Stark film om civilkurage och motstånd 1956

Det är en riktigt bra film som regissören Lars Kraume har gjort när han söker sig tillbaka till hösten 1956 i ett Tyskland som var delat men där ännu ingen mur gick genom Berlin. I ”Den tysta revolutionen” lyfter han fram ungdomlig nyfikenhet, civilkurage och motstånd men väljer att inte förenkla historien utan skildrar detaljerat komplexiteten dessa dramatiska höstveckor. Och att filmen är baserad på verkliga händelser gör att biobesökaren får en påminnelse om vår nutidshistoria.

Flaggceremoni på skolan med rektorn ( Florian Lukas) i spetsen. Foto: Folkets Bio

Film: Den tysta revolutionen (Das schweigende Klassenzimmer)
Regi: Lars Kraume
Skådespelare: Jonas Dassler, Michael Gwisdek, Florian Lukas, Roland Zehrfeld, Leonard Scheicher, Jördis Triebel. Lena Klenke.
Land: Tyskland
Längd: 111 minuter

Tysk filmdramatik har de senaste åren i ökad utsträckning även nått en svensk publik. Det tog några år innan ”Weissensee” nådde fram till SVT men nu lär den fjärde säsongen, som visades i våras i tysk TV, inte ligga i malpåse flera år då denna serie, där hela det östtyska dramat kapslats in i en enda familj, har blivit en succé. ”Deutschland 83”, en spionhistoria med en effektivt beskriven tidsanda, går nu i repris i SVT . ”Tannbach – ett krigsöde”, ett idépolitiskt drama på bynivå om de två tyska staternas utveckling från krigsslutet och fram till 1960-talet, har denna sommar förgyllt SVT-tablån med säsong 2.

Lars Kraume är en erfaren regissör som gjort en rad avsnitt av kriminalserien ”Tatort” (Brottsplats), en långkörare i tysk TV som började sändas 1970 (!), och som oregelbundet har dykt upp i SVT och även några kommersiella kanaler. År 2015 gjorde Kraume ”The People vs. Fritz Bauer” (Der Staat gegen Fritz Bauer), som Oscarnominerades, vunnit flera festivalpriser och visats på biografer runt om i världen. I Sverige fick den aldrig biopremiär men släpptes på DVD år 2017.

I filmen om den tyske juristen Fritz Bauer, som under en tid flydde undan nazisterna till Sverige, berättar Kraume fängslande om jakten på Adolf Eichmann i Argentina, inflytandet från gamla nazister i Konrad Adenauers tyska förbundsrepublik och hur homosexuella fortfarande jagades i 1950-talets Västtyskland.

Jonas Dassler, Leonard Scheicher, Lena Klenke och Tom Gramenz i ”Den tysta revolutionen”. Foto: Folkets Bio

I Stalinstadt (efter 13 november 1961 Eisenhüttenstadt) nära den polska gränsen har skolkamraterna i ”Den tysta revolutionen” påbörjat det sista läsåret inför studentexamen i den tyska arbetar- och bondestaten DDR. De tillhör FDJ, den tyska fria ungdomen, som är det statsbärande partiet SED:s ungdomsorganisation. Vid flaggceremonin där den östtyska flaggan hissas så hälsar rektorn, spelad av Florian Lukas (som spelar polisen Martin Kupfer i Weissensee) eleverna med ”Vänskap” och alla svarar unisont ”Vänskap”.

I oktober 1956 kunde DDR-medborgare åka med tåget till Västberlin. Kurt Wächter (Tom Gramenz) och Theo Lemke (Leonard Scheicher) visar sina ID-kort för de östtyska gränsvakterna och så är de inne i den amerikanska ockupationszonen i Berlin. Någon västvaluta har de inte men de kan bluffa sig in på en biograf för att se ”Liane”, en populär film hösten 1956. Men när de återvänder hem till Stalinstadt är det inte nakna bröst i filmen som har gjort intryck.

Filmen ”Liane” var ett lättklätt djungeläventyr som hade västtysk premiär 4 oktober 1956. Den kom till Sverige 1957. Foto: IMDB

Det är journalfilmen som berättar om demonstrationerna i den ungerska huvudstaden Budapest som fångar Kurt och Theos intresse. I slutet av oktober utbröt stora demonstrationer och efter ett försök att behålla makten tvingades stalinisterna i kommunistpartiet överlämna makten till Imre Nagy, som hade sparkats 1955 efter reformförsöken efter Stalins död 1953.

Den ungerska armén bytte sida, den sovjetiska armén lämnade Budapest och den ungerska revolutionen verkade vara på väg att segra.
Snart skulle Imre Nagy tillåta socialdemokraterna och småbrukarpartiet. En koalitionsregering bildades och Nagy meddelade att Ungern lämnade Warszawapakten.

Kurt och Theo möter skepsis och motstånd både bland klasskamrater och i sina familjer när de berättar om vad som händer i Ungern. Eric Babinsky (Jonas Dassler) hänvisar till den officiella bilden i SED:s partiorgan Neues Deutschland som talar om fascister och kontrarevolutionärer.

Kurts partitrogne far, ordförande i kommunstyrelsen, visar triumferande hur en österrikisk journalist bevittnat hur pilkorsarna, de ungerska fascister som 1944-1945 försökte utrota samtliga ungerska judar i allians med Nazityskland, har mördat och skändat kommunister i Budapest, vilket för övrigt också var en del av verkligheten i Ungern.

Frihetskamp eller fascistisk kontrarevolution? Diskussion på krogen i Stalinstadt. Foto: Folkets Bio

Kraume visar också skickligt hur skört det tyska samhället var vid denna tid med alla sina hemligheter och historiska trauman. Kurt besöker i Västberlin sin morfars grav vilket avskys av Kurts far då morfadern tillhörde Waffen-SS.

Eric är stolt son till en far som tillhörde Röda Front-kämparna och dog i nazisternas koncentrationsläger. Sanningen blir en chock för Eric när det visar sig att fadern hade svikit och börjat samarbeta med nazisterna för att efter kriget avrättas, med Kurts far som en av de ansvariga.

Theos far (Roland Zehrfeld) är stålverksarbetare och hoppas att sonen nu ska kunna få göra en klassresa. Fadern har aldrig berättat att han deltog i det östtyska arbetarupproret 1953 men hade blivit ”förlåten” av regimen.

Alla hemligheter finns naturligtvis väl bevarade hos den östtyska partiapparaten och kan plockas fram vid behov för att pressa människor till underkastelse.

För skolklassen finns en fristad hos farbror Edgar, släkting till Paul (Isaiah Michalski). Han bor på en gård, är en fritänkande anarkist, homosexuell i ett land där paragraf 175 från Bismarcks tid fortfarande tillämpas och badar naken i den sjö som ligger vid gården. Edgar har också en radio där RIAS, radiokanalen i amerikanska sektorn, kan rattas in. Här kan triangeldramat mellan Theo, Kurt och Anna Lena Klenke (Lena Klenke) utvecklas, även om regissören aldrig låter kärlekshistorien få ta över från filmens idépolitiska huvudtråd.

Demonstration i Budapest den 25 oktober. Foto: Fortepan/ Nagy Gyula/Wikimedia

Här kan ungdomarna dansa till rocklåtarna från väst men också få nyheter om fortsättningen i Ungern. De västliga radiokanalerna var inte alltid sanningsenliga i sin rapportering och för de fotbollsintresserade i klassen är det en chock när de hos Edgar hör RIAS rapportera att Ferenc Puskás har dödats i upproret i Budapest.
Han var stjärnan i det ungerska landslag som i en legendarisk match på Wembley 1953 hade besegrat England med 6-3.

Klassen bestämmer med majoritetsomröstning att två tysta minuter ska hållas för Ungern i klassrummet. Protestyttringar är inte välkomna på en mönsterskola för FDJ-medlemmar och snart kallas skolstyrelse och till och med utbildningsministern in för att tvinga fram sanningen. Ett försök görs att hävda att tystnaden i klassrummet bara har gällt en död fotbollshjälte och inte handlat om politik. Maktens kommunister kan dock triumferande visa att Ferenc Puskás lever (han var utomlands när upproret bröt ut).

Filmen berättar på ett övertygande sätt om sammanhållning, nödlögner och kompromisser med utgångspunkt från en skolklass. Statens repression är hård både mot eleverna och Edgar. Civilkuraget och sammanhållning vinner dock en moralisk seger även om det personliga priset i slutscenerna ska bli högt. Fem år senare ska en mur för årtionden framåt hålla familjer separerade från varandra.

Kraume är mycket skicklig i att återskapa ett stämningsläge från hösten 1956, både på det politiska planet där protesterna i Polen på sommaren och den ungerska revolutionen på hösten, satte östblocket i gungning, och på ett personligt plan där 18-åringar tvingas göra val som ska få livsavgörande betydelse.

Ulf B Andersson