Protesterna växer i irakiska Kurdistan: ”Vi har blivit visselblåsare och jag tror att de kommer vilja hämnas”

Sedan några månader tillbaka har en proteströrelse mot korruption och ekonomiska besparingar vuxit sig allt större i irakiska Kurdistan. Samtidigt har ledare för rörelsen utsatts för allt värre övergrepp. Den kurdiska regeringens säkerhetsapparat utpekas som ansvarig. Amnesty Press rapporterar från Sulimaniya.

reportage | 2017-01-05
Av: Jesper Andersson

Sedan i september har demonstrationstågen gått längs med Sulimaniyas gator en eller två gånger i veckan. Foto: Jesper Andersson

Det är nyårsafton i Sulimaniya, den största staden i irakiska Kurdistans södra delar. I normala tider skulle folk stressa omkring i centrum för att handla godsaker till nattens firande. Men idag är den östra delen av Salim Street, i Sulimaniyas shoppingdistrikt, till hälften avspärrad av polis. Så ser det snart också ut på motorväg 4 som leder ut ur staden.

Längs med vägen går ett jättelångt demonstrationståg där deltagarna skanderar ramsor, fotograferar till sociala medier eller sträcker upp fredsfingrar i luften. Här och var ropar höga stämmor också om ”bojkott, bojkott”. En av de som går och ropar är gymnasieläraren Aram.

– Jag har väntat länge nu på att problemen här ska lösas. Egentligen har jag 8 000 irakiska dinarer i månadslön men under hela 2016 har jag bara fått halva den summan. Utöver mitt lärarjobb måste jag idag arbeta extra som telefonsupporter, för att försörja min familj.

Aram är en av många offentliganställda lärare i KRG, som den kurdiska regionen i Irak kallas, som i protest mot den halverade lönen bara jobbar halva sin arbetsvecka – eller inte jobbar alls. Strejken påbörjades i september 2016 och påverkar undervisningen för omkring 700 000 elever i södra KRG. Den kurdiska regionalregeringen har varnat att eleverna kanske måste gå om läsåret.

Bland de som deltar i demonstrationerna finns även läkare, som idag ofta bara får ut 25 procent av sina löner. Foto: Jesper Andersson

Tåget stannar till framför guvernörshuset i Sulimaniyas östra utkant. Demonstranterna stoppar all vägtrafik och flera ledarprofiler håller tal. En äldre man som gått med hela sträckan kollapsar på gatan och måste föras till sjukhus i taxi.

– Problemet här är att partierna KDP och PUK utgör hela den politiska hegemonin. Men deras ledare har tidigare bara krigat uppe i bergen, de är soldater som fått politiska poster. Och de kan inte sköta en regering, säger Aram.

Sedan i september 2016 har denna nya proteströrelse, som kallar sig ”Folkfronten”, vuxit fram på gatorna i Sulimaniya- och Halabjaprovinserna i södra KRG. Rörelsen organiserar demonstrationer i ett antal samhällen och hämtar näring från ett växande folkligt missnöje över regionens ekonomiska härdsmälta.

KRG har idag en skuld på omkring 20 miljarder dollar. Arbetslösheten är mycket stor, vilket i flera år lett till omfattande migration. Tillgången till elektricitet är fortfarande bristfällig och mitt i huvudstaden Erbil stängs det offentliga elnätet av i elva timmar, varje dag. Resurserna har varit så knappa att man i våras behövde sluta ett avtal med USA, om att Washington skulle betala lönerna till KRG:s peshmergastyrkor.

Korruptionen hos de makthavande är en måltavla från de som demonstrerar. Foto: Jesper Andersson

För några år sedan var situationen nästan den omvända. Då betalade regeringen i Bagdad alla offentliganställdas löner i KRG. Men i samma veva som KRG på egen hand började sälja olja från regionen över gränsen till Turkiet, så stoppade Bagdad i början av år 2014 löneutbetalningarna. Med ett sjunkande oljepris har Erbil inte själv haft råd att betala. Under 2015 uteblev lönerna helt under 3,5 månader. I januari 2016 kom sedan den mycket drastiska åtgärden, att enbart 25 eller 50 procent av lönerna utbetalas, men fortsatt mycket oregelbundet.

– I alla länder, till och med i diktaturer, så ser man alltid till att ge sitt folk lön. Även om länderna är fattiga så kommer det alltid en lön efter att man arbetat, det är inget att diskutera. Förutom här i Kurdistan, säger Mustafa Gawra, en journalist som talat på demonstrationen i Sulimaniya.

Journalisten Mustafa Gawra är en av Folkfrontens grundare och har även sammanställt kraven man presenterat. Även han arresterades i slutet av september. Foto: Jesper Andersson

Den 12 september var han en av de som arrangerade Folkfrontens första demonstration i staden. Då var de bara tre deltagare. Men efter att de annonserat på Facebook kom det nästa gång 400-500 personer. Rörelsen har sedan fortsatt växa genom sociala medier, lockade av de enkla men slagkraftiga krav som Folkfronten ställt.

– Att fullständiga månadslöner ska utbetalas igen, att lönerna ska komma regelbundet, att regeringen ska ge tillbaka pengarna de tagit, samt ett slut på all korruption, säger Mustafa Gawra.

KRG har en historia av tidigare missnöjesprotester under 1990-talet och 2000-talet. Under den arabiska våren år 2011 hölls flera demonstrationer i KRG som slutade med stenkastning och ett antal ihjälskjutna deltagare.

Sedan kom oktober 2015, när protester och stenkastning mot partiet KDP utbröt i staden Qaladize. Tre demonstranter sköts till döds och två KDP-medlemmar rapporterades döda. Den folkliga ilskan riktas framför allt mot KDP, det starkaste partiet i regeringen som även anses gynnas särskilt mycket av oljeförsäljningen till Turkiet.

Gatudemonstrationer har blivit en fråga av högsta vikt för regeringen i KRG, som velat se ett stopp på allt. I december hotades de strejkande lärarna alla med uppsägning, ifall de inte återvände till jobbet. Men Folkfronten menar att det inte bara stannat vid muntliga varningar från regeringen.

Protestledaren Awat Nassans bil brann upp i slutet av november, efter att han under lång tid mottagit andra hot. Foto: Jesper Andersson

I en annan del av Sulimaniya står det ett bränt bilvrak på gatan framför ett bostadshus. Gymnastikläraren Awat Hassan vaknade mitt i natten i slutet av november av att familjens Land Cruiser stod i lågor. Han menar att det var Asayish, den kurdiska säkerhetstjänsten, som tände eld på bilen.

– Den första varningen var att mina bilrutor krossades. Sedan började de övervaka det här huset. Jag började jag ta emot dödshot på telefonen, från och med mars 2016. Efter det försökte de köpa mig för att jag skulle bli tyst, de erbjöd mig två nya Land Cruisers, en extra lön, till och med en ministerpost, säger Awat Hassan till Amnesty Press.

Det kurdiska lärarförbundet går med i demonstrationerna och många av dess medlemmar deltar också i strejken. Foto: Jesper Andersson

Awat Hassan är aktiv i lärarnas fackförbund och var också en av de tre initiativtagarna bakom Folkfrontens första demonstration. Han har fått mycket uppmärksamhet i sociala medier, särskilt den senaste månaden. Den 1 december dök runt tjugo civilklädda män upp hemma hos Awat och hans fru, slet sönder hans kostym och arresterade honom. Brodern Amanj Hassan ringdes dit, krävde att få se deras ID-handlingar, men arresterades också. En tredje broder lyckades fånga skriken och vad som liknade en belägring av huset, på en film som livesändes på Facebook. Idag har klippet haft över 80 000 visningar.

Amanj Hassan berättar att han fördes ner i källaren under en Asayishbyggnad, där han upprepade gånger misshandlades för att han skulle låsa upp sin telefon och radera filmen från gripandet. När han vägrade slog de sönder telefonen och tog minneskortet. Den trasiga telefonen hämtar Amanj Hassan och visar upp.

Amanj Hassan arresterades i december och säger att han blev torterad i källaren under en Asayishbyggnad. Han sover inte hemma sedan dess. Foto: Jesper Andersson

– Jag är också lärare, men arbetar i en privat skola och har inte fått någon reducerad lön. Jag är inte fackligt ansluten och har aldrig deltagit i demonstrationerna heller, men det var de ointresserade av. De tog mig bara för att jag är Awats bror och sa till mig, att ”allt det här är ert fel”.

Awat har redan en gång tidigare i höstas frihetsberövats av oidentifierade män med kostymer, pistoler och dyra stadsjeepar. Han filmade dem med sin mobiltelefon innan han den gången lyckades fly. I slutet av september arresterades han även tillsammans med Mustafa Gawra, och förhördes flera gånger om sina förehavanden. Amanj har inte vågat sova i sitt eget hus sedan han släpptes fri.

– Vår livefilm är den första gången Asayishs beteende visats så öppet, hur de attackerar civilsamhället och skrämmer och kidnappar folk, berättar han. De har alltid gjort så, straffat folk, tvingat dem att skriva under papper på att inte tala. Vi har blivit visselblåsare och jag tror att de kommer vilja hämnas.

Brödernas berättelser ingår i ett större mönster i KRG. Samma natt som Awats bil brann så eldades även två andra bilar tillhörande ledare för Folkfronten upp, med samma teknik. Sulimaniyas viceguvernör fördömde dåden. Människorättsgrupper har åtskilliga gånger kritiserat KRG för utomrättsliga gripanden av oppositionsfigurer och journalister och tillslag mot pressfriheten. KRG brukar regelbundet avfärda sådana rapporter.

Demonstrationerna har under hösten samlat många deltagare. Foto: Jesper Andersson

I västvärlden finns det generellt en positiv bild av KRG, som en allierad mot Islamiska staten, IS, och en demokratisk oas i Mellanöstern. Mustafa Gawra menar att västerlänningar inte kikat tillräckligt noga på samhället. Regeringen säger alltid att KRG är en demokrati och till det yttre ser det också ut så, med religiös tolerans, kvinnoförbund och lagar som faller väst i smaken.

– Men utländska delegationer som kommer hit bor på fina hotell och möter bara politikerna. Skulle de möta vanligt folk skulle de få en helt annan bild härifrån, anser Mustafa Gawra.

Under december har frågan om de offentliganställdas löner lett till nya samtal mellan KRG och Bagdad. I början av månaden fastslog Irak sin budget för 2017 och räknade där in att återuppta utbetalningarna, mot villkor att KRG säljer olja genom Bagdad igen. Den kurdiske presidenten Massoud Barzani kallade först erbjudandet en ”farlig politisk konspiration”, men två veckor senare sade man sig kunna acceptera, om Bagdad kunde ge kurderna en större avkastning från oljeförsäljningen.

Gymnastikläraren och protestledaren Awat Hassan har mottagit allt värre hot sedan september och har frihetsberövats flera gånger. Foto: Jesper Andersson

KRG har meddelat att de extrema besparingarna ändå beräknas fortsätta även under 2017. Folkfronten och ledningen för de strejkande lärarna är inställda på att fortsätta sina demonstrationer. Mustafa Gawra hoppas det kan leda till att en ny oppositionell rörelse växer fram, som kan fånga upp den allt mer kännbara frustrationen i samhället. Risken är annars att vissa kurder får för sig att vilja störta regeringen med vapen i hand – och vapen har väldigt många redan i sina hem, här i Kurdistan.

– Folk frågar mig varför jag inte åker tillbaka till Danmark, där jag bott i många år, säger Mustafa Gawra. Jag arbetar inte själv här och tar inte emot någon lön. Men när jag ser mitt folk leva på det här sättet, så är det oacceptabelt för mig. Vi kastade ut Saddam Hussein för 25 år sedan för att ge frihet och demokrati och ett bättre liv åt kurderna, men det har inte kommit. Så vi måste fortsätta kämpa.

Jesper Andersson

Bakgrund: Kurdiska politiska/militära organisationer

KRG Den kurdiska regionala regeringen. Sedan kurdernas uppror mot Saddam Hussein under Kuwaitkriget 1991 har området i praktiken varit självstyrande. Efter USA:s invasion år 2003 har KRG:s ställning stärkts men kurderna har hittills valt att stanna kvar i Irak. Det finns sedan lång tid tillbaka en motsättning mellan kurder och araber om var KRG:s gränser ska gå, inte minst gäller detta staden Kirkuk.
KRG:s styrkor deltar tillsammans med irakiska armén och Iranstödda shiamuslimska milisgrupper i offensiven, som inleddes i oktober 2016 för att återta Mosul som erövrades av Islamiska staten, IS, i juni 2014.

Qazi Muhammed utropar Mahabadrepubliken 22 januari 1946. Denna kurdiska republik i norra Iran blev dock kortlivad. Den 31 mars 1947 lät Iran hänga Qazi Muhammed för förräderi och Mustafa Barzani och kurdiska soldater flydde till Sovjetunionen. Foto: The Foundation For Kurdish Library and Museum

Peshmerga betyder ”De som möter döden” och är en traditionell beteckning på kurdiska soldater. Idag används det för att beskriva de kvinnor och män som utgör de väpnade styrkorna i KRG. Peshmergan får idag omfattande internationellt stöd, bland annat från Sverige som i juli 2016 lovade att öka de svenska instruktörernas antal från 35 till 70.

KDP (PDK). Kurdiska demokratiska partiet. Ett av de stora partierna i KRG.

Partiets förste ledare Mustafa Barzani (1903-1979) deltog i den kortlivade Mahabadrepubliken som 1945-1946 med sovjetiskt stöd utropades i norra Iran. När KDP bildades i Iraks huvudstad Bagdad 1946 valdes Barzani, då i exil i Sovjet, till ledare. KDP förde under årtionden en kamp i Irak, ibland i politisk allians med andra krafter, ibland i väpnat uppror i norra Irak, för kurdiskt självstyre. Algeravtalet mellan Iran och Irak år 1975 gjorde slut på KDP:s uppror och Barzani dog i exil i USA.

Sonen, Massoud Barzani, tog över ledarskapet för KDP och levde mestadels i exil i Iran. När KRG bildades återvände KDP och har tillsammans med PUK varit de ledande partierna. Massoud Barzani valdes år 2009 till president med stor majoritet av rösterna. Hans mandatperiod har förlängts av parlamentet men löpte ut i augusti 2015. Barzani har dock vägrat att avgå och endast KDP erkänner hans presidentskap.

Massoud Barzani tas emot i Vita huset av George W Bush den 25 oktober 2005 Foto: Eric Draper/ whitehouse.gov

KDP har traditionellt goda förbindelser med USA och har också haft bra kontakt med Turkiet.

PUK (YNK). 1975 bildades Kurdistans patritotiska union, PUK (YNK) i Syriens huvudstad Damaskus när Jalal Talabani med flera bröt sig ur KDP. Partiet hade en vänsterprofil och år 2006 anslöt man sig till Socialistinternationalen. Efter att KRG bildats delade KDP och PUK makten i irakiska Kurdistan men 1994 utbröt ett inbördeskrig och först 1997 mäklades fred av USA.

Efter att Saddam Hussein störtats år 2003 blev Jalal Talabani Iraks president (2005-2014). Partiet har goda förbindelser med USA men också med Iran. PUK har i motsats till KDP också bra förbindelser med PKK i Turkiet och PYD i Syrien. Partiets starkaste bas i är i södra delarna av Irakiska Kurdistan. En utbrytargrupp ur PUK, Gorran (Listan för förändring), nådde vid valet 2009 stora framgångar.
Jalal Talabani drabbades år 2012 av en allvarlig stroke.

PKK Kurdistans arbetarparti inledde 1984 ett väpnat uppror i sydöstra Turkiet för ett självständigt Kurdistan. Partiet hade bildats av Abdullah Öcalan och trots att han suttit fängslad i Turkiet sedan 1999 är han den obestridlige ledaren. Partiet har övergett sina krav på en självständig stat och sin marxist-leninistiska ideologi. Den vapenvila som inleddes år 2013 bröts i juli 2015 och nu råder åter krig i sydöstra Turkiet. PKK har sin bas i Kandilbergen i norra Irak.

USA:s president Barack Obama och Iraks dåvarande president Jalal Talabani i möte 7 april 2009 när Obama besökte Irak. Foto: Spc. Kimberly Millett/USA

PYD Demokratiska unionspartiet är PKK:s syriska gren. Partiet har sedan år 2012 byggt upp ett kurdiskt självstyre i tre kantoner i norra Syrien. Dess milis YPG och kvinnomilis YPJ blev världsberömda under slaget om Kobane hösten 2014 då de förhindrade att Islamiska staten, IS, intog staden. USA inledde då ett nära samarbete med PYD och dess milis och har sedan hösten 2014 gett flygunderstöd.
En ny styrka har med stöd av USA skapats; SDF, de syriska demokratiska styrkorna, där även sunnimuslimska och kristna grupper ingår tillsammans med YPG och YPJ. SDF har med amerikanskt flygstöd och specialförband från USA, Storbritannien och Frankrike under sommaren 2016 genomfört en offensiv mot IS i norra Syrien och under hösten inleddes en offensiv mot Raqqa, huvudstad för IS. Omkring 300 medlemmar från amerikanska specialförband deltar i SDF:s offensiv mot Raqqa.

Ulf B Andersson

Läs mer från Amnesty Press

Yazidiska Sacharovpristagare: ”Det finns ingen framtid i Irak om vi inte får skydd” (19 december 2016)

Två år efter IS attack mot yazidierna – Amnesty Press besöker Sinjar (2 augusti 2015)

Förtvivlan, hat och hopp i irakiska Kurdistan (31 december 2014)

Kurdisk cyberdissident dömd till 30 års fängelse (10 januari 2006)

Irakiska Kurdistan: Federation eller självständig stat? (11 februari 2004)

Läs också

Kurdish Officials Shut Down Group Aiding Yezidis (Human Rights Watch 3 januari 2017)

Iraqi Kurds’ Dangerous Game (Human Rights Watch 24 november 2016)

Iraq: Kurdish authorities bulldoze homes and banish hundreds of Arabs from Kirkuk (Amnesty International 7 november 2016)

KRG: Kurdish Forces Ejecting Arabs In Kirkuk (Human Rights Watch 3 november 2016)

Kurdish reporter murdered, another killed while covering fighting (Reportrar utan gränser 16 augusti 2016)

Iraq: Further information on unfair trial/possible prisoner of conscience. New concern: Fear for safety: Kamal Sayid Qadir (m) (Amnesty International 28 mars 2016)

Massförstörelse av byar i norra Irak utförda av pesmhergastyrkor kan utgöra krigsbrott (Amnesty International 20 januari 2016)

Kurdish security forces unleash wave of terror on media (Reportrar utan gränser 17 oktober 2015)

Fear and loathing in Kirkuk – summary killings amid growing sectarian tension in oil-rich city ( Amnesty International 5 september 2014)

reportage | 2017-01-05
Av: Jesper Andersson