pressar Colombia hårt och kräver att de som arbetar inom den offentliga sektorn måste ta avstånd från paramilitära grupper.

Regeringen har lovat att gå igenom de 24 punkter FN har rekommenderat när det gäller mänskliga rättigheter. Vilket den ännu inte gjort.

-Man kan inte stödja en regering som stödjer brott mot mänskliga rättigheter, avslutar Camilo Castellanos.

Regeringen i Colombia hoppas på fred med ny anti-terroristlag

Fredagen den 12 mars var Utrikespolitiska Institutets bibliotek fullproppat när Francisco Santos, Colombias vicepresident var på besök för att övertyga Sverige och de andra EU-länderna att de är på rätt väg med de nya anti-terroristlagarna.

Bland åhörarna fanns det både svenskar och colombianer som kommit för att lyssna på vice presidentens strategier för att bekämpa gerillan och andra paramilitära grupper.

Demonstranter utanför Utrikespolitiska Institutet väntar på
att vicepresidenten Fransisco Santos ska komma.

Under 2002 skedde det 3 000 kidnappningar per år. Klimatet på gatorna var hårt, man kunde inte köra och än mindre gå på gatorna, inleder Francisco Santos.

Regeringens syfte är att skydda den colombianska civilbefolkningen. En stark regering kan skydda civilbefolkningen, menar vicepresidenten.

-År 2003 har morden minskat med 58 000 sedan föregående år. Enbart morden på ledare har det minskat med 80 procent. I februari 2004 förekom det inte en enda kidnappning på hela månaden, säger Francisco Santos.

Trenden tycks hålla i sig. Både kidnappningarna och morden fortsätter att minska i antal.

Områden som varit i gerillans makt i nära 30 år har återtagits av regeringens styrkor. Gerillan förlorar delar av sitt territorium och kan inte längre gömma sina kidnappningsoffer. Det enda stället som de fortfarande kontrollerar är södra Colombia. Illegala grupper tjänar miljontals dollar på droger och kidnappningar. Trots att de håller på att förlora delar av sina områden har de fortfarande mycket makt. Under 2003 återvände fler colombianer än de som lämnade landet. Detta har inte hänt på 10 år, förklarar vicepresidenten. De återför kapital till landet och den ekonomiska ökningen var 3.7 procent under 2003.

Föreläsningen är avslutad och Fransisco Santos
(i mitten) fortsätter sin EU-turné.

Colombia har en lång historia av kokainproduktion. Vicepresidenten hävdar att FARC-gerillan skulle vara väldigt liten om det inte skulle finnas kokain i Colombia.

-Vi försöker attackera det som är anledningen till problemet. Vi har som mål att kokainproduktionen ska vara 1/5 till vad den är idag. Men vi vet inte exakt hur mycket som produceras idag. Konstigt nog har inte kokainproduktionen ökat i kringliggande länder som Peru, Ecuador och Bolivia, säger han.

Vidare betonar vicepresidenten vikten av samarbete med andra länder. Regeringen hoppas kunna ha ett frihandelsavtal med USA senast 2006. De försöker också förhandla sig till ett avtal med EU. Men Francisco Santos anklagar EU för att titta mer åt öst än väst och att EU försitter stora chanser till samarbete med Latinamerika.

Avslutningsvis frågar en åhörare om hur det står till med regeringens samarbete med paramilitära grupper:

-Jag tänker inte förneka att det förkommer samarbete ibland. De har massor av pengar och har förmågan att muta. Regeringen vill ha fredssamtal som innefattar rättvisa och fred, avrundar vicepresidenten.

Petra Kullander,
Amnesty Press, praktikant.

reportage | 2004-03-16