Artister höjer sina röster för mänskliga rättigheter

reportage | 2008-10-17

Coldplay, R.E.M och Alanis Morisette är några av de artister som i höst ställer upp för Amnesty. I Sverige ska bland annat Adam Tensta och Miss Li medverka i Amnestys ”globala turné”, kallad Small Place Tour. Med musik ska 60-års firandet av FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna lyftas fram.

Det har nu gått 60 år sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs av FN:s medlemsstater den 10 december 1948. Det är en universell förklaring - vilket gör att den ska gälla alla människor, överallt på jorden. Dessvärre är det många människor som får sina rättigheter kränkta dagligen.

För att uppmärksamma 60 års jubileet kommer Amnesty arrangera en rad aktiviteter världen över för att hylla den allmänna förklaringen och samtidigt synliggöra vad som måste till för att förverkliga löftet om mänskliga rättigheter för alla människor. Den globala turnén går under namnet Small Places Tour och pågår från 10 september fram till 10 december 2008. Det är en turné där hundratals artister kommer framföra Amnestys budskap vid konserter och andra kulturevenemang över hela världen. Turnén inleddes med en fest på Hard Rock Café i London. Samtidigt delade The Edge från U2 ut Amnestys pris ”Ambassador of conscience” till Peter Gabriel för hans kamp för mänskliga rättigheter. Tidigare har priset bland annat gått till Sydafrikas förre president Nelson Mandela och rockbandet U2.

Peter Gabriel och "The Edge" på Hard Rock Café.

Utgångspunkten i allt Amnestys arbete är att alla människor har rättigheter, och det är allas skyldighet att stå upp för, inte bara sina egna, utan också för andras rättigheter. Amnesty menar att det är allas angelägenhet när kränkningar av de mänskliga rättigheterna begås, oavsett vart det sker. Att ledare runt om i världen inte lever upp till sina antaganden är oacceptabelt; det måste ställas krav och makthavare bör hållas ansvariga, är något som Amnesty vill lyfta fram. Genom Small Places Tour-turnén ska budskapet få en global spridning och förhoppningsvis få ännu fler människor att engagera sig för Amnestys arbete.

Martin Rydehn är projektledare för Small Places Tour i Sverige. Han berättar för Amnesty Press om hur arbetet med kampanjen har tagit form.

Hur föddes idéen till den här globala turnén?

  • Det var ett initiativ från Amnesty for Art, som spinner vidare på att Amnesty tidigare genomfört turnéer för att uppmärksamma dessa frågor. Själva namnet och grundidéen är inspirerat av ett tal som Eleanor Roosevelt höll 1958, där hon talade om att respekten för mänskliga rättigheter måste börja på small places, close to home. Att det bör finnas en grundläggande respekt i vardagen där människor befinner sig; på skolan, dagiset, arbetsplatsen, hemmet och så vidare, säger Martin Rydehn.

  • Genom Small Places Tour vill vi uppmärksamma publiken på att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna antogs för 60 år sedan. Och att det sextio år senare fortfarande återstår mycket arbete för att de mänskliga rättigheterna ska gälla alla – alltid.

Hur har intresset sett ut i Sverige och globalt?

  • Positivt! 54 sektoner medverkar och drygt 715 events är hittills inplanerade, men det fylls på hela tiden. Mestadels konserter, men även 3-4 klubbar kommer att arrangeras. I dagsläget har elva etablerade artister anslutit sig i Sverige, däribland Adam Tensta, Miss Li och Hello Saferide. Spelningarna med Adam Tensta kommer att genomföras på skolor, exklusivt för skolungdomar. Detta eftersom ungdomar är en viktig målgrupp som Amnesty inte riktigt lyckats nå.

  • Jag är nöjd med uppslutningen. Arbetet med Small Places Tour i Sverige har pågått sedan i juni, men det är först nu under hösten som det tagit fart på riktigt. Om vi hade velat ha fler av de riktigt stora banden skulle vi behövt varit ute i bättre tid, eftersom de spikar sina turnéer tidigt på året. Internationellt sett har tunga artister som Coldplay, R.E.M och Alanis Morisette anslutit sig.

Vad hoppas ni uppnå med turnén?

  • Det är en uppmaning till människor att engagera sig och via artister kan vi nå ut till en bred publik. I stort kan man säga att det är en profileringskampanj där vi vill tydliggöra den allmänna förklaringen, och hur verkligheten ser ut när det kommer till mänskliga rättigheter. Genom att vi syns på dessa arenor hoppas vi kunna använda artisternas kraft för att nu ut med vårt budskap.

Adam Momodou Taal Eriksson, mer känd som Adam Tensta, är en av Sveriges starkast lysande och mest folkkära hiphop-artister. Han har inte bara gjort sig känd för sin musik, utan också för sitt sociala engagemang och sin kritik av samhällets orättvisor. Han har hörts och synts i en mängd sammanhang, alltifrån Allsång på Skansen till Faddergalan. Han är positivt inställd till sitt samarbete med Amnesty – på telefon från Umeå, där han befinner sig för att spela in nya låtar, svarar han på frågor från Amnesty Press.

Adam Tensta

Varför valde du att engagera dig i Small Places Tour?

  • Jag vill passa på att ta chansen att påverka. Just nu finns det utrymme för mig att göra en form av socialt arbete och jag vill utnyttja den möjligheten som jag har nu när jag hörs och syns i media, säger Adam Tensta.

Hur har kändisskapet påverkat ditt sociala engagemang?

  • Jag kan lägga ner mer tid nu, som sagt har jag också större utrymme att faktiskt kunna påverka. Engagemanget har alltid funnits där, men tidigare har jag inte vetat hur jag bäst kunde göra någon skillnad. Nu är jag lite av en representant, ett språkrör, från där jag kommer ifrån, vilket har gjort att människor lyssnar till det jag har att säga.

Utgångspunkten i allt Amnestys arbete är att alla människor har rättigheter. Det är allas skyldighet stå upp för, inte bara sina egna, utan också för andras rättigheter. Det ger du tydligt uttryck för i flera av dina låttexter. Hur praktiserar du det ansvaret när strålkastarljuset slagits av?

  • För det första har jag alltid förlitat mig till mig själv. Om man är stark själv kan man stå upp för andra. Jag har lyckats hålla distans när jag blivit kallad för öknamn och blivit diskriminerad. Att jag har upplevt att bli betraktad som en outsider har jag kunnat använda positivt. Allt det jag skrivit i mina låttexter är egna erfarenheter.

Vad artister gör med sitt kändisskap kan få stor inverkan - ni har möjligheten att påverka och nå ut till en bred publik. Vad tycker du att artister har för ansvar?

  • Vissa gör musik för att påverka; andra gör det enbart för musikens skull, som en ventil. Jag tycker det är upp till var och en att bestämma vad man vill göra, om man inte har tagit på sig ett socialt ansvar finns det ingen som kan tvinga en till det. För mig personligen ser jag det som en skyldighet att utnyttja det utrymmet jag har givits. Av egen erfarenhet vet jag att engagemang smittar av sig.

Vad tror du måste till för att öka medvetenheten kring mänskliga rättigheter och för att få människor att stå upp för sig själva och för andra?

  • Till att börja med måste man veta om att det finns problem. Alla måste få veta hur verkligheten ser ut! Därför är det otroligt viktigt att informera om dessa frågor. Nästa steg är att göra något konkret. Internet har gjort världen mindre, och det har skapat ett större och bredare engagemang än tidigare.

Ett arbete som pågår inom svenska Amnesty just nu är att öka mångfalden. Unga killar, speciellt från förorten, är en grupp man inte lyckats attrahera till organisationen. Varför är det så och vad kan man göra för att nå den här gruppen?

  • Det gäller att visa sig och våga sticka ut. Man får tänka efter vad som kan vara attraktivt för människor som har fullt upp med sina egna problem och därför fokuserar på den lilla verklighet de lever i. Den här gruppen tillåts inte komma in i samhället, de kan alltid ta bussen till stan men väl där tillåts de inte ta del av det som finns. Om de inte tar sin plats i samhället är det svårt för dem att intressera sig för Amnestys typ av arbete.

En viktig fråga som Amnesty jobbar med är olika former av kvinnoförtryck. Det finns en uppfattning och en kritik mot hiphopen som sådan att den har ett skevt kvinnoideal och är kvinnoförtryckande. Hur ser du på det här?

  • Precis som allt annat så baseras det på ett missförstånd. Det här problemet finns inom alla musikgenrer och det är upp till var och en att välja hur man ska förhålla sig till det. Vi är skitmedvetna, och väljer själva vilken väg vi ska gå. Till exempel så har vi inte lättklädda tjejer i våra videos, men det är ju också en definitionsfråga. Det är svårt, och det finns alltid de som tycker att man gör fel. Men jag tycker i alla fall att det behövs fler människor som tänker som oss i den här branschen.

Samtidigt som hiphopen har fått utstå mycket kritik så har den också en tradition av att kämpa mot förtryck och för mänskliga fri- och rättigheter, vilket du ger ett starkt uttryck för i låten ”Bangin on a System”. Hur upplever du att klimatet ser ut i musikbranschen idag?

  • Jag skulle vilja säga att de flesta som sysslar med musik i Sverige idag är medvetna. Hiphopen är en ärlig musikform - man är den man är helt enkelt. Jag debatterar mycket med mina kollegor hur vi ska belysa dessa problem. Kanske det leder framåt, kanske inte. Jag är hur som helst glad att det förs en dialog, tidigare var det mer tabubelagt. Nu har den gränsen suddats ut och man kan tala öppet om sådant som verkligen betyder något. Hopp finns, betonar Adam Tensta.

Turnén är nu i full gång; den 10 oktober spelade den peruanska världsartisten Susana Baca på världskulturmuseet i Göteborg. Över 700 besökare, inklusive den peruanske ambassadören, var på plats och njöt av hennes afroperuanska rytmer. Även Susan Bacas övriga spelningar i Europa ingår i Small Places Tour.

Susana Baca

Läs mer om Small Places Tour här

Av: Emma Mossberg

reportage | 2008-10-17