Människorättsförsvarare under allt hårdare tryck i Tjetjenien

Hot, våld, gripanden. Människorättsorganisationer i Tjetjenien attackeras och de flesta har tvingats stänga. President Ramzan Kadyrovs grepp hårdnar om den ryska delrepubliken, med tyst stöd från den ryske presidenten Vladimir Putin. Memorials chef i Tjetjenien, Oyub Titiev, är häktad, anklagad för narkotikainnehav. Den 6 mars hålls ny häktningsförhandling. Representanter för Memorial och Kommittén mot tortyr gav en dyster bild när de besökte Stockholm.

reportage | 2018-03-04
Av: Jennie Aquilonius
Oyub Titiev.

Oyub Titiev. Foto: Memorial

En bil brinner i Dagestan, Tjetjeniens östra granne. Det följs av ett sms till människorättsorganisationen Memorial: ”Stäng ner. Nästa gång bränner vi er tillsammans med bilen.” Några dagar tidigare, den 17 januari, satte två män eld på Memorials kontor i grannlandet Ingusjien. I början av samma månad arresterades organisationens Tjetjenienchef Oyub Titiev, anklagad för narkotikabrott.

– Jag har känt Oyub i 17 år och det känns hemskt för oss alla att han sitter fängslad. Vi gör allt vi kan för att få honom fri och har skapat en officiell kampanj, säger Oleg Orlov, chef för den ryska människorättsorganisationen Memorials Hot Spot-program.

Gripandet av Oyub Titiev väckte stor internationell uppmärksamhet. Flera människorättsorganisationer kräver i ett gemensamt uttalande att han friges, däribland Amnesty International och Human Rights Watch.

Planterade droger har blivit ett allt vanligare sätt för regimen att komma åt kritiker.

Oleg Orlov i Stockholm.

Oleg Orlov i Stockholm. Foto: Jennie Aquilonius

Memorial är i dag den sista människorättsorganisationen med permanent närvaro i Tjetjenien. De andra har tvingats stänga efter hot och trakasserier. Oleg Orlov är på besök i Sverige för att delta i seminariet Tjetjenien – våld och förtryck i det dolda, som Civil Rights Defenders arrangerade den 22 februari.

Oleg Orlov rotar efter papper i sin portfölj på Civil Rights Defenders kontor, högt uppe i ett av Hötorgshusen vid Sergels torg i Stockholm. På kavajslaget sitter ett blått märke med två vita blommor, det svenska Right Livelihood-priset, även kallat ”Det alternativa Nobelpriset” som Memorial vann år 2004.

Det är inte framför allt attackerna mot den egna organisationen som gör det svårt att arbeta, förklarar Oleg Orlov. Värst är att människor inte längre vågar anmäla brott mot de mänskliga rättigheterna. En del vill inte ens att Memorial ska rapportera om fallen, av rädsla för att straffas av regimen.

– Under de senaste åren har det bara blivit värre och värre. Just nu är situationen den samma som vi hade under Stalin, när det gäller nivån av människors rädsla och vidden av regimens kontroll och påtryckningar, säger Oleg Orlov.

Han berättar att beväpnade män kan komma in i människors hem på natten och kräva att de ska dra tillbaka den anmälan. Om någon arresteras för ett brott grips ofta en lång rad människor som på något sätt har en koppling till personen. Människor försvinner, ibland släpps de efter ett tag, ibland anklagas de för att vara terrorister och ibland får familjen bara ta emot en död kropp.

 Centrum i Tjetjeniens huvudstad Groznyj med den jättelika Akhmad Kadyrov-moskén.

Centrum i Tjetjeniens huvudstad Groznyj med den jättelika Akhmad Kadyrov-moskén. Foto: Kirill Kudryavtsev/AFP/TT

Oleg Orlov berättar att presidenten Ramzan Kadyrovs regim växer sig allt starkare eftersom Kreml ger honom alltmer makt. Han ser sig allt mer som en religiös ledare och landsfader, och landet har islamiserats under hans styre som inleddes år 2007. Oleg Orlov för handen över sin vitströsslade mustasch och berättar att Kadyrov ofta syns på TV och ger rekommendationer för hur människor ska klä sig, vilken sorts skägg och mustasch som är okej. Den som har fel form på skägget riskerar att gripas, föras till polisstationen och försvinna i ett par dagar.

Oleg Orlov efterfrågar internationell press på de ryska myndigheterna. När Oleg Orlov är på väg ut ur rummet med portföljen i ena handen säger han domstolen kommer att fatta beslut om Oyub Titievs fortsatta häktning mellan den 5 och 7 mars.

– Om någon från Sverige vill komma till domstolen i Groznyj så skulle vi uppskatta det, påpekar Oleg Orlov. Utländsk närvaro i rätten, även observatörer, är en stark signal till myndigheterna. Internationella journalister kom till den första rättegångsförhandlingen och det hade stor betydelse.

En av de människorättsorganisationer som har tvingats stänga är ryska Committee Against Torture. Deras kontor i Tjetjeniens brändes ner två gånger 2015. Året efter attackerades en buss med kommitténs personal och internationella journalister, däribland Sveriges radios Rysslandskorrespondent Maria Persson Löfgren.

Olga Sadovskaja.

Olga Sadovskaja. Foto: Jennie Aquilonius

Kommitténs vicechef, Olga Sadovskaja, är också i Stockholm för att delta i seminariet. När jag ber henne berätta om situationen för mänskliga rättigheter i landet skrattar hon till, säger att hon försöker hitta ord för att beskriva läget på ett hövligt sätt:

– Jag vet inte hur det skulle kunna bli värre. Ingen vågar prata om brott mot de mänskliga rättigheterna, alla som gör det blir hotade.

Kommittén fortsätter sitt arbete mot tortyr utanför republikens gränser, men arbetet är svårare.

– Vi saknar tillgång till information, förklarar Olga Sadovskaja. När vi hade kontor i Tjetjenien kom många människor dit och berättade vad de och andra hade utsatts för. Nu är det bara de som lider stort efter brott mot de mänskliga rättigheterna, är tillräckligt modiga eller som inte har något kvar att förlora som vågar anmäla.

Organisationen intervjuar inte människor i delrepubliken längre, utan för dem först ut ur området. Den som berättar om kränkningar av mänskliga rättigheter kan inte återvända. I de flesta fall måste också familjen evakueras.

Olga Sadovskaja och Joanna Kuroz.

Olga Sadovskaja och Joanna Kuroz. Foto: Jennie Aquilonius

Olga Sadovskaja upplever att omvärldens intresse för Tjetjenien har minskat. Efter Rysslands annektering av Krimhalvön i Ukraina 2014 har all uppmärksamhet riktats dit. Sedan dess har läget förvärrats och de mänskliga rättighetsförsvararna sparkas ut. Men det går inte att hålla ondskan instängd i Tjetjenien, säger hon.

– Vi har sett hur den sprider sig till hela norra Kaukasus och över Ryssland med mord av journalister, oppositionella och aktivister. Vi har sett hur den sprider sig till Europa, där de som vittnat mot Kadyrov också har mördats i Österrike, Tyskland och Polen.

På eftermiddagen den 22 februari hålls seminariet i Myntkabinettet i Stockholm. Joanna Kuroz, moderator och Eurasienchef på Civil Rights Defenders, gör en liknande omvärldskoppling. Hon saknar en koppling mellan svenska politikers tal om Ryssland som ett hot och behovet av upprustning, och vad som händer inne i landet.

– Vi behöver ge oss på roten till problemet, och det är bristen på mänskliga rättigheter i Ryssland. Det gör vi genom stötta dem som jobbar för ökad respekt för mänskliga rättigheter, stötta dem politiskt, moraliskt och finansiellt. Det stöd som europeiska regeringar ger till mänskliga rättighetsförsvarare i Ryssland är väldigt litet, jämfört med behoven och med vad de ger till andra länder och andra utvecklingsområden, säger Joanna Kuroz.

 Ramzan Kadyrov styr sedan år 2007.

Ramzan Kadyrov styr sedan år 2007. Foto: Kremlin.ru

Inför publiken i den lilla salen beskriver Oleg Orlov läget i Tjetjenien som det värsta i norra Kaukasus. Här gäller varken rysk eller internationell lag – här gäller ”Ramzans order”:

– Alla vi som jobbar med Tjetjenien har stött på den frasen. När vi påpekar för polisen att det de gör är olagligt, svarar de ”Ramzans order”.

Oleg Orlov berättar att det finns ett system av hemliga fängelser där folk hålls illegalt i veckor eller månader och hotas, misshandlas och torteras. En särskild klädkod har införts för kvinnor och Kadyrov uppmuntrar till diskriminering. Hbtq-personer förföljs och trakasseras – bland annat avslöjade den ryska tidningen Novaja Gazeta för ett år sedan hur ett hundratal hbtq-personer försvunnit, torterats och i vissa fall har dödats.

Joanna Kurosz frågar varför Putin fortsätter stötta Kadyrov och tolererar en situation där rysk lag inte gäller. Oleg Orlov menar att det handlar om kontroll över republiken. När tjetjener ger sig på sina egna får inte Ryssland lika hård internationell kritik som när Ryssland står för våldet. Kadyrov lovar mer kontroll och ordning om han får mer makt.

– Han är en kraft som kan användas av Putin, som tycks vara den enda person som Kadyrov ansvarar inför. Kadyrov har flera gånger kallat sig själv för ”Putins soldat”.

 Tolken Tony Snizhko och Oleg Orlov vid seminariet den 22 februari.

Tolken Tony Snizhko och Oleg Orlov vid seminariet den 22 februari. Foto: Jennie Aquilonius

Samma dag som seminariet hålls har Oleg Orlov, Olga Sadovskaja och Joanna Kuroz publicerat debattartikeln Hur kan Fifa säga ja till VM-träning i Tjetjenien? i Svenska Dagbladet.

Trion undrar hur det internationella fotbollsförbundet Fifa kan tillåta det egyptiska laget att träna och ha sin bas i Tjetjenien, i samband med fotbolls-VM för herrar i Ryssland i sommar. ”Det rimmar illa med Fifas nya policy för mänskliga rättigheter som tillkännagavs 2017”, skriver de.

Olga Sadovskaja tycker inte att det är bra att fotbolls-VM äger rum i Ryssland. Men samtidigt hoppas hon på en bra möjlighet att uppmärksamma mänskliga rättigheter när världens strålkastare riktas mot landet.

– Vi jobbar i olika städer och har flera fall där fotbollsfans och spelare har misshandlats av polis. Vi vill uppmärksamma Fifa på att även fotbollsfans löper risk att bli torterade och nu tar de hit många fans och spelare.

Joanna Kuroz undrar vad hon vill säga till svenska fans som funderar på om de ska åka till VM.
– Var försiktiga. Och skriv ner numret till våra advokater, säger Olga Sadovskaja och får publiken att skratta.

Jennie Aquilonius
[email protected]

Uppdatering: En domstol i Groznyj beslöt den 6 mars att Oyub Titiev ska vara kvar i häkte till 9 maj. Amnesty fördömde domstolens beslut.

Bakgrund/Krigen i Tjetjenien

Kriget i Tjetjenien räknas som det blodigaste i Europa sedan andra världskriget och det beräknas att upp till 150 000 människor kan ha dödats.

I samband med Sovjetunionens upplösning växte kraven på självständighet i Tjetjenien, där de idag cirka 1,4 miljonerna invånare till stor del är muslimer. Efter andra världskriget hade Josef Stalin låtit deportera tjetjenerna då de anklagades för samarbete med Nazityskland.

Dzjochar Dudajev, tidigare general i sovjetiska flygvapnet, valdes till president och utropade 1991 självständighet. I december 1994 valde Rysslands president Boris Jeltsin att gå in med rysk militär och det blev inledningen till det Första Tjetjenienkriget.

Regeringsbyggnaden i Tjetjeniens huvudstad Groznyj förstördes under kriget.

Regeringsbyggnaden i Tjetjeniens huvudstad Groznyj förstördes under kriget. Foto: Mikhail Evstafiev/Wikimedia

Trots att ryska armén använde flyg och tungt artilleri hade de svårt att inta Tjetjenien och fram till augusti 1996, då ett avtal om vapenvila undertecknades, beräknas minst 5 500 ryska soldater ha dödats medan de tjetjenska rebellerna förlorade mellan 11 000 och 30 000 döda. Ryskt bombflyg lade stora delar av huvudstaden Groznyj i ruiner. Rapporterna om kidnappningar, tortyr och utomrättsliga avrättningarna var talrika.

Antalet civila dödsoffer uppgick till tiotusentals. Dzjochar Dudajev dödades i ett ryskt missilangrepp i maj 1996.

Efter vapenvilan valdes Aslan Maschadov till president i Tjetjenien i januari 1997 till i ett internationellt övervakat val. Han betraktades som en pragmatisk nationalist. Andra rebelledare fortsatte dock våldsamheter och lokala krigsherrar fick också stöd av islamister som den saudiarabiske Ibn Al-Khattab, en veteran från kriget i Afghanistan som allierade sig med krigsherren Sjamil Basajev.

I augusti 1999 genomförde ett tusental rebeller ett överraskningsanfall i grannrepubliken Dagestan. Bombattentat inne i Ryssland med hundratals dödsoffer tillskrevs tjetjeniska grupper. Ryssland gick under hösten 1999 åter in i Tjetjenien och återigen lades stora delar av Groznyj i ruiner.

Släktingar till ”försvunna” personer försöker identifiera kroppar i en byggnad i centrala Groznyj i andra krigets början. En massgrav med 51 kroppar hade upptäckts i byn Dachnyi Poselok nära den ryska militärbasen i Khankala. Flera av kropparna rapporteras bära vittne om tortyr och stympning.

Släktingar till ”försvunna” personer försöker identifiera kroppar i en byggnad i centrala Groznyj i andra krigets början. En massgrav med 51 kroppar hade upptäckts i byn Dachnyi Poselok nära den ryska militärbasen i Khankala. Flera av kropparna rapporteras bära vittne om tortyr och stympning. Foto: Memorial/AI

Kriget blev långvarigt och blodigt där cirka 7 000 ryska soldater beräknas ha dödats. Omkring 16 000 tjetjenska rebeller beräknas ha dödats och omkring 25 000 civila. Därtill kommer cirka 5 000 personer som ”försvunnit”. Omkring 350 000 människor beräknas ha flytt under det Andra Tjetjenienkriget. Medan den ryska armén kunde inta städer fortsatte kriget på landsbygden och en rad dåd genomfördes i Ryssland av tjetjenska grupper, däribland Dubrovkateatern i Moskva 2002 och skolan i Beslan 2004 med flera hundra döda.

År 2003 fick Tjetjenien ett begränsat självstyre och Achmat Kadyrov blev president. Han mördades år 2004 och år 2007 blev sonen Ramzan Kadyrov president. Under dennes styre har en islamisering genomförts i Tjetjenien med stöd av Ryssland. Kadyrovs 3 000 man starka privatarmé, Kadyrovtsy, anklagas för en rad grova övergrepp och Ramzan Kadyrov har också anklagats för inblandning i mord och hot mot ryska oppositionella.

År 2009 förklarade de ryska myndigheterna att läget i Tjetjenien var ”normaliserat”. De flesta tjetjenska ledarna från krigen har dödats. Den 8 mars 2005 meddelade ryska medier att presidenten Aslan Maschadov skjutits ihjäl av ryska specialstyrkor och tjetjenska grupper. Liket visades upp i rysk TV. Sjamil Basajev dog i en explosion i juli 2006. Ryssland hävdade att ryska säkerhetstjänsten FSB var ansvarigt. Flera tjetjenska exilledare har också dödats och FSB har anklagats för att ligga bakom.

Groznyj City Towers.

Groznyj City Towers. Foto: Erben Control Systems/Wikimedia

Väpnade oroligheter har dock fortsatt i flera av republikerna i Kaukasus och Ryssland oroas över att IS, Islamiska staten, försöker etablera sig. Många islamister rapporteras också ha rest från Kaukasus för att delta i kampen i Syrien för att störta president Bashar al-Assad. President Ramzan Kadyrov har framhållit att tjetjenska soldater deltar på Rysslands sida i kriget i Syrien.

Den 17 februari sade Ramzan Kadyrov att Rysslands president Vladimir Putin är en "superhjälte" som borde styra Ryssland på livstid.

Ulf B Andersson

Läs också

Chechnya: Persecuted for defending human rights (Amnesty International 28 februari 2018)

Russia: Authorities must release human rights activist held on baseless accusations (Amnesty International 25 januari 2018)

Gripandet av Oyub Titiev. Svar på skriftlig fråga 2017/18:576 (Riksdagen 24 januari 2018)

Russia: Attacks on human rights group Memorial must be investigated and stopped (Amnesty International 17 januari 2018)

Singer Still Missing After Chechnya’s Anti-Gay Purge (Human Rights Watch 7 november 2017)

Läs mer om Tjetjenien från Amnesty Press

Tjetjenska ledare hotar med hämnd – Jelena Milasjina från Novaja Gazeta flyr från Moskva (18 april 2017)

Protesterna ökar mot förföljelse av ”homosexuella” i Tjetjenien (13 april 2017)

Ayna kämpar för kvinnor i Tjetjenien (5 februari 2017)

Medie(o)frihet i öst (2 februari 2017)

Rysslandsdagarna: ”Kreml utnyttjar nationalism för att återskapa det ryska imperiet” (29 oktober 2015)

Ramzan Kadyrovs nya Tjetjenien - islamiska lagar och MR-brott (24 maj 2013)

MR-dagarna i Göteborg: Sapiyat Magomedova fick årets Per Anger-pris (14 november 2012)

Rysslands ”inre utomlands” - spänningen ökar i norra Kaukasus (29 november 2011)

”Vi är ärligt talat ganska trötta på begravningar” (5 november 2009)

Hur krig drabbar människor (21 maj 2008)

En modig röst har tystats (21 december 2007)

En uppgörelse med Kreml (21 december 2007)

Mordet på Anna Politkovskaja (9 oktober 2006)

Tjetjenerna lever i ständig skräck (3 juni 2006)

Arsen Sakalovs kamp för rättvisa hedrades (4 oktober 2005)

Tjetjenien: Konflikten går snart in på sitt femte år (13 juli 2004)

»Tjetjenien ligger i Europa« (11 juni 2004)

Ryssland inför valet: Glömt krig och styrda medier (13 mars 2004)

Tjetjenien: Protest mot ett ignorerat krig (2 oktober 2003)

Där inga vittnen finns (16 september 2002)

reportage | 2018-03-04
Av: Jennie Aquilonius