Efter 26 år på flykt: Félicien Kabuga greps i Paris för folkmordet i Rwanda

Klockan 6.30 på morgonen den 16 maj slog polisen till i Asnières-sur-Seine, en förort i norra Paris, och grep den 84-årige Félicien Kabuga. Han beskrivs som finansiären av folkmordet i Rwanda och har varit på flykt sedan 1994. Krigsförbrytartribunalen för Rwanda väckte 1997 åtal mot honom för folkmord.

reportage | 2020-05-19
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2020
Här i Parisförorten Asnieres-sur-Seine har den folkmordsmisstänkte Félicien Kabuga bott under falskt namn. Den 16 maj greps han av fransk polis.

Här i Parisförorten Asnieres-sur-Seine har den folkmordsmisstänkte Félicien Kabuga bott under falskt namn. Den 16 maj greps han av fransk polis. Foto: Gonzalo Fuentes/Reuters/TT

– Det kom som en blixt från en klar himmel, sade Alain Gauthier till African Report när nyheten kom om gripandet av Félicien Kabuga.

Tillsammans med sin fru Dafroza grundade han år 2001 Collectif des parties civiles pour le Rwanda (CPCR), som har arbetat för att spåra upp personer i Frankrike som misstänks ha deltagit i folkmordet 1994.

– Det är en så glädjande nyhet, sade Alain Gauthier. Ingen trodde längre att det skulle vara möjligt. Vi kunde inte ana att Kabuga befann sig på fransk mark. Han har förmodligen haft stöd men allt är ännu ett mysterium.

Nu kommer Rwandatribunalens efterföljare att få möjlighet att ställa en av folkmordets arkitekter och finansiärer inför rätta, 26 år efter folkmordet 1994 då omkring 800 000 tutsier i Rwanda beräknas ha mördats.

Félicien Kabugas flykt undan rättegång är över.

Félicien Kabugas flykt undan rättegång är över.

Félicien Kabuga föddes 1935 och blev en framgångsrik affärspersonlighet under president Juvénal Habyarimanas styre 1973-1994. Kabuga var en av finansiärerna bakom presidentens parti MRND, den nationella republikanska rörelsen för demokrati och utveckling. MRND, som var det enda tillåtna partiet fram till 1990, styrde landet med järnhand och Juvénal Habyarimana fick cirka 99 procent av rösterna vid de val som hölls.

På hösten 1990 inleddes ett uppror i Rwanda med stöd av Uganda. RPF, Rwandas patriotiska front, leddes av Paul Kagame, som sedan 1994 har styrt Rwanda. Kärnan i RPF kom från folkgruppen tutsier som hade haft makten i Rwanda fram till 1961. Ett inbördeskrig pågick fram till fredsavtalet i Arusha i Tanzania som slöts i augusti 1993 mellan regeringen och RPF. En samlingsregering skulle bildas och flyktingar skulle få återvända hem. FN beslöt att skicka en fredsbevarande styrka till landet.

Den 6 april 1994 sköts ett flygplan ned under inflygning till flygplatsen i Rwandas huvudstad Kigali. Ombord fanns Rwandas president Juvénal Habyarimana och Burundis president Cyprien Ntaryamira, båda hutuer.

Vem som sköt ner är fortfarande omtvistat. Den allmänna bilden har varit att det var hutuextremister som sköt ner flygplanet medan andra har hävdat att RPF låg bakom. Vid denna tid hade RPF soldater i Kigali i enlighet med Arushaavtalet.

Mordet på president Juvénal Habyarimana blev startsignalen för det folkmord som under 100 dagar beräknas ha dödat omkring 800 000 invånare i Rwanda. Merparten av de mördade var tutsier men även hutuer som inte stödde extremisterna blev offer. Sedan tio belgiska FN-soldater mördats den 10 april 1994 drogs en stor del av FN-styrkan tillbaka och FN:s säkerhetsråd, där Rwanda hade en av platserna, har senare kritiserats för passivitet.

Till folkmordets kännetecken hör antalet förövare. Många hutuer; män, kvinnor och barn deltog aktivt i mördandet. Hutuerna utgör en majoritet i Rwanda (enligt uppskattningar cirka 85 procent av befolkningen). I och med folkmordets inledning återupptogs också inbördeskriget. På sommaren 1994 intog RPF huvudstaden Kigali och folkmordet var över.

Flera miljoner hutuer flydde till Zaire (nuvarande Demokratiska republiken Kongo) där de bodde i flyktingläger kontrollerade av de ansvariga för folkmordet.

Rättegång i ICTR

Rättegång i ICTR Foto: ICTR

FN:s säkerhetsråd beslöt 1994 att inrätta ICTR, den internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda.

Tribunalen fick sitt säte i Arusha i Tanzania. Endast de högsta ledarna för folkmordet skulle ställas inför rätta i Arusha. Uppgiften var att ”åtala personer ansvariga för folkmord och andra allvarliga brott mot internationell humanitär rätt som har begåtts i Rwanda och angränsande stater mellan 1 januari och 31 december 1994”

Arushatribunalen stängde 2015. Då hade tribunalen skrivit historia genom att avkunna de första domarna för brottet folkmord. ICTR hade också för första gången åtalat representanter för medierna i rättegången mot Jean-Bosco Barayagwiza från Radio Télévision Libre des Mille Collines , RTLM, och Ferdinand Nahimana och Hassan Ngeze från tidningen Kangura där de åtalades för uppvigling till folkmord.

En belöning på 5 miljoner USA-dollar har funnits för den som gett tips om Félicien Kabuga som hållit sig undan en efterlysning sedan 1997.

En belöning på 5 miljoner USA-dollar har funnits för den som gett tips om Félicien Kabuga som hållit sig undan en efterlysning sedan 1997.

Vid stängningen av tribunalen hade 93 åtal väckts mot höga företrädare för militären och regeringen , liksom politiker, milisledare, företagare och religiösa ledare. 62 personer hade dömts medan 14 åtalade hade frikänts. 10 åtalade hade överförts till domstolar i Rwanda medan två åtal hade dragits tillbaka innan rättegång hade inletts. Två personer hade avlidit.

Tre personer återstod: tidigare försvarsminister Augustin Bizimana, Félicien Kabuga, och den militäre ledaren Protais Mpiranya. Dessa fall överfördes till den så kallade ”Mekanismen”, IRMCT eller MICT, vars uppgift är att ta hand om resterande fall från tribunalen. Fyra andra personer som åtalats av ICTR och är på fri fot har fått sina fall överförda från Arusha till Rwanda.

FN:s "International Residual Mechanism for Criminal Tribunals" i Arusha, Tanzania.

FN:s "International Residual Mechanism for Criminal Tribunals" i Arusha, Tanzania. Foto: Roman Boed/Wikimedia

Nyheten från Paris den 16 maj hälsades med glädje av Serge Brammertz, den erfarne jurist som är chefsåklagare för Mekanismen:

– Gripandet av Félicien Kabuga i dag är en påminnelse om att de som är ansvariga för folkmord kan ställas inför rätta, även 26 år efter det att brotten begåtts.

Han sade också att gripandet av Félicien Kabuga visar hur ”stark vår beslutsamhet är”.

Félicien Kabuga kommer efter gripandet hamna i en fransk domstol som ska avgöra hans framtida öde. Flera möjligheter har nämnts efter gripandet; att han överlämnas till Mekanismen och ställs inför rätta i Arusha eller att en rättegång flyttas till Haag där ICC, Internationella brottmålsdomstolen, har sitt säte.

Charles Taylor, tidigare president i Liberia, dömdes av Specialdomstolen för Sierra Leone år 2012 till 50 års fängelse vid en rättegång som hölls hos ICC i Haag.

I Rwanda var gripandet av Félicien Kabuga en stor nyhet.

I Rwanda var gripandet av Félicien Kabuga en stor nyhet. Foto: New Times

En annan möjlighet skulle vara att hålla en rättegång mot Félicien Kabuga i Frankrike. Det anses mindre troligt då Frankrike fått hård kritik för sitt samarbete med Juvénal Habyarimanas regim fram till 1994. På FN:s uppdrag genomförde franska soldater sommaren 1994 Opération Turquoise, vilken har kritiserats för att ha hjälpt folkmordets ledare att fly ut ur Rwanda. Presidentens fru, Agathe Habyarimana, fick hjälp av Frankrikes president François Mitterrand att lämna Rwanda 1994 och bor fortfarande i Frankrike. Rwanda har förgäves försökt få henne utlämnad för att ställa henne inför rätta för folkmord.

Förhållandet mellan Frankrike och Rwanda har också varit frostigt då förundersökningsdomaren Jean-Louis Bruguière 2006 ville åtala ledande personer inom RPF för nedskjutningen av presidentplanet 1994. Det var inte bara presidenterna i Burundi och Rwanda som dödades utan också planets franska besättning, varför frågan är en sak för franskt rättsväsende.

I Rwanda finns det en opinion för att ställa Félicien Kabugainför rätta i Rwanda.

Det är dock knappast troligt då Paul Kagame och RPF:s grepp över Rwanda har hårdnat. Rwanda har hyllats för hög andel kvinnor i parlamentet, en framsynt miljöpolitik och ekonomiska framsteg.

Samtidigt har organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International riktat skarp kritik mot Kagames styre.

Den kommande rättegången mot Félicien Kabuga väntas ge klarhet hur han lyckades hålla sig undan efterlysningen trots en belöning på 5 miljoner USA-dollar under alla dessa år. Vid gripandet den 16 maj levde han under falskt namn. Den franska polisen övervakade hans barn och fick reda på att ett av barnen hyrde en lägenhet i Asnières-sur-Seine som sattes under bevakning.

Félicien Kabuga tillhörde den innersta cirkeln i huturegimen i Rwanda som planerade folkmordet på tutsier. Han ingick tillsammans med bland andra Agathe Habyarimana och Théoneste Bagosora, utpekad som hjärnan bakom folkmordet och dömd till 35 års fängelse, i ”Réseau Zero”, nätverket Noll, som förberedde massmorden på tutsier.

Félicien Kabuga finansierade mediestationen RTML, som i radio hetsade mot tutsier, och han importerade 580 ton machetes och annan jordbruksutrustning som sedan delades ut när hutuer började mörda tutsier i april 1994. Enligt ICTR:s åtal mot Kabuga ska han också ha utövat kontroll över Interahamwe, den hutumilis som spelade en viktig roll i folkmordet och Kabuga organiserade också transporter av vapen och milissoldater till nordvästra Rwanda.

20-årsdagen av RPF:s seger, som stoppade folkmordet mot tutsier i Rwanda, uppmärksammas 4 juli 2014 i Kigali

20-årsdagen av RPF:s seger, som stoppade folkmordet mot tutsier i Rwanda, uppmärksammas 4 juli 2014 i Kigali Foto: Mugisha Don de Dieu/Wikimedia

När RPF hade tagit makten i Rwanda så lämnade Kabuga landet den 22 juli 1994. Han tog sig till Schweiz. Där upptäcktes han av medlemmar i den rwandiska diasporan men Kabuga lämnade Schweiz innan en anmälan hann lämnas in.

Fram till gripandet i Paris 16 maj 2020 förmodas Kabuga ha vistats i Kongo och troligen i Kenya 1996-2010. Han anses ha beskyddats av Kenyas presidenter Daniel arap Moi och efter 2002 Mwai Kibaki. År 2003 ska det ha varit nära att Kabuga greps i Kenyas huvudstad Nairobi men den 27-årige William Mwaura Munuhe, som hade tipsat USA mördades.

Gripandet av Kabuga kommer förmodligen också väcka krav på utredning av Munuhes död som hade arrangerats som ett självmord.

I september 2007 var tysk polis nära att gripa Kabuga i Frankfurtstrakten men han lyckades undkomma. Skälet till besöket i Tyskland ska ha varit ett sjukhusbesök. Kabuga ska också ha besökt Belgien. Sommaren 2008 hävdades att Kabuga befann sig i Norge.

Félicien Kabuga anses under sin tid på flykt ha haft hjälp av de nätverk som finns i Europa och Afrika och skyddar misstänkta folkmördare. Genom falska identiteter har han kunnat röra sig över gränser trots att han funnits på Interpols internationella efterlysningslista.

Ulf B Andersson

Fotnot: En kortare version publiceras i Amnesty Press nummer 2/2020.

Läs också

Rwanda: Major Step Toward Justice for Genocide (Human Rights Watch 18 maj 2020)

 Paul Kagame ledde RPF under inbördeskriget som startade 1990 och har sedan 1994 styrt Rwanda.

Paul Kagame ledde RPF under inbördeskriget som startade 1990 och har sedan 1994 styrt Rwanda. Foto: Wikimedia

Läs mer från Amnesty Press

FOLKMORDSKONVENTIONEN 70 ÅR: Brottens brott – Folkmord (Amnesty Press 7 december 2018)

MR-DAGARNA: Mannen bakom Hotell Rwanda (Amnesty Press 18 november 2013)

Journalister flyr Rwanda (Amnesty Press nr 2/2013)

Amnesty Press i östra Kongo: Ständigt på flykt i en konflikt utan slut (Amnesty Press 26 januari 2013)

Rwanda och Uganda utpekas (Amnesty Press nr 4/2012)

Femton år efter folkmordet (Amnesty Press 9 april 2009)

Omöjlig försoning? (Amnesty Press 9 april 2009)

Tribunalen vägrar överlämna folkmordsmisstänkta (Amnesty Press 10 juni 2008)

Affärsmannen som finansierade folkmord (Amnesty Press 7 maj 2008)

Svår försoning i Rwanda (Amnesty Press 13 juni 2007)

Åter till Rwanda 1994 (Amnesty Press 11 april 2006)

I Arusha spelas folkmordet 1994 upp igen (Amnesty Press nr 3/2005)

Rwanda – förövare och offer (Amnesty Press 6 maj 2004)

Försoningen har börjat i Rwandas byar (Amnesty Press nr 4/2001)

reportage | 2020-05-19
Av: Ulf B Andersson
Även publicerad i AmnestyPress #2/2020