Afghanistan: Våldet trappas upp inför landets första fria val

reportage | 2004-07-07

För första gången i Afghanistans historia var fria och öppna val planerade att hållas i september. Valet har nu skjutits upp för andra gången, och i skrivande stund diskuterar FN med Afghanistans president, Hamid Karzai, hur man ska fortskrida. Flera faktorer riskerar att allvarligt underminera valets legitimitet. Laglösheten breder ut sig och de lokala krigsherrarnas skräckvälden kvarstår. Det utbredda kvinnoförtrycket fortsätter i stora delar av landet. Straffrihet råder för de människorättsbrott som begåtts under krigsåren, och många av förövarna ställer till och med upp som kandidater i valet. Talibanerna bedriver en blodig våldskampanj i syfte att avskräcka befolkningen från att rösta. Allt fler börjar nu ifrågasätta huruvida valen över huvud taget kommer att kunna hållas inom den närmaste framtiden. Och om de genomförs, hur demokratiska kommer de att bli i ett land som fortfarande präglas av terror, våld och förtryck?

Afghanska flyktingar framför Amnestys flagga.

Våldskampanj inför valet
En våg av våldsdåd relaterade till valet har sköljt över Afghanistan den senaste tiden. Den 27 juni dödades 16 afghanska män av talibaner som fått reda på att männen registrerat sig för att få sina röstkort. Dagen därpå dödades två kvinnor och ett barn av en bomb som placerats i en minibuss som hyrts för att transportera valarbetare. Ytterligare tolv personer skadades i attentatet mot valarbetarna, som var på väg till Nangaharprovinsen för att där påbörja registreringen av väljare.

  • Mördarna ville antagligen vända den trend mot ett brett kvinnligt deltagande som vi ser. Men de kommer inte att uppnå sitt mål, sade Jean Arnault, representant för FN:s generalsekreterare, rapporterar FN:s nyhetssida IRIN.

Attackerna mot valarbetare försvårar registreringen av väljare. Risken finns att afghaner i de mest utsatta områdena, de pashtun-dominerade södra och östra regionerna, inte kommer att lyckas registrera sig i tid och därmed hindras från att rösta. Samtidigt bedriver talibanernas ledare en propagandakampanj i byarna på landsbygden, där människor varnas för att registrera sig inför det val som talibanerna anser vara ett påtvingat, amerikanskt påfund, rapporterar New York Times. Institutet för krigs- och fredsrapportering, IWPR, rapporterar om handskrivna affischer med regelrätta dödshot mot afghaner som väljer att registrera sig inför valet. Även journalister och oberoende kandidater har hotats till livet och trakasserats.

Tilltagande laglöshet hindrar återuppbyggnaden
Nästan tre år efter att talibanerna störtades från makten strider den USA-ledda koalitionen och de afghanska regeringsstyrkorna fortfarande mot kvarvarande talibaner och deras allierade i form av misstänkta al-Qaida-krigare. Koalitionsstyrkorna säger sig ha dödat minst 80 talibaner under ett tre veckor långt anfall i den södra provinsen Zabul i maj, rapporterar The Boston Globe.

  • I jämförelse med Irak så går allt mycket bra i Afghanistan, men i jämförelse med hur det skulle kunna vara så går det inte bra alls, säger Andrew Wilder, chef för en afghansk tankesmedja, till The Boston Globe.

Amnesty har länge uppmanat världssamfundet att inte vända blicken från Afghanistan. Bristen på säkerhet i landet är alarmerande, och om inte den tilltagande laglösheten stoppas så riskerar landet ett fullskaligt krig, varnade Amnesty i mitten av juni.

Även de internationella hjälparbetare som verkar i Afghanistan har drabbats av det tilltagande våldet. Nyligen mördades fem personer från Läkare Utan Gränser, och dessförinnan skedde det uppmärksammade attentatet i vilket elva kinesiska byggarbetare dödades. Sedan början av 2004 har minst 29 hjälparbetare dödats. Nästan dagligen utförs väpnade attacker mot utländska hjälparbetare, den afghanska civilbefolkningen och de amerikanska trupperna, rapporterar BBC. Den totala bristen på säkerhet har lett till att flertalet av de frivilligorganisationerna (NGO:s) dragit sig tillbaka från de farligaste områdena. De flesta organisationerna koncentrerar nu sin verksamhet till huvudstaden Kabul, trots att det största behovet av hjälp finns på landsbygden.

  • Om den nuvarande utvecklingen fortsätter så blir det omöjligt att fortsätta återuppbyggnaden av Afghanistan, säger Paul O'Brien från biståndsorganisationen Care International till BBC.

Afghanistans barn drabbas hårt när den bristande säkerheten hindrar hjälporganisationer från att utföra sitt arbete.

NGO:s kritiska till Nato-förstärkning
Den 28 juni höll Nato ett toppmöte i Istanbul. Då meddelades att ytterligare Nato-trupper med FN-mandat kommer att sändas till Afghanistan i ett försök att stabilisera läget inför valet. I Afghanistan finns idag cirka 6 500 Nato-soldater, ett antal som nu kommer att öka till 10 000. Beslutet om förstärkning kom efter att den afghanske presidenten, Hamid Karzai, vid upprepade tillfällen varnat för att valet hotas om inte säkerheten förbättras.

När president Karzai talade på Nato-mötet så tackade han Nato för beslutet att sända förstärkningar till Afghanistan, men betonade också att situationen är akut och att det är mycket bråttom, skriver BBC.

Flera frivilligorganisationer som arbetar i Irak tvivlar dock på att den planerade förstärkningen av Nato-närvaron är tillräcklig, rapporterar FN:s nyhetssida IRIN. De 10 000 Nato-soldater som kommer att finnas i Afghanistan för att upprätthålla ordningen kan jämföras med de 40 000 man som arbetade med liknande uppgifter i Kosovo. Detta trots att Kosovo till ytan endast är en tiondel så stort som Afghanistan, skriver Human Rights Watch på sin hemsida. Av de 6 500 soldater som finns på plats idag så är hela 6 200 stationerade i Kabul, och en anmärkningsvärt stor andel av dem är sysselsatta med att skydda europeiska ambassader.

Human Rights Watch ser det afghanska valet som en ödesfråga för Nato.
- Som det ser ut nu så är Afghanistans framtid och Natos trovärdighet fullständigt sammanflätade, säger Sam Zarifi, chef för Human Rights Watch i Asien.
- Om inte valen kan hållas till följd av bristande säkerhet så vilar ansvaret tungt på USA:s och de Nato-allierades axlar, fortsätter Zarifi.

Amnesty Internationals generalsekreterare Irene Khan vid en fredsmanifestation i Afghanistan 2001.

Fler och fler organisationer börjar också ifrågasätta Nato-styrkornas struktur och taktik.

  • Vi tror att man bör fokusera mer på de orsaker som ligger bakom våldet, säger Sally Austin från CARE International till IRIN.

Austin nämner bland annat droger, de lokala krigsherrarnas fortsatta inflytande och bristen på utbildade afghanska poliser som några exempel på problem som måste åtgärdas om situationen ska bli bättre. Handeln med droger har ökat lavinartat och många länder fruktar att Afghanistan kommer att utvecklas till en gangsterstat som styrs av knarkkungar istället för av regeringen, skriver BBC.

  • Ansträngningarna att stävja narkotikahandeln i Afghanistan har inte bara misslyckats, situationen har förvärrats ytterligare för varje år sedan 2001, säger Antonio Maria Costa, chef för FN:s kontor för narkotikakontroll och brottsförebyggande, till BBC

En kultur av straffrihet
Ett stort problem inför valet är den totala straffrihet som råder i Afghanistan för människorättsbrott begångna under de 23 år av krig som landet genomlidit. Människorättsgrupper i landet blir allt mer frustrerade över att ingenting görs för att ställa krigsförbrytarna inför rätta.

-De grymheter som här har begåtts av flera olika aktörer under krigsåren är lika fruktansvärda som de övergrepp vi sett i forna Jugoslavien eller i Rwanda. Ändå har ingen räknat de döda i Afghanistan, skriver BBC:s korrespondent i Kabul.

För att illustrera de brott mot mänskligheten som begåtts i Afghanistan kan nämnas till exempel "de dödas dans" som iscensattes av den etniska minoriteten Hazara, som själv tidigare fallit offer för talibanernas massmord. Hazaras offer halshöggs stående. Deras huvudlösa kroppar läts sedan stappla omkring medan livet rann ur dem, skriver BBC. Men ingenting har gjorts för att utreda dessa, och otaliga andra, krigsförbrytelser.

En av de miljontals afghaner som tvingats på flykt undan de grymheter som kännetecknade krigsåren.

Andrew Wilder förklarar straffriheten på följande sätt:

  • En mycket kortsiktig kompromiss gjordes år 2001 efter att talibanerna fallit. Man beslöt sig då för att, i syfte att skapa stabilitet, inkludera alla lokala krigsherrar i det nya styret och på så sätt hålla dem på rätt sida och undvika konflikter, säger Wilder till BBC. Därmed skapades en kultur av straffrihet, och det är nu möjligt att komma undan med vad som helst så länge man har makt och inflytande. Om vi inte tar itu med att försöka skipa rättvisa så tror jag inte att vi någonsin kommer att få fred och stabilitet här, fortsätter han.

Denna olyckliga kompromiss har enligt Wilder lett till att många av dem som egentligen borde åtalas för grova brott mot mänskligheten istället besitter betydande makt och innehar positioner som gör att deras fortsatta samarbetsvillighet är avgörande för fredsprocessen, skriver BBC. Men de som bidrog till att utforma den politiska processen i Afghanistan förnekar att man medvetet blundat för krigsförbrytelser för att skynda på fredsprocessen:

  • För ett år sedan undersökte vi möjligheterna till nationell försoning. Vad vi fann var en allmänhet som i första hand ville få ett slut på de pågående övergreppen, och som var mycket intresserade av det internationella samfundets möjligheter att bidra till att de krigsherrar, som fortsätter att styra och ställa landet över, ställs inför rätta, säger Jean Arnault, FN:s högste representant i Afghanistan, till BBC.

Problemet är att flera av krigsherrarna har egna arméer och privata fängelser och de tillskansar sig både land och pengar med våld. De i särklass mest inflytelserika krigsherrarna är Rashid Dostum och Ismail Khan som båda kontrollerar stora delar av landet. Den välkände krigsherren Gulbuddin Hekmatyar kontrollerar ingen speciell region, men hans extrema fundamentalism och våldsamhet ger honom en särställning. För mer information om dem, se faktarutorna i slutet av artikeln.

Framtiden för Afghanistans kvinnor
Ett annat faktum som hotar att underminera valets demokratiska legitimitet är risken för ett mycket lågt valdeltagande bland landets kvinnor. New York Times rapporterar om svårigheterna med att få kvinnor att registrera sig.

I landets mest konservativa regioner visar kvinnor sig normalt inte utanför sitt hus. Detta innebär att valarbetare måste besöka varje kvinna i hennes hem om hon ska kunna registrera sig. Landets valarbetare står inför en omfattande och ibland farlig uppgift.

  • Folk har vid flera tillfällen kastat stenar på oss när vi kommit utan burkor, berättar Zahra, 18 år, för New York Times.

Zahra utgör, tillsammans med sin mamma och ytterligare en kvinna, just en sådan grupp som gör hembesök för att få kvinnor att registrera sig.

Detta är första gången i Afghanistans historia som kvinnor har möjlighet att rösta. Men de strikta regler som styr livet i flera stamkulturer försvårar processen. På många håll i Afghanistan är det till exempel förbjudet att fråga en man om hans hustrus namn, något som gör det näst intill omöjligt för kvinnor att registrera sig och få sitt röstkort, skriver New York Times.

Merparten av kvinnorna på landsbygden är analfabeter, vilket ytterligare komplicerar arbetet för valarbetarna. Kvinnorna får numera identifiera sig med ett tumavtryck istället för med sin signatur. Man har också för länge sedan slutat kräva fotolegitimation, då det i flera regioner anses strängt förbjudet att fotografera kvinnor.

Kvinnor är fortfarande oerhört utsatta i Afghanistan, och även om exempelvis tvånget att bära burka formellt försvann när talibanregimen föll, så kvarstår ett omfattande kvinnoförtryck i stora delar av landet. Institutet för krigs- och fredsrapportering , IWPR, beskriver bland annat hur konservativa islamistiska grupper utsett landets nya flickskolor till måltavlor. Enligt FN:s barnorgan UNICEF har ett tjugotal flickskolor utsatts för våldsamma attacker de senaste två åren. Många har totalförstörts av skottlossning och åter andra har bränts ned, vilket lämnat tusentals barn utan möjlighet till skolgång. Attackerna har skrämt många elevers familjer som nu överväger att ta sina döttrar ur skolan, rapporterar IWPR.

Afghanska kvinnor får hjälp att skriva en brottsanmälan.

Attackerna mot skolorna utgör endast en del i en växande oenighet kring kvinnors värde och framtida roll i det afghanska samhället. På frågan om huruvida utbildning inte är viktig även för kvinnor svarar exempelvis en 27-årig mullah i Logar-distriktet med att citera ett gammalt afghanskt ordspråk:

  • Kvinnan - antingen i hemmet eller i graven, säger Mir Wais till IPWR.

Den utbredda uppfattningen att kvinnan är mindre värd än mannen kommer till uttryck på en mängd olika sätt. Våldet och förtrycket mot kvinnor börjar ibland redan i livmodern. Dr Frozan som arbetar på ett sjukhus i Kabul berättar för IWPR om en ung flicka som kom till sjukhuset med spräckt livmoder och ett dött foster i magen. Fickans mamma förklarade att flickan var i femte månaden, och att en ultraljudsundersökning visat att hon väntade en dotter. Fadern, som blev rasande då han informerades om detta, misshandlade sin unga fru och satte sig till och med på hennes mage för att driva ut fostret.

  • Det är också vanligt att nyblivna mödrar på BB byter ut sina nyfödda döttrar mot pojkar, säger en annan doktor som vill vara anonym, till IWPR.

Att föda en son ses på många håll i Afghanistan som en stor bedrift, medan födseln av en dotter betraktas som ett socialt stigma, ett skamligt misslyckande. De patriarkala strukturerna i Afghanistan är mycket gamla, de understöds på flera sätt av lagstiftningen som favoriserar män, och kommer antagligen att ta lång tid att förändra. Men arbetet för ett jämställt Afghanistan måste börja någonstans, och FN har därför nyligen lanserat ett utbildningsprogram i syfte att träna statligt anställda i att hantera med genusfrågor. Och i vissa regioner ser faktiskt bilden något ljusare ut.

  • Här i de södra regionerna går det bättre, berättar Sonja Bachmann för New York Times. Sonja Bachmann är ansvarig på FN:s kontor i Kandahar.
  • Här är 23 procent av de registrerade väljarna kvinnor, en siffra som stigit från 13 procent då registreringskampanjen drog igång i början av året. Och då är det ännu endast en fjärdedel av det totala antalet röstberättigade här som har hunnit registrera sig, säger Bachmann.

Ett annat gott tecken är att prästrådet i södra Afghanistan, som består av flera mycket viktiga religösa ledare, nyligen fastslog att kvinnor har rätt att rösta, skriver New York Times.

  • Flera mullor i distriktet har också anlitats för att hjälpa till med registreringen, berättar Bachmann.

Krigsherrar i Afghanistan:

Rashid Dostum
Rashid Dostum är en mycket kontroversiell figur som har stridit på snart sagt alla sidor i de olika väpnade konflikter som utspelat sig i Afghanistan de senaste decennierna. Vid flera tillfällen har hans politiska karriär tyckts ödelagd, men tack vare sin förmåga att ohämmat byta sida har han alltid lyckats komma tillbaka, skriver BBC.

Under den sovjetdominerade perioden övergick Dostum, från att ha varit en facklig ledare som arbetat på ett gasfält, till att strida för Sovjetunionen som ledare för en uzbekisk milis. Därefter anslöt han sig till president Najibullah och stred mot Mujahedin. Men i början av 1990-talet bytte Dostum sida och började istället att kämpa för Mujahedin. Sedermera drog han sig tillbaka till landets norra delar där han har sin maktbas, och 1997 hade han makten över vad som kunde betecknas som mindre stat i norra Afghanistan, skriver BBC. Staden Mazar-i-Sharif var hans starka fäste.

Dostum styrde sitt rike med järnhand. Bland annat rapporteras han ha beordrat offentliga avrättningar av kriminella, som då vanligtvis krossades till döds med hjälp av pansarvagnar. Dostum jämförde sig själv med Tamerlane, den legendariske uzbekiska ryttare som erövrade Afghanistan på 1300-talet och grundlade ett imperium som räckte från Bagdad till Kinas västra gräns, skriver BBC.

Men 1998 kom Dostums härskardrömmar på skam, och han tvingades av talibanerna att fly till Turkiet. Inte förrän 2001 återvände han till Afghanistan, där han kom överens med sin förre rival, den numera avlidne Ahmed Shah Massoud, om att de gemensamt skulle slåss mot talibanerna.

Dostum är i dag knuten till president Karzais regering.

Ismail Khan
Ismail Khan är en av Afghanistans äldsta krigsherrar. Sedan han i november med våld återtog makten över regionen Herat och blev guvernör där, är han nu en av landets mäktigaste män. Ismail Khan leder en stor grupp tadzjiker och har en egen armé som är flera tusen man stark. Och, kanske viktigast av allt, han är rik nog att betala sina soldater. Han åtnjuter stor respekt, även bland sina motståndare, då han är en av de få som lyckats fly från talibanernas fängelser, skriver BBC. Även om Ismail Khan har svurit Hamid Karzais myndighet sin lydnad, så har han vid ett flertal tillfällen demonstrerat sitt oberoende.

Regionen Herat betraktas av många som Khans eget rike, och han kallas i folkmun fortfarande för "emiren" och inte "guvernören". Han har skapat en omfattande kult kring sin personlighet och hans ansikte syns överallt på affischer. Lokalt åtnjuter Khan ett stort folkligt stöd, även om vissa röster kritiserat bristen på demokrati, skriver BBC.

Gulbuddin Hekmatyar
Krigsherren Gulbuddin Hekmaytar leder Mujahedin-fraktionen Hezb-e-Islami, en av de grupper som deltog i kampen mot den sovjetiska ockupatonen av Afghanistan. Hezb-e.Islami anklagas för att ha stått bakom en stor del av den terror och det lidande som gjorde att många afghaner i början välkomnade det talibanska styret, skriver BBC.

När talibanerna tog makten 1996 flydde Hekmatyar till Iran. Men efter en tid blev hans extremism och hans fientliga uttalanden om både USA och president Karzai alltför obekväma för Iran, som valde att utvisa honom. Hekmatyar befinner sig nu på okänd ort i Afghanistan, eftersökt både av afghanska myndigheter och CIA för terroristverksamhet. Hekmatyar säger sig bedriva ett heligt krig mot de utländska styrkorna.

  • Hezb-e-Islami kommer att utkämpa jihad tills de utländska trupperna är borta och afghanerna har installerat en islamisk regering, sade Hekmaytar i ett meddelande i december förra året.

Afghanistan under 1900-talet (källa: BBC)

1919 - Afghanistan återvinner sin självständighet efter ett tredje krig mot brittiska styrkor.

1926 - Amanullah utropar sig själv till kung. Han försöker införa sociala reformer men stöter på motstånd från landets konservativa krafter. Tre år senare tvingas han fly landet.

1933 - Zahir Shah blir kung. Afghanistan förblir en monarki under de fyra följande decennierna

1953 - General Mohammed Daud blir premiärminister. Han vänder sig till Sovjetunionen för ekonomiskt och politiskt stöd. Han introducerar en rad reformer, bland annat avskaffas "purdha", sedvänjan att gömma undan kvinnor från allmänhetens åsyn.

1964 - Konstitutionell monarki införs

1973 - Mohammed Daud tar makten genom en statskupp och inför republik. Han försöker spela ut Sovjetunionen och västmakterna mot varandra. Detta leder till att landets vänsterfraktioner gemensamt börjar motarbeta honom.

1979 - I ännu en statskupp dödas Mohammed Daud. Det kommunistiska "Folkets demokratiska parti", PDPA, tar makten. Samtidigt börjar flera etniska och religösa ledare, som motsätter sig de sociala reformerna, göra uppror på landsbygden.

1979 - Vänsterledaren Hazifullah Amin vinner den maktkamp han utkämpat med en annan vänsterledare, Mohammed Taraki. Upproren på landsbygden fortsätter och Afghanistans armé kollapsar. Sovjetunionen sänder in trupper som avlägsnar Amin från makten och avrättar honom.

1980 - Babrak Karmal, tar över makten inom PDPA, uppbackad av sovjetisk militär. Men motståndet mot regimen ökar och flera mujahedingrupper kämpar mot den sovjetiska armén. USA, Pakistan, Kina, Iran och Saudiarabien stöttar med vapen och resurser. Under 1980-talets första hälft tvingas uppemot halva Afghanistans befolkning på flykt.

1988 - Ett fredsavtal tecknas och Sovjet drar tillbaka sina trupper. Men inbördeskriget fortsätter och mujahedin försöker störta Najibullah som ersatt Babrak Karmal vid makten.

1992 - Najibullah störtas från makten och rivaliserande milisgrupper kämpar om inflytandet.

1996 - Talibanerna tar kontrollen över Kabul och en extrem version av islam introduceras. Kvinnor förbjuds att arbeta och sharialagar tillämpas strikt.

1998 - Tusentals människor omkommer i jordbävningar. USA misstänker att Usama bin Laden, som bombat amerikanska ambassader, verkar i Afghanistan. USA attackerar med missiler.

1999 - FN inför ett luftembargo och ekonomiska sanktioner mot Afghanistan för att framtvinga ett utlämnande av Usama bin Laden.

2001 Januari - Talibanerna spränger de gigantiska Buddha-statyerna i luften, trots internationella ansträngningar för att rädda statyerna.

2001 oktober - USA och Storbrittannien genomför flyganfall mot Afghanistan då talibanerna vägrat att lämna ut Usama bin Laden efter attackerna i New York den 11 september.

Afghanska flyktingar vid gränsen till Pakistan. Taggtråd har satts upp för att hindra flyktingar utan giltiga handlingar att passera.

2001 december - Talibanernas sista starka fäste i Kandahar faller. Afghanska grupper tecknar ett avtal i Bonn om att bilda en interimsregering. Den pashtunska royalisten Hamid Karzai utnämns till ledare för en interimsregering bestående av 30 personer.

2002 - De första utländska, fredsbevarande trupperna anländer. Hamid Karzai väljs i juni till statsöverhuvud i en Loya Jirga - en traditionell rådsförsamling. I juli mördas vice presidenten Haji Abdul Qadir av pistolmän i Kabul. I september utsätts även Karzai för ett mordförsök men undkommer.

2003 - Nato tar över ansvaret för säkerheten i Kabul. Det är organisationens första åtagande någonsin utanför Europa.

2004 - En ny Loya Jirga antar i januari en ny konstitution som ger presidenten en stark position. I mars annonserar Karzai att landets första val skjuts upp till september.

Nina Persson
Amnesty press, praktikant

reportage | 2004-07-07