Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet

Den 24 april är det hundra år sedan folkmordet på armenier i Turkiet inleddes. Fortfarande vill de styrande i landet inte ha en debatt kring det känsliga ämnet. Amnesty Press rapporterar från Istanbul.

reportage | 2015-04-23
Av: Johan Augustin
På Agos förstasida uttalar sig ledande politiker om folkmordet, men vägrar fortfarande ha en debatt om det..

På Agos förstasida uttalar sig ledande politiker om folkmordet, men vägrar fortfarande ha en debatt om det.. Foto: Johan Augustin

I Istanbuls tunnelbana hänger stora affischer som gör reklam för Hayko Bağdats senaste bok. Armeniern som föddes och växte upp i Turkiet har blivit ett känt namn, eftersom han sedan många år har skrivit om folkmordet i både armeniska och turkiska tidningar. På sitt förlag i centrala Istanbul är han i full färd med att skriva en krönika inför hundraårsdagen – då folkmordet på omkring en miljon armenier och andra kristna i Turkiet startade. Hayko Bağdat menar att grunden till varför myndigheterna inte vill erkänna folkmordet går tillbaka till 1923 när republiken Turkiet bildades som efterföljare till det Osmanska riket:
– Staten baserar förnekande inom alla institutioner. Dess formella ideologi går ut på att förneka och glömma det som har skett i historien.

– Människor blir påverkade av den ideologin och mentaliteten, säger Hayko Bağdat som genom sina texter försöker påverka människors mentalitet.
Han vill poängtera att han för en ”kamp mot staten och inte det turkiska folket”.

Trots att Turkiet vill bli medlem i EU återstår en ”fobi mot väst” – eftersom ”det Osmanska riket förstördes av väst” menar Hayko Bağdat. Sedan Recep Tayyip Erdoğan blev president förra året har censuren ökat, och många upplever att yttrandefriheten kränkts ytterligare.

Hayko Bağdat skriver krönikor och artiklar i både turkiska och armeniska tidningar.

Hayko Bağdat skriver krönikor och artiklar i både turkiska och armeniska tidningar. Foto: Johan Augustin

Hayko Bağdats texter censureras inte och han lever under ständigt beskydd sedan armeniske journalisten Hrant Dink, som ofta skrev om folkmordet och startade armeniska tidningen Agos, mördades för åtta år sedan.

Är du rädd?
– Alla är rädda efter det som hände på Charlie Hebdo, det är inte bara i Turkiet utan globalt.

Armenier har bott i Turkiet i tusentals år, hur ser deras situation ut i dag, är de accepterade i samhället?
– Det finns inte ett svar på den frågan. Är algerier i Frankrike lyckliga? Eller muslimer i Sverige? Frågan har två svar: ja och nej.

Över tjugo länder, varav hälften inom EU, har erkänt folkmordet. Nyligen gjorde påven Franciskus samma sak, och ett par dagar efteråt uppmanade EU-parlamentet Turkiet att erkänna folkmordet. Som svar hotade Turkiets premiärminister Ahmet Davutoğlu att utvisa de uppskattningsvis 100 000 armenier som bor och arbetar i Turkiet. Han kallade uppmaningen en ”rasistisk attack på Turkiet”. President Erdoğan fördömde öppet påvens erkännande. På den armeniska tidningen Agos har redaktionen bråda dagar inför årsdagen.

Gökhan Diler skriver för Agos och säger att "folkmordet är det hetaste ämnet i landet just nu".

Gökhan Diler skriver för Agos och säger att "folkmordet är det hetaste ämnet i landet just nu". Foto: Johan Augustin

– Desto närmare dagen vi kommer, desto mer galet är allt, förklarar Gökhan Diler, journalist på Agos. Han visar tidningens förstasida som har citat om folkmordet från ledande ministrar och presidenten:
– Folkmordet är det hetaste ämnet i landet just nu, men de styrande vill fortfarande inte säga ordet.

Enligt Gökhan Diler kan de internationella påtryckningarna av Turkiet att erkänna folkmordet istället ha en negativ effekt:
– Regeringen kommer inte lyssna på utländska krafter som säger till dem vad de ska göra. Dessutom är det val om två månader, och politikerna vill plocka nationalistiska röster.

Agos har en öppen diskussion om folkmordet, om de stulna armeniska egendomar som försvann under perioden och om assimileringen av kristna armenier. Religion och ekonomi är två viktiga faktorer till varför erkännandet uteblir.

– Målet var att sparka ut kristna från landet. Många turkiska och kurdiska familjer blev rika sedan de tog över armeniska egendomar – något de gärna inte ger tillbaka.

Samtidigt som det ser mörkt ut politiskt finns det ljusglimtar.
– Samhället förändras snabbare än staten. Nu uppger ungefär 20 procent av medborgarna att de är för ett erkännande av folkmordet, även om de flesta fortfarande inte bryr sig om ämnet.

En bevarad armenisk kyrka i centrala Istanbul. De flesta armeniska byggnaderna i Turkiet förstördes under folkmordet eller under de efterföljande åren.

En bevarad armenisk kyrka i centrala Istanbul. De flesta armeniska byggnaderna i Turkiet förstördes under folkmordet eller under de efterföljande åren. Foto: Johan Augustin

Polariseringen av landets media som skriver om folkmordet eller inte jämför han med den som råder hos befolkningen; ”antingen är du på regeringens sida eller mot den”. Tidningarna byter snabbt ägare i Turkiet, men det är ofta ett namn som genomsyrar makten.
– De flesta medier ägs av Erdoğans familj, eller affärsmän som står honom nära, förklarar Gökhan Diler och slår fast:
– Regeringen blir hela tiden mer aggressiv, särskilt nu efter påvens uttalande och EU-parlamentets resolution.

Taksimtorget är en naturlig samlingsplats i Istanbul.

Taksimtorget är en naturlig samlingsplats i Istanbul. Foto: Johan Augustin

Tusentals människor förväntas samlas på Taksimtorget den 24 april. Efter protesterna på torget och i intilliggande Gezi Park för två år sedan, som bland annat handlade om regeringens brist på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, har demonstrationer på torget varit förbjudna.
– Jag har inte sett några stora folksamlingar här det senaste året, säger Mehveş Evin, journalist på dagstidningen Milliyet och pekar ut över Taksimtorget.
Även hon tycker att läget har förvärrats sedan Erdoğan blev president.
– Det räcker att du twittrar eller skriver något nedlåtande om presidenten på Facebook. Det är lärare, journalister och studenter som åtalas, det sker nya incidenter varje dag.

Journalisten Mehveş Evin tänker närvara på Taksimtorget på årsdagen för folkmordet.

Journalisten Mehveş Evin tänker närvara på Taksimtorget på årsdagen för folkmordet. Foto: Johan Augustin

Förut brukade Mehveş Evin skriva ordet ”massmord” istället för ”folkmord” i sina artiklar, men på sistone har hon använt det känsliga ordet. En del hatmejl kommer in, men mestadels är det positiva läsarkommentarer.
– Det är oftast inte människor som har problem utan politikerna.
På årsdagen ”kommer myndigheterna ha en plan” för hur de ska hantera protesterna.
– De kanske sätter in motdemonstrationer, det har de gjort tidigare.

Mehveş Evin säger att allt kan hända inom turkisk politik, och ”politikerna tar ofta ett steg fram för att sedan ta två steg tillbaka”. Om ett officiellt erkännande av folkmordet någonsin kommer?
– De behöver mer tid, så är det bara, säger hon.

Johan Augustin
[email protected]

Bakgrund

Folkmordet var en massaker på armenier i dåvarande Osmanska riket som startade den 24 april 1915 och pågick i två år. Eftersom första världskriget pågick samtidigt, där Osmanska riket var allierat med Tyskland och Österrike-Ungern mot Ryssland, Storbritannien, Frankrike, Italien och Grekland kunde myndigheterna använda kriget som täckmantel när man förföljde och dödade uppskattningsvis en miljon armenier och andra kristna som anklagades för att stödja Ryssland.

Genom att rensa bort kristna minoriteter som armenier, greker och assyrier ville myndigheterna att riket skulle bli ett etniskt rent muslimskt land. 22 nationer har erkänt folkmordet och 40 av USA:s delstater. Sverige är det enda skandinaviska landet som har erkänt folkmordet genom ett riksdagsbeslut. Av Turkiets befolkning på 75 miljoner är 100 000 armenier – 60 000 av dem är turkiska medborgare och resten är immigranter som kommit till landet för att arbeta.

Johan Augustin

Läs mer från Amnesty Press

Tusentals i minnesmarsch för mördade journalisten Hrant Dink (20 januari 2015)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Försoningsprocessen mellan Armenien och Turkiet avbruten - 95-årsdagen av ”den stora katastrofen” 1915 uppmärksammades i Istanbul (26 april 2010)

Samling till minne av Hrant Dink (21 januari 2008)

reportage | 2015-04-23
Av: Johan Augustin