Belarusdagarna: "Lukasjenkoregimen håller på att bli rumsren"

Med ett stundande presidentval till hösten, en pågående konflikt i Ukraina och ökade kontakter mellan EU och Vitryssland (Belarus) fanns det mycket att avhandla under Östgruppens fullmatade Belarusdagar i Stockholm i slutet av mars.

reportage | 2015-04-08
Av: Vera Häggblom
Att Lukasjenko mot bakgrund av Putins agerande i Ukraina inte längre framstår i lika dålig dager ser Martin Uggla och Valer Karbalevitj som en av förklaringarna till de töande relationerna mellan Bryssel och Minsk.

Att Lukasjenko mot bakgrund av Putins agerande i Ukraina inte längre framstår i lika dålig dager ser Martin Uggla och Valer Karbalevitj som en av förklaringarna till de töande relationerna mellan Bryssel och Minsk. Foto: Vera Häggblom

Som granne till såväl det konfliktdrabbade Ukraina som Ryssland och EU-länder som Litauen och Polen befinner sig Vitryssland på gränsen mellan Öst och Väst. Samtidigt som landet sedan länge har haft ett djupgående samarbete med Ryssland utökar EU nu sina kontakter med Minsk, alltmedan president Aleksandr Lukasjenko själv framställer sig som neutral i konflikten. Östgruppens ordförande Martin Uggla är mycket kritisk till utvecklingen:

– Lukasjenkoregimen håller på att bli rumsren utan att ha tagit ett enda steg i demokratisk riktning. Lukasjenko har spelat sina kort väl - retoriskt framställer han sig som neutral i konflikten, men det viktiga är inte vad Lukasjenko säger utan vad han gör.

Martin Uggla påminner om att relationerna mellan EU och Vitryssland förbättrades även inför presidentvalet 2010, vilket slutade med att oppositionen slogs ned brutalt och flera presidentkandidater misshandlades och fängslades.

– Samma sak händer nu - EU håller på att låta sig snärjas igen. Man säger i och för sig att kraven på demokratisering finns kvar, att det inte är ”antingen eller utan både och”. Men det blir ändå inga konsekvenser för Lukasjenko att fortsätta som han gör, säger Martin Uggla.

Egidijus Navikas arbetar med Vitryssland vid EU:s gemensamma utrikestjänst EEAS, och han försvarar EU:s agerande:

– Vi är inte naiva i Bryssel. Vi är medvetna om människorättssituationen i Vitryssland och fortsätter att uttrycka detta till myndigheterna i Minsk då vi träffas. Samtidigt ser vi att Vitryssland har tagit positiva steg under det senaste året, och till exempel släppt politiska fångar som Ales Bialiatski.

Egidijus Navikas menar också att man från EU:s sida uppskattar Vitrysslands hållning gentemot Ukraina.

– Det beror inte på att Lukasjenko har ändrats, men samtidigt kunde han ha följt alla instruktioner från Ryssland till punkt och pricka. De kommande månaderna är viktiga – vi vill dra in Vitryssland mer i vår värld, bort från grannen i öster, säger Egidijus Navikas.

Egidijus Navikas, EU:s utrikestjänst EEAS, Ulad Vialitjka, EuroBelarus och Stefan Gullgren, UD.

Egidijus Navikas, EU:s utrikestjänst EEAS, Ulad Vialitjka, EuroBelarus och Stefan Gullgren, UD. Foto: Vera Häggblom

Stefan Gullgren, chef för Östra Europa och Centralasien på UD, menar att man även från svensk sida är fortsatt bekymrade över människorättssituationen och vill satsa på att stärka det vitryska civilsamhället:

– Vad som har ändrats de senaste åren är inte så mycket Vitryssland som den geopolitiska situationen. Vi vill nu se hur detta kan öppna upp för en bredare förändring i landet. Vår önskan är att om det finns en sådan möjlighet så bör vi åtminstone utforska den.

Martin Uggla ställer sig dock frågande till hur de förändringarna konkret skulle gå till då Lukasjenko inte kommer släppa ifrån sig makten frivilligt:

– Visst, du kan ha rätt. Men att säga att ”det finns inget att göra” är inget alternativ - det finns alltid möjligheter, stora som små, svarar Stefan Gullgren.

Att civilsamhället skulle få ett ökat inflytande i samhället ställer sig dock Ulad Vialitjka, generaldirektör för organisationen EuroBelarus, skeptisk till då han anser att regimen har ett rent pragmatiskt intresse av att utöka relationerna till EU för att på så sätt förbättra den ekonomiska situationen i landet. Han menar också att den vitryska regimen har ett övertag i förhandlingarna med EU då det till syvende och sist är Minsk som väljer vilka punkter man kan tänka sig att diskutera. En av orsakerna till att det är möjligt menar han är att den vitryska regimen har ett mycket längre tidsperspektiv än EU-ländernas nationella regeringar som måste leverera resultat vart fjärde år.

Ulad Vialitjka menar att det vitryska civilsamhället är marginaliserat i relationen mellan EU och Vitryssland.

Ulad Vialitjka menar att det vitryska civilsamhället är marginaliserat i relationen mellan EU och Vitryssland. Foto: Vera Häggblom

– Inga förbättringar har skett i landet när det gäller repressionen, de politiska fångarna och så vidare. Det vitryska civilsamhället är ett offer för den så kallade ”nystarten” mellan Vitryssland och EU då det varken har någon röst eller effektiva medel för att påverka utvecklingen, säger Ulad Vialitjka.

Valiantsin Stefanovitj från människorättsorganisationen Viasna befarar även han att geopolitiken kommer att gå före mänskliga rättigheter i vad han uttrycker som en ”azerbajdzjanisering”.

– Det har inte hänt än, men det kan hända. Vi har inte sett så starka reaktioner från EU:s sida när det handlar om de politiska fångarna, säger Valiantsin Stefanovitj och påpekar att sex politiska fångar – bland annat en av presidentkandidaterna från 2010 – fortfarande sitter fängslade.

En politisk fånge som dock oväntat släpptes i juni förra året är Viasnas egen ordförande, Ales Bialiatski som därmed slapp avtjäna de sista 20 månaderna av sitt straff på fyra och ett halvt års fängelse. Anledningen till att han släpptes anser Valiantsin Stefanovitj framförallt var ett politiskt beslut.

Valiantsin Stefanovitj, Viasna, tror att man släppte Ales Bialiatski för att förbättra relationen till EU.

Valiantsin Stefanovitj, Viasna, tror att man släppte Ales Bialiatski för att förbättra relationen till EU. Foto: Vera Häggblom

– Ett av motiven var antagligen att man ville förbättra relationen till EU. Men jag tror också att solidaritetshandlingar från andra människorättsorganisationer, både i och utanför Vitryssland, påverkade frigivningen, säger Valiantsin Stefanovitj till Amnesty Press.

Trots den svåra situationen för det vitryska civilsamhället i kombination med en svag ekonomi tycks Aleksandr Lukasjenko som vanligt stå ohotad inför höstens presidentval. Och även om stora delar av oppositionen trycktes ned efter det valet 2010, finns det även andra faktorer som påverkar Lukasjenkos starka ställning:

Valer Karbalevitj säger att Ukrainakrisen har konserverat det auktoritära styret i Vitryssland.

Valer Karbalevitj säger att Ukrainakrisen har konserverat det auktoritära styret i Vitryssland. Foto: Vera Häggblom

– Krisen i Ukraina har gjort att de vanliga socioekonomiska parametrarna för Lukasjenkos popularitet har satts ur spel. Folk tänker inte längre på socioekonomiska faktorer, de tänker på säkerhet, säger Valer Karbalevitj, analytiker på den oberoende vitryska tankesmedjan Strategija.

Valer Karbalevitj menar att Ukrainakrisen därmed har konserverat det vitryska auktoritära styret då människor efterfrågar en trygg, fast stat medan oppositionen snarare ger associationer till instabilitet och oron på Majdantorget i Kiev. Samtidigt menar han att Lukasjenko ur EU:s perspektiv inte längre framstår i lika dålig dager som tidigare på grund av Putins agerande den senaste tiden.

Att Lukasjenko nu ses som ett alternativ även för de som inte brukar rösta på honom blev även Svetlana Kalinkina, chefredaktör för den regimkritiska tidningen Narodnaja Volja (Folkets vilja) medveten om då hon talade med sin mamma:

– Det finns en trend där även demokrater på grund av Ukrainakrisen säger att de kommer att rösta på Lukasjenko. Till och med min egen mamma, som alltid har stöttat mig, säger att hon kommer att rösta på Lukasjenko – så vi har för första gången grälat om politik.

Svetlana Kalinkinas mamma tänker för första gången rösta på Lukasjenko vid höstens presidentval.

Svetlana Kalinkinas mamma tänker för första gången rösta på Lukasjenko vid höstens presidentval. Foto: Vera Häggblom

Även om Lukasjenko därmed tycks kunna sova relativt gott om nätterna påpekar Valer Karbalevitj att det finns ett område som ligger utom regimens kontroll:

– Den vitryska befolkningen följer krisen genom rysk TV och enligt undersökningar stödjer 50-66 procent av befolkningen det ryska agerandet i Ukraina. Så folket stödjer agerandet i Ukraina mer än ledarna i Minsk.

Valer Karbalevitj menar dock att människor betraktar konflikten som en match mellan två lag, och att man inte alls vill att landet ska dras in i konflikten:

– Majoriteten av befolkningen är emot att vitryska soldater ska delta som fredsbevarande styrkor i Ukraina, så även om folk stöder den ryska sidan vill man absolut inte bli del av konflikten.

Som ett komplement till de politiska diskussionerna under seminarierna bjuder Belarusdagarna också på visningen av filmen Vägskäl (Perekrestok 2014) av regissören Anastasia Mirosjnitjenko. Här får man följa den hemlöse konstnären Valer Ljasjkevitj liv i en intim dokumentär som under en dryg timme låter biografbesökarna befinna sig på plats i den vitryska staden Gomel.

Den hemlöse konstnären Valer Ljasjkevitj liv skildras i dokumentären Vägskäl (Vitryssland/Sverige 2014).

Den hemlöse konstnären Valer Ljasjkevitj liv skildras i dokumentären Vägskäl (Vitryssland/Sverige 2014). Foto: Crossroads (2014)/Dixit International

– Efter att ha träffat Valer var jag bara tvungen att göra filmen, säger Anastasia Mirosjnitjenko och berättar att alla i filmteamet jobbade ideellt då det initialt saknades finansiering.

Just finansieringsfrågan är ofta problematisk för vitryska filmmakare då kulturministeriet bara finansierar ett litet antal filmer om året som dessutom bara får handla om vissa begränsade teman. För att Vägskäl skulle få en möjlighet att vara med på internationella filmfestivaler – där den för övrigt har mötts av lysande kritik - valde den svenske producenten och filmaren Malcolm Dixelius att ställa sitt produktionsbolag bakom filmen. Han poängterar dock att han hade väldigt lite att göra med filmens tillblivelse, och att den tekniska kvaliteten på filmer som görs i exempelvis Vitryssland och Polen ofta håller en minst lika hög kvalitet som de som spelas in i länder som Sverige.

Dokumentären Vägskäl (Perekrestok 2014) har regisserats av Anastasia Mirosjnitjenko och producerats av Malcolm Dixelius.

Dokumentären Vägskäl (Perekrestok 2014) har regisserats av Anastasia Mirosjnitjenko och producerats av Malcolm Dixelius. Foto: Vera Häggblom

Genom Valer Ljasjkevitjs livsöde blir det tydligt hur den vitryska officiella bilden om ett samhälle fritt från social utslagning ibland krockar med verkligheten. Valiantsin Stefanovitj säger att det den vitryska regimens inställning till hemlösa, alkoholister och prostituerade alltid har varit att ”Om vi inte ser dem så finns de inte”, och berättar att 300 prostituerade kvinnor fördes bort från gatorna inför Hockey-VM för herrar 2014.

Medan Ukrainakrisen fortgår och EU och Ryssland drar upp strategier som gynnar deras respektive intressen verkar Lukasjenko än så länge sitta säkert i sadeln. Valiantsin Stefanovitj tror också att status quo kommer att bestå under de närmaste 5-10 åren:

– Fast vi är i en sådan situation där det är svårt att göra prognoser. Världen har ändrats mycket på kort tid, säger han.

Vera Häggblom

Läs mer från Östgruppen

Läs mer om Vitryssland från Amnesty Press

Ales Bialiatski: EU får inte sänka kraven på regimen i Vitryssland (9 november 2014)

»Jag stannar i Vitryssland« (Amnesty Press nr 3/2014)

Vitryssland - förtrycket fortsätter (9 juli 2014)

Snart dags för hockey-VM i diktaturens Vitryssland (Amnesty Press 11 april)

Poeten som utmanade Lukasjenko och hamnade i husarrest (5 oktober 2013)

”Att vi förbjudits kommer inte att stoppa oss” – kampen för mänskliga rättigheter i Vitryssland fortsätter trots repressionen (Belarusdagarna 2013)

Belarusdagarna 2012

Ideella organisationer i Vitryssland rapporterar till FN (1 mars 2010)

Medietung protest mot vitrysk repression (Amnesty Press 11 januari 2011)

Vitrysk opposition vägrar ge upp hoppet om förändring (Amnesty Press 6 februari 2012)

Åt vilket håll går Vitryssland? Tema Belarus på Bokmässan (Amnesty Press 24 september 2011)

Journalistisk vardag i Minsk (Amnesty Press nr 2/2007)

Vitryssland: MR-rörelsen samlas i ett hus i skogen (4 mars 2004)

Vitryssland: Högsta domstolen ”likviderar” MR-organisation (29 oktober 2003)

reportage | 2015-04-08
Av: Vera Häggblom