"I dag är jag stolt över Göteborg"

reportage | 2010-05-18

Regnbågsflaggorna, punkterna i programmet och festival-
besökarna. Alla var de fler än någonsin när HBT-festivalen för fjärde året tog över Göteborg. Över 2 000 personer deltog i den regnbågspromenad som i söndags avslutade festivalen.

Festivaldeltagarna fyllde Avenyn under söndagens regnbågspromenad och
verksamhetschefen Tasso Stafilidis tror att det är viktigt att Göteborg med årets festival har fått en egen parad.

  • Vi har lyckats synas och ta över en del av det offentliga rummet. Det har varit en otrolig uppslutning och tusentals personer har tittat på paraden och jublat, säger han till Amnesty Press efter festivalen. Stolta föräldrar, politiska partier, fackförbund och en lång rad andra organisationer följdes av det svarta blocket som utrustat sig med gatstenar av skumgummi.

En grupp motdemonstranter från Livets ord hade samlats halvägs upp på Avenyn med uppmaningar som ”Receive Jesus”, men gruppen såg mycket liten ut i relation till de 2 200-2 300 personer som gick i paraden. För Tasso Stafilidis betyder det mycket att festivalen har haft sitt centrum just kring Avenyn och Götaplatsen.

Kitty Jutbring, radiopratare i P3 och Tasso Stafilidis, verksamhetschef för hbt-festivalen i Götebrog, ledde festen på Götaplatsen i söndags.

  • Festivalens paroll är ”nu tar vi över Göteborg” och vi har tagit över det som ses som den finaste delen av staden och de viktigaste maktsymbolerna i Göteborg, säger han.

Regnbågspromenaden var den stora finalen för festivalen som invigdes på onsdagen. Punkterna i årets program var dubbelt så många som förra året och under flera föredrag och panelsamtal diskuterades den internationella situationen för hbt-personer. Advokaten Etai Pinkas gästade festivalen för att berätta om situationen för hbt-personer i Israel och övriga Mellanöstern. Som israelisk kommunpolitiker i Tel Aviv och major i den israeliska arméreserven var hans föredrag inte oproblematiskt. Salen var fullsatt och frågorna många under föredraget där han berättade sin personliga historia, en historia som speglar
hbt-rörelsens framsteg i Israel. Från publiken väcktes frågan om motiven bakom Israels hbt-vänliga politik.

  • Hbt-personers rättigheter används ibland för att främja en positiv bild av Israel, instämde Etai Pinkas och visade en bild av en israelisk propagandaaffisch med texten ”Where in the Middle East can gay officers serve their country? Only in Israel. Support democracy. Support Israel.”

  • Det är vikigt att Israel kritiseras, det hjälper oss att bli bättre, men Israel har också mycket att vara stolt över, säger han.

Etai Pinkas har gått i bräschen för hbt-rörelsen i Israel. 2005 ledde han en kampanj där en grupp homosexuella par, bland annat han och hans man, åkte till Kanada och gifte sig för att sedan ansöka om att få äktenskapen registrerade i Israel. Att de till slut vann i Israels högsta domstol innebar ett viktigt erkännande av samkönade äktenskap. Jämte Israel nämner Etai Pinkas bland annat Libanon, Jordanien och Egypten som länder i Mellanöstern som går mot ökad öppenhet. Han
berättar att konflikterna i Mellanöstern gör det svårt för organisationer i olika länder att upprätthålla stabila relationer till varandra, relationer som skulle kunna stärka hbt-rörelsen i regionen.

Etai Pinkas är kommunalråd i Tel Aviv och var 2000-2002 ordförande för Israeli Gay, Lesbian, Bisexual and Transgender Association, Augda.

  • Det finns en dialog mellan hbt-personer i Palestina och i Israel men konflikten försvårar relationerna. Före senaste Libanonkriget 2006 hade vi bra kontakt med hbt-rörelsen i Libanon, men efter kriget har vi nästan ingen kontakt längre, säger Etai Pinkas.

2008 tog han initiativet till att bygga ett kulturcenter för hbt-personer i Tel Aviv, men i augusti förra året utsattes centret för ett eldöverfall och två besökare sköts till döds. Etai Pinkas ser med stor oro på attacken.

  • Alla fördömer den, men någon måste ha utfört den. Det visar verkligen att det fortfarande finns mycket kvar att arbeta med, säger han.

Festivalens föredrag varvades med filmfestival och stand up och vid queerloppisen budades det på allt från uppiffade tröjor till regnbågsprydda burkar. Amnesty höll en paneldiskussion om situationen för hbt-personer i Östeuropa. Panelen leddes av Ulf B Andersson, redaktör för Amnesty Press. Närmare 60 personer kom för att lyssna till samtalet mellan Hans Linde, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, Ulrika Westerlund, ordförande för RFSL, Pär Gustafsson, ordförande för Liberala Studenter samt folkpartistisk kommunpolitiker i Göteborg och Caroline Andersson från Amnestys hbt-grupp i Göteborg. Helgen före hbt-festivalen var Caroline Andersson på Baltic Pride i Vilnius. Nu berättar hon om motståndet mot festivalen i Vilnnius och om det enorma säkerhetspådrag som krävdes för att paraden slutligen skulle kunna genomföras.

Amnesty arrangerade en paneldebatt under rubriken “Hbt-inga självklara rättigheter i Östeuropa”. Från vänster: Caroline Andersson, Amnestys hbt-grupp i Göteborg, Hans Linde (V), Ulrika Westerlund, RFSL och Pär Gustafsson (FP).

  • Vi fick veta att vi inte skulle gå ensamma på stan, inte bära några ”gayattribut” och inte hålla varandra i handen. Skillnaden mellan den festivalen och den här kunde inte vara större med alla flaggor längs Avenyn, säger hon.

I Litauern antogs förra året en lag som skulle stoppa positiv information om homosexualitet, bisexualitet och polygami som i det offentliga kunde nås av ungdomar under 18 år.  Efter hård kritik har lagtexten nu ändrats till att handla om familjevärden och det hänvisas till den  litauiska författningen, där familj definieras som kvinna och man. Amnesty har riktat fortsatt skarp kritik mot denna lag som
trädde i kraft 1 mars.

Paneldiskussionen kretsade till stor del kring EU:s agerande gentemot medlemsländer som inte lever upp till unionens krav.

  • Om lagen innebär en inskränkning av yttrandefriheten måste EU vidta åtgärder, säger Hans Linde och fortsätter:

  • Det är intressant nu när man diskuterar sanktioner gentemot Grekland på grund av deras budgetunderskott. På liknande sätt skulle man kunna diskutera sanktioner gentemot länder som inte uppfyller kraven på mänskliga rättigheter.

Alla paneldeltagare är också överens om att Sverige och andra länder borde använda sitt bistånd för att för att sätta press på länder som kränker hbt-personers rättigheter.

  • Mänskliga rättigheter är grunden för hur Sverige använder sitt bistånd och man måste ställa krav även om ett indraget bistånd drabbar många människor negativt, säger Pär Gustafsson.

Caroline Eriksson, Åse Forsgren och Matilda Hedberg tycker att det är på tiden att Göteborg får en regnbågspromenad.

Ulrika Westerlund deltog även i paneldiskussionen ”Hbt i världen – Hur ser det egentligen ut?”. Arrangemanget har kommit att bli en årligen återkommande punkt i hbt-festivalens program och Ulrika Westerlund lyfte bland annat situationen i Uganda, där lagförslaget om en skärpning av straffet för homosexualitet hotar landets hbt-organisationer. Hon tryckte också på vikten av att se att kampen för hbt-personers rättigheter hänger nära samman med kampen mot fattigdom.

  • I många länder fungerar familjen som enda skyddsnät. När det inte finns några sociala skyddsnät och man inte har stöd från sin familj då har man inget skydd alls, säger hon.

Söndagens regnbågspromenad avslutades med underhållning på Götaplatsen. Att regnet hängde i luften tycktes inte störa. Under pompa och ståt prisades göteborgare som på olika sätt bidragit till hbt-rörelsen. Musiker som Christina Kjellsson och Billy the vision and the Dancers satte guldkant på festen och två vigslar bidrog till den högtidliga stämningen.

Över 2 000 personer gick i Regnbågspromenaden i söndags.

Till publikens stora överraskning genomfördes dock inte den sista vigseln. I sina löften konstaterade brudparet att deras kärlek inte ryms inom äktenskapets ramar och under massivt jubel klev de av scenen utan att byta ringar. Talare under festen var bland annat Sveriges EU-minister Birgitta Ohlsson som blickade ut över världen och påminde om att det inte är så länge sedan som hatet också präglade Sverige.

Hans Linde gladde sig i sitt tal åt att se Göteborg klätt i regnbågsflaggor.

  • Det finns stunder i mitt liv då jag har läst hatbrottsrapporter och skämts över att vara göteborgare, men i dag är jag stolt över Göteborg, sa han och fortsatte:

  • Vi har skickat en signal om att det här inte längre är de inskränktas stad, hatbrottens stad. Det är vår stad.

Göteborg har varit känd som en stad där hatet mot homosexuella har tagit sig våldsamma uttryck. Hbt-festivalen har med stöd av kommunen visat på en annan sida.

Text och bild: Charlie Olofsson

Läs också
Bibeln och sexualiteten (Amnesty Press 20 maj)

reportage | 2010-05-18