ÅRSMÖTET: En Amnestyveteran på sitt 45:e årsmöte

Besök av Ahmed Agiza, som av Sverige skickades till tortyr i Egypten år 2001, och påverkanstorg för att förbereda motionsbesluten och val av ny styrelse var några av händelserna vid Amnestys årsmöte i Sunne. Amnesty Press har intervjuat Bo Lindblom som deltar på sitt 45:e årsmöte.

reportage | 2013-05-04
Av: Jessica Stensell
Amnestys årsmöte pågår i Sunne.

Amnestys årsmöte pågår i Sunne. Foto: Lisa Silver

På lördagen fortsatte Amnestys årsmöte i Sunne där Ahmed Agiza fick ett varmt mottagande när han tackade Amnesty för dess arbete när han satt fängslad i Egypten. Han hämtades av Säpo den 18 december 2001 och fördes tillsammans med Mohammed Alzery till Bromma där de överlämnades till maskerade CIA-agenter. Amnesty utfärdade den 19 december 2001 en blixtaktion men då hade planet redan landat i Egypten där männen utsattes för tortyr. Nu har Ahmed Agiza återförenats med sin familj i Sverige.

Widney Brown från Amnestys internationella sekretariat höll ett anförande inför årsmötet om Amnestys nya utveckling och medverkade på ett seminarium om digital yttrandefrihet. Flera andra seminarier hölls också innan årsmötesdeltagarna övergick till att vid påverkanstorg förbereda beslut kring det 20-tal motioner som det ska beslutas om under söndagen.

På lördagen var det också ett odramatiskt val där den nya sektionsstyrelsen valdes enligt valberedningens förslag.

Bo Lindblom deltar i sitt 45:e årsmöte.

Bo Lindblom deltar i sitt 45:e årsmöte. Foto: Jessica Stensell

En veteran på sitt 45:e årsmöte

Bo Lindblom, 83 år och aktiv inom Amnesty sedan 1969, är i år på sitt 45:e årsmöte (svenskt rekord). Han jobbar inom Laholmsgruppen med Burma, Nordkorea och dödsstraffet i USA, och är Burmasamordnare och distriktsombud i Halland.

Vilka är höjdpunkterna på årsmötet hittills?
– Ahmed Agiza är främsta höjdpunkten. Det är tradition att bjuda in frigivna för att tala på mötet, och det ger mycket stimulans. Jag tror att det är väldigt viktigt. Alla jag pratar med om årsmötena minns alltid en gästande person som varit föremål för vår verksamhet.

– Min grupp jobbade i elva år för en man som satt inspärrad på ett sjukhus för sinnessjuka i Sovjet på grund av sin kritik mot regimen. När han blev frigiven ordnade vi med en biljett till Laholm. Det var en stor upplevelse för oss att få träffa honom.

Vad tycker du om påverkanstorg?
– Det är inte representativt, helt enkelt. Argumentet för att ha påverkanstorg är att göra det hela roligare och anpassa det till ungdomarna. Det är nonsens och en undervärdering av engagerade ungdomar tycker jag. Man antar att de inte skulle klara av ett möte. Metoden vi hade innan var enkel och lättfattlig, fast kanske inte så rolig. Men jag tycker att det är larvigt att sparka ut ett fungerande system för att det ska vara roligt. Vill man vara rolig så kan man berätta historier under sina anföranden istället.

Hur är årsmötet i år jämfört med tidigare år?
– Årsmötena har ändrat sig uppåt och nedåt gradvis, så det beror på vilket år jag jämför med. Det som är föredömligt på det här mötet är att vi bor och har mötet på samma plats. Jag uppskattar det eftersom mycket av det viktiga är samtalen med andra medlemmar. Det försvinner till stor del om man måste rusa iväg till bussar.

Vad borde förbättras till nästa år?
– Vi borde återgå till det formella mötet istället för att ha påverkanstorg. Jag tycker också att vi borde diskutera mer konkret vad vi har för inriktning och vad det ger för resultat, det har blivit väldigt abstrakt. Ska du vara till nytta i Amnesty måste du också vara kritisk. Amnesty gör i helsike bra saker, men frågan är vad som inte görs och varför vi inte gör det. Vilka är kriterierna som gör att insatserna till Nordkorea inte stärks till exempel?

– En annan sak Amnesty borde göra är att inte ge upp gamla olösta fall, vi får se till att väcka intresset hos grupperna. 1973 jobbade vi för 3 650 fångar och nu för tiden arbetar vi för max 230 fångar per år. Jag känner mig bekymrad över det. Amnesty har haft ett utvidgande av mandatet som har varit bra, arbetet för homosexuella och mot könsstympning till exempel, men det är inte bra att vi haft en sådan sänkning av jobbet med att få fångar frigivna.

Text och bild: Jessica Stensell

reportage | 2013-05-04
Av: Jessica Stensell