Brännpunkt Irak: Denis Halliday

reportage | 2002-11-01

Marschallerna visade vägen in till Åsö Gymnasiums aula i Stockholm i slutet av oktober. Dit letade sig en skara människor för att lyssna till Denis Halliday, före detta samordnare och chef för FN:s humanitära program i Irak. Mötet arrangerades av Kvinnor för fred och svenska Irakkommittén.

Halliday visade på två brännpunkter som tydliggör varför krig i Irak är fel. Den ena gällde hur sanktionerna har gjort barnen till utsatta offer. Den andra berörde hur FN måste reformeras för att få makten om folkrätten tillbaka.

  • Sanktionerna är krigföring mot ett land som är helt utarmat. Man krigar mot barnen i Irak. Vad har Iraks barn gjort? De dör av sjukdomar som kommer av förorenat vatten och uranrester som användes under kriget,(Kuwait-kriget, 90-91 reds anm.) sa Halliday.

70 procent av den irakiska befolkningen lever i tätorter. De har lärt sig att leva med oron inför ett nytt krig. Många har flera jobb och kämpar för att enbart överleva de närmaste dagarna. Barn dör i okomplicerade sjukdomar på grund av brist på mat, medicin och rent vatten. Halliday refererade till siffror på barnadödligheten som gått upp markant sedan 1989.

Iraks infrastruktur har kollapsat och sjukvården är utan resurser. Landet låg före kriget långt framme på dessa områden, liksom när det gällde utbildning och bevarandet av uråldrig kultur. Förstörelsen av detta är ett resultat av kriget och sanktionerna och det är brott mot de mänskliga rättigheterna, menade Halliday.
- Styret i Bagdad har sett till att det inte finns några medborgerliga rättigheter, men de ekonomiska och sociala rättigheterna har förstörts av FN.

Denis Halliday talar på Åsö gymnasium i Stockholm i slutet av oktober.

Halliday ställde frågan till åhörarna ifall det inte är samma normer som ska gälla för andras rättigheter som för våra egna. Varför har vi i så fall förstört Iraks familjevärden genom alla sanktioner, skador som tillåtits pågå i årtionden, fortsatte Halliday.

  • Det är lätt att säga att det är Saddams fel, men han är irrelevant i diskussionen när det gäller vårt eget beteende. Åsikter om honom rättfärdigar inte att vi straffar folket i Irak när vi inte kan komma åt honom. FN kan inte stödja eller hjälpa till att mörda statsöverhuvuden, en sådan sammanblandning är oacceptabel, menade Halliday.

Denis Halliday underströk att brott mot internationell lag ska bestraffas och då kan resolutioner och sanktioner vara legitima redskap. Det är alla inom FN ense om. Men inte under tolv års tid, då blir det en krigshandling:
- En kollektiv bestraffning mot ett folk där barnen dör i tusental, som Halliday uttryckte det.

Halliday riktade skarp kritik mot USAs agerande på världens arena:
- Folkrätten körs över av USA. Trots att de kallas ”Ledaren för demokrati”. USA är inte bara en supermakt utan en ”hypermakt”. Som också behöver ha kontroll över oljan, sa Halliday.
Alla har vi ett ansvar för att motverka det pågående skeendet i irakfrågan, ansåg Halliday.
- Vi är alla skyldiga att protestera, att upplysa både FN och USA om våra åsikter angående krigshot och sanktioner mot Irak. Internationella lagar och folkrätten hotas.

  • Påminn Göran Persson om varför han har makten. Fråga varför han inte tydligare för fram era åsikter och visar Sveriges motstånd mot situationen i Irak, uppmanade Halliday.

Halliday ställde sig även undrade till om Sverige bryr sig om FN:s framtid.
- USA styr FN och hotar med krig i stället för att hitta fredliga lösningar. Var finns medlemsstaterna som ska visa en vilja att lösa konflikter, frågade sig Halliday.

Han efterlyste sanktioner mot vapentillverkande länder istället och länder som säljer massförstörelsevapen.
- Konsekvenserna av ett nytt krig skulle komma att handla om ett krig mot islam och förvirring om vad som är terroraktioner och legitima krigsaktioner, menade Halliday.

En kvinnlig, irakisk åhörare satte ord på den oro som finns. Hon undrade:
- Om kriget börjar - när ska det då sluta? Atombomber har inga gränser utan hotar hela världen.

Text och bild: Pia Oldenburg, frilansjournalist

reportage | 2002-11-01