UNDP: Human Development Report 2004

reportage | 2004-07-26

FN:s utvecklingsprogram, UNDP, offentliggjorde den 15 juli sin årliga Human Development Report. På torsdagen lanserades rapporten på Rosenbad i Stockholm. Medverkande var bland annat Carin Jämtin, biståndsminister; Nicola Harrington, avdelningschef för UNDP:s huvudkontor i New York; Christine McNab, chef för UNDP i Jordanien; samt Astrid Assefa, ledamot av svenska Röda Korsets styrelse och chef för Dalateatern i Falun.

Rapportens titel lyder "Kulturell frihet i en mångkulturell värld", och rapporten behandlar på ett nyskapande sätt kulturell frihet som en dimension av mänsklig utveckling. Huvudbudskapet är att kulturell frihet är en mänsklig rättighet och en nödvändighet i dagens mångkulturella länder.

Enligt UNDP bör individers identiteter erkännas och skyddas genom en mångkulturell politik, och genom detta kan man säkra en hållbar utveckling i våra mångkulturella samhällen. Den ekonomiska globaliseringen kan endast leda till framgång om man respekterar kulturell frihet och bekämpar och övervinner främlingsfientlighet.

För att skapa internationell stabilitet och mänsklig utveckling så måste krav ställas på likabehandling och ett allmänt erkännande av skillnader som rör etnicitet, språk och religion, anser UNDP.

Carin Jämtin, Sveriges biståndsminister, var positivt inställd till UNDP:s rapport och anser att den är ett viktigt och allomfattande redskap för samarbetet i utvecklingsfrågor. Hon tycke att rapporten tar upp viktiga frågor om multikulturella skillnader och rätten till en identitet.
- Rapporten tar upp rätten att vara sig själv, som en påtryckande faktor för utveckling, sade Jämtin.

Rapportens huvudförfattare, Sakido Fukuda-Parr, diskuterar kulturell frihet som ett revolutionerande bidrag till länders politik.
- Kulturell frihet är en enkel men djupt omskakande idé och innebär motsatsen till den politik som de flesta länderna tidigare haft i århundranden. Men kravet om kulturell frihet växer sig allt starkare, skriver Fukuda-Parr.

Romer blir ofta utsatta för rasism. Anastazia Balánovas svägerska
håller upp Anastazias blodiga nattlinne efter att hon avlidit till följd
av ett rasistiskt motiverat brott.
Bild: Julie Denesha

Mark Malloch Brown, adminstratör vid UNDP, anser att idag när det ofta påstås att vår värld karakteriseras av en kamp mellan civilisationer, så är det återigen viktigt att hitta svar på gamla frågeställningar som behandlar konflikter om språk, religion, kultur och etnicitet.

Astrid Assefa diskuterade, vid lanseringen av rapporten, Sveriges utveckling när det gäller individers kulturella frihet.
- Jag tror att vi har en otroligt lång väg att gå innan vi uppnår kulturell frihet i detta långa vinterland, sade Assefa.

Assefa anser att Sveriges svårigheter att acceptera och integrera kulturella skillnader ligger i Sveriges "skeva självbild". Enligt Assefa inser vi inte att vårt välstånd till stor del bygger på landets invandring, och att Sverige inte kan tala om en respekt för kulturell frihet när det existerar kränkningar av människogruppers rättigheter.
- Vi har varbölder i Sverige, som till exempel vår behandling av samer, sade Assefa.

Hon talade även om risken i att behandla olika kulturella grupper som heterogena. Assefa anser att invandrare absolut inte kan behandlas som en heterogen grupp som med lätthet kan assimileras in i det svenska samhället.
- Ett mottagarland som Sverige måste öppna sig och lära av invandrarna, sade Assefa.

Rapporten tar upp FN:s milleniemål som behandlar fattigdom, utbildning, jämlikhet, sjukdomar, hälsa, miljömässigt hållbar utveckling och utvecklingssamarbete. Dessa mål diskuterades fram av FN år 2000 och målsättningen är att de ska uppnås till 2015. UNDP anser att för att nå dessa mål så måste världens länder konfrontera utmaningen att bygga upp samhällen som omfattar kulturella skillnader.

Denna utveckling är inte bara en av grundstenarna för att länder ska kunna fokusera på andra områden som ekonomisk tillväxt, hälsa och utbildning för alla medborgare. Att tillåta människor att helt och fullt få uttryck för sin kultur är ett självändamål i sig, anser UNDP.

Mänsklig utveckling handlar först och främst om att tillåta människor att leva det slags liv de vill, och tillhandahålla redskapen som behövs för att göra dessa val. Tidigare årliga rapporter från UNDP har ansett att detta är lika mycket en fråga om politik som ekonomi, från att skydda mänskliga rättigheter till att fördjupa demokratin. Om inte fattiga och marginaliserade människor, vilka ofta är medlemmar av religiösa och etniska minoriteter, kan påverka politiska beslut på lokal och nationell nivå så är det osannolikt att de kommer få rättivs tillgång till arbete, skola, sjukhus, säkerhet och andra grundläggande tjänster, anser UNDP.

Ursprungsbefolkningen i många länder nekas ofta sina
kulturella rättigheter. Ett möte hålls i den mexikanska samhället
Santiago Xanica.

Nicola Harrington, chef för UNDP:s huvudkontor i New York, talade om det viktiga i att inte påtvinga människor en viss identitet.
- Civilisationer kommer inte komma i konflikt med varandra om människor tillåts att vara sig själva, sade hon.

Nicola Harrington anser att politiker ofta använder sig av assimilation eller integration som lösningar i invandrarfrågor. Hon sade att båda dessa så kallade lösningar förutsätter en enhetlig identitet. Rapporten argumenterar för en respekt för mångfald som en tredje väg. Endast när människors kulturella skillnader till fullo får uttryckas kan mångfalden utvecklas.

Harrington sade att rapporten ämnar att avliva de myter som finns i samband med kulturella skillnader. Dessa myter handlar om människans relation till staten, etniska skillnader som sägs leda till våld, kompromisser mellan kulturell mångfald och mänsklig utveckling, samt relationen mellan demokrati och kulturella skillnader.

Rapporten innehåller även ett index för mänsklig utveckling, HDI. Indexet visar hur väl ett land har lyckats när man talar om tre grundläggande aspekter av mänsklig utveckling: ett långt friskt liv, utbildning och levnadsstandard. Tre variabler används för att mäta landets HDI: medellivslängd, utbildningsnivå och verklig bruttonationalprodukt per capita, BNP. Norge och Sverige är de länder som har högst HDI-värde, och afrikanska länder som Niger och Sierra Leone har det lägsta HDI-värdet.

Marina Henrikson
Amnesty Press, praktikant

reportage | 2004-07-26