Frisläppt samvetsfånge besöker Sverige: ”Amnestys stöd gör MR-kamp möjlig i Iran”

reportage | 2002-01-22

När politikern och människorättsaktivisten Mahmoud Ali Chehregani satt fängslad i Iran visste han inte att Amnestymedlemmar från bland annat Sverige vädjade för hans liv. Men han vet att vädjandet var effektivt och säger själv att det var tack vare pressen från internationella organisationer som han släpptes.

– Jag vill tacka er av hela mitt hjärta och ber er fortsätta med ert stöd. Det har väldigt stor betydelse för oss, säger han till Emma Johansson från Amnesty Press.

Mahmoud Ali Chehregani är på besök i Stockholm för att berätta om den sedan länge pågående kampen för azerbajdzjan-turkarnas rättigheter i Iran. De utgör ungefär 35 procent av Irans befolkning. Trots att den iranska författningen ger minoritetsgrupper rätt att tala och skriva på sitt eget språk och utöva sin kultur förnekas azerbajdzjan-turkarna dessa rättigheter.

I juni 2000 var Mahmoud Ali Chehregani
ett namn i Fatta Pennan i Amnesty Press. Nu är han fri.
Amnesty Press träffade honom
när han besökte Stockholm.
Foto: Emma Johansson

Mahmoud Ali Chehregani är förgrundsgestalt för kampen. I december 1999 greps han efter att han ställt upp i valet till det iranska parlamentet.
– Jag har alltid haft respekt för lagarna i Iran och försökt prata om mänskliga rättigheter inom de ramarna. Jag ställde upp i valet eftersom jag ville prata om mitt folks rättigheter och om varför regimen inte respekterar de regler de själva skrivit under.

Mahmoud Ali Chehregani säger att den uppmärksamhet som hans kandidatur fick kom som en överraskning för regimen, som inte trodde att han skulle kunna ha något större stöd bland azerbajdzjan- turkarna.

Tvärtemot regimens beräkningar visade folket mycket stort intresse och de 400 möten som Mahmoud Ali Chehregani höll innan valet drog framförallt till sig många ungdomar. Han kallar det som hände en andlig revolution – ett folk blev medvetet om sin förtryckta identitet.

– Regimen sade till mig att avgå, men jag accepterade det inte. Då strök de mitt namn och fängslade mig.

Den officiella förklaringen till fängslandet var att Mahmoud Ali Chehregani hade smugglat schampo. I fängelset hungerstrejkade han och i juni 2000 uppmanade Amnesty Press sina läsare att fatta pennan och vädja för samvetsfången Mahmoud Ali Chehregani, vars tillstånd var kritiskt. FN satte också stor press på regimen. Mahmoud Ali Chehreganis popularitet växte.

Efter 68 dagars hungerstrejk släpptes han fri och han är själv övertygad om att det var pressen från internationella organisationer som var avgörande. För honom är det viktigt att det stödet även i fortsättningen finns där.

Om människor ska våga arbeta för mänskliga rättigheter i Iran måste stödet från omvärlden vara starkt och regimen måste göras medveten om att de har många ögon på sig, förklarar Mahmoud Ali Chehregani:
– När jag vet att sådana organisationer som Amnesty finns så kan jag fortsätta mitt arbete. Er hjälp kommer att finnas med i vår historieskrivning.

Men även om internationellt stöd är en förutsättning är det inte en garant för att Mahmoud Ali Chehregani och andra förespråkare av mänskliga rättigheter ska kunna arbeta säkert i Iran. Mahmoud Ali Chehregani säger att han fortfarande är rädd för att tala om allt som har hänt honom, att han i själva verket bara berättar en tredjedel.

Det är enligt honom så mycket som regimen tillåter i dagsläget. Om han skulle bli alltför frispråkig spelar det ingen roll hur stort stöd han har, något sådant skulle inte den iranska regimen tolerera.

I Iran börjar nu azerbajdzjan-turkarna bli medvetna om sina rättigheter, säger Mahmoud Ali Chehregani. Den nationella frihetsrörelse som han grundade sprider sig över landet.

– Mitt folk försöker lära känna sina mänskliga rättigheter och bli medvetna om sin historia och sin identitet. Vi är emot allt våld och våra vapen är endast att tala och att skriva.

Text: Emma Johansson
[email protected]

reportage | 2002-01-22