Seminarier på nordisk ungdomskonferens

På fredagen hölls fyra olika seminarier för deltagarna i Amnestys nordiska ungdomskonferens i Bromma. Amnesty Press var där för att bevaka.

Seminarium: Hur påverkar vi andra egentligen? med Anett Sasvari

Anett Sasvari, höll i ett seminarium om hur man påverkar beslutsfattare. Hon är aktiv i en Amnestygrupp som försöker påverka svenska riksdagskandidater att särskilt fokusera på mänskliga rättigheter i samband med vapenhandel och vapenexport. Seminariet bjöd på en intressant genomgång av hur Amnesty jobbar med att påverka makthavare.

Anett inledde med att tala om vad egentligen, det som på engelska brukar benämnas lobbying, är. Så vad är det då? Jo: ett väldigt brett koncept som innehåller många olika metoder och strategier. Nästan alla regelbundna kontakter med myndigheter, regering, parlament, ambassader och mellanstatliga organisationer (FN, EU etc.) kan klassas som lobbyarbete, berättade Sasvari. Inom Amnesty pågår arbetet på alla nivåer: även om många inte tänker på att lobbying är en viktig del av Amnestys verksamhet.

Anett Sasvari med pennan i hand

ILOP (International Law and Organisation Program) är det organ inom Amnesty som koordinerar lobbyarbete gentemot FN och andra internationella eller regionala organisationer. Med kontor i New York, Genevé, och London så kan de enklare bevaka vad som händer inom till exempel FN och Europarådet. De anställda på ILOP håller sig uppdaterade inom speciella intresseområden vilket underlättar lobbyarbetet. När någon Amnestyrelaterad fråga dyker upp bestämmer lobbyister tillvägagångssättet för att sedan kontakta respektive sektion med en handlingsplan. Det kan vara allt från att kontakta utrikesministern till att skicka rapporter till svenska myndigheter. Efter att sektioner genomfört en kampanj rapporterar de tillbaks till ILOP så att de kan få en bättre bild av vilka initiativ länderna kan tänkas stödja.

Varje lands sektion kan också ta initiativ till egna kampanjer. I Sverige är kampanjen ”En Aktiv Röst” och Almedalen exempel på detta. På gräsrotsnivå finns det även lokala Amnestygrupper som arbetar med med lobbyfrågor. I Sverige finns bland annat MSP-gruppen (militär-, säkerhets och polisfrågor) som uppvaktar svenska riksdagsledamöter om lätta vapen och svensk vapenexport, men även när en grupp skriver ett vädjandebrev är det en form av lobbying.

Ett mycket uppskattat inslag i seminariet var det interaktiva momentet. En uppgift var att efter tre olika scenarios förbereda en kampanj. För många är lobbying ett ganska diffust begrepp, så att konkret få iscensätta en kampanj var väldigt nyttigt.

Anett avslutade med att betona att man inte behöver följa någon exakt mall i sitt påverkansarbete. Som exempel tog hon när några arkitektstudenter byggde ett pepparkakshus i form av ett fängelse. Pepparkakshuset levererades sedan till syriska ambassaden för att protestera mot övergrepp i fängelser.

Text och Bild: Robert Udén, praktikant Amnesty Press och Media

Seminarium: Gruppdynamik enligt Anna Nilsdotter

Alla har nog upplevt det: en arbetskamrat som är fruktansvärt irriterande, en kompis som är tjatig eller en förälder som ska ifrågsätta allt man gör. I Anna Nilsdotters seminarium om gruppdynamik var igenkänningsfaktorn hög. Under seminariets gång fick deltagarna lära sig att bättre hantera dessa ibland konfliktfyllda relationer.

Hur ska man gå tillväga när problem uppstår i grupper, vilket med all säkerhet kommer att inträffa? Anna berättade att i 90 procent av fallen när en grupp inte fungerar beror det på problem med kommunikation och organisering. Istället för att utgå från den andre personens perspektiv antar vi, ofta felaktigt, att folk fungerar på samma sätt som oss själva, med samma intentioner och drivkrafter.

Anna menade att det är viktigt att ta hänsyn till känslor vid konflikter. När folk blir upprörda grundas det ofta inte i rationella argument utan handlar till stor del om känslor. När man upplever någon på ett negativt sätt är det viktigt att ge personen möjlighet att korrigera den uppfattningen.

Ett användbart tips för de som har svårt att ge kritik är att ”förpacka” kritiken. Man börjar med något positivt för att i mitten ge den huvudsakliga kritiken och sen avsluta med något positivt. Det är vad Anna kallade en ”Sandwich” vilket gör kritik mer ”lättsmält”.

Anna Nilsdotter fungerar bra i grupp

Hur vi fungerar i grupp är något som vi ofta inte reflekterar över. Vi tar det för givet; familj, vänner och arbetskamrater är alla exempel på grupper, men vilka roller spelar vi omedvetet när vi befinner oss i dessa sammanhang?

Jo, den roll man tar varierar på vilka som redan är tagna och vem man är som person. Varje grupp har ett flertal olika informella roller som alltid fylls, menade Anna.

Anna berättade om olika personlighetstyper som ofta kommer i konflikt med varandra. Skeptikern och idealisten har svårt att komma överens. Idealisten lever i framtiden, kollar inte så noga fakta medan skeptikern ofta är konservativ och behöver tid på sig att vänja sig till nya idéer. Båda kan ha nytta av varandra, betonade Anna, men måste inse att de har olika förhållningssätt som man måste vara medveten om.

En lärorik övning var när deltagarna fick skriva ner vad de irriterade sig på hos andra personer. Svårare blev det när de fick skriva ner vad de trodde andra irriterade sig på hos dem själva. Det är svårt att vara självkritisk. Seminariet avslutades med att deltagarna fick pröva på att lösa olika scenarier med konkreta problem som man kan stöta på i grupp.

Text och Bild: Robert Udén, praktikant Amnesty Press och Media

Seminarium: Ledarskap med Mats Engman

Nästa seminarium handlade om ledarskap inom Amnesty och leddes av Mats Engman, projektledare på Amnestys sekretariat i Stockholm. Mats gav bland annat handfasta tips på hur man blir en bra ledare och handledare inom Amnesty. Den första frågan man bör ställa sig är vilka egenskaper som är bra att ha som ledare, för att sedan kunna hitta dessa hos sig själv och använda dem.

• Ledarskap handlar om att influera andra för att nå ett mål eller resultat, sade Mats.

Han berättade vidare att ”förhållande/relation” är ett nyckelord, med vilket han menar att man bör ha ett bra förhållande till sina medarbetare inom organisationen. Att vara aktiv, medveten och uppmärksam som ledare, är andra viktiga egenskaper. Det är även viktigt att kunna använda människor som ett verktyg för att nå resultat. Detta innebär inte att man ska utnyttja folk inom organisationen, utan snarare att man som ledare bör kunna se människors olika goda egenskaper och framhäva och använda dessa för att arbetet ska fungera så bra som möjligt.

• Det vi vill uppnå är att medlemmar och aktiva ska stanna länge inom organisationen, och helst ägna mycket tid åt arbetet inom Amnesty. Vi vill även att medlemmarnas arbete ska vara av hög kvalitet, underströk Mats. Han frågade seminariedeltagarna vad de tycker är viktigt att tänka på i arbetet inom en Amnestygrupp.

• Jag tycker att det är viktigt att se till att folk trivs i gruppen och att man har bra sammanhållning, sade Ida Wagner, aktiv i en av ungdomsgrupperna i sin gymnasieskola i Göteborg.

• Det är mycket viktigt, höll Mats med.

Mats menar att ingen är född
ledare, men att alla kan ta ett
ledaransvar.

Medlemsutveckling
Nästa punkt i ledarskapsseminariet handlade om medlemsskapsutveckling inom Amnesty. Den nya aktiva medlemmen är i första stadiet av denna utveckling, och vill ofta bidra till arbetet och hjälpa till. Hon eller han behöver då instruktioner, stöd, utbildning och uppmärksamhet.

I nästa fas av medlemsskapsutvecklingen vill medlemmen ofta delta, diskutera och skapa, kort sagt använda sina idéer och färdigheter. Nu behöver medlemmen mer utbildning, utmaningar och en känsla av samhörighet. Ledaren eller handledaren för denna person måste komma ihåg att ge henne/honom uppgifter, och att få personen att känna att man litar på den.

Nästa steg som aktiv Amnestymedlem är att bli ledare av något slag. I detta stadium vill personen ha utveckling i arbetet, resultat, en position eller ”karriär”. Han eller hon behöver nu en arbetsplan, och kontakter inom organisationen för att nå detta, menade Mats.

• Särskilt i Amnestys ungdomsgrupper är det vanligt att folk är vänner och umgås även utanför Amnestyarbetet, sade han. Många har en önskan att bidra till att förändra världen, och samtidigt ha trevligt.

I ledarskapsstadiet har man naturligtvis fortfarande oftast en vilja att förändra världen, men man vill samtidigt få någonting tillbaka, i form av ett jobb inom organisationen eller helt enkelt bara en mer aktiv ledarroll inom sin Amnestygrupp. Som ledare är det som sagt viktigt att man arbetar genom andra, uppmuntrar människor och har en bra relation till sina medarbetare, eftersom mer arbete blir gjort samtidigt som atmosfären inom organisationen blir trevligare, påpekade Mats.

”En ledare ska vara ödmjuk, ärlig och inge respekt”
Deltagarna i seminariet fick sedan själva tänka ut en person, helst någon som de flesta känner till, som de anser vara en bra ledare och vilken/vilka egenskaper som gör denna person till en bra ledare. Personer som nämndes var allt från en turkisk frihetskämpe till Nelson Mandela och någons gymnasielärare. Det blev dessutom en lång lista av egenskaper som enligt deltagarna finns hos en bra ledare: att vara ödmjuk, ärlig, inge respekt, ha auktoritet, kunna berömma, inspirera, vara generös och ha ett allmänt trevligt sätt.

• Det finns naturligtvis ingen som har alla dessa egenskaper, sade Mats. Den personen skulle vara en ”övermänniska”. Men jag är säker på att alla har ofta en men ofta fler av dessa egenskaper, och vill man bli en bra ledare är det ett bra tips att plocka ut dessa egenskaper och utveckla dem.

• Det finns ingen som är född ledare, fortsatte han. Det är bara en myt. Däremot kan alla ta ett ledaransvar.

Seminariedeltagarna fick även andra små uppgifter under seminariet, som att fundera över vilken roll man själv har i sin Amnestygrupp, vad man gör bra och vad man skulle kunna göra bättre.

Mats avslutade seminariet med att uppmana alla deltagare att göra upp en vision eller plan för sitt fortsatta arbete inom Amnesty.

Text och Bild: Marika Åkermalm, praktikant Amnesty Press och Media

Seminarium: Kreativt kampanjarbete med Lennart Daléus

På fredagsförmiddagen höll svenska Greenpeace generalsekreterare Lennart Daléus i ett seminarium, ”Kreativt kampanjarbete”, som främst handlade om hur Greenpeace jobbar med kampanjer. Han började med att visa filmen ”New Radicals”, som visade på olika aktioner för miljöfrågor som organisationen har utfört världen över. Vi fick se Greenpeaceaktivister i alla möjliga och omöjliga protestsituationer.

Lennart fortsatte sedan seminariet med att berätta lite mer om Greenpeace och hur organisationen fungerar.

Greenpeace har 3 miljoner medlemmar över hela världen. Det som gör organisationen speciell, enligt Lennart, är att de enbart accepterar pengar från privatpersoner, och inte från regeringar, företag eller mellanstatliga organisationer som Europeiska Unionen. Greenpeace jobbar mycket med kampanjarbete, och aktionerna är en del av detta arbete.

• När vi anser att ett brott mot miljön har skett, använder vi ibland även illegala aktioner, men vi använder naturligtvis aldrig våld, sade Lennart. Aktioner involverar heller aldrig förstörelse av privata eller statliga ägor och liknande.

För övrigt består kampanjarbetet i att skriva artiklar, brev, träffa politiker med mera. Det är främst när dessa saker inte ger resultat, som Greenpeace startar en aktion.

Greenpeace generalsekreterare
Lennart Daléus tycker att
aktivisterna är de viktigaste i
organisationen.

Vad är då en aktion rent konkret? Definitionen är enligt Lennart: ”Alla aktiviteter/händelser som åskådliggör ditt budskap eller din kampanj”. Vi får se bilder som visar Greenpeaceaktivister i bland annat Kina, och han berättar om en bild som togs precis innan massakern på Himmelska Fridens Torg i Peking 1989. En man med shoppingpåsar i händerna ser pansarvagnarna som rullar in mot torget för att meja ner studenterna, och ställer sig framför vagnarna i ren protest. Denne man var inte med i någon organisation, utan måste ha handlat helt på eget bevåg för att skydda studenterna. Många Greenpeaceaktivister har handlat och handlar med samma mod som denna man, enligt Lennart.

• Aktioner kräver att man är bestämd och att syftet är helt ärligt; att man verkligen tror på det man protesterar mot, fortsatte han med eftertryck.

• De viktigaste människorna inom Greenpeace är aktivisterna, menade Lennart. Han betonade även att det är viktigt att välja rätt aktion inom kampanjens sammanhang, och att en typ av aktivitet inte per automatik är bättre än någon annan.

Det var 19 deltagare i seminariet, främst tjejer (bara tre killar). I slutet av seminariet blev det tillfälle för diskussion. Den kom att fokusera på bland annat donationer (vem/vilka organisationen bör ta emot donationer från), huruvida det råder hierarki inom Greenpeace, och aktionsarbete.

Text och Bild: Marika Åkermalm, praktikant Amnesty Press och Media