Beslutet som skakade Amnesty

I augusti samlades Amnesty till internationellt rådsmöte i Dublin. Den svenska delegationen arbetade hårt för ett annat beslut i sexarbetarfrågan men förlorade i omröstningen. Här intervjuas svenska sektionens ordförande Tora Törnquist om vad som hände i Dublin och vi publicerar en del av svenska Amnestys uttalande den 14 augusti.

STÄNGDA DÖRRAR. Amnesty har inte velat avslöja resultatet av omröstningen. Foto: Mårten Rosander

År 2013 lade tjänstemän inom Amnestys internationella sekretariat fram ett förslag om en sexarbetarpolicy för att värna sexarbetares mänskliga rättigheter. Förslaget väckte debatt då det inte bara förespråkade avkriminalisering av säljande av sex utan också att köpande av sex, som är ett brott i Sverige och några andra länder, skulle avkriminaliseras.

När förslaget läckte ut i brittisk press vintern 2014 riktades hård kritik mot Amnesty, inte minst i Sverige. Förslaget, och om Amnesty överhuvudtaget ska ha en policy i denna fråga, har sedan diskuterats i Amnestys 60-tal sektioner och strukturer och i Sverige har frågan behandlats på två årsmöten.

Sedan beslutet om ”Staters skyldigheter att respektera, skydda och uppfylla de mänskliga rättigheterna för personer som säljer sex” togs på Amnestys internationella rådsmöte, ICM, som hölls i Dublin 7–11 augusti, har en rad organisationer i Sverige, däribland Vänsterpartiet, Feministiskt initiativ, Sveriges kvinnolobby, S-studenter och Liberala kvinnor, hårt kritiserat Amnestys beslut.

Det är ovanligt inom Amnesty International att beslut inte tas i konsensus och i detta fall röstade svenska Amnesty för en alternativ resolutionstext. Den 31 augusti uppgavs svenska Amnesty ha förlorat cirka 1 800 medlemmar där orsaken förmodas handla om beslutet i Dublin.

Ulf B Andersson

Tora Törnquist: Jag är besviken

Amnesty Press intervjuar här Tora Törnquist, ordförande i svenska Amnesty.

Förslaget till Amnestys sex-arbetar­policy har under lång tid diskuterats inom rörelsen och nu skulle beslut till sist fattas på ICM, internationella rådsmötet, i Dublin. Hur arbetade den svenska delegationen med frågan?

– För det första har vi under mer än ett år jobbat med frågan för att ge vår input, både till internationella sekretariatet, internationella styrelsen och till andra Amnestysektioner. Under själva rådsmötet så ägnade jag och Anna Lindenfors (svenska Amnestys generalsekreterare) oss nästan enbart åt denna fråga. Vi höll på från klockan åtta på morgonen till sena kvällen.

Tora Törnquist på rådsmötet i Dublin. Foto: Anna Lindenfors

Vad var skiljefrågorna?
– Vi hade dels ett antal ändringsförslag till internationella styrelsens resolution, bland annat om att ingen ska tvingas sälja sex som enda försörjningsmöjlighet och en tydligare gränsdragning gentemot trafficking.

– Sedan finns det en bred samstämmighet om avkriminalisering när det gäller säljande av sex, vilket är ett brott i 112 länder. Där är vi överens inom Amnesty att en kriminalisering av sexsäljare ökar risken för att dessa utsatta personer utsätts för människorättskränkningar. Skillnaderna handlar främst om att Amnesty ska driva frågan om universell avkriminalisering av sexköpare och kringaktiviteter kring sexsäljande. Jag tycker att vi fick god respons för våra ståndpunkter.

På ICM:s sista dag, tisdagen, var det till sist dags att gå till beslut. Det är relativt ovanligt inom Amnesty att beslut fattas efter omröstning. Vad hände ?
– Där föll vårt förslag och förslaget från internationella styrelsen gick igenom.

Vill du berätta om röstsiffrorna?
– Nej, vi får inte gå ut med det. Jag kan i alla fall säga att vi inte var ensamma utan fick stöd av andra sektioner. Varje sektion får sedan berätta för sina medlemmar hur de röstade.

Är du besviken på beslutet?
– Ja, det är jag. Jag hade hoppats att vårt förslag skulle vinna.

Vad händer nu ?
– Nu ska internationella styrelsen utifrån ICM-beslutet fastställa en policy i frågan om sexarbete. Sedan hoppas jag också att det blir en utvärdering av hur processen kring det här beslutet har gått till ända sedan det första förslaget kom från Internationella sekretariatet år 2013. Där har vi i svenska sektionen en del kritiska synpunkter.

Finns det krav på att Amnesty i Sverige ska gå ut med kravet ”Avskaffa sexköpslagen”?
– Nej. Beslutet på ICM var att sektionerna själva bestämmer hur, när och om de ska jobba med frågan.

Svenska sektionens sekretariat beräknar att fram till 31 augusti hade 1 800 av sektionens drygt 100 000 medlemmar lämnat Amnesty. Är du förvånad?
– Nej, egentligen inte. Det här är ju en fråga som engagerar många, inte minst i Sverige och samtidigt är det en komplex fråga. Nu gäller det för oss att tydligt kommunicera var svenska sektionen står och betona att arbetet med alla våra andra frågor – från flyktingar till dödsstraff – är viktigt och behöver stöd.

Frågan om en Amnestypolicy för sexarbetares mänskliga rättigheter splittrade ICM. Foto: Anton Lidström

En annan kontroversiell fråga inom Amnesty har varit abortfrågan. Svenska sektionens årsmöte har beslutat att Sverige ska arbeta för att Amnesty fattar beslut om att arbeta för alla kvinnors rätt till abort. Vad gjorde ni under ICM i den frågan?
– Vi bedömde att det i år inte fanns möjlighet att lyfta frågan men vi hade informella kontakter och vi har inte glömt bort årsmötesbeslutet.

Svenska sektionen hade lämnat in flera resolutioner till årets ICM...
– ...ja och där beslöt vi att dra tillbaka den om långsiktig inriktning då vi bedömde att vi inte skulle få stöd i dagsläget. Däremot fick vår och Finlands resolution om vikten av att hålla fortsatt fokus på arbete för individer stöd.

Amnesty har ju sedan år 2010 stått stilla globalt när det gäller antalet medlemmar och bidragsgivare. Flera stora sektioner, som Nederländerna, USA, Storbritannien och Danmark har tappat medlemmar och det är bara genom bidrag från stiftelser som insamlade medel inte minskar. Känner du oro för framtiden?
– En orsak till stagnationen är oviljan hos en del sektioner att satsa på fundraising. Sedan har det varit en explosion av aktivism, främst på internet, i länder som Indien. Där hoppas jag att detta också leder till ökade inkomster och i förlängningen medlemmar.

Sammanfattning av årets ICM?
– Det handlade inte bara om sexarbetsfrågan. Under stor enighet har vi beslutat om strategiska mål för perioden 2016–2019. I den processen har svenska sektionen fått gehör för det viktiga arbetet mot dödsstraffet.

Ulf B Andersson

Bakgrund/ICM

Den svenska delegationen vid årets ICM, internationella rådsmötet, bestod av Mårten Rosander (kassör), Anna Lindenfors (generalsekreterare), Karin Linkhorst (vice ordförande), Lars Gäfvert (ledamot i styrelsen), Tora Törnquist (ordförande) och Anton Lidström (Amnestys internationella kommitté, AIK).

Amnesty arrangerar vartannat år ett internationellt rådsmöte. Mötet är rörelsens högsta beslutande organ. Delegater kommer från det 60-tal sektioner och strukturer som finns inom Amnesty International. Röstetalet bestäms utifrån medlemsantalet. Amnesty uppger sig vara en rörelse av åtta miljoner individer. Av dessa är drygt 1,3 miljoner medlemmar medan över 900 000 är bidragsgivare. Resterande räknas som aktivister.

Vid ICM väljs den internationella styrelsen som är Amnestys högsta beslutande organ mellan rådsmötena.

Vid årets ICM var den stora stridsfrågan den föreslagna sexarbetarpolicyn. Bland övriga beslut fanns frågan om att sätta irreguljära migranter i förvar där styrelsen fick i uppdrag att se över Amnestys nuvarande policy att detta kan accepteras. Effekterna på mänskliga rättigheter av ekonomiska åtstramningspaket ska studeras och narkotikapolitikens effekter för mänskliga rättigheter ska också granskas.

Ulf B Andersson

Amnesty Press publicerar här en del av 
svenska Amnestys uttalande den 14 augusti.

Nej, det är inte en mänsklig 
rättighet att köpa sex

I Sverige tycker kanske de flesta att det är en självklarhet att inte kriminalisera dem som säljer sex och därigenom försämra situationen för de som redan kan vara utsatta. Men i över hälften av världens länder är det fortfarande straffbart. Majoriteten av de miljontals människor som befinner sig i prostitution är kvinnor.

Som ett led i att stärka skyddet för sexsäljarnas mänskliga rättigheter har Amnesty därför beslutat att verka för global avkriminalisering av försäljning av sexuella tjänster. För oss i svenska Amnesty är det ett välkommet beslut och vi skulle gärna se att även andra organisationer som arbetar för kvinnors mänskliga rättigheter aktivt driver detta krav.

Det som rönt uppmärksamhet är dock Amnestys beslut att verka för avkriminalisering av sexköp, de aktiviteter som möjliggör sexköp och andra lagar.

Även om svenska Amnesty röstade emot förslaget på just denna punkt så är det viktigt att förstå varför det överhuvudtaget lagts fram. De som röstade för förslaget gjorde det utifrån övertygelsen att avkriminalisering av säljarna är ett viktigt men otillräckligt steg. Så länge andra aspekter av prostitution är kriminaliserade kommer det spilla över på dem som säljer sex, öka riskerna för människorättskränkningar eller leda till att de indirekt kriminaliseras.

I många länder är det exempelvis tillåtet för en ensam person att sälja sex i en lägenhet. Men om de är två eller fler i samma lägenhet betraktas det som olaglig bordellverksamhet. Det gör att sexsäljare inte kan dela lägenhet i syfte att hjälpa och skydda varandra mot hotfulla och våldsamma sexköpare.

I andra länder där det är tillåtet att sälja sex, är det istället olagligt att aktivt söka upp potentiella kunder på offentliga platser. Det leder till en indirekt kriminalisering och slår särskilt hårt mot kvinnor, män och transpersoner i gatuprostitution. De blir en måltavla för polisen som istället för att skydda dem, bedriver utpressning, kräver mutor eller sexuella tjänster för att inte gripa sexsäljarna.

Skälet till att svenska Amnesty ändå motsätter sig kravet om universell avkriminalisering av sexköp och alla typer av kringverksamhet baseras på att vi inte övertygats om att total avkriminalisering per automatik leder till minskade människorättskränkningar mot dem som säljer sex. I en del fall torde det snarast vara polisens tillämpning av lagarna som måste ändras, än lagarna i sig. Svenska Amnesty har därför drivit att kravet om avkriminalisering ska begränsas. Bara då det är klarlagt att lagstiftningen i ett land leder till indirekt kriminalisering av dem som säljer sex eller ökar riskerna för människorättskränkningar mot dem, ska Amnesty kräva att den ändras eller upphävs.

Så gott som ingen av dem som rapporterat om eller kommenterat Amnestys beslut, har redogjort för att det också innefattar krav på alla stater att:

• Förhindra och bekämpa människohandel för sexuella ändamål. 
* Kriminalisera all sexuell exploatering av barn.
• Skydda alla individer från diskriminering eftersom diskriminering ofta leder människor in i prostitution, förvärrar deras situation medan de säljer sex, samt försvårar för dem att sluta sälja sex.
• Vidta alla lämpliga åtgärder för att förverkliga människors ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter så att ingen hamnar i prostitution mot sin vilja eller tvingas förlita sig på prostitution som enda sätt att försörja sig samt säkerställa att människor kan sluta sälja sex när de önskar. 
* Skydda människor i prostitution mot exploatering. (...) Amnesty säger inte att det är rätt att köpa sex, driva bordeller eller tjäna pengar på att andra säljer sex. Det vi säger är att de som befinner sig i prostitution har mänskliga rättigheter. Och att det är deras rättigheter vi ska värna.

==

Läs mer från Amnesty Press

PRIDE: Hård kritik mot sexköpslagen (1 augusti 2014)

Nordiskt Forum: 20 000 kom till Malmö (21 juni 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Livlig debatt när Amnesty fattade beslut i sexarbetarfrågan (12 maj 2014)

ÅRSMÖTET I MALMÖ: Den heta frågan om sexarbete och Amnesty (11 maj 2014)

Kritikstorm mot Amnesty (nummer 1/2014)

Amnesty går inte vidare med sexköpsfrågan (nummer 1/2007)

Het debatt om prostitution (14 nov 2006)

Är prostitution alltid ett övergrepp? (nummer 2/2005)

Prostitution i fokus på Amnestys årsmöte (nummer 2/2005)

Sexuella rättigheter: En ny utmaning? (12 maj 2005)

Amnestys årsmöte: Prostitutionsfrågan ska utredas (9 maj 2005)