På Syriens gator är det ännu tyst

reportage | 2011-02-03

Det är sällan Syriens president Bashar al-Assad ger intervjuer men i måndags framträdde han i Wall Street Journal och talade om en ny era i Mellanöstern efter protesterna i Tunisien och Egypten. Syrien är dock annorlunda framhöll presidenten och sade att landet är och förblir stabilt för att regeringen lyssnar till folket. På sociala medier har dock uppmanats till en ”vredens dag” i Syrien den 4 och 5 februari. Den 27 januari arrangerade Amnestyakademin och Sensus ett välbesökt seminarium i Stockholm för att belysa situationen i ”Syrien - en av världens äldsta diktaturer”. __

Cirka 35 personer kom till Sensus lokaler på Klara Södra Kyrkogata i Stockholm den 27 januari för att delta i Amnestyakademins seminarium, ”Syrien - en av världens äldsta diktaturer”. Föreläsare var SVT:s före detta Mellanösternkorrespondent Peter Löfgren, den tidigare syriske samvetsfången Faraj Bayrakdar och Amnestys Syriensamordnare Katarina Bergehed.

På Syriens gator är det tyst. Inga plakat eller högljudda protester för att kräva respekt för de mänskliga rättigheterna. Kanske är den syriska befolkningen nöjd?
Peter Löfgren anser att anledningen till Syriens tystade befolkning snarare är en effekt av en vidsträckt terror, en effektiv skrämselpropaganda och ett långvarigt förtryck av den syriska befolkningen. I sin dokumentärfilm, ”Råd för resande till Syrien”, som sändes i SVT år 2008, visar Peter Löfgren hur kritiska uttalanden om den syriska regimen är förenat med livsfara.

Intresset var stort för Amnestys seminarium om Syrien den 27 januari. Foto: Agneta Söder

Den syriska regimen är uppbyggd kring en familj, ett parti (baath-partiet) samt militären och den religiösa minoritetsgruppen alawiterna. Undantagslagar råder sedan 1963. Befolkningen växer upp med en intensiv offentlig propaganda och man upprättar ”skolor för martyrernas barn”, där unga barn lär sig att använda gevär, stå i givakt och bli experter på att ta order. Skolan blir på så sätt diktaturens mest effektiva redskap. De som protesterar riskerar att försvinna. Peter Löfgrens dokumentärfilm ger en unik inblick i en av arabvärldens mest slutna regimer och visar hur den syriska regimen hittat ett effektivt sätt att under lång tid tysta de politiskt kritiska rösterna.
- Under inspelningarna var vi under ständig bevakning av den syriska säkerhetspolisen, berättar Peter Löfgren. Flera personer som medverkade i filmen fängslades kort efter inspelningarna.

Anhöriga samlade utanför den statliga säkerhetsdomstolen i Damaskus år 2005. Här har många samvetsfångar fått sina domar i tvivelaktiga rättegångar. Foto: Carl Söderbergh

En av de medverkande i Peter Löfgrens dokumentärfilm var Faraj Bayrakdar,  som själv deltog i kvällens seminarium. Faraj Bayrakdar är före detta syrisk samvetsfånge, poet och författare, en farlig sysselsättning i Syrien, speciellt om man inte skriver det som behagar de syriska myndigheterna.

Faraj Bayrakdar frigavs år 2000. På Amnestys årsmöte i Ljungskile i maj 2002 talade han till deltagarna. Foto: Anna Niva

Under 13 år satt Faraj Bayrakdar i fängelse dömd för att ha varit medlem i ett kommunistiskt parti. Hans cell var 70 gånger 170 centimeter och under de första sex och ett halvt åren i fångenskap var Faraj helt isolerad från omvärlden. Han fängslas 1987 och först 1993 får han träffa sin familj. Under hela sin tid i fängelse fortsatte Faraj att skriva. Med hjälp av cigarettpapper och en träpinne doppad i te skriver han och sedan lyckas han med hjälp av sin dotter smuggla ut texter och dikter ur fängelset. Dagligen blev han utsatt för tortyr och under fångenskapen fick Faraj se många av sina fängslade kamrater dödas. År 2000 släpps Faraj Bayrakdar, mycket på grund av påtryckningar från Amnesty, Internationella Pen och andra människorättsorganisationer.

  • Jag anser mig vara en lyckligt lottad fånge, eftersom hela världen var engagerad i mitt fall. Vissa politiska fångar sitter isolerade i 18 år utan att få träffa sin familj, konstaterade han.
    Faraj har nu bott fem år i Sverige. Han lever i exil. Men exilen liknar ett fångenskap, menar Faraj:
  • Visst kan jag skriva fritt och leva fritt, men exilen har samma kärna som fängelse. Precis som när man placerar en varelse i främmande vatten är jag i exilen språkets fånge. Jag är i exil från språk och kultur.

Bashar al-Assad har styrt Syrien sedan år 2000. Han försäkrar att det inte kommer bli någon upprepning av Tunisien och Egypten i Syrien. Foto: AP/Amnesty

Katarina Bergehed avslutar kvällens seminarium. Hon förklarar hur Syrien anses vara ett av de länder som genomför flest kränkningar mot mänskliga rättigheter i hela världen. Ett fortsatt förtryck av kurder och tusentals årliga fängslanden drabbar landet.
Trots att Syriens myndigheter officiellt fördömer tortyr så har Amnesty kunnat dokumentera 38 tortyrmetoder som använts i landet. Hemsidor blockeras och bloggare fängslas, allt för att tysta de kritiska. Då den offentliga propagandan i landet är så utbredd så uppfattas ofta den oppositionella kritiken som lögner av befolkningen. Katarina Bergehed tror dock att det är viktigt att man fortsätter sätta press på de syriska myndigheterna.
- Nu är det viktigt att vi fortsätter vårt arbete när det gäller Syrien. Vi måste stötta de som aktivt jobbar för mänskliga rättigheter i Syrien, menar Katarina.

Undantagslagar infördes i Syrien för nästan 40 år sedan. Baathpartiet har total kontroll över samhället och Bashar al-Assads porträtt syns på många ställen. Foto: Daniel Urey

Peter Löfgren menar att det råder hyckleri inom världspolitiken när det gäller Syrien. USA utropade under president George W Bush Syrien som en av ”ondskans axelmakter”, samtidigt som USA skickade egna terroristmisstänkta fångar till syriska fängelser. USA såg det som ett effektivt sätt att frambringa värdefull information med hjälp av tortyr.
Att världens passivitet inför regimen i Syrien gör det möjligt för människorättskränkningar att fortsätta, är många i publiken överens om.
- Om det ska hända något så behövs sådana här möten, menar Peter Löfgren.

Text: Ida Persson

”Vredens dag” utlyst i Syrien - kommer någon våga demonstrera?

Via sociala medier uppmanas nu syrierna att delta i en ”vredens dag” på fredagen och lördagen. En facebooksida kallad ”Tillsammans för en vredens dag i Syrien” uppges ha fått anslutning av 2 500 personer. Där sägs målet vara att upphäva undantagstillståndet i Syrien och få ett slut på korrutionen, rapporterar MSNBC.

En annan Facebooksida som också uppmanar till ”Vredens dag” ska enligt Los Angeles Times ha 6 000 medlemmar. Sociala medier är dock hårt kontrollerade i Syrien och det är osäkert hur brett budskapet når ut. Enligt TV-kanalen al-Jazira uppges 13 000 personer ha klickat att de gillar Facebooksidan ”Syrian Revolution”. Det troliga är dock att majoriteten av dessa personer inte bor i Syrien.
- Vi vill ha ett slut på förtrycket och tortyren, säger en 38-årig Damaskus-bo som ska gå ut och demonstrera till Los Angeles Times. Vi vill uppnå vår frihet. Syrien förtjänar det.

Anhängare till president Bashar al-Assad har också gått ut i sociala medier och där startat en hyllningssida till presidenten. Den uppgavs på torsdagen ha 850 medlemmar. Enligt Los Angeles Times ska en del anhängare till presidenten ha lovat att arrangera en motdemonstration på lördag.
Syriska myndigheter uppges ha skärpt beredskapen och Los Angeles Times rapporterar att invånare i Aleppo uppger att polisens närvaro på gatorna har utökats.

Sedan 1963 råder undantagstillstånd i Syrien och Baath-partiet har total kontroll över samhället. President Bashar al-Assad ger sällan intervjuer men den 31 januari publicerade Wall Street Journal en lång intervju med den syriske presidenten.
Bashar al-Assad talar om en ”ny era” i Mellanöstern efter protesterna i Tunisien, Egypten och Jemen. Samtidigt betonar han att Syrien är annorlunda:
- Vi har svårare omständigheter än de flesta arabiska länder men trots detta är Syrien stabilt. Varför? Därför att man måste vara mycket nära folkets åsikter.
Bara om man förstår den ideologiska aspekten av regionen kan man förstå vad som händer, anser Bashar al-Assad och framhåller de reformer som genomförts i Syrien.

Joshua Landis, professor vid centret för Mellanösternstudier i Oklahoma skriver i en kommentar inför de utlysta protesterna att det är svårt att veta hur många personer som kommer att våga gå ut på gatorna. Han pekar på att en protest som utlystes på Facebook för några veckor sedan endast samlade nio personer till möte utanför Tunisiens ambassad i Damaskus.

Det är inte bara i Syrien sociala medier används för att försöka organisera protester. På Twitter cirkulerar nu uppmaningar att demonstrera i Algeriet 12 februari, i Bahrain 14 februari och i Libyen den 17 februari, rapporterar al-Jazira.

Ulf B Andersson

Läs mer:

Wall Street Journals långa intervju med Bashar al-Assad (31 januari)

Al-jazira om uppmaningar till protester i Syrien: Calls for weekend protests i Syria
(3 februari)

Facebook: Syrian Revolution

News from Syria

reportage | 2011-02-03