Turkiet: ”Det mest skrämmande är oförutsägbarheten”

När ingen vet vad som är olagligt blir tillvaron otrygg. I Turkiet har rättsstatens principer satts ur spel och vad som är tillåtet ändras från dag till dag. Ordet ”oförutsägbart” återkom gång på gång under Amnestys seminarium ”Hot, risker och hopp – läget för MR-aktivister i Turkiet” den 24 maj på ABF i Stockholm. I sommar fortsätter terroristrättegången för İdil Eser, tidigare generalsekreterare för Amnesty Turkiet.

reportage | 2019-05-28
Av: Jennie Aquilonius
İdil Eser, tidigare generalsekreterare för Amnesty Turkiet och numera gästforskare på Norwegian Centre for Human Rights vid Universitetet i Oslo, på Sveavägen i Stockholm.

İdil Eser, tidigare generalsekreterare för Amnesty Turkiet och numera gästforskare på Norwegian Centre for Human Rights vid Universitetet i Oslo, på Sveavägen i Stockholm. Foto: Jennie Aquilonius

Hot, trakasserier och godtyckliga fängslanden. Läget är osäkert för dem som försvarar mänskliga rättigheter i Turkiet. Men många som kämpar har inget val, de måste höja sina röster för att överleva, det säger İdil Eser, tidigare generalsekreterare för Amnesty Turkiet och numera gästforskare på Norwegian Centre for Human Rights vid Universitetet i Oslo, på Amnestys seminarium om läget för människorättsaktivister i landet.

– Det är en fråga om liv och död just nu, eftersom det är rätt uppenbart att förtrycket kommer att öka mer och mer och sprida sig till fler delar av samhället, säger hon.

İdil Eser befinner sig själv mitt i en rättsprocess. Hon är en av de så kallade ”Istanbul 10”, tio aktivister som greps den 5 juli 2017, anklagade för att stötta olika väpnade terrororganisationer. Bland dem finns också den svenske säkerhetsexperten Ali Gharavi. I samma veva greps även Amnestys hedersordförande i Turkiet, Taner Kılıç, även han anklagad för terrorism.

Paul T. Levin, Institutet för Turkietstudier, İdil Eser, tidigare generalsekreterare för Amnesty Turkiet och Ami Hedenborg, Amnesty Sverige och moderator vid seminariet ”Hot, risker och hopp – läget för MR-aktivister i Turkiet”, arrangerat av Amnesty, Palmecentret, Stockholms universitet och ABF.

Paul T. Levin, Institutet för Turkietstudier, İdil Eser, tidigare generalsekreterare för Amnesty Turkiet och Ami Hedenborg, Amnesty Sverige och moderator vid seminariet ”Hot, risker och hopp – läget för MR-aktivister i Turkiet”, arrangerat av Amnesty, Palmecentret, Stockholms universitet och ABF. Foto: Jennie Aquilonius

Med på seminariet finns Paul T. Levin, föreståndare för Institutet för Turkietstudier vid Stockholms universitet. Han gav en kort bakgrund till läget i landet.

Turkiet har en lång historia av förmyndardemokrati, alltså en demokrati med flera partier och fria val, men där militär, säkerhetstjänst och rättsväsende satt gränserna för vad som accepterades. Det skedde också militärkupper 1960, 1971 och 1980.

På 1990-talet började landet öppnas upp och liberaliseringen ökade i samband med Turkiets process för att bli medlem i EU. Utrymmet för civilsamhället vidgades och det gjordes flera demokratiseringsreformer. Nu har den utvecklingen avstannat och börjat gå tillbaka. Det beror på flera händelser, senast det misslyckade kuppförsöket i juli 2016.

Det fick president Recep Tayyip Erdoğan att utlysa undantagstillstånd och förtrycket ökade. 2018 hade, enligt en rapport från Europeiska Unionen, 150 000 personer tagits i förvar och 78 000 arresterats. 118 000 statsanställda hade blivit av med sina jobb, enligt myndigheterna har dock 40 000 av dem återinsatts.

Ett stort antal skolor, medier och civilsamhällesorganisationer har stängts ner. Tillsammans med kollegan Åsa Eldén har Paul T. Levin skrivit rapporten Swedish aid in the era of shrinking space – The case of Turkey.

De har bland annat intervjuat aktivister som berättade att det är extremt svårt att arbeta med mänskliga rättigheter i Turkiet i dag.

– Det fanns mycket rädsla och osäkerhet eftersom förtrycket är ojämnt och oförutsägbart. Det är en skillnad mot tidigare, förut visste du att du till exempel inte kunde prata om ett självständigt Kurdistan. I dag är det svårt att förutsäga vad som kan få dig i fängelse, säger Paul T. Levin.

İdil Eser håller med om att oförutsägbarheten är ett av huvudproblemen:

– En dag kan du få tillstånd att hålla en kvinnodemonstration, nästa dag attackeras den. På ett ställe kan du ordna en Prideparad, men inte på ett annat. Någon kan kritisera Erdoğan hårt utan att något händer, medan en annan person som säger något mildare hamnar i fängelse.

Hennes egen rättsfall är ett sådant exempel. Likaså affärsmannen och civilsamhällsledaren Osman Kavalas, han har suttit fängslad i cirka 600 dagar utan rättegång.

 I juli ska den rättsliga processen mot İdil Eser, tidigare generalsekreterare för Amnesty Turkiet, fortsätta. Hon satt häktad i 113 dagar men frigavs mot borgen.

I juli ska den rättsliga processen mot İdil Eser, tidigare generalsekreterare för Amnesty Turkiet, fortsätta. Hon satt häktad i 113 dagar men frigavs mot borgen. Foto: Jennie Aquilonius

Ett annat exempel är de sex journalisterna på dagstidningen Cumhuriyet som fängslades igen den 25 april i år, anklagade för terrorrelaterade brott.

İdil Eser berättar att Turkiet nästan helt förlorat sin fria press. I dag kontrolleras omkring 95 procent av medierna av staten. Olika internetsajter och mindre tidningar fyller i stället den fria journalistikens roll.

– Ett av huvudproblemen är att det är svårt att nå människor. Regeringen har också röstat igenom en ny lag om att de får stänga ner nätsajter och sociala medier. Det innebär att det blir alltmer skvaller och viskningar, säger hon.

Paul T. Levin berättar att det finns teorier bland många aktivister inom civilsamhället om att godtyckligheten är en uttänkt strategi; godtyckligt förtryck är mer effektivt, eftersom människor inte vet vad de kan förvänta sig.

– Men jag inte så säker på att det är en medveten strategi. Det kan också vara ett resultat av att när det inte längre finns en fungerande rättsstat så gäller inte lagen, och då blir allt oförutsägbart, säger han.

 I Istanbul vann CHP lokalvalet men valet ska göras om 23 juni. Här Taksim-torget i centrala Istanbul.

I Istanbul vann CHP lokalvalet men valet ska göras om 23 juni. Här Taksim-torget i centrala Istanbul. Foto: FaceMePLS/Wikimedia

Samtidigt är de båda hoppfulla. Under rapportskrivandet imponerades Paul T. Levin av motståndskraften hos civilsamhället. İdil Eser berättar glatt att det största oppositionspartiet CHP visar livstecken för första gången på länge. Den 31 mars vann CHP lokalvalet i Istanbul, Ankara och Izmir. Erdoğan vägrar dock erkänna sig slagen, hänvisar till oegentligheter och har överklagat resultatet i Istanbul. Omval ska nu hållas den 23 juni.

När Amnesty Press träffade İdil Eser för ett år sedan hade hon släppts fri mot borgen efter 113 dagar i fängelse.

Före seminariet på ABF berättade hon att nästa rättegångsförhandling ska hållas den 16 juli. Då kommer åklagaren förkunna ifall ”The Istanbul 10” ska frias eller hur många år de bör dömas till. Själva domen väntas i höst.

– Allt är uppe i luften, säger İdil Eser. Under vanliga omständigheter hade jag sagt att vi alla borde frias, enligt lagen. Men nu fungerar lagen på ett outgrundligt sätt, det är mer som ett lotteri, så vi får se.

Glädje i Istanbul. İdil Eser (till vänster) efter att hon frigivits ur häkte den 26 oktober 2017.

Glädje i Istanbul. İdil Eser (till vänster) efter att hon frigivits ur häkte den 26 oktober 2017. Foto: Begum Basdas /AI Turkey

Hon menar att domar mot andra människorättsförsvarare visar på att regimen kör på en hårdare linje. Å andra sidan är två utländska medborgare, svensken Ali Gharavi och tysken Peter Steudtner, involverade i det här fallet, och den internationella pressen kan påverka ärendet positivt.

– Anklagelserna är fåniga och det finns inga bevis för något brott, såklart, men det har inte hindrat domare från att döma andra personer tidigare. Det mest skrämmande med Turkiet, just nu, är att allt är så oförutsägbart.

Hon väntar sig en lång process. Oavsett domen kommer någon sida att överklaga. Just nu gästforskar İdil Eser på Norwegian Centre for Human Rights vid Universitetet i Oslo.

Hon vill studera fångars rättigheter i Turkiet och helst göra en kvantitativ studie av vilka övergrepp de utsatts för och hur fångarnas klagomål förändrats över tid. Hon ska också göra en kvalitativ studie med intervjuer med tidigare och nuvarande fångar:

– Jag planerar också en forskningsartikel om hur internationella ickestatliga organisationer omorganiserar sig i dagens atmosfär. Jag menar att arbetsvillkoren förändras med det aktuella hotet mot mänskliga rättigheter.

Jennie Aquilonius
jennie.aquilonius@gmail.com

Läs mer om Turkiet från Amnesty Press

Minnet av Hrant Dink lever – Mordet i Istanbul som världen inte har glömt (22 januari 2019)

Mellan förtvivlan och glimtar av hopp i Erdoğans Turkiet (21 november 2018)

Taner Kılıç fri mot borgen (27 augusti 2018)

Turkiet och Ungern angår oss alla (26 augusti 2018)

Turkiets ödesval – har oppositionen en chans mot Erdoğan? (21 juni 2018)

Turkiet: Hårdare tag från omvärlden eller fortsatt dialog? (27 april 2018)

Erdoğans Turkiet: Inget hopp om ljuspunkter (29 mars 2018)

Istanbul: Tusentals hyllade minnet av den mördade redaktören Hrant Dink (20 januari 2018)

En lång dag i Istanbul (21 november – även i nummer 4/2018)

MR-DAGARNA2017: Feminister under hot i Turkiet (12 november 2017)

”Jag kan inte se något alternativ till Erdoğan” (20 september 2017)

”Turkiet är inte Erdoğan” (8 september 2017)

Turkiet: Vad kan göras för att stoppa utvecklingen? (17 augusti 2017)

Rädslan sprider sig i Turkiet (Krönika av Bitte Hammargren 12 juni 2017 – även i nummer 2/2017)

Minnet av Hrant Dink lever (15 februari 2017- även i nr 1/2017)

Can Dündar: Erdoğan har EU-ledarna på knä (23 december 2016)

Krigets återkomst (nummer 3/2016)

BOKMÄSSAN2016: Turkiets längtan till det som en gång var (30 september 2016)

Hon var på seminarium i Stockholm – nu är Sebnem Korur Fincanci häktad i Turkiet (23 juni 2016)

Prideparad förbjuds i Istanbul – Amnesty uppmanar till protester (18 juni 2016)

PRESSFRIHETENS DAG 2016: Turkiets journalister under allt hårdare tryck (3 maj 2016)

Turkiet: 2 000 rättsfall mot personer som anklagas för att ha skymfat Erdoğan (26 april 2016)

Turkiet dränker Edens lustgård (2 oktober 2015 , även i nummer 3/2015)

Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet (25 april 2016)

Vart är Turkiet på väg? (nummer 1/2016)

Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Kurder vill leda kampen för ett mer demokratiskt Turkiet - Amnesty Press rapporterar från Diyarbakir (5 mars 2013)

Jag bokar nästa resa till Istanbul (27 november 2012)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Yttrandefriheten sitter trångt i Erdogans Turkiet - ”70 journalister och författare fängslade” (15 juni 2011)

När bokstaven W blir en fråga om mänskliga rättigheter (6 oktober 2009)

Kampen för pressfrihet i Turkiet (5 juli 2007)

reportage | 2019-05-28
Av: Jennie Aquilonius