Säkerhetsrådet bör se över MR-situationen i Burma

FN har i decennier låtit den burmesiska regimen komma undan med grova kränkningar av mänskliga rättigheter. Nu är det dags för krafttag, menade Burmakommitténs medlemmar under sin träff den 7 december.

Den svenska Burmakommittén har samlats i Stockholm för att avsluta året som gått, men också för att diskutera en spännande rapport som släpptes under hösten. För att få till stånd en förändring i Burma har den demokratiska oppositionen vädjat till FN:s säkerhetsråd att agera. I rapporten, framtagen på uppdrag av den sydarfikanska biskopen Desmond Tutu och den före detta tjeckiske presidenten Vacláv Havel, förklarar man hur säkerhetsrådet bör handla och på vilket sätt det överensstämmer med organisationens mandat.

Resonemanget är enkelt; under de senaste 15 åren har FN agerat i länder som Jemen, Liberia och Kambodja, medan man ignorerat Burma fast situationen där på många sätt är allvarligare. FN:s Internationella arbetsorganisation (ILO) har visserligen varnat Burmas regering för hårda sanktioner om man inte stoppar det utbredda tvångsarbetet, men ILO meddelade i mitten av november att man gett militärjuntan uppskov att förbättra situationen fram till i mars. Om ingen förändring då skett ska ILO ta till ”hårdare metoder”.

Den burmesiska militärjuntan tog makten 1962 och har sedan dess styrt landet med järnhand. År 1988 gick militären till attack mot stora demonstrationer som krävde demokratiska reformer i Burma. Tusentals människor dödades. Två år senare hölls det första fria valet sedan 1960 och frihetskämpen Aung San Suu Kyis Nationella demokratiförbund (NLD) vann 80 procent av rösterna. Militärjuntan vägrade dock att lämna över makten och har sedan dess förföljt och fängslat oppositionsmedlemmar utan rättslig prövning. Förtrycket har med tiden intensifierats. Minoritetsgrupper förföljs och tvingas till tvångsarbete. Endast en bråkdel av befolkningen har tillgång till hälso- och sjukvård och en tredjedel av barnen är undernärda. Hiv och narkotika sprids över nationsgränserna och situationen i Burma skapar på så sätt instabilitet i regionen.

Journalisten Jesper Bengtsson och Penny Davies, ordförande i Burmakommittén, ser säkerhetsrådets initiativ som ett framsteg.

I förra veckan kom så beskedet att FN: säkerhetsråd, på uppmaning av USA, nu ska "diskutera" människorättssituationen i Burma. Detta ses av Burmakommittén som ett stort framsteg även frågan ännu inte hamnat på den officiella dagordningen.
- Det är ett första steg i rätt riktning. Jag är överraskad att det gick så fort, säger Penny Davies, ordförande i Burmakommittén.
- Jag håller med om att det är positivt att man vill se över frågan, men jag vet inte om det kommer att ge något direkt resultat. Ryssland och Kina, båda permanenta medlemmar i säkerhetsrådet, har inte backat upp rapporten. Delvis för att de båda länderna är stora köpare av burmesiskt timmer. Kina kommer med största säkerhet att lägga in sitt veto i frågan eftersom de är de enda som blir rika på förtrycket, säger journalisten Jesper Bengtsson.
Jan Hodann från Palmecentret håller inte med:
- Ja, men Kina har ett framtida OS att tänka på och de är redan under hårda krav att arbeta för mänskliga rättigheter. Jag tror inte att de är fullt så okänsliga i frågan.

I rapporten Threat to Peace; a call for the UN Security Council to act in Burma har man gjort en lista på vilka steg FN:s säkerhetsråd bör ta för att bäst stoppa kränkningarna i Burma. FN måste genast arbeta fram en resolution som officiellt fördömer regimens agerande. Organisationen måste kräva att juntan genast släpper alla politiska fångar, inklusive Aung San Suu Kyi, och omgående ger humanitära organisationer fritt tillträde till drabbade regioner. En annan rekommendation i rapporten är att självaste generalsekreterare Kofi Annan personligen sköter kontakten med den burmesiska militärjuntan.
- Det om någonting jag tror skulle kunna ge resultat. Juntan skulle nog känna sig smickrade och ärade att få prata direkt med Annan, säger Jesper Bengtsson.
Jan Hodann håller återigen inte med:
- Jag betvivlar att juntan lyssnar på diplomater och "fredsidkare". Varför inte sätta ihop en delegation med pensionerade militärer från olika länder som får prata med de burmesiska ledarna?
Andra runt bordet håller med om att det är en bra idé.

Sanktioner som medel är en kontroversiell fråga.
- Sanktioner drabbar bara befolkningen, eller hur? Det kan väl knappast vara rätt väg att gå, säger en tjej som suttit tyst.
- Nja, tidigare sanktioner mot den burmesiska textilindustrin har faktiskt gett resultat. Vid tillfället kunde vi se att regimen faktiskt tog små, små steg mot en något mer öppen politik. Problemet är att sanktioner bara fungerar om länderna som handlar med Burma deltar. Kina och Thailand har inget intresse av det, säger Jesper Bengtsson.
- Inte Frankrike heller. Frankrike köper ofantliga mängder olja och gas från Burma. Det är en stor anledning, tror jag, till att EU inte antagit en lika stark hållning i frågan som USA, säger Penny Davies.
Efter en timme är mötet slut och ordföranden tackar alla som kommit:
- Vi som arbetar för ett mer demokratiskt Burma är otåliga, men det känns kanske ändå som att något håller på att hända. Det blir en spännande tid framöver.

Emmy Magnusson
Frivillig, Amnesty Press

Läs mer om Burmakommitténs arbete och rapporten till FN:s säkerhetsråd

Läs listan på företag som gör affärer med Burma