En ren njutning

Betyg: 5 AP-nummer

Séraphine
Regi: Martin Provost
I rollerna: Yolande Moreau, Ulrich Tukur med flera
Land: Frankrike

Om man är svag för vackra filmer om stretsamma konstnärer som slutligen belönas är Séraphine den definitiva filmen. Om man dessutom är frankofil bör man rusa till biopremiären den 26 juni.

Yolande Moreau är lysande som Séraphine.

Allting är vackert i Séraphine. I betydelsen franskt vackert. Vackra hus, vackra möbler, och vacker natur. Bäcken som porlar genom skogsgläntan är vacker, träden som vajar i sommarvinden är vackra. Och skjortorna som Séraphine viker och lägger i en hög till den nye hyresgästen från Tyskland är också de vackra.

Filmen utspelar sig i den lilla franska staden Senlis i början av 1900-talet. I en adelsfamiljs praktfulla villa arbetar Séraphine som hushållerska. En dag flyttar en ny hyresgäst in i villan, den skygge och berömde konstkritikern Wilhelm Uhde som har flytt storstadens larm för lite lugn och ro på landsbygden.

Séraphine, som är i 45-årsåldern, är en lite udda person som inte gör mycket väsen av sig. Hon har små egenheter som ingen lägger märke till; talar med fåglarna i skogen när hon tvättar sängkläder, kramar träd och vandrar ut naken i floden. Vad ingen vet är att den så hunsade hushållerskan i hemlighet målar om nätterna. Och som hon målar.

Konstkritikern Wilhelm Uhde (Ulrich Tukur) vill helst av allt vara i fred på sitt rum och tillbringar dagarna med att arbeta vid skrivbordet där han göra prydliga antecknar i eleganta anteckningsböcker i svart läder. En dag får han av en slump syn på en av Séraphines målningar och här börjar äventyret.

Séraphine (Yolande Moreau) och konstkritikern Wilhelm Uhde (Ulrich Tukur).

Relationen mellan Séraphine och Uhde är central, och filmen handlar mycket om att bli sedd som den man verkligen är. Att försöka begripa det som inte alltid går att begripa eller att beskriva något som egentligen inte kan berättas. Som åskådare är det en ren njutning att bevittna.

Rollen som Séraphine görs lysande av Yolande Moreau som har tilldelats en rad nomineringar och priser för sin gestaltning. Man glömmer faktiskt stundtals bort att det är en skådespelare där på duken. Ulrich Tukur är även han mycket bra i rollen som Wilhelm Uhde. Ja, alla skådespelarinsatser i filmen känns trovärdiga och äkta.

Filmen baseras på den franska konstnärinnan Séraphines fascinerande liv, och om man inte hört talas om henne tidigare så är det här ett bra tillfälle att göra det. Hur det gick för henne i verkligheten och i filmen tänker jag inte avslöja.

Av: Fredrik Mattsson

Fotnot: Amnesty Press kommer i fortsättningen att betygsätta filmer med skala 1-5 AP-nummer. Betyget 5 är det högsta.