ALMEDALEN2017: Mens hindrar flickor från att gå i skolan och är en facklig fråga

Runt 800 miljoner personer runt om i världen menstruerar varje dag. Ändå är mens tabu på många platser. Det hindrar flickor och kvinnor att delta fullt ut i samhället. Vad som behöver göras åt det diskuterades på ett seminarium arrangerat av Kvinna till Kvinna, Plan, Essity och Union to Union på torsdagen i Almedalen.

reportage | 2017-07-07
Av: Lisa Olsson
Petra Tötterman Andorff.

Petra Tötterman Andorff. Foto: Lisa Olsson

Petra Tötterman Andorff från Kvinna till Kvinna modererade samtalet mellan den helkvinnliga panelen som bestod av Mariann Eriksson från Plan Sverige, Kristina Henschen från Union to Union och Gabriella Ekelund från Essity.

Menstruation är ett tabubelagt ämne som är omgärdat av myter och okunskap. I Agenda 2030 som innehåller de globala målen för FN:s alla medlemsstater nämns inte menshygien överhuvudtaget utan det hänvisas till ”flickor och kvinnors särskilda behov”.

I vissa delar av Nepal förekommer fortfarande så kallade menstruationshyddor, det vill säga att kvinnor hålls avskilda när de har mens och de får inte gå i skolan, arbeta eller sova i samma hus som familjen. På andra platser förekommer det att kvinnor inte får ta i mat, röra sig fritt eller besöka heliga platser när de har mens. Även i länder där det inte finns något förbud kan mens innebära hinder då det kan saknas mensskydd, säkra toaletter och platser att slänga de använda mensskydden på.

– Nu pratar vi främst om utvecklingsländer men det finns fortfarande tabu i Sverige. Det var till exempel inte länge sedan mensblodet var blått i reklamfilmerna, säger Petra Tötterman Andorff.

– Det säger också något att panelen på scenen bara består av kvinnor och att publiken nästan enbart består av kvinnor. Det är lite underligt, säger Gabriella Ekelund.

Gabriella Ekelund.

Gabriella Ekelund. Foto: Lisa Olsson

Essity är ett hygien- och hälsobolag, som bland annat säljer mensskydd. De gör varje år en undersökning i 12 länder som heter ”Hygiene matters” där attityder och inställningar till bland annat mens och hygienartiklar undersöks. Genom undersökningen vill man belysa den oro och genans som många känner kring mens.

– Fler än hälften av de tillfrågade känner stor oro under de dagar de har mens. De kan eller vill inte delta i sociala sammanhang. Sju av tio har aldrig pratat med sin partner om mens. I USA har endast 6 procent av papporna pratat om mens med sina döttrar, berättar hon.

Tillsammans med WSSCC (Water Supply and Sanitation Collaborative Council) ger de utbildning för att lyfta kunskap och bryta tystnaden kring mens. Bland annat har de gjort en världsomsegling med enbart kvinnlig besättning där de vid varje stopp utbildade om mens och pubertet, bland annat till flickor i Kapstaden (Sydafrika), Kina och Brasilien.

Kristina Henschen och Mariann Eriksson.

Kristina Henschen och Mariann Eriksson. Foto: Lisa Olsson

Mariann Eriksson som är generalsekreterare på Plan Sverige berättar om hur hennes egen mamma trodde att hon skulle dö första gången hon fick mens:

– Som det var på 1930-talet i Sverige, så är det i många utvecklingsländer idag. Många vet inte ens vad mens är.

Plan Sverige har ett projekt i Uganda för att sprida kunskap. Där pratar de med både flickor och pojkar, beslutsfattare, lärare, läkare och religiösa ledare. Det är stor brist på mensskydd och kvinnor använder till exempel lumpmaterial, strumpor eller tygbindor som de sedan tvättar. Dock skäms många så de vågar inte hänga ut den tvättade bindan på tork utan lägger den under sängen med risk för att den inte torkar ordentligt och ger infektioner.

– Många flickor låter bli att gå till skolan för att de är rädda att det ska läcka. Även om de skulle ha ordentliga mensskydd så saknar hälften av skolorna toaletter. De toaletter som finns är inte tjejsäkrade. Ibland saknas dörr, det kanske inte finns rent vatten och tvål och det finns ingenstans att kasta mensskydden, säger hon.

I fattiga familjer finns det också en risk att flickor som fått mens tvingas sluta skolan och måste börja jobba eller blir bortgifta. Flickor som går klart skolan kan hjälpa till att lyfta ett samhälle ur fattigdom och bidra till en långsiktig stabil utveckling. Plan Sveriges ungdomsorganisation i Kenya har varit framgångsrika då de har fått beslutsfattare att lova gratis bindor till skolflickor .

 Textilarbetare i Kambodja.

Textilarbetare i Kambodja. Foto: wwwes/ITUC

Kristina Henschen från Union to Union, där LO, TCO och Saco är medlemmar, ser menstabut som en facklig fråga i allra högsta grad då det bland annat hindrar kvinnor att delta i arbetslivet. Hon nämner textilfabrikerna i Kambodja som har drabbats av massvimningar eftersom kvinnorna som arbetar där är utmattade. De får ofta arbeta i mer än 37 graders värme, många har extrajobb eftersom de inte kan leva på minimilönen på motsvarande cirka 1 000 kronor per månad. De har inte alltid tillgång till säkra privata toaletter och om de har det så har de inte alltid rätt att gå på toaletten under arbetstid.

– Kvinnorna använder textila spillprodukter som mensskydd, produkter som ofta är fulla av kemikalier. I Indonesien finns lagstiftning som ger kvinnor rätt att vara frånvarande från arbetet två dagar varje månad när de har mens. Men på vissa ställen måste man visa upp blodet för chefen som bevis, säger hon.

De nordiska facken inom Union to Union har gått ihop om en resolution om jämlikhet för personer som menstruerar, som ska läggas fram på en facklig världskongress i oktober. Kristina Henschen hoppas på att resolutionen ska leda till viktiga förändringar och ett steg närmare ett arbetsliv som är lika tillgängligt för alla.

I Sverige pågår just nu mycket mensaktivism med dokumentärfilmer, konstverk och serier, böcker och teater. Det var serietecknaren Liv Strömquist som startade det hela med sitt sommarprogram 2013.

Hösten 2015 gjorde Clara Henry succé med boken ”Ja, jag har mens, hurså?”och slog alla tiders körekord på Bokmässan i Göteborg. Och samma år blev det succé när Dramaten satte upp Rebecka Cardosos ”Mens – the musical”. Teater Tamauers ”Mens” har turnerat runt i flera år. Förra året kom Anna Dahlqvists bok ”Bara lite blod” där hon skildrar mensfrågan ur ett internationellt perspektiv.
Det är också mycket prat om mens i sociala medier och menskoppar har kommit stort, vilket är bra för miljön.

– Om vi lyckas med vår menskamp i utvecklingsländerna har vi ett enormt sopberg framför oss vilket förstås är en utmaning för miljön. Menskopp är då ett bra alternativ, men det har förekommit fall där personer har delat på menskopp vilket förstås inte är att rekommendera, säger Kristina Henschen.

Olika mensskydd som används runt om i världen, bland annat en sjösvamp som används i Karibien.

Olika mensskydd som används runt om i världen, bland annat en sjösvamp som används i Karibien. Foto: Lisa Olsson

Mariann Eriksson menar att det behövs mer innovation och att mer pengar måste läggas på forskning för att få fram nya produkter och nya sätt att ta hand om avfallet. Hon påpekar att för att använda menskopp behövs rent vatten och det fungerar dessutom inte för kvinnor som är omskurna.

Plan Sverige kommer att fortsätta att prata om behovet för tjejer att gå i skolan, och att det finns säkra toaletter och mensskydd – allt för att förändra inställningen till mens.

Kristina Henschen vill att mens ska komma upp i de diplomatiska finrummen och att det ska tas upp globalt och internationellt i den feministiska utrikespolitik som Sveriges regering vill driva.

– Men vi måste också börja med oss själva. Prata om mens i vardagen. Hemma hos mig säger barnen till slut att de inte vill höra mer om mens vid matbordet, säger hon med ett leende.

Lisa Olsson
lisaolss@hotmail.com

Läs också

Varför pratar vi inte mer om mens? – Evelyn Schreiber: Målet är att kvinnor inte ska behöva välja i (DN 7 juli 2017)

Amnesty Press på Almedalen2017

ALMEDALEN2017: ”Tiggeriförbud kan vara en inskränkning av yttrandefriheten” (9 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Styr migrationen med hopp – inte murar” (8 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Det är skitläskigt, men jag gör det ändå” – kärlek var motbudskapet när nazisterna kom till Visby (7 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Rättssäkerhet och asylärenden – många frågetecken (6 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”IS fall kan förstärka de etniska motsättningarna” (6 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Mänskliga rättigheter – i fara även i Sverige? (5 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Det finns ingen plan” (4 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Risk för fortsatt vapenexport till diktaturer trots nytt förslag (4 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Mänskliga rättigheter på export – går det ihop med företagens affärer? (4 juli 2017)

reportage | 2017-07-07
Av: Lisa Olsson