Sveket mot de prostituerade

böcker | 2007-03-05

Porr, horor och feminister
Petra Östergren
Natur & kultur
2006

Porr, horor och feminister är Petra Östergrens uppgörelse med det svenska porr- och prostitutionsmotståndet: i hennes ögon en moralistisk, sexualfientlig och osolidarisk historia. Den som följt de senaste månadernas debatt kring horans potentiella lycka kan lätt få intrycket av att Östergren titeln till trots uteslutande fokuserar på den svenska sexköpslagen. Och med trehundra sidor bakom sig är det bara att konstatera att den del av boken som behandlar porr och porrmotstånd mest är en uppladdning inför det avgörande slaget om prostitutionen.

Författaren har genomfört ett tjugotal intervjuer med kvinnor som av olika anledningar säljer sex, och detta är bokens styrka och Östergrens stora insats - hon låter människor som aldrig annars kommer till tals göra det. Hennes problematisering av sådant som makt, kön, sexualitet, feminism och det svåra, svåra systerskapet kräver också en eloge. Och Petra Östergren har ett öppet och fängslande tilltal där sidorna rinner förbi mig och där jag ibland får känslan av att hon sitter mitt emot och diskuterar med ingenting mer än en kopp kaffe mellan oss.

Med detta sagt så är Porr, horor och feminister ändå en mycket problematisk bok. Det är slående hur den kritik som Östergren kastar mot de senaste årens prostitutionsutredningar (begränsat urval, tendentiös förförståelse, manipulativ argumentation) kan vändas rakt mot henne själv. Hon har träffat tjugo sexsäljare/prostituerade som alla trivs bra med sin situation, vilket givetvis går att motivera. Men att utifrån detta ensidiga källmaterial utbrista: ”Om man lyssnar på sexsäljare rasar de flesta argument mot prostitution samman ett efter ett”, är faktiskt inte rimligt. Visst finns de sexsäljare/prostituerade som inte far illa av sin situation; att hävda något annat vore att nedlåta sig till en sunkig argumentation kring ”falskt medvetande”. Men ska samhället verkligen utformas efter de starka som faktiskt klarar sig?

Något som också stör läsningen av boken är det genomgående bruket av manipulativa argumentationsgrepp. Det känns onödigt att genom ”guilt by association” påpeka att Ny Demokrati minsann var porrmotståndare...

Östergren drar lättvindigt paralleller från sexköpslagen till en hypotetisk ”textköpslag” värdig totalitära stater och förknippar porrmotstånd med rashygien. Det är billiga trick som texten hade vunnit på att slippa. Jag ser hos Östergren också en stor uppgivenhet inför det köns- och klassförtryck vars existens hon åtminstone indirekt erkänner. Kvinnor säljer sex för att slippa slita ut sig på underbetalda skitjobb eller förnedras hos socialen – och det är helt i sin ordning! Kvinnor säljer sex för att hantera könsmaktsordningen i heterosexuella parförhållanden, och det är inga problem:

”Inte heller behöver sexualiteten i prostitutionen vara skrämmande eller väsensskild från annan sex. Ibland kan den t o m vara tryggare. För sexualitet är något som ibland kan användas som vapen i en vanlig parrelation där det inte alltid är så lätt att sätta gränser.”

Var finns Petra Östergrens vrede och vilja till att riva upp själva grunden för kvinnors ofrihet?
Man kan slutligen peka ut två centrala paradoxer i Porr, horor och feminister. Författaren rasar mot dem som reducerar den sexsäljande kvinnan till identiteten prostituerad, istället för att se henne som en kvinna ”som säljer tjänster med sexuell innebörd”. Samtidigt menar hon att de som i alla lägen ska ha tolkningsföreträdet i frågan är just de kvinnor som för tillfället råkar sälja sådana tjänster – som om prostitutionen faktiskt vore en del av deras innersta väsen.

Nästa paradox handlar om det svek som den svenska sexköpslagen, som alltså endast kriminaliserar köparen, anses innebära. Men om prostitution, som Östergren ständigt hävdar, bara är något som samtyckande vuxna sysslar med i all frivillighet – hur kan då sexköpslagen utgöra ett sådant enormt svek? Man kan självklart mot denna förståelse av prostitution opponera sig mot lagen rent ideologiskt, men att kalla den ett svek blir inkonsekvent. Om alla inblandade är där frivilligt kan de ju med sina många valmöjligheter lätt ägna sig åt andra saker, eller hur? För ett svek kan lagen bara vara om prostitution istället för om frivillighet handlar om desperation och tvång och total brist på valmöjligheter. Om den är en sista utväg. Och då torde sveket inte ligga hos sexköpslagen, utan hos det samhälle som tvingar människor allt närmare kanten.

Kristina Lindquist

böcker | 2007-03-05