En osäker värld

ledare | 2002-09-16

Det har gått ett år sedan terrorattacken mot World Trade Center i USA. Facit är än så länge på många sätt dystert ur ett människo-rättsperspektiv.

Ständigt kommer nya rapporter om länder som sätter rättigheter åt sidan i »kriget mot terrorismen«. Och de kan knappast kritiseras på ett övertygande sätt av mer demokratiska länder – som är de som framför allt stiftat lagar efter 11 september som inskränker rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna.

Både Mary Robinson, FNs högkommissarie för de mänskliga rättigheterna och Amnesty har varnat för att Kina använder kampen mot terrorismen som en ursäkt för att hårdare kunna kontrollera minoritetsfolken i Xinjiang.

Så kom beskedet i slutet av augusti att en oppositionsgrupp i just Xinjiang, den så kallade Östturkestanska islamiska rörelsen, nu står på Washingtons lista över terrororganisationer som ska bekämpas. Så sent som i december i fjol avvisade USA rörelsen som ett terroristhot.

Men nu har man alltså ändrat uppfattning. Ungefär vid samma tidpunkt har Kina lovat USA att förbättra sin kontroll över missilexporten, något som USA länge velat. Den största folkgruppen i Xinjiang är uigurer och många av dem vill ha självständighet.

Enligt många bedömare finns inga tydliga tecken på någon samlad våldrörelse bland uigurerna och USA har inte förklarat vad som fått dem att ändra inställning eller om man kunnat göra en oberoende utredning av oppositionsgruppen.

I dagarna har USA tvingats mildra sina hot om en förestånde invasion mot Irak som ett led i terrorbekämpningen. Kritik har kommit både från de egna medborgarna och från allierade i Europa och Mellanöstern. Även utrikesminister Anna Lindh har uttalat att USA inte själva har rätt att initiera ett anfall mot Irak. Enbart FN kan fatta beslut om våldsanvändning.

Tiden efter den 11 september har Amnesty gång på gång hamrat ut budskapet att verklig säkerhet för människor i ett samhälle enbart kan garanteras om de mänskliga rättigheterna efterlevs. Varje avsteg innebär hot mot enskilda. Det skapar inte större trygghet.

Det skapar ett osäkert samhälle med godtyckliga bedömningar när frånsteg från de mänskliga rättigheterna i vissa fall anses berättigade. Samtidigt som de vid andra tillfällen lyfts fram som ett rättesnöre att utgå ifrån.
Den moraliska enigheten kring FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna uppvisar en förfärande skörhet.

Helena Norman, Amnesty Press

ledare | 2002-09-16