Lång väntan i Rwandas flyktingläger

reportage | 2006-01-30

Väntan. Det är en stor del av tillvaron i ett flyktingläger. Fotoutställningen som visas på Lava i Kulturhuset i Stockholm under perioden 25 januari till 4 februari heter ”Medan vi väntar” och skildrar livet i flyktinglägren Gihembe och Kiziba i Rwanda. Operation Dagsverke samlar i år in pengar till kongolesiska flyktingar i Rwanda. Zenit, Sidas globala forum för unga, uppmärksammar detta med två temaveckor om Rwanda.

Två bröder leker tillsammans i Gihembe flyktingläger.
Foto: Monica Eriksson, UNHCR

  • Operation Dagsverke kom med initiativet till att informera om Rwanda, men Zenit ville göra ett större arrangemang av det hela, berättar Jessica Olson, producent på Zenit.
    Idag associerar många Rwanda med folkmordet 1994, men under temaveckorna på Kulturhuset lyfts även andra perspektiv fram.
  • Vi försöker ge en mer nyanserad bild av landet även om det allvarliga hela tiden finns med i bakgrunden. Vi vill att att besökarna ska få upp ögonen för oväntade och positiva saker och samtidigt se likheter med dem själva som väcker engagemang och intresse, förklarar Jessica Olsson.

Skolbyggnad i Kiziba flyktingläger.
Foto: Monica Eriksson

Något som definitivt väcker intresse är fotografierna från Rwandas flyktingläger. På öppningsdagen av utställningen har många nyfikna samlats för att titta på bilderna, kika in i ett provisoriskt tältläger från FN:s flyktingorgan UNHCR och provsmaka samma sorts proteinkex som flyktingarna får. Trots att förhållandena i lägren Gihembe och Kiziba tycks otroligt enkla är fotografierna därifrån fyllda av glädje. Barnen med sina rakade huvuden fullkomligt strålar in i kameran.
- De vuxna ville inte skryta med att de satt i flyktingläger och ville därför sällan vara med på bild, men barnen älskade att bli fotograferade, säger Monica Eriksson, en av utställningens fotografer.
Hon minns särskilt när hon hälsade på i en av skolorna för flyktingbarnen.
- De satt så fint och skrev, men när jag kom in förstördes disciplinen totalt. Alla pekade och tittade och ville bli fotograferade på en gång.

Skolbarn i Gihembe. Alla var nyfikna på den svenska fotografen.
Foto: Monica Eriksson

Monica Eriksson var en del av den svenska grupp från Operation Dagsverke och UNHCR som reste till Rwanda i juli förra året för att under två veckor göra en dokumentärfilm om flyktinglägren. Filmen ska visas för alla elever runtom i Sverige som vill vara med och samla in pengar till Rwanda-projektet.
Operation Dagsverkes kampanjledare Nadia Chakir, även hon med på resan tilll Rwanda, berättar att pengarna främst ska gå till att göra skolorna i flyktinglägren bättre och större.
- Gihembe och Kibiza har funnits i tio år och kommer nog att finnas kvar länge till. Efter folkmordet i Rwanda flydde den militära milisen över till bland annat Demokratiska republiken Kongo och där håller de fortfarande till, förklarar Nadia Chakir.
Det innebär att kongoleser tvingas fly till grannlandet Rwanda och väl där kämpar de för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt, trots att de vistas i flyktingläger. Då behövs det skolor.
- I Gihembe, till exempel, bor runt 20 000 flyktingar och ungefär hälften är barn och ungdomar under 18 år. Många är föräldralösa och det finns nästan ingenting för dem att göra. De får ju inte lämna lägret hur som helst, säger Nadia Chakir.

Kongolesiska flyktingpojkar busar med varandra.
Foto: Monica Eriksson

För Nadia Chakir var det en mycket speciell upplevelse att besöka Rwandas flyktingläger. Hon hade väntat sig fattigdom, men var ändå inte förberedd på situationen hon möttes av. En för oss så självklar handling som att ta upp en vattenflaska och dricka ur var en omöjlighet i lägret. Den som försökte med det omringades genast av flyktingar som också ville smaka eftersom det råder vattenbrist hos dem.

Nadia Chakir från Sverige och Operation Dagsverke besökte flyktinglägren Kiziba och Gihembe i Rwanda.
Foto: Agnes Franzén

I flyktinglägren bor många människor tätt ihop på en relativt liten yta. Nadia Chakir lade märke till ett stort antal halvfärdiga hus och frågade varför de inte byggdes klart.
- Jag fick veta att det råder brist på träd i Rwanda. Därför försvinner pinnarna som ska användas till husen innan flyktingarna hinner bygga färdigt. Pinnarna behövs till uppvärmning istället.
Nadia Chakir hankade sig fram på sin skolfranska i flyktinglägren och lärde sig även lite kinyarwanda under veckorna i Rwanda. Med barnen var det aldrig några problem att få kontakt.
- Vi hade alltid ungefär 40 barn runt omkring oss. De var glada och nyfikna. Jag tror att de tyckte det var roligt att vi kom dit, att det hände något i deras ständiga väntan.

Fotnot: Förutom fotoutställningen bjuder Kulturhusets Rwandaveckor på filmvisningar, workshops, debatter, personliga berättelser och en avslutande fest med internationella artister.

Lisa Nordenhem, praktikant Amnesty Press

Läs mer
Zenit

Operation Dagsverke

UNHCR

reportage | 2006-01-30