Fragila förnekanden

filmer | 2011-10-20

Anne Hathaway (som Emma) och Jim Sturgess (som Dexter). Foto: Giles Keyte

Film: En dag
Regi: Lone Scherfig
Manus: David Nicholls
Skådespelare: Anne Hathaway, Jim Sturgess, Patricia Clarksson, Rafe Spall
Land: USA, Storbritannien

David Nicholls nutida succéroman ”En dag” (One Day) strålar här ut från allas vår vita duk med såväl den sockersöta gullighet som hittas i boken som med den allvarsamma svärta som ramar in den. Alltsammans utspelat under en dag eller mer korrekt tjugo dagar och tjugo år.

Filmatiseringar på framgångsrika böcker bär alla den tyngande bördan av jämförelsens ankare inför sin läsarpublik som nu satt sig ner för en visuell upprepning av sina läsupplevelser och inga undantag här. För visst kommer det strax att skrålas den tröttsamt oförstående visan av hur både det ena och andra utelämnats ur berättelsen och hur man önskat att man hade kunnat utveckla karaktärerna till att vara precis såsom i boken som här nu filmatiserats.
Men dessa kommentarer har alla missat den grundläggande förståelsen av hur det är två komplett ifrån varandra skilda medier. Två medier där man i än mindre grad än vad man till exempel jämför livekonserten med den i studio inspelade skivan i musiksammanhang, bör jämföra böcker med filmatiseringar av dem. Liknelsen ligger i så fall närmare majs och popcorn, med sina helt olikartade former och ambitioner.

Men original eller ej så handlar historien i båda fallen om Emma (Anne **Hathaway) och Dexter (Jim Sturgess), och deras väg fram till att inse vad en natt för 20 år sedan betydde för dem. Då vi omedelbart efter filmens inramande inledning kastas rakt ut genom minnets tidsmaskin tillbaka till det 1980-talet under vilket de först träffades, under en natt efter studenten. Härefter får vi sedan följa dem under detta datum varje dag under de kommande åren för att se hur deras liv och relationer utvecklas i förhållande till den växande insikten om deras kärlek som på olika vis guidat dem genom livets framvalsande vilsegång.

En mer triumferande och pretentiöst stegrande historia får vi således på pappret leta efter. Men här kan vi tack och lov glädjas åt vår danske regissör Lone Scherfig, som med den nära nog utsökta ”An Education” (2009) satte sig på alla filmiska förhoppningars karta. För hon smyckar här ut historien med populärkulturella referenser och igenkänning nog för att ta denna egentligt banala historia in och förbi mål till något väldigt vackert, med lite hjälp från Anne Hathaway och Jim Sturgess skådespel, som på ytan faktiskt lyckas med att vara de omaka par som hela filmens framåtskridande är beroende av.

En film för sentimentala själar.

Så allt som allt kommer denna film med stor säkerhet värma upp kalla höstnätter för alla de sentimentala själar av sorten som undrar vad som skulle ha kunnat hända, om bara en dag hade sett annorlunda ut. Frågan är väl dock kvarstående om värmen visar sig vara för en kort stund under en dag, eller om denna lilla pärla om 20 år utvecklats till en liten klassiker. Frågan i sig bär halva svaret.

Andreas von Scherling
dresinen@hotmail.com

filmer | 2011-10-20